Kategoriarkiv: Israel-Palestina

Muslimernas nazism?

Publicerat den av

Jag fortsätter väl min miniserie om varför judehat inte är en historiskt muslimsk företeelse. För muslimhatare i Sverige och världen har aldrig riktigt kunnat acceptera att det om inte största så i alla fall mest kända brottet mot mänskligheten någonsin, dvs Holocaust, utfördes av kristna nationalister.

Viljan att kleta Hitler på världens muslimer är stor. Och varje gång jag pekar på att muslimer inte alls har ett nedärvt eller religiöst hat mot judar kommer stormuftin i Jerusalem upp. Så låt oss bena lite i hans livsval genom att backa tillbaka till 1930-talet.

Vi som lever idag växte ju alla upp i efterkrigstiden, och har lärt oss om andra världskriget utifrån ett ”hur kunde detta hända”-perspektiv, där judeutrotningen var det centrala. Jag har sett många – inte bara muslimhatare – på fullaste allvar tro att syftet med kriget var att stoppa den. Men i själva verket var judarnas situation både ganska okänd och nästan helt irrelevant för alla politiska och strategiska beslut som fattades under kriget. Vad som hänt i Tyskland och Polen rullades upp åren efter 1945, och allierade styrkor och andra vittnar om chock och förundran när de upptäckte de utmärglade fångarna och gaskamrarna. USA med flera gick alltså inte med för att rädda judar – inte ens för att rädda England och Frankrike, vill jag påstå, utan för att det var rätt beslut för dem rent strategiskt. För när länder valde vilka makter de skulle stödja handlade det om politik. Om vänner och fiender och vad som gynnade deras medborgare.

Och det var förstås naturligt för ett ockuperat Palestina att stödja ockupationsmaktens fiender i hopp om att bli fria. Vi måste återigen klara av att gå i palestinska skor. Situationen i Palestina i slutet av trettiotalet var rätt komplicerad. Inte nog med att de var ockuperade. Judar hade fullt förståeligt flytt dit från i huvudsak Tyskland och Östeuropa, där de mördades, trakasserades och fördrevs, och den judiska andelen av populationen hade gått från tre procent 1850 till nästan trettio procent vid krigets slut.

Och det ironiska är ju att de som delar bilder som den i detta inlägget nästan alltid är Sveriges största invandrarhatare.

För hur reagerade palestinierna på den stora influxen av flyktingar? Precis som vi svenskar. En del med varmt mottagande, där de öppnade sina hem för de flyende, och andra var förbannade och trötta på dem.

Men den stora skillnaden var att de som var förbannade där hade rätt.

Se ironin i detta:

Dagens muslimhatare i Sverige menar att muslimerna vill ta över Sverige och införa sin religion här, och att de ”snart” kommer att vara i majoritet, och då kommer vi svenskar att behöva liksom underkasta oss både dem och deras religion – och det är förstås direkt trams – både matematiskt och politiskt. Men deras palestinska nationalistiska motsvarighet hade läst Balfourdeklarationen och de hade rätt.

Sionisterna var där för att ta över landet och hade en konkret plan för att mörda och fördriva palestinierna från deras hemland i det syftet – allt det muslimhatarna anklagar muslimer för idag. Jag säger ”sionisterna”, för vi måste komma ihåg att de avskyvärda brott mot mänskligheten sionisterna begick månaderna innan Israel bildades, under den första fasen av Nakba, inte hade stöd bland alla judar – i synnerhet inte de som levat där länge och var integrerade med kristna och muslimska palestinier. Men sionisterna var många och politiskt och vapenmässigt starka och de judar som inte var på deras sida hade inte mycket att sätta emot.

Så om vi backar till början av kriget hade vi denna situation: Storbritannien ockuperade Palestina, palestinierna ville bli fria, och det fanns dessutom ett hot, som skulle visa sig korrekt, från den enorma mängden nyinvandrade judiska flyktingar – och dessa samarbetade dessutom med ockupationsmakten mot de palestinier som ville bli fria. I Europa, långt från Palestina, fanns en ledare som förklarade krig mot deras ockupationsmakt.

I det läget valde stormuftin Haj Amin al-Husseini att liera sig med Hitler och till och med bli SS-general. Var han antisemit? Medan han självklart var antisionist – vem hade inte varit det i hans kläder – naturligtvis ville han inte att det skulle bildas ett judiskt land i Palestina – hittar jag inga belägg för något konkret hat mot judar som inte var sionister innan han lierade sig med Hitler. Han hade t ex studerat under en judisk lärare.

Och här har vi igen dubbelmoralen. Vi svenskar har sedan länge accepterat att tyska soldater som inte var involverade i holocaust normalt inte visste vad som hände i Auschwitz, och ingen lägger heller skulden på det italienska folket för att Mussolini var polare med Hitler, men palestinier ska idag på någon fläck hållas ansvariga för sin sedan länge avlidna stormuftis stöttande av Hitler. Det lyfts fram som bevis för att inte bara palestinier utan även samtliga muslimer står bakom holocaust (!).

Muslimska ledare i Nordafrika och Mellanöstern återfanns faktiskt på båda sidorna i kriget. Och precis som europeiska och övriga ledare världen över valde de som sagt alla sida efter hur det gagnade dem politiskt. De som stödde Tyskland gjorde det inte för att Muhammed sagt till dem att mörda judar. Hela den tankefiguren är så fånig att det inte ens borde behöva sägas.

Nazismen är inte Islams kors att bära utan vårt. Vi kristna, nationalistiska europeer skapade denna lära helt utan muslimers hjälp. Och den började inte med Hitler, utan med tusen år av judehat som genomsyrat vår del av världen, inklusive Sverige.

Fler inlägg: Israel-Palestina-konflikten efter 7 oktober 2023

Följ diskussionen på Facebook:

Hundratals arga, noll faktafel

Publicerat den av

Flera hundra kommentarer fick jag igår under mitt inlägg om dhimmi. Men trots att jag skrev rakt ut att jag självklart inte är expert och att jag är öppen för att korrigera eventuella fel i sak hade inte någon enda av alla arga något konkret att komma med.

Kritikerna kan delas in i tre grupper:

De som tycker att jag inte borde skriva eftersom ämnet är irrelevant.

De som menade att jag hade fel i sak, och sedan hävdade att jag skrivit sådant jag inte skrivit, alternativt inte skrivit sådant jag faktiskt skrivit.

De som bara tyckte jag hade fel, men aldrig svarade på frågan om vad.

Så jag förstår oviljan att läsa långa inlägg. Och jag kan själv ibland påpeka faktafel i långa texter utan att lusläsa hela texten, men det förutsätter ju att det finns ett konkret faktafel!

Det är för mig helt obegripligt att så många är så slöa! Varför lägga tid på att formulera så meningslösa kommentarer? Vad driver dem?

Nåja. Mina konklusioner från igår står kvar oemotsagda:

1. Dhimmisystemet var absolut diskriminerande, men Europas system var långt värre. Dels riktade de in sig på judar specifikt, medan dhimmi var lika för alla ickemuslimer, och dels gav de inte skydd till judar, som i många fall var fredlösa. Europas lagar var rasistiska.

2. Judar var ”fredade” enligt Svenska Akademiens definition, eftersom regenterna i muslimska länder åtagit sig att beskydda dem. Trots detta skedde pogromer, varav tre större, men det ska ses i ljuset av att tidsspannet var trettonhundra år, och vi pratar totalt 20 miljoner judar i hela Nordafrika och Mellanöstern. Många menar att man inte kan säga att de var fredade eftersom de var diskriminerade, men de orden är inte i motsats till varandra.

3. Antisemitiska troper är ett europeiskt fenomen. Det betyder inte att inte judehat fanns i muslimska länder – så fort en mindre grupp individer i ett land inte beblandar sig med den övriga befolkningen – som romer, samer med flera – uppstår en vi och de-känsla som kan resultera i hat, när minoriteten anses få fördelar. Men det var inte så utstuderat som i Europa, med myter om drickande av bäbisblod med mera.

Syftet med inlägget var att en gång för alla sätta stopp för påståendet att Islam överlag kräver att muslimer dödar judar, för hade det varit så hade förstås inte stora mängder judar som sagt levat fredade i muslimska länder. Alla religioner har förstås avarter, som ISIS och talibanerna, och det har även historiskt funnits muslimska grupperingar som tvångskonverterat, mördat eller fördrivit judar, men de har varit ynka få, jämfört med de kristna europeiska motsvarigheterna.

Judehatet i muslimska länder idag, som är verkligt, är inte historiskt. Det stammar ur Israels behandling av palestinierna. Detta är ingen ursäkt, bara ett krasst konstaterande.

Och det ironiska är ju att de muslimer som hatar judar har samma förvrängda syn som Busch och Måwe – de kan inte skilja på landet Israel och folkgruppen judar.

Följ diskussionen på Facebook:

Judar var fredade av muslimer

Publicerat den av

Judar levde fredade i muslimska länder fram till nittonhundratalet, skrev jag igår, och som vanligt dök det upp folk i kommentarsfälten som ivrigt vill påpeka att så inte alls var fallet.

Och jag känner att jag förklarat och utvecklat detta så många gånger i just kommentarsfält att det är lika bra att göra det här i en post en gång för alla.

Varför spelar det roll? Därför att en viktig komponent i dagens västerländska muslimhat är påståendet att muslimer hatar judar på grund av att islam på något sätt skulle kräva det av dem, och det motbevisas av historien.

Först och främst: Vad betyder ”fredad”? Att du är skyddad från angrepp – varken mer eller mindre. Och just att de var fredade var nog den främsta anledningen till att 80-90 procent av världens judar levde i muslimska länder år 1000.

”Men det skedde massor av pogromer!”

Gjorde det verkligen det? De flesta – även före Hitler – skedde i kristna länder, av kristna. Framförallt i Ryssland och Ukraina, men även i övriga Europa. I Tyskland fick de t ex bära ansvaret för pesten, vilket ledde till fruktansvärda massmord.

Jag är ingen expert på judisk/muslimsk historia, förstås, så det jag framför här är till stor del vad jag hittat när jag sökt på nätet. Om jag har fel i sak uppdaterar jag gärna. Jag har tittat på åren 600-1900 och funnit totalt tre pogromer – en i Granada och två i Fez – som dödade totalt fler än hundra judar – några tusen i alla tre fallen. Det har också funnits en handfull andra otäcka händelser med färre döda och några fall av tvångskonverteringar och utvisning.

Men notera nu att jag tittat på totalt trettonhundra år och på hela Nordafrika och Mellanöstern. Om det bodde i genomsnitt 400 000 judar i muslimska länder under dessa år och vi räknar fyra generationer per sekel betyder det att bortemot tiotusen av över tjugo miljoner totalt dödades i pogromer. En halv promille.

Låt oss jämföra med Europa. Vi hade religionskrig på religionskrig. Inte nog med att judar mördades och fördrevs – de var inte ens välkomna i Sverige förrän för 250 år sedan – och katoliker och protestanter hade också ihjäl varandra. Att vi europeer ska sitta på höga hästar och åma oss över muslimers bristande tolerans genom historien med den bakgrunden är verkligen magstarkt.

I Europa fanns hat mot judar, som spreds av kyrkan. Verklig antisemitism, med alla de troper vi känner till idag, fanns inte i Nordafrika och MÖ. Däremot fanns grupper av muslimer som ansåg att judar inte skulle tolereras och som fördrev dem eller tvingade dem till konvertering. Visst. Men de var väldigt sällsynta, jämfört med kristna.

Men så har vi dhimmi-systemet, som ideligen dras upp som exempel på antisemitism, vilket förstås är trams, eftersom det även gällde kristna. I botten var det ett regelverk för att ge en lägre standard och ställa högre krav på dem som inte var muslimer. I dess strängaste mening fick de inte äga hästar eller vapen och skulle bära vissa kläder, även om det inte tillämpades överallt. De fick betala en särskild skatt, men behövde ju å andra sidan inte betala zakat (allmosor) eller göra militärtjänst, och de garanterades därmed skydd av ledarna. Dhimmi med alla sina brister gjorde att judar och kristna var just ”fredade”, som var vad jag hävdade i inledningen.

Var särskiljandet snällt? Nope. Förstås inte, med våra mått mätt.

Men till skillnad från i muslimska länder hade det kristna Europa oftast särskilda lagar för just judar.

Även i Europa skulle de bära kläder som gjorde att de lätt kändes igen – kon-hatten, t ex, och de fick inte delta i skrån, de fick bara bo på vissa ställen och förödmjukades när de skulle avge vittnesmål, för att ta några exempel.

Den största skillnaden mellan de två systemen ligger i konceptet med permanent uppehållstillstånd. Den islamiska dhimmi-statusen garanterade en laglig rätt att existera och utöva sin religion på obestämd tid. Landets ledning hade åtagit sig att skydda dem, och även om de misslyckades ibland fanns i alla fall den ambitionen.

I Europa hade de inga rättigheter. De kunde angripas av en skränande mobb utan att någon ingrep, och de kunde utvisas när andan föll på. De var inte ”fredade”.

Och framförallt:

Medan dhimmi fanns till för att upphöja just muslimer till en särställning samtidigt som man skyddade ickemuslimer var syftet med de europeiska motsvarigheterna i huvudsak att jävlas med just judar.

Dhimmi var för muslimer. Europeisk lag var mot judar.

Följ diskussionen på Facebook:

Muslimer hatar inte judar

Publicerat den av

Vem tror Gad Saad et al att de vinner över med den här sortens retorik?

Redan frälsta delar friskt, men de de försöker övertyga – de som fortfarande inte tagit ställning – blir rimligtvis bara äcklade.

Det pågår ingen kamp mellan muslimer och judar.

Har aldrig gjort.

Jag vet inte hur många gånger – i diskussioner på nätet – jag påpekat det uppenbara: Det är historiskt sett kristna som mördat, tvångskonverterat och fördrivit judar, medan de levat fredade, precis som kristna, under muslimska ledare.

Och ja, det finns idag antisemitism i mångamuslimska länder, absolut, men den är inte religiöst betingad. Muhammed sa till sina följare att respektera Bokens folk.

Min fråga till dem som hävdar att ”det står i koranen att judar ska utrotas” är alltid: Om det varit så, varför har miljoner judar levat fredade i muslimska länder i fjortonhundra år? Hade det inte varit praktiskt att påbörja utrotningen genom att mörda dem som – pja – redan bodde där?

Fler blogginlägg: Israel-Palestina-konflikten efter 7 oktober 2023

Följ diskussionen på Facebook:

Ansvarig för Breivik

Publicerat den av

”Inte alla muslimer är terrorister, men alla terrorister är muslimer.”

Detta har förstås motbevisats många gånger, men aldrig så tydligt som för femton år sedan. Vi var i Verdun den dagen. Mitt i det som numera är Centre de la Paix och en gång var en av de blodigaste platserna i Europas historia vaknade vi till det obegripliga.

Och till Björn Söders med flera hetsande mot ”fredens religion”, innan det stod klart vem förövaren var.

Breivik drevs av invandrarhat, rå hudfärgsrasism, muslimhat och ”vänsterhat”, och han hyllade Israel samtidigt som han var konspiratorisk till vissa andra judar. Hans tankegods återfinns förstås till stora delar hos både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna idag.

Betyder det att de är lika genomruttna som han?

Det är en intressant fråga.

”A thing is not necessarily true because a man dies for it”, skrev Oscar Wilde.

Det omvända måste också gälla: Ett ändamål är inte nödvändigtvis korrupt för att någon mördar för det.

Naturligtvis var Breiviks det. Jag tror inte det finns en enda idé han någonsin haft som jag inte avskyr.

Men min övergripande poäng är att rasisterna har inte fel för att Breivik mördade i rasismens namn, utan för att rasism är fel även utan hans dåd.

För om vi alla accepterar att Breiviks dåd inte i sig är argument mot SD och KD måste det omvända också gälla.

Hamas gärningar i det förflutna kan inte vara ett argument mot Palestinarörelsen.

Kom ihåg det nästa gång ni hör att propalestinier är ”hamaskramare” och ”för terror”.

Med #användsammamåttstock-principen blir därmed proisraeler ”Breivikkramare” och ”för terror”.

Antingen kör vi halmgubbeprincipen och alla som har en åsikt är ansvariga för alla stollar som delar den åsikten eller också är ingen det.

Muslimer är inte ansvariga för Akilov, kristna är inte ansvariga för Breivik, rasister ska mötas med motargument.

Låt oss idag tänka på alla offer för hat och terror.

Offren i Utøya och offren 7 oktober är bortom vår hjälp.

Barnen i Gaza och på Västbanken mördas fortfarande nästan varje dag.

#Valet2026

Följ diskussionen på Facebook:

Tokreligiös kristendom

Publicerat den av

Nikki Haley, som egentligen är uppvuxen som sikh och konverterade i samband med att hon gifte sig, är bara en i raden av ledande amerikanska republikaner som uttrycker detta.

Och dels är det förstås, oavsett hur religiös man än är, helknäppt att utgå från att bibelns Israel, som ju syftar på personen Jakob och hans tolv söners stammar, skulle ha något alls med den nation som bildades 1948 att göra. Ungefär som om de som idag är döpta till Jesus skulle göra anspråk på bibelcitat som gäller Messias.

Men framförallt är det den här sortens politiserad religiositet samma personer som stöttar Haley med flera kallar fundamentalism/extremism/islamism/jihadism när den uppträder hos muslimer.

Jag säger ofta att allt det man kan kritisera i islam, som t ex att kvinnan ska vara underordnad mannen, också finns i övriga abrahamitiska religioner – och omvänt: allt det som är vackert, som gåvor till fattiga med mera, också finns i alla tre.

Men det hindrar inte stora mängder svenskar, som nu har stöd hos tunga politiker i SD och KD, är besatta av att stoppa den mytiska ”islamiseringen”, där muslimer påstås vilja inrätta ett Sverige där deras religion styr över svensk lag.

Det finns säkert sådana individer någonstans. Som vi säger i Värmland: ”det finns fôlk te allt”.

Men det finns inga tokreligiösa muslimer i vare sig USA eller Sverige som har ett så oerhört skadligt och obehagligt inflytande över realpolitik som de tokreligiösa kristna.

Bevare oss.

Följ diskussionen på Facebook:

Abu Safiya är en vattendelare

Publicerat den av

Demonstrationen utanför Karolinska sjukhuset (KS) för Dr Hussam Abu Safiya är en sorts vattendelare. Hur vi reagerar på den visar vilka vi är.

Anti-Palestinasidan har ett argument som jag kan köpa – de borde inte ha kläder med logga på, om arbetsgivaren är KS eller annan offentlig arbetsgivare. Däremot får de förstås ha vit rock eller scrubs på sig bäst de vill.

I övrigt är det mesta bara trams.

KS hade inte upplåtit plats, utan det var polisen som givit tillstånd enligt precis samma regler som de koranbränningar som jag uppfattar att merparten av Palestina-hatarna var så förtjusta i – på den tiden var det minsann viktigt med yttrandefrihet!

Vilken är då kritiken?

”De hyllade Hamas!”

”De ropade att judar ska dödas!”

”Hur ska en judisk vårdtagare känna sig när läkaren håller ett sånt tal?!”

Jag var ju inte där, men det är egentligen väldigt enkelt. Israel begår fruktansvärda brott mot mänskligheten på fler plan än de flesta av oss hinner beskriva, och terrorn mot vårdpersonal är bara en liten del. Just därför är det så viktigt att lyfta fram Abu Safiyas situation. Han är bara en person, men precis som Hind Rajab blev en symbol för de många tiotusentals barn Israel mördade i Gaza är han på väg att bli en symbol för all den vårdpersonal Israel torterar.

Människor som vigt sina liv till att hjälpa sjuka och skadade och som dör en fruktansvärd död därför. Lyssna på internationell vårdpersonal, som Nick Maynard, som varit i Gaza. Lyssna på FN. Lyssna på hjälporganisationer som israeliska B’Tselem. Det saknas inte bevis.

”Men han hade kopplingar till Hamas!”

Naturligtvis har han det. Hamas är, som jag och andra försökt förklara så många gånger, de styrande i Gaza. De är områdets största arbetsgivare och all vårdpersonal är anställd av Hamas. Tänk er att Gaza var hela Stockholms läns befolkning inklämd på 3½ kvadratmil så blir Hamas regeringen, riksdagen, Region Stockholm och kommunfullmäktige i Stockholms stad – ingen chefsläkare kan naturligtvis sakna ”kopplingar” till alla dessa enheter. Det som spelar roll är huruvida de varit med och planerat 7 oktober. Inget annat. Och det saknar Israel helt belägg för – annars hade de förstås åtalat honom istället för att tortera ihjäl honom.

Och här kommer de dubbla måttstockarna in igen. Israel har begått långt värre och fler terrordåd/krigsbrott än Hamas, men ingen skulle komma på tanken att hålla en chefsläkare ansvarig för dem bara för att hen har ”kopplingar” till Knesset.

Kan för övrigt tillägga att ordet ”kopplingar” rent generellt är ett av de värsta jag vet – använder det aldrig någonsin själv. Varje gång jag ser det tänker jag att här har vi en skribent som helt saknar belägg men gärna insinuerar istället. Det borde plockas bort ur svenska språket. Samma sak med den engelska motsvarigheten ”ties to”.

Jag dömer inte er som inte tar ställning. Vi kan inte engagera oss i allt, och det tog mig 59 av mina 60 år att komma till klarhet i vad som försiggår i Palestina.

Men jag dömer er som obekymrat sprider lögnen att manifestationen var ”antisemitisk” att de ”skrek ut judehat” och att de ”hyllade Hamas”.

Om man ska uttala sig om manifestationen ska man åtminstone orka googla ”Hussam Abu Safiya” och läsa om vad det är som driver så många svenskar till att stå upp för honom. Man behöver förstå hur Israel under en längre tid medvetet haft vårdpersonal och vårdanrättningar som måltavla. Och man behöver inse hur avskyvärd tortyren i israeliska fängelser är.

Först därefter kan man reta sig på dem som står upp mot detta.

Och ja. Det är en not till många av er i den regering jag var med och röstade fram för snart fyra år sedan.

Fler blogginlägg: Israel-Palestina-konflikten efter 7 oktober 2023

Följ diskussionen på Facebook:

Om inte sanningen räcker finns alltid AI

Publicerat den av

Facebook ger ingen möjlighet att anmäla genererade bilder. Men man kan anmäla dem som ”falsk information” om man orkar. Jag gjorde det gällande inlägget i bilden. För nej, ingen stod förstås utanför Karolinska i full Hamas-mundering och krävde att människor skulle mördas på grund av sin folkgrupp.

Jag har lite svårt att få grepp om den legitima kritiken mot demonstrationen. Om jag förstår det rätt gäller upprördheten dels placeringen, dvs utanför KS, och dels att vissa av demonstranterna hade arbetskläder på sig.

Karolinska sjukhuset har varit supertydliga: De äger inte trottoaren där manifestationen ägde rum, och hade därför inget inflytande över polisens beslut att ge tillstånd. När det gällde rätten att bära arbetskläder verkar det murkigare, och de säger sig beredda att föra ”dialog” …

Det trista med allt raseri är att det tagit oss bort från den verkliga sakfrågan:

Israels vidriga fängslande och tortyr av Abu Safiya och mängder av andra palestinska läkare och vårdpersonal. När jag ser alla tokförbannade högermänniskor som är bekymrade över att någon Israel-entusiast kanske känner obehag när den går in genom huvudentrén tänker jag bara att dafack.

Obehaget är poängen!

Vi ska känna obehag över Israels terror mot journalister och vårdpersonal. Vi ska bli förbannade när de våldtar läkare till döds. När de bombar en kirurgs tält så att nio av hennes tio barn dör. Vi ska vara rasande över att Abu Safiya är på väg att mördas.

Det är inte meningen att en massa hycklande kristdemokrater ska sitta och vara låtsaskränkta över huruvida det hängde ett stetoskop runt en talares nacke – det är meningen att det ska göra ont i hjärtat över de avskyvärda gärningar vi i Väst accepterar.

Vi kan inte hindra dem, förstås.

Men vi kan konstatera att deras ”kristendom” inte längre har i princip något alls gemensamt med den Jesus från Nasaret stod för. Partiet har utvecklats till vår tids fariséer.

Och vi kan anmäla dem till fejjan när de bryter mot åttonde budordet om falsk vittnesbörd.

Fler blogginlägg: Israel-Palestina-konflikten efter 7 oktober 2023

Följ diskussionen på Facebook:

Mördade barn och svenska psykopater

Publicerat den av

Command chief Avi Bluth: “We are killing like we haven’t killed since 1967.”

🥳🎉

Sedan 7 oktober 2023 har Israel, dvs IDF och bosättarterroristerna, brutalt mördat 235 barn på Västbanken. Alltså inte i Gaza, återigen, utan i den del av Palestina de illegalt ockuperar och där de bedriver en avskyvärd fördrivning av landets urbefolkning från sina hem och sitt hemland.

De som sammanställt rapporten är förstås B’Tselem, dessa underbara, modiga, engagerade israeler som vågar stå upp mot sitt lands terrordåd trots dödshot och trakasserier både från landsmän och från internationella folkmordsförespråkare.

Jag rekommenderar egentligen alla att läsa rapporten. Det är fruktansvärd läsning. Jag har redan berättat om den 14-årige pojke som sköts och som sedan sex psykopater i IDF stod och betraktade under 45 minuter medan han förblödde. De vägrade ambulanspersonalen tillträde.

Så har vi sjumånadersbarnet som IDF sköt nyligen när han satt i en bil med sina föräldrar.

De 235 barnen är inte dödade av misstag. De är brutalt mördade av en regim som vill se dem döda.

Jag brukar inte kalla mina medmänniskor psykopater.

Igår gjorde jag ett undantag.

Fler blogginlägg:

Israel-Palestina-konflikten efter 7 oktober 2023

#Valet2026

Följ diskussionen på Facebook:

Ebba Buschs ansvar för de mördade barnen

Publicerat den av

Dessa barn har inte mördats i Gaza, utan på Västbanken, i sitt hemland Palestina där deras förfäder levat i tusentals år.

Dessa barn har mördats av en terrorstat som vi i Sverige stöttar. Av kolonisatörer som på grund av sin ”ras” – eller religion – det beror på vem du frågar – anser sig ha rätt att stjäla deras hem, land och boskap. Som spottar på dem, fängslar dem, torterar dem, våldtar dem. Som hånskrattande deklarerar att även barnen är ”skyldiga”. Till vad? Att vara födda i sina förfäders land?

Ebba Busch anser att ”Israel gör hela världen en tjänst”.

Glöm aldrig det. Om tio år, när världen förhoppningsvis kommit ikapp Israels vidriga brott mot mänskligheten, låt aldrig henne och övriga svenska ”proisraeler” glömma deras del i dessa barns mord.

”Detta får aldrig hända igen!” händer nu.

B’Tselem, som sammanställt rapporten, skapades och drivs av judiska israeler. Precis som Ebba Busch och hennes anhängare representerar de sämsta av oss är de de bästa av oss. De modigaste. De starkaste. #Godbless

Läs deras ord:

Det omfattande dödandet av palestinska barn och tonåringar på Västbanken är inte en serie isolerade incidenter. Det är en praxis som stöds av alla grenar av den israeliska regimen.

Från den 7 oktober 2023 till den 29 juni 2026 dödade Israel 1 087 palestinier på Västbanken, inklusive 242 barn och tonåringar.

Bara under 2025 dödades 54 minderåriga. Vår nya rapport, ”Oskyddad barndom”, berättar deras historier.

Det israeliska rättssystemet hjälper till att försköna dessa mord, ger förövarna straffrihet och undandrar sig sin skyldighet att kräva ansvar från de ansvariga. Den israeliska allmänheten förblir i stort sett likgiltig, medan vissa delar öppet stöder våldet.

För att legitimera detta rutinmässiga dödande i den israeliska allmänhetens och världens ögon avhumaniserar Israel systematiskt palestinier. När militären nästan automatiskt stämplar palestinska barn och tonåringar som inte utgjorde något hot som ”terrorister” eller ”inblandade i terrorism”, skapar det en verklighet där deras liv behandlas som helt engångsförbrukning och att skada dem ses som legitimt och tillåtet.

Medan världen tittar bort och ger Israel internationell straffrihet, är verkligheten på plats tydlig: under den israeliska regimen är ingen palestinier skyddad, och alla israeler som skadar dem åtnjuter full straffrihet.

Fler blogginlägg: Israel-Palestina-konflikten efter 7 oktober 2023

Följ diskussionen på Facebook: