Kategoriarkiv: Svensk partipolitik

Alice Måwes eskalerande rasism

Publicerat den av

Det här är dagens KD. I ett och samma inlägg lyckas ATM baka in alla nyanser muslimhat hon kan hitta på. Rasismen sprakar.

Hon börjar med burkor och niqab, som ska bort. Ingen analys som utgår från de mycket få kvinnor det handlar om, några hundra totalt, utan kvinnorna ska straffas för att de inte är svenska nog. Denna fråga som berör så ynka få personer är tydligen den viktigaste vi har i Sverige idag.

Slöjor på barn ska också bort – detta har jag egentligen inget emot så länge det sker med respekt och för barnens skull – men inget i inlägget tyder på att hon bryr sig om dem. Hade hon gjort det hade det inte bara varit svepande formuleringar utan riktiga argument underbyggda med fakta och statistik.

Så ploppar muslimska brödraskapet upp och sedan terrorism och sedan ska muslimer tvingas visa respekt mot judar.

Slutligen ska yttrandefriheten inskränkas så att kritik mot det land som just nu begår fruktansvärda brott mot folkrätten ska hindras.

De sista meningarna är ändå värst: ”vi måste kunna adressera detta utan tvångs- och reflexmässiga inlagor om att antimuslimskt hat minsann är ett problem i samma paritet. Den judiska befolkningen har som en nationellt erkänd minoritet rätt till särskilt skydd.”

Ta in den logiken: Hon vill förbjuda eller åtminstone motarbeta oss som lyfter fram muslimhat som lika illa som judehat.

Hon låtsas inte ens längre.

Upplysningsvis: minoritetsstatusen innebär inte att hatet mot din folkgrupp är mer allvarligt än hat mot andra folkgrupper, utan handlar i huvudsak om rätten att prata ditt språk. Ingen skulle komma på tanken att hävda att det är allvarligare med hets mot sverigefinnar än andra folkgrupper. Ska inte en politiker veta det?

Flickor och kvinnor som kanske far illa förtjänar att deras rättigheter diskuteras av människor som bryr sig om dem och inte används som slagträn av dem som vill dem illa, i en seriös diskussion baserad på statistik och interjuer och fakta och inte en besatthet av ”det svenska rummet”.

Sveriges muslimer har exakt samma rättigheter att inte utsättas för hatbrott som Sveriges judar. Det gäller både moraliskt och juridiskt. Att någon försöker rycka av en kippa är precis lika illa som en hijab.

Jag vet inte vad som hänt med KD, men ATM och Ebba Busch är idag Sveriges värsta hycklare och rasister när det gäller människor med makt.

Jag saknar Alf!

Följ diskussionen på Facebook:

Mer höger av att inte rösta höger

Publicerat den av

Någon ställde den här frågan på Twitter, och jag kände att den var ärligt menad, så jag svarade att jag under inga omständigheter kan tänka mig att rösta fram en regering med sverigedemokrater i.

Och då kom förstås frågan vilken skillnaden är mot nu, och svaret är att i en regering leder de departement och representerar mitt land. Riksdagsledamöter däremot representerar bara sitt parti. Vi skulle hamna i samma situation som alla de som låtsas att Smotrich och Gallant inte representerar Israel, när Björn Söder står där och svamlar om att man inte kan vara både svensk och jude.

Och då blir förstås svaret att en röst på t ex C innebär en röst på en regering med V i. Rent strategiskt är det ju faktiskt tvärtom, slog det mig när jag svarade. Med tanke på att gapen mellan blocken är enormt och – det kan ändra sig, men jag tror inte det – det därmed är helt kört för en högerregering är det ju strategiskt smartare för den som vill ha låt oss kalla det ”sossedriven högerpolitik” att se till att S inte blir beroende av V för regeringsbildningen och för att driva igenom sin politik.

Häromdan var det någon som skrev att det bästa sättet för M att vinna valet var att lova att inte hjälpa S om de vinner. Jag förstår tanken. Men det är också ett väldigt barnsligt uttalande – för skulle M säga något sådant visar de ju att de absolut inte vill Sverige väl.

Som jag sagt tidigare är det väldigt konstigt att för första gången i livet inte heja på Moderaterna. Min förhoppning är att budskapet från väljarna blir så tydligt att de aldrig mer i närtid försöker sig på en regeringsbildning med SD. Inte så länge de som gick med på nittiotalet sitter i ledningen och så länge de spyr ur sig muslimhat var och varannan dag. Partier har rätt att mogna och ändra sig, men jag tror inte det lär ske med SD under min livstid.

Följ diskussionen på Facebook:

Sveriges alltmer rasistiska höger

Publicerat den av

Anledningen till att jag inte kommer att rösta på Moderaterna i år, för första gången någonsin, är ju att jag inte vill se sverigedemokratiska ministrar i regeringen.

Ytterligare en anledning är att jag vill se sanktioner mot Israel. För mig är det den i särsklass viktigaste frågan – vi måste sluta stötta folkmordet.

En tredje anledning som blommat upp är att representanter för både KD och SD, som lär vara i majoritet i en ny regering, nu rakt ut kräver stopp för moskéer i Sverige. Det är för mig lika avskyvärt som att kräva att synagogor försvinner med hänvisning till att judar inte kan integreras om de tillåts utöva sin religion. Vi ska alltså vara lika vedervärdiga som Afghanistan, som inte tillåter kyrkor.

Jag trodde länge att vi svenskar lämnat kvar rasismen i nittonhundratalet, och jag saknar Alf Svenssons KD och Fredrik Reinfeldts M. Jag saknar en tid när det var enkelt och självklart att vara borgerlig. När de enda politiska debatter jag tog var med ”Vänstern”.

Till skillnad från många av er vänstervänner här tycker jag inte illa om Ulf Kristersson. Jag tror han har en rättvisande moralkompass – och jag baserar det på att han avvek från partilinjen när det gällde partnerskap och samkönade äktenskap. Det krävde mod och moral. Jag gillar de flesta i Ms ledning. Samma sak med Sollentunamoderaterna, som är underbara människor.

Men en röst på M och L öppnar dörren för muslimhatande KD och SD, och det i en tid när muslimer redan är enormt utsatta. Jag skäms som svensk över hur dessa rasister formulerar sig. De som vill avskaffa religionsfriheten och trakassera en folkgrupp ska inte representera mitt land.

Jag har inte ändrat mina värderingar. Jag står kvar på samma punkt.

Jag är inte vänster. Jag kan inte längre vara höger.

Jag är en partilös, svävande blobb i den nya rasismens Sverige.

Följ diskussionen på Facebook:

Om vänstern vinner

Publicerat den av

Många till höger målar upp skräckinjagande scenarier för hur en vänsterregering, vilket det med all sannolikhet lär bli efter valet, kommer att totalt förstöra Sverige. Och även om jag som sagt uppenbarligen föredrar traditionell borgerlig politik är det förstås våldsamt överdrivet. Vi har haft högre skatter och mer bidrag förr och överlevt.

Men en sak som sticker ut är hur envist man hävdar att asylinvandringen kommer att öka. Och eftersom jag skrev massor om asylinvandring under IS-tiden (pun intended) när vi faktiskt hade en asylinvandring som till viss del förlamade Sverige brukar jag då fråga – utan att få svar – hur i hela friden de tänker sig att det ska ske.

Visst kan man tänka sig att en vänsterregering ökar antalet kvotflyktingar, dvs de personer som valts ut av FN och Sverige och som kommer under ordnade former. Men vad gäller övrig asylinvandring finns ju ingen rimlig anledning att anta att den kommer att förändras åt något håll.

Anledningarna till att den var så hög runt 2015 var tre:

– Ett krig i vårt närområde som orsakade enorma mängder flyktingar.

– Sverige var kända för att ta väl hand om flyktingar, och dessutom hade vi många invandrare från de länder varifrån människor asylinvandrade – det blev en Minnesota-effekt. Du flyr dit där du har familj och vänner.

– EUs asylinvandringssystem havererade, eftersom länder söder om oss inte plockade in dem och registrerade dem som de borde ha gjort, utan lät dem vandra vidare till Sverige, och Dublinförordningen, som säger att man ska söka asyl i första land havererade därför.

Vad många tror, men som inte alls stämmer, är att vi fick så stor andel av flyktingarna för att vi hade generösare regler än övriga. I stort följde vi flyktingkonventioner och de EU-regler vi skrivit under och som byggde på den, och de övriga skyddsbehövande vi beviljade asyl utöver den var marginella i antal.

En ytterligare vanlig missuppfattning är att det är våra högerregeringar som ”stamat åt asylinvandringen”. Nope. Arbetskraftsinvandringen, ja. Den har man kvävt. Men asylinvandringen har minskat på grund av att EU skapat ett rättvisare system för fördelning av flyktingar.

Så som sagt: Jag har frågat många som drar ”ökad asylinvandringskortet” hur de tänker sig att en S-regering ska åstadkomma detta och aldrig fått något svar.

Någon som har lust att försvara den punkten?

Följ diskussionen på Facebook:

Eid-ledighet

Publicerat den av

Som jag skrev för ett tag sedan är inte problemet med SD idag deras nazistiska rötter. Det var länge sedan. Istället är det muslimhatet. Den massiva rasismen mot muslimer, som går ut på att misstänkliggöra, hetsa mot, fundera ut nya lagar i syfte att trakassera, alltid lyfta fram som ett problem. Numera har KD blivit nästan värre.

SD- och KD-politiker undviker oftast att prata om ”muslimer”, eftersom de vet att det är hets mot folkgrupp.

Nyckelordet är istället ”islamisering” – detta gigantiska problem Sverige påstås lida av och som håller på att förstöra landet.

Jag brukar svara med att fråga på vilket sätt islamiseringen av Sverige förstört något för vederbörande på sista tiden. Sista året? Sista tio åren? När?

Efter att ha skrivit om muslimhat i runt femton år vet jag ju vilka svaren blir – några enstaka badhus har kvinnotider (vilket inte bara är för muslimer) och tänk om en man måste bada just då, man vill inte se kvinnor i hijab för det är av någon anledning läskigt, det finns några moskéer i Sverige med böneutrop och om man råkar strosa förbi där under fem minuter på en fredag inom en radie av hundra meter kan man råka höra arabiska, man vill inte se moskéer i Sverige, för de passar inte in i arkitekturen och muslimer är överlag som grupp ute efter att ta över hela Sverige medelst barnafödande.

Nu har det kommit fram att var tredje elev i Malmö var ledig under Eid. Det står inget om huruvida de skolkade eller var sjuka eller hade beviljad ledighet, men för muslimhatarna spelar det ingen roll. Jag gjorde, se bild, ett litet montage av en del av kommentarerna under ett inlägg om detta:

Ledigheten är ett bevis för ”islamifieringen” som någon skrev.

Att ta ledigt för att resa bort eller fira mormor är inga problem, men för eid ska det tydligen leda till utvisning. Och jag är rätt säker på att samma människor hade varit väldigt upprörda om utlandssvenska barn i muslimska länder inte hade beviljats ledigt på julafton på grund av hat mot kristna. Jag är rätt säker på att de inte hade ylat om att svenskar i UAE måste integrera sig i den muslimska kulturen och sluta dela ut julklappar.

Och en sak till: Jag har alltid varit kritisk mot det där med indragna medborgarskap av principiella skäl. För mig är det en pervers diskussion. Lagt kort måste ligga.

Och här ser vi resultatet av att politiker hållit på och tjafsat i fyra år om vilka som ska ha rätt att fortfarande få vara svenskar. Det börjar med att man vill, i strid mot internationell rätt, dra in medborgarskapet för terrorister, och så halkar vi längs ett sluttande plan ner till ”Skolkar man för att fira muslimska högtider så ska hela familjen ut. Rakt av. Riv medborgarskapen och bye bye.”.

Tänk er att det suttit en massa svenskar och velat dra in judisk-svenska familjers medborgarskap för att barnen är lediga på Jom kippur. Eller velat utvisa hinduer som är lediga under Diwali …

SDs och KDs muslimhat är, för att parafrasera Åkessons första debattartikel i Aftonbladet 2009, vårt största ”inländska” hot sedan andra världskriget.

Följ diskussionen på Facebook:

Vildarna och demokratins pris

Publicerat den av

Ett argument som ofta återkommit i diskussionerna runt SDs avtalsbrott är att man måste ha rätt att räkna bort vildar. Nu är det som jag redan skrivit ett absurt försvar av SDs agerande – problemet var inte att de kringgick vildarna, utan att de ljög när de lovade kvitta ut två personer i syfte att skapa en riksdagsmajoritet som inte fanns. Men det har vi redan diskuterat klart.

Om vi skulle enas om att vildar är ett problem, och ingen vet det bättre än vänstersidan, med Kakabaveh i gott minne, är då frågan vilken lösningen skulle vara.

Kuriosa: Jag har läst på lite i Wikipedia om vildars historia, och som jag skrev häromdan är faktiskt begreppet från 1895, när Folkpartiet bildades och man behövde en term för politiker som saknade partitillhörighet, och det var faktiskt länge en formell term. Man kunde kalla sig exvis ”socialistisk vilde” eller ”högervilde”. Jag har inte hittat att ordet används i något annat språk. Det är vår alldeles egna grej. Detta har inget med min poäng att göra. Jag delar med mig för jag tyckte det var intressant.

Problemet med dagens vildar, som ju alltid är avhoppare från partier, är ju att de med viss rätt kan påstås inte spegla folkviljan. Det gäller ju för övrigt även partibytare, men eftersom de mig veterligt alltid bytt inom samma block (rätta mig om jag har fel) spelar det mindre roll.

Argumentet håller delvis. Väljare har små möjligheter att styra över partilistorna och det är rimligt att anta att SDs väljare överlag inte ville ha de övergångsregler som det röstades om. Men å andra sidan har de hamnat på listorna för att partiet i just deras valkrets anser att de är rätt personer. Så deras avvikande åsikter kan mycket väl vara representativa för just deras väljare.

Båda sidorna har validitet.

Vi har ju ett statsskick där partier väljs, men mandaten tillhör individer. Och frågan är vilket alternativet skulle vara.

För som jag skrev igår: Om partier ges rätt att byta ut obekväma ledamöter skapar det en helt annan sorts demokratifara.

1994 röstade två moderater emot partilinjen när det gällde lagen om registrerat partnerskap – Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson.

Hade M haft möjlighet att kicka ut dem och sätta dit andra, mer bekväma, personer hade de kanske inte röstat så. Eller också hade de åkt ut.

Och att säga att man måste lämna Riksdagen om man lämnar partiet är inte heller en lösning. Det är ju bara att vägra lämna på papperet, men sedan ändå agera som en vilde.

Så om vi anser att de personliga mandaten är ett problem – hur ska då Regeringsformen ändras? Jag har grubblat över detta, och jag kan inte se annat än att det system vi har, med dess brister, ändå är det mest demokratiska.

Men jag är öppen för alternativ. Berätta gärna hur ni skulle vilja ändra vårt statsskick.

Fler blogginlägg: #KvittningsKaoset2026

Följ diskussionen på Facebook:

Har någon sverigedemokrat satt ner foten?

Publicerat den av

Finns det någon aktiv sverigedemokrat som tydligt sagt: ”avtal ska hållas, och vi skulle inte ha ljugit för oppositionen om att vi tänkte kvitta ut två ledamöter, för kvittningssystemet är ett avtal baserat på ömsesidigt förtroende och vi skulle inte ha accepterat att de gjorde likadant”?

Jag har inte varit väldigt aktiv idag, men jag har inte sett en enda kotte. Alla som svarat på mina inlägg här och på Twitter är superstolta. Om ni har något exempel, länka gärna.

Fler blogginlägg: #KvittningsKaoset2026

Följ diskussionen på Facebook:

Politiska vildar är ingen bugg

Publicerat den av

I de senaste dagarnas diskussion om kvittningssystemet finns det en åsikt som ideligen ploppar upp och som är värd att vrida och vända på en smula.

Jag har redan flera gånger konstaterat att det övergripande felet här är att SD som första parti någonsin ingick ett avtal, nämligen ”vi undantar två ledamöter om ni också gör det” väl medvetna om att de avsåg att inte göra vad de lovade.

Många menar att SD hade rätt att göra så eftersom de har två vildar, och därför hade rätt att kompensera för det. Tankefiguren är att vildarna är en sorts bugg i systemet. Ett fel som uppstår på grund av att vi har ett icke-fungerande statsskick.

Men så är det inte. Politiska vildar har funnits sedan artonhundratalet, och då kunde man till och med väljas som vilde, dvs utan parti. Efter att fyraprocentsspärren uppkom 1970 är förstås politiska vildar alltid avhoppare.

Men det finns ett syfte med att vi väljer personer och inte partier, och att de röstar individuellt och efter sitt samvete. Partier kan inte göra sig av med besvärliga förtroendevalda genom att sparka ut dem, och förtroendevalda kan därför både lämna partiet eller stanna kvar men rösta emot partilinjen om de tycker att partiet drar iväg åt fel håll.

Hur skulle det vara annars?

Anta ett parti där 51 procent vill införa dödsstraff, medan 49 procent inte vill det. Direkt efter val kunde de 51 kicka ut alla dödsstraffsmotståndarna och peta in andra människor där, som var betydligt mer hardcore. Och sedan upprepar sig samma sak runt en annan fråga, och i slutet av mandatperioden finns inga av de ursprungliga folkvalda kvar. Vårt statsskick är en garant för att väljarna får vad de röstar på.

Jag har full förståelse för att partier blir frustrerade. Minns hur förbannade vänstersidan var på Amineh Kakabaveh, när hon på grund av sin vågmästarroll blev som ett eget, kraftfullt parti som deltog i förhandlingar som sig själv. Ändå kom det dem inte för att en enda gång säga ”nej, nu skiter vi i det här och blåser högersidan genom att låta en utkvittad person rösta!”.

Sverigedemokraterna har, som alla andra unga partier, ”drabbats” extra hårt av avhopp, och vill de lösa det problem som uppstår i och med det behöver de förstås göra det hårda jobbet. Argumentera för en ändring av regeringsformen, utreda, lägga fram en proposition eller motion, få igenom den, och lägga fram den igen efter nästa val.

Det gjorde de inte. De konstaterade att de inte gillar Sveriges statsskick, och begick istället avtalsbrott. Den värsta sorten – den där du vet att du avser blåsa din motpart redan vid ingången.

Och därmed bevisade de vilka de är.

Fler blogginlägg: #KvittningsKaoset2026

Följ diskussionen på Facebook:

SDs röstkupp visar deras omognad

Publicerat den av

SDs röstkupp är bara trist att se. Jag minns hur upprörda de länge var för att de inte fick vara med i kvittningssystemet, utan tvingades släpa sig till Riksdagen med flunsan.

Och nu har de visat att de är alldeles för omogna och respektlösa för det förtroende de givits.

Jag förstår frustrationen över vildar som ”röstar fel”. Men deras rätt att göra så är grundlagsskyddad. Vill man ändra vårt statsskick får man gå den långa vägen och inte fuska.

När ändamål får helga medel ramlar samhällssystemet ihop. När ledare bryter regler, som när USA och Israel bombar Iran, blir det svårare att motivera avståndstagande från exvis Rysslands invasion av Ukraina.

Detta sagt finns det förstås situationer där en sakfråga är så viktig att regelbrott är motiverade, men då ska det imo handla om en typ nödvärnssituation, som grundläggande mänskliga rättigheter som står på spel. Ungefär som när du kör för fort för att rädda någon som håller på att dö.

Själv är jag för det nya regelverket för medborgarskap, och jag har inte satt mig in i frågan, men det känns också rimligt med övergångsregler, vilket var vad omröstningen handlade om. Så jag hade förmodligen röstat som vildarna och ”vänstersidan”. Men jag hade kunnat leva med båda utfallen.

Att denna lilla fråga skulle vara skäl nog att straffa ut sig från kvittningssystemet är helt bisarrt och visar inte bara på SDs omognad utan också vad de verkligen prioriterar.

Jag hoppas regeringen gör det rätta och löser det här med en ny proposition.

Fler blogginlägg: #KvittningsKaoset2026

Följ diskussionen på Facebook:

Hanif Bali och batikhäxorna

Publicerat den av

Så Hanif Bali är tvärarg på Aftonbladets Karin Pettersson, eftersom hon – felaktigt – skrivit att han kallat henne ”batikhäxa” för kanske tio år sedan. Och rätt ska vara rätt. Han använder inte vad jag hittat det ordet som personangrepp på specifika kvinnor, utan det är bara ett sätt han rent generellt beskriver vissa kvinnor (som han inte håller med) på.

Aftonbladet har korrigerat texten, men jag tror inte han får några pengar till någon fond.

Men här är grejen:

Det är 2026, och det finns ingen jäkla ursäkt för någon man att kalla kvinnor för ”häxor”. Och om man gjorde det för 11 år sedan och inte skäms över det idag är man en solklar sexist. Poängen kan inte vara huruvida han kallade en specifik kvinna för det eller ej, utan att detta är inte ett ord en man – i synnerhet inte en pappa till döttrar – någonsin ska ta i sin mun. Eller skriva i ett tweet.

Balis kvinnoförakt är verkligen ett lågvattenmärke.

Starka kvinnor har mördats och förföljts för att gubbar kallat dem häxor.

Hanif Bali, som så ofta ondgör sig över hur muslimer inte förstår hur man beter sig i Sverige är gubbgrisigare än någon muslim jag någonsin mött i Sverige.

Följ diskussionen på Facebook: