Tappade pärlor

Ritad av Julie Béatrice, oktober 2020

I skimrande bruddräkt
Så vit som av snö
Låg flickan som inte
Valde att dö

Men dörren står öppen
Till lejonets bur
För främlingen skjutit
Det ädlaste djur

De ville ju äga
Sin bleknande mö
Men sanningen är
Att för dem fick hon dö

Hon vill ju bli älskad
Sin heder hon ger
Han tar allt hon äger
Sen vill han ha mer

I morgonens blekhet
När allt är förbi
Jean sträcker ut kniven
Till fröken Julie

Maria går på vägen
Att sälja lite bröd
Den kniv som dödar riddar’n
Blir också hennes död

Hon dansade på lina
Publiken ville fira
Men kärlek skulle döda
Den dyrkade Elvira

Du bär en ask med pärlor
Som spruckit här och där
De läcker ut till svinen
Som inte har dig kär

Håll ditt hjärta säkert
Men var dock inte skygg
Välj din vän med omsorg
Hen som gör dig trygg

Sann kärlek vill dig värna
Och känns det inte så
Finns inget kvar att säga
Så res dig upp och gå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s