Vi behöver prata med SD

generic-likavärdeSå jag pratar med Sverigedemokrater. Jag känner flera stycken. Några som jag är säker på, andra som jag starkt misstänker.

Och de är faktiskt trevliga. Jag vill säga det, för en gång skrev jag i en artikel att så sällan är fallet, och orden lyftes till ingressen av tidningen ifråga, och det kändes lite trist påhoppigt. Naturligtvis är inte alla inskränkta deplorables. Men de som hör av sig till mig är i regel rätt aggressiva. De som skriver i grupper är det också.

Partiets främsta företrädare, partiets politik och partiets motioner står för nyfascism, främlingsfientlighet, och då främst muslimhat och hat mot folk från Mellanöstern och Afrika, och för slutenhet. Man sprider förvrängd statistik för att sätta skräck i människor och man har en absurd fixering vid vem som får räkna sig som svensk. Dessutom hatar man feminister och vill inte sällan peta tillbaka kvinnor till en underordnad position, och ungefär hälften tycker illa om HBTQ-personer eller står åtminstone inte upp för gruppens rättigheter.

Det är detta som är anledningen till att de vi valt att företräda oss absolut inte ska förhandla med Sverigedemokraterna. Om vi haft direktdemokrati och röstat om varje förslag hade man kunnat göra det, men vi som röstat fram representanter till Riksdagen ska kunna känna oss säkra på att de inte ger efter i frågor som kan dra ner vårt land i en brun sörja.

Vi som tagit ställning mot SD uttrycker oss oftast tyvärr alltför flummigt.

”Vi ska inte prata med SD” låter som om man är rädd för oliktänkande. Ordet som bör användas är ”förhandla”, inte ”prata”. Vi ”pratar” med alla. Vi ”regeringsförhandlar” eller ”budgetförhandlar” inte med SD. Eftersom detta är en tid för regeringsförhandling avstår våra högsta företrädare från att även prata med dem, så att det är klart att inga förhandlingar pågår.

Men vi andra kan förstås prata med sverigedemokrater. Vi BÖR prata med sverigedemokrater. Prat är bra.

”SD är odemokratiska och rasistiska.” Ja, det kan man säga, och ja, det kan man leda i bevis om man börjar med en definition och sedan driver den tesen med olika exempel i en akademisk övning. Jag har själv gjort det på min blogg av och till. Men orden är svepande och möts snabbt med lika svepande påståenden som ”ja men vi vill bara ta emot färre invandrare”, och så blir det rundgång där man pratar förbi varandra.

Jag vill att vi pratar mer och framförallt lyssnar mer. På Facebook, i fikarum, i klubben och i mataffären.

Det är knepigt. Ofta går diskussionerna så här:

”Jag röstar SD på grund av kriminaliteten.”
”Vilken kriminalitet syftar du på?”
”Invandrarna.”
”OK, men kan du precisera vilken kriminalitet som oroar dig?”
”Dödsskjutningarna.”
”Jaha, det är förstås illa. Men du vet att det inte dör fler idag totalt sett än det gjort under tidigare år? Risken att du eller någon du känner blir dödad är alltså inte större än för tio eller tjugo år sedan.”
”Ha! Lev du i din bubbla! Läser du inte tidningarna?!”

Ungefär.

Men jag brukar tänka att för varje människa jag misslyckas med att nå lär jag mig något inför nästa samtal.

Så jag vill slå ett slag för detta med samtal med SD. Vi behöver fler. Många fler. Hela tiden.

Låt detta bli mandatperioden när vi alla pratar med SD.

Utom våra partiledare.

Vi måste öppna våra hjärtan igen

generic-time-registrationSå jag tänkte fortsätta prata lite om Utlänningslagen. Jag har benat rätt mycket om Sveriges regelverk för migration under ett antal år på grund av mitt skrivande.

Det fanns länge vad jag skulle kalla ”en myt” om att Sverige hade extremt mycket generösare regler än övriga länder vad gällde asyl. Det var aldrig sant. Vi var lite generösare än EUs regler stipulerade på några punkter, men i övrigt hade vi samma lagar. Och detta är viktigt, för det här med ”vi ska inte ha generösare regler än alla andra” har blivit ett axiom. Det går nästan inte att säga emot, för alla är så övertygade om att så var fallet.

De områden där vi var ”snällare” än vi behövde var dessutom inte alls unika för Sverige. Många andra länder hade ungefär samma regelsystem. Få av de ursprungliga EU-länderna låg på lägstanivån.

”Men varför kom då så många fler till Sverige än till alla andra länder?! Om vi hade samma regler?”

De flesta kom inte till Sverige utan till Tyskland. Men visst var vi andrahandsvalet, och i de få undersökningar som gjorts där man frågat asylinvandrare varför de valde Sverige har det oftast handlat om att man haft släkt här, eller att man hört att Sverige var ett bra land, eller att smugglarna hade en etablerad väg hit.

Dessa regler var det som gick utöver EUs:
1. Lagen om synnerligen/särskilt ömmande omständigheter, som gav möjlighet till ungefär 1600 personer om året (2014 och 2015) att få stanna i Sverige fast de saknade asylskäl.
2. Regler runt PUT vs. TUT. Vi var lite snabbare med PUT än många andra länder.
3. Rätten för särskilt skyddsbehövande att ta hit sin familj. Den gäller enligt EUs regler enbart för dem som är konventionsflyktingar, men vi, likt många andra länder, tyckte att det borde vara lika för alla.

Så när vi temporärt tog bort lagen om synnerligen/särskilt ömmande omständigheter gjorde vi det svårt för barn som Denis att stanna.

Det mest förvånande med de sista dagarnas diskussioner har varit att alla är förvånade. Vi visste ju att detta skulle hända. Man kan inte ha ”strama” regler för asylmottagning utan att människor far illa då och då.

Betyder det att jag, i strid med mitt parti, propagerar för en återgång till de gamla reglerna?

Nope. Det är visserligen en myt att de allvarligt påverkade hur många människor som valde Sverige (iaf enligt all information jag har – vore intressant att se en undersökning runt detta), men det betyder inte att de var perfekta.

Men det vi har idag fungerar inte. Sverige behöver en diskussion om vilka som ska få leva i Sverige som inte baserar sig på det polariserade ”flyktingstopp” vs. ”alla det är synd om ska få stanna”, utan där vi alla lär oss se nyanser. Asylinvandring kostar. Vi ska lägga pengarna där de gör nytta.

Men vi måste också öppna våra hjärtan för dem som lider.

Läs mer

SD-ledarnas förflutna förlåtet?

63260Kan man belasta dagens SD-ledare för deras förflutna i ett nazistiskt parti?

Så människor, i synnerhet unga, måste få ändra åsikter och värderingar. Men har man varit starkt engagerad för en ståndpunkt och sedan vänder 180 grader bör man kunna förklara hur förflyttningen gått till.

Jag känner själv de som t ex varit övertygade kommunister eller libertarianer i tonåren och sedan fått familj och jobb och vardagen har fått dem att se att komplexiteten i en blandad ekonomi är nödvändig för att skapa ett samhälle som fungerar för alla. Att dra sig från extremerna av ståndpunkter och in mot mitten är en naturlig väg att gå.

En del tar längre kliv. Cenk Uygur är en amerikansk ultraliberal som en gång var konservativ och skrev horribla texter om bl a kvinnor, men som gjort avbön och redogjort för hur han ändrade sig.

Så Åkesson et al, och jag tänker då särskilt på Söder, har viss rätt att säga ”vi var tonåringar, vi begrep inte”, men de har inte motiverat sin resa mot anständighet och från nazism med annat än populistiska förklaringar, dvs ”folk vill inte prata om raser så vi pratar om kulturer istället”. Jag har läst om och skrivit om SD i ett decennium, och jag har aldrig sett någon av ledarna redogöra för vad som fått vederbörande personligen att sluta se svenskar som en ”ras” och istället dra slutsatsen att en exvis somalier kan bli svensk om den bara anstränger sig tillräckligt mycket, vilket är vad de pliktskyldigt framför idag.

Ingen har sagt ”en dag stod jag där och heilade, och plötsligt insåg jag…”. Istället försöker de hävda att de inte riktigt begrep vad partiet stod för. Då.

Därför känns deras resa ur neonazismen inte värst trolig.

Naturligtvis har de utvecklat sina åsikter sedan de var 20. Det gör de flesta.

Men ändrat grundläggande värderingar?

Knappast.

Är detta relevant? Absolut. För vi väljer politiker, inte politik. Sedan hoppas vi politikerna genomför den politik de lovat. Och då är det ju bra att ha koll på vad de står för innerst inne.

SDs valaffischer visar svenskar. Inte någon enda av dem ser ut att vara något annat än i rakt nedstigande led avkommor från blonda fäbostintor. Åkesson själv är nog den mörkaste av alla. Om nu svenskheten är en kultur enbart – kunde de inte hostat fram någon enda åtminstone smått solbränd person?

Utvisningar till Afghanistan – stoppas eller icke

escherFN-organet UNODC tar fram siffror på hur många som dödas (intentional homicide) varje år. Där kan man läsa att risken att dödas i Latinamerika är skyhög, med El Salvador i topp. Afrika är också farligt, medan Asien och Europa är tryggare ur det perspektivet.
 
Ett oviktat medelvärde för hela världen hamnar på 7,53 dödade per hundratusen invånare per år.
 
Värdet för Afghanistan år 2012 var 6,35.
 
I den siffran finns, enligt rapport från UNODC, vissa av dem som dödas i konflikten med (civilian casualties), men inte alla. Så vi behöver lägga till dem.
 
År 2017 dödades 1 662 personer på grund av konflikten från januari till juni, vilket skulle ge ett helårsvärde på 3 324. Tidigare år har haft ungefär samma antal. Det ger en kvot på 9,59 per hundratusen invånare.
 
Så om vi tar mordkvoten från 2012 och lägger ihop den med antalet dödade i konflikten hamnar vi på 15,84, vilket är mycket högt räknat eftersom vi vet att det finns ett överlapp. Och det är faktiskt, rent sakligt, inte en särskilt alarmerande siffra. Ungefär hälften av länderna i Latinamerika ligger högre.
 
Naturligtvis är risken att dödas större för vissa folkgrupper/personer än för andra. Det är därför vi utreder varje asylansökan för sig. Men den som på någon sorts generell basis vill hävda att Afghanistan är så farligt att INGEN kan bo där har helt enkelt fel i sak.
 
”Men det var Elins åsikt att mannen var i livsfara!”, skriver ni.
 
Men ”livsfara” är ingen ”åsikt”, anser jag. Det är en bedömning. Och bedömningar måste grundas i fakta. Och fakta säger att en random person som lever i Afghanistan faktiskt är säkrare än en random person som lever i ett latinamerikanskt land.
 
Det är rent objektivt inte förenat med dödsfara att bo i Afghanistan.
 
Debatten är polariserad. Alla har sin goto-inställning, och så gräver man ner sig i en skyttegrav och attackerar därifrån. Och vi som vandrar i det ingenmansland i mitten där det finns nyanser får skäll från båda sidorna.
 
Jag ställer inte upp på deviset ”stoppa utvisningarna till Afghanistan”.
 
Däremot står jag alltid upp för en human och långsiktigt hållbar asylpolitik, och jag vill gärna att afghaner arbetskraftsinvandrar. De jag känner är härliga, omtänksamma människor, som är varmt välkomna att bo i Sverige om de kan försörja sig själva.

Att hata MÖK

generic-fence-daisyDet finns inget som exmoderater som gått till SD klagar så mycket på som MÖK, dvs migrationsöverenskommelsen med MP från 2011.

Och jag har skrivit om detta förut, men det behöver ändå upprepas:

MÖK var en tummetott. Man möttes och pratade och pratade och pratade och ut kom nästan ingenting. Sagan om Mäster Skräddare har sällan passat så bra som här.

Ja, det beslutades att barn till papperslösa skulle få gå i skola och få full vård och att vuxna ska få vård som inte kan anstå. Men det man måste ha klart för sig är två ting:

1. Detta var redan praxis. Det fanns bara inget riksdagsbeslut. Alltså var det ingen ny kostnad som inte funnits tidigare utan bara ett etablerande av status quo.

2. Detta är praxis i övriga västvärlden också. Inga rika länder säger till en utfattig papperslös med stukad arm att ”sorry, vi hjälper inte dig”. Jag vet inget västland som låter barn till gömda familjer gå utan skolgång. Har ni något exempel på motsatsen så framför gärna det.

Varför spelar 2011 roll idag? Jo, för att SDs stora paradgren är att hävda att M svek alla väljare genom MÖK. Till hjälp har de en skrivbordsarmé av exmoderater som hatar Reinfeldt. Och de dyker upp högt och lågt och de hörs överallt och MÖK har blivit en symbol för att man inte kan ”lita på M” och termer som ”katastrofala kostnader” slängs runt. Det handlar förstås en hel del om gnäll – man kände sig undanskuffad då och vill ha empati och ge igen, men det finns också en tydlig valtaktik bakom. Det är ett faktum att många moderater var sura på MÖK – inte minst på grund av retoriken runt (där kunde Reinfeldt föralldel ha varit mer fokuserad på ”vi gör detta för att det behövs” och inte ”vi gör detta för att stänga ute SD”), och det gäller för SD att hålla kvar den känslan så länge det överhuvudtaget går.

Dessutom framförs ivrigt att de som var emot MÖK var mobbade, och detta förmedlas av ungefär samma människor som idag näthatar moderater som inte håller med dem.

Nu är jag iofs av uppfattningen att om man hatar invandrare ska man vara i SD och inte M, men vi behöver hjälpas åt att korrigera narrativet. För dessvärre har många av dessa exmoderater till synes oändligt med tid och de har ett enda mål och det är att trasha vårt parti och få SD att framstå som de som haft alla lösningar. Det har de inte. Lösningen på dagens asylproblem behöver vara global, och vi behöver EU för att skapa ett system som är säkert, rättvist och ekonomiskt hållbart och vilka är SDs polare i EU? Vad vill SD med EU?

Europa har redan provat den nationalistiska vägen. Vi vet vart den leder.

Mussolinsk masspsykos

generic-janusItalien har skapat en extrempopulistisk regering. Det märks knappt i svensk press. Det märks inte alls i amerikanska medier.
 
Men fransk nyhetsrapportering berättar om detta oavbrutet. Panel efter panel diskuterar och de är djupt bekymrade. Det är en catastrophe. Men man måste respecter italienska folkets vilja. Och vad kommer att hända nu?
 
Så går det fram och tillbaka.
 
Italien har tre enorma problem. Korruption, organiserad brottslighet och en extremt hög andel afrikanska båtflyktingar.
 
Istället för att fokusera på de första två, som leder till fattighet och otrygghet och förlamar ekonomin, väljer man att hyperfokusera på dem som kommer utifrån, samt EU som utmålas som roten till allt ont.
 
Om afrikanerna bara försvinner och EU visas långfingret blir allt bra.
 
Så jag vill ingalunda hävda att inte ankomsten av båt efter båt med migranter är besvärligt för ett land. Likaså har euron visat sig vara en kvarnsten för länder som inte sköter sin ekonomi. Men att vända EU ryggen och slänga ut alla utlänningar kommer bara att förstärka Italiens djupa problem.
 
Det finns egentligen två rötter till dagens opinion och som resulterat i valresultatet – och de finns i Italien liksom i alla andra länder. Den ena roten är populistisk, den andra nationalistisk.
 
Den populistiska appellerar till människor som har en, snällt uttryckt, grund analytisk förmåga – den talang som vi brukar kalla ”hålla två tankar i huvudet samtidigt”, och de är dessutom opålästa. Populistiska politiker anpassar sina budskap till vad folk vill höra. ”Build the wall!” ”Lock her up!”
 
Den nationalistiska har en grund i känslan av att den egna etniciteten är bättre än alla andra, och att den måste hållas ren från inflytande från andra. Rasbiologiska argument brukar de flesta avstå från, och istället låtsas man att det handlar om ”kultur”. Människor som är nationalister har inte alls nödvändigtvis en bristande förmåga att förstå komplexitet. De kan vara både korkade och genier.
 
Men nationalister och populister går idag arm i arm eftersom de har samma mål här. Peka på migrationen som det allenarådande problemet, och upprepa detta tills det blir en alternativ sanning som alla andra måste förhålla sig till, vare sig de vill eller ej.
 
Sedan har man vunnit.
 
I alla partier finns semipopulistiska, svartvita slagord så här i valrörelsen. De enkla budskapen premieras, för människor har bestämt sig och letar efter partier som delar deras uppfattning.
 
Finns det utrymme för politiker som vågar säga att man behöver mer än en mening för att förklara något komplicerat?
 
Jag anser att det måste det göra. Men för att så ska ske behöver vi ha en fördjupad politisk dialog varje dag valår eller inte valår, politiker, journalister, väljare, bloggare, alla. När det händer kommer väljarna att gå in i valrörelsen med krav på att politikerna inte levererar punch lines utan lösningar som motsvarar komplexiteten i de problem landet har.
 
”Build the wall!”
 
ersätts då med
 
”Vi behöver en migrationspolitik som är både human och hållbar, och som har sin grund i att migration i grunden är lönsamt, men regelverk och politik måste hänga ihop socialt och ekonomiskt!”

”PUT förbättrar integrationen”

generic-stairway– PUT är permanent uppehållstillstånd.
– TUT är tillfälligt dito.
 
I Sverige har, vilket få vet, egentligen alltid huvudregeln varit att ge TUT först, och sedan så småningom ge PUT. Men det har funnits ytterligare en regel, som sagt att om det inte är rimligt att anta att den som beviljas asyl kommer att kunna flytta hem inom en viss tid kan den få PUT direkt, och det är vad som hände med bland annat syrier 2013-15 pga kriget. Denna regel har gjort att asylsökande i rätt stor utsträckning beviljats PUT, och den ändrades delvis vid julen 2015.
 
Jag var förr av uppfattningen att detta var en bra regel. Bättre ge dem PUT direkt än låta dem vänta fyra år med TUT. Anledningen till min uppfattning var att det framfördes som en sorts axiom att PUT förbättrar integrationen eftersom den ger en trygghet.
 
Men sedan började jag ifrågasätta det påståendet. Jag letade efter statistik som visade detta, och insåg att det inte fanns någon undersökning. Att den som får PUT direkt mår bättre går att visa, men inte att den får jobb snabbare eller integreras bättre på andra sätt.
 
Detta med att ”PUT förbättrar integrationen” är faktiskt en skröna, eller rättare sagt: påståendet är obevisat, och det är en skröna att det skulle finnas belägg för det.
”Men det begriper du väl själv!”, utbrister då arga antirasister.
 
Nope. Det är helt självklart att det är humanare att inte låta människor vänta. Men det är inte alls självklart att det är bättre i längden, vare sig för personerna ifråga eller för oss som redan bor i Sverige.
 
Och det var den insikten som fick mig att ändra uppfattning.
 
Det finns följande teorier, och notera att dessa bara är teorier, och ingen vet.
 
A. DEN TRADITIONELLA TEORIN
  1. Du får PUT direkt, du blir lugn, du studerar, bygger en tillvaro och glider gradvis och smidigt in i svenska samhället.
  2. Du får TUT först, är osäker på huruvida du någonsin får PUT och blir deprimerad och orkar inte ta tag i din tillvaro.
vs.
 
B. DEN ALTERNATIVA TEORIN
  1. Du får PUT direkt, du blir lugn, du inser att du kommer att bli försörjd resten av livet och att du lever i ett svårbegripligt land och att dina chanser till jobb är små, så du fokuserar på en tillvaro bland människor du förstår och struntar så småningom i både SFI och jobbletande, eftersom det ändå inte är lönt.
  2. Du får TUT först, är osäker på huruvida du någonsin får PUT och inser att det är bäst att göra vad du kan för att få jobb så fort som möjligt, eftersom jobb är vägen till PUT, så du satsar för fullt på SFI, flyttar dit jobben finns och har fullt fokus på egen försörjning.
 
Både A och B har sina valida poänger. Och båda gäller helt säkert i vissa fall men inte andra.
 
Men ”PUT direkt” innebär att vi som redan bor här tar på oss, och våra barn, försörjningsbördan för rätt många människor som skulle kunna leva produktiva liv i sina hemländer, men istället bor här och lever i utanförskap och av våra skattemedel.
 
Och jag har landat i att jag tycker att det är bättre att de som kommit hit som vuxna och inte [längre] har asylskäl och därmed kan flytta till sina hemländer bör göra det om de inte har jobb.
 
Jag anser att samma regel som idag gäller för arbetskraftsinvandrare bör gälla för asylinvandrare: efter fyra års arbete och egen försörjning i Sverige får man PUT. Det är rättvist, rimligt och bra för alla.
 
Sveriges humanitära insats bör gå till dem som behöver skydd idag istället för till dem som gjorde det igår. Världen är full av lidande. Vi behöver prioritera.
 
Så varje gång du ser någon skriva ”PUT förbättrar integrationen” – ifrågasätt det. Skriv eller säg: ”Hur vet du det? Jag har hört att det inte finns någon statistik som visar det och att detta är, om inte en myt, så i alla fall bara en obevisad teori.”
 
#truthfirst

Våld och kriminalitet ökar inte

SkoVåld och kriminalitet ökar inte, trots att det nu blivit närmast ett axiom, som yttras helt oemotsagt av både politiker och mediafigurer.
 
Våld och kriminalitet ändrar däremot karaktär.
 
Anledningen till att det inte sker en ökning totalt sett är att samtidigt som man får bukt med en kategori problem ploppar det upp andra. För söp vi mer och dödade varandra på fyllan. Nu skjuts det. Förr skedde våldet i hem och på krogen. Nu sker det i kriminella gäng.
 
Den som sakligt skriver att våld och kriminalitet inte ökar totalt sett får oundvikligen höra att den stoppar huvudet i sanden, vill vara politiskt korrekt, och ”ska såna som du hålla på och uttala sig kommer M garanterat att förlora valet” (sagt av skadeglada sverigedemokrater i tid och otid).
 
Det har vänligt påpekats för mig att det är vanskligt att skriva sådant som är sant, för då kan folk tro att man inte vill se problemen. Fundera på den lite.
 
Jag håller självklart med om att vi som land behöver agera mot gängkriminaliteten. Jag är öppen för alla förslag, så länge de är holistiska. Vi måste hantera problemen idag, och vi måste också se till att de inte uppträder i framtiden.
 
Andra generationens invandrare, samt de som kommit som små till Sverige, en fantastisk tillgång för vårt land – unga människor med en fot i varje kultur, som bidrar, jobbar hårt och gör oss alla bättre. Jag tror många av er som läser känner dem på samma sätt som jag, och imponeras av drivet och insikterna hos tjugoåringar vars föräldrar kommit från helt andra kulturer. Många av mina barns vänner har rötter i andra länder. Många av mina egna yngre vänner, som jag mött genom mitt arbete mot främlingsfientlighet och rasism, har en sådan bakgrund. De har en visdom, en mognad och ett djup i sitt sätt att förhålla sig till världen som vi alla kan lära av.
 
Men det är också en grupp som lätt hamnar i utanförskap och känner sig rotlösa och lockas till gäng – inte bara i Sverige utan i alla länder, i alla tider. Istället för att ha dubbla rötter har man ingen rot. Det är en paradox att samma mångkulturella bakgrund som kan vara en framgångsfaktor för den ena personen helt kan slå undan fötterna för den andra och skapa extremt dåliga förutsättningar för ett liv av konstruktivitet, empati, samhällsengagemang och hederligt arbete.
 
Skillnaden mellan oss alliansare vis-à-vis sverigedemokrater är att vi inser att de allra, allra flesta 15-30-åringarna med rötter i andra kulturer är precis vad Sverige behöver. Medan SD-svansen pratar om samtliga andragenerationsinvandrare som någon sorts avskum vi borde göra oss av med inser vi övriga att det bara är en liten del av dem som begår brott.
 
Det är förstås enbart de kriminella vi som land behöver hantera – inte hela gruppen. Hårdare straff, fler poliser, utvisning av dem som inte är medborgare. Jag håller med alla som vill se detta. Vi måste få stopp på skjutningar och granatattacker.
 
De barn som ännu inte blivit kriminella behöver vi fånga upp så de inte kommer dit.
 
Och framförallt behöver vi se till att de som kommer till Sverige idag och är eller blir föräldrar inte lever ut sina liv här i utanförskap, utan antingen jobbar och bidrar till samhället och bygger en tillvaro där barnen lär sig hur man lever i Sverige, eller också flyttar hem så fort möjligt. Inte bara för vår skull som annars behöver försörja dem, utan även för deras barns skull. Det är bättre de får en rot än ingen rot.
 
Sverige ska inte ha utanförskap.
 
Vi ska bara ha innanförskap.
 
Och i innanförskapet finns ingen enda rotlös unge.

Fact checking partiledardebatten 8 oktober

SkoEn lång rad faktafel utgjöts under partiledardebatten, inte bara från debattörerna utan även från Agenda själva. Jag har försökt samla dem jag hittade. Hittar du fler? Håller du inte med? Kommentera gärna här.

Spelar det roll att människor ljuger, tar fel oavsiktligt eller bara slirar en smula?

Jag känner människor från alla partier och åsiktsinriktningar som tycker det är ok så länge ”den egna sidan gynnas”.

Jag håller inte med. Den som röstar ska ha en så korrekt bild som möjligt inte bara av var partierna står utan också av vad som är sakligt korrekt.

En och annan subjektiv bedömning slinker emellan nedan, men jag har försökt vara rättvis. Jag avstår denna gång helt från att kommentera sådant som är åsikter, som huruvida det är rätt att prioritera skattesänkningar, bidrag, utbildning med mera. Det återkommer jag till i andra inlägg.

Länk till partiledardebatten.

Agenda: ”Socialbidragstagarna blir allt färre”.

Det heter ”försörjningsstöd”.

Agenda: ”Arbetslösheten och antalet socialbidragstagare fortsätter upp” [bland utrikes födda].

Det är till hälften sant. Andelen arbetslösa i hela gruppen utrikes födda går upp.

Men det ger intrycket av att situationen försvårats för utrikes födda på individnivå. Så är det inte. De som varit här länge har en bättre situation idag vad gäller jobb än före Alliansregeringen. Men gruppen som helhet har utökats med nyanlända.

Spelar det roll?

Ja, dels för de som tillhör gruppen och liksom blir utpekade som improduktiva, men framförallt för att vi behöver veta vad vi pratar om. Tänk dig en klass med tio elever som har dåligt studieresultat. Du sätter in åtgärder, de ger effekt, eleverna blir mycket bättre men så kommer två nya elever in som har noll rätt på proven, vilket betyder att resultatet totalt dras ner. Om du då drar slutsatsen att ingen av åtgärderna fungerat hamnar du fel.

Löfvén: ”Vi vände ett stort budgetunderskott till ett stort budgetöverskott.”

Jag känner igen den frasen – Mona Sahlin sa den om och om igen, fast tvärtom, ”budgetöverskott har vänts till budgetunderskott”. Stämmer det att Alliansregeringarna haft underskott i alla sina budgetar och tvärtom? Nej, inte alls. Och dessutom ska vi minnas att Alliansen och Socialdemokraterna haft nästan identiska budgetmål varje höst sedan Alliansen bildades. Jag kan inte minnas något tillfälle när man lagt sig på annat än marginellt olika nivåer.

Det är rätt ohederligt att använda den där meningen, för ingen hinner säga emot mitt i en debatt, och det gör att den antas vara sann av den som inte vet eller orkar kolla.

Löfvéns och Anderssons budgetar har vidare gällt sedan 1 januari 2016, dvs inte ens i två år, och han kan knappast ta cred för den högkonjunktur som nu råder, och som genererar överskotten, trots att han gav sig själv massor av beröm för sin ”ansvarsfulla ekonomiska politik” som lagt grunden för dagens goda ekonomi. Enligt honom.

Löfvén: ”Ni vill sänka människors löner.”

Det är inte alls sant. Det är så osant att det inte ens kvalificerar som ”överdrift”, utan kan bara kallas ”direkt lögn”.

Det finns inom Alliansen förslag på att sänka ingångslönerna. Det är inte samma sak som att ”sänka människors löner”, efter den som har en lön inte får en ingångslön, och den som inte har en lön aldrig får någon lönesänkning.

Kristersson: ”Människor som kommit till Sverige i fullvuxen ålder har en lång resa till hög utbildning.”

Jag förstår vad han menar. Men han gör flera sådana språkliga vurpor, förmodligen för att han är fokuserad på sakfrågan på bekostnad av saklig korrekthet. Människor som kommit till Sverige i fullvuxen ålder är bara ibland lågutbildade skyddsbehövande eller deras anhöriga. De allra flesta tillhör någon av kategorierna arbetskraftsinvandrare, kärleksinvandrare eller medel- till högutbildad invandrare.

Löfvén till Busch Thor: ”När ni var i regering … ni skapade ett stort budgetunderskott. Det tror jag det, när alla ska hålla på och lova skattesänkningar, nu är ni uppe i över etthundra miljarder. Man kan inte skattesänka sig till bättre välfärd.”

Det är så många fel här.

Först och främst verkar han inte veta vad ordet ”budgetunderskott” betyder. Ett budgetunderskott är kopplat till en budget och inte ett ord på en stigande statsskuld.

Sedan stämmer det inte att Alliansen skulle ha ökat på statsskulden heller.

I januari 2007, när Alliansens första budget började gälla, var den 1 248,8 BSEK

I januari 2015 var den 1 214,8 BSEK.

Och då har både finanskris och flyktingmottagningskris ägt rum under dessa år.

Sedan lägger han ihop allas budgetar, men så kan man ju inte göra när de lagt varsitt förslag. Om jag samlar ihop alla mina sju barns respektive förslag till semesterresor och sedan säger: ”jaså, ni tänker åka till sju ställen – det förstår ni väl att det inte går” är jag ungefär lika hederlig retoriskt som Löfvén. Vidare undrar jag vad han menar med ”lovar”. Det som diskuteras är höstbudgeten och inte något valmanifest.

Löfvén till Busch-Thor: ”När ni satt i regeringsmakten då för tredje gången i modern politisk historia så drog ni på landet ett stort budgetunderskott. Det är fakta och det kommer ni inte ifrån. Nu är ni på samma politik igen och ska sänka skatterna med tillsammans etthundra miljarder kronor. Och ursäkta mig. Jultomteteorem. Det får man inte hålla på med i politiken.”

Jag har ju redan kommenterat både användningen av ordet ”budgetunderskott”, påståendet att statsskulden skulle ha stigit och den bisarra ihopbuntningen av allas respektive budgetar. Men även om det är en subjektiv analys kan jag inte låta bli att reagera på hur farbroderligt nedlåtande och lillavännande han är mot Ebba Busch-Thor och Annie Lööf. Han har en helt annan ton till karlarna i rummet.

Björklund: ”Sverige är det enda land i västvärlden där arbetslösheten ökar bland lågutbildade invandrare.”

Jag vet inte var han hittat detta, men det finns rapporter om att åtminstone Tyskland har precis samma situation som vi. Rimligtvis har alla länder med stort asylmottagande samma situation som vi.

Fridolin: Jag tror han sa att 40 procent av svenska inkomsttagare får det sämre för att man tar bort glasögonbidragen.

Men eftersom barn till föräldrar med försörjningsstöd redan innan reformen fick glasögon undrar jag hur han kom fram till den siffran.

Sjöstedt: ”Jag har aldrig hört [Kristersson] säga att man ska ge sig på rika. Där får man ta ut hur mycket ränteavdrag och rut- och rotavdrag man vill.”

Men vad säger han? Tror han avdragen är obegränsade?

Pants on fire för de lögnerna.

Åkesson: ”Jag saknar en diskussion om riktiga jobb.”

Detta kommer efter att han i princip tigit sig igenom en god tredjedel av debatten och efter att alla diskuterat just hur riktiga jobb ska startas, utbildning, lärlingsjobb, bidrag till företag med mera, sedan starten. Viss förvirring rådde. Det kändes som om han suttit och dagdrömt och plötsligt får frågan och inte riktigt vet vad klassen pratat om. Istället höll han en liten monolog helt bredvid den övriga debatten. Déjà-vu till debatterna i förra valrörelsen, när han senare visade sig vara utbränd. Eller också var detta en jättesmart undanmanöver. Vem vet?

Agenda tar sedan upp en diskussion om att gradera tillgången till välfärd för nyanlända.

Det låter som om inget sådant förekommit tidigare, men våra system har ju en automatisk gradering som gör att du inte får tillgång till något mer än försörjningsstöd, bostadsbidrag och ersättningar som ligger i den nivån, som äldreförsörjningsstöd och etableringsstöd om du aldrig jobbat.

Sjöstedt: ”Ni vill lagstifta om att sänka människors löner.”

Det är helt enkelt så fel att det bara kan klassas som pants on fire.

Åkesson: ”Man vill fortfarande låta illegala invandrare ha full tillgång till den svenska vården.”

Med tanke på hur lite han yttrade är det märkligt hur mycket han hann ljuga. Vuxna papperslösa har rätt till vård som inte kan anstå samt mödravård, precis som i de flesta EU-länder och övriga västländer. Att kalla detta för ”full tillgång” är att blåljuga.

Lustigt nog säger han senare att han tycker att alla ska få vård som inte kan anstå. Har han verkligen tänkt igenom detta?

Åkesson: ”Vi kan inte bevilja välfärd till alla människor som befinner sig på svensk mark.”

Snacka om halmgubbe. Han går full Trump nu. Men detta går säkert hem hos hans ”base”, på samma sätt som Trunps base sväljer hans verklighetsbeskrivning med hull och hår.

Sjöstedt: ”De före detta allianspartierna är beredda att sänka vanliga människors löner för att försöka låtsas få in nyanlända på arbetsmarknaden.”

Att Åkesson ljuger som en sjuttonåring på Systemet är väl en sak. Han verkar som sagt obalanserad och oförberedd.

Men när både Fridolin och Löfvén upprepar samma lögn med ungefär samma ord känns det väldigt utstuderat.

Sjöstedt: ”Det är de som släpper ut mest som måste ändra sin livsstil mest, och det är de rikaste i samhället. Det är de som flyger mycket, de som äter jättemycket kött, det är de som har flera bilar. De måste ändra sin livsstil mest.”

Jag har inga belägg för att hävda att han har fel, men låt oss göra en sanity check.

Högst löner har man i Stockholm. Här är nästan hälften vegetarianer i någon form. När han säger att rika äter mer kött än fattiga känns det som om han pratar om barnhusbarn under kriget. Jag ställer mig mycket skeptisk till ett samband mellan köttkonsumtion och inkomst.

Sedan är det ju knappast så att höginkomsttagares privata flygresor är fler än låginkomsttagares. De som flyger mest privat är förmodligen pensionärer, som har tid.

Och det där med att rika har bilar som släpper ut mycket känns som ren lappri. Kolla gärna en bakgård i Säffle eller Kopparberg, där det står miljöbovar från förra århundradet. Fundera sedan på var du hittar gräsklippare från 80-talet – i Nacka eller Årjäng?

Jag brukar använda en återvinningsstation i Danderyd, för den ligger på väg till jobbet, och där står medelålders herrar i slips och dyr kostym och väljer noggrant mellan containrarna, så att det ska bli rätt.

Jag får lite ”Sprätten på Toaletten”-känsla när Sjöstedt helt utan belägg spyr galla över ”de rika”, som ondförklaras helt utan saklig grund.

Agenda: ”Det grova våldet har fått eskalera.”

Det stämmer inte. Det grova våldet har ändrat karaktär. Fylledåd har bytts mot gängkriminalitet med skjutvapen. Men det är inte mer våld än det varit under tidigare årtionden. Snarare mindre.

Att människor är oroliga handlar till stor del om hur media, framförallt sociala medier, sprider skrämselpropaganda, för utanför de otrygga områdena är Sverige inte ett dugg mindre tryggt än andra länder. Vi har färre våldsbrott och färre dödade än de flesta liknande länder i Väst. Men myten om ”det eskalerande våldet” har fått fäste och är nästan omöjlig att peta hål på.

Detta betyder förstås inte att vi inte behöver åtgärder mot gängkriminalitet. Bara att bilden ska vara korrekt.

Jimmy Åkesson: Invandrare har en kraftig överrepresentation när det gäller våldtäktsstatistiken

Det finns det absolut inga belägg för.

Löfvén som svar på vad han vill göra åt våldet: ”Vi fick ärva ett stort budgetunderskott från er. Jo. Detta är fakta nu. Ett stort budgetunderskott som först ska tas om hand.”

Helsnurrigt. För det första är det inte sant, för det andra är det nu högkonjunktur, och det som diskuteras är höstens budgetproposition/-motioner. Han tar sedan cred för högkonjunkturen, och förklarar att nu kan de ta tag i situationen. Varför gör de då inte det?

Han känns lite som en farfar när barnbarnen säger ”varför sopsorterar du inte”, och som svarar ”jag har haft fullt sjå med att städa efter dig och förresten har jag ställt flera glasflaskor i källaren och sen ska du se att jag kommer att fixa detta också så småningom, men nu har jag inte tid och det beror på dig”.

Åkesson: ”Det som gynnat nazismen är det lock som ni lagt på debatten om invandring och integration.” Han påstår vidare att Danmark inte har något problem med nassar.

Jag är ingen expert på neo-nazis i Danmark, men en snabb googling visar att de är många och att det visst finns ett problem där. Slutsatsen han drar, att nazismen växer där man ”inte får prata om invandring” är rätt absurd. Ingen har någonsin hindrat någon från att prata om invandring hur mycket man velat. Yttrandefriheten sätter inte stopp förrän vid hets mot folkgrupp. Och de länder där neonassarna är som störst och starkast är de som har en tolerans mot främlingsfientlighet.

Åkesson: ”Den person [Fatemeh Khavari] du nämner företräder illegala invandrare i det här landet.”

Hon företräder afghaner som vill få stanna i Sverige. Att säga att hon företräder illegala invandrare är som att säga att den som demonstrerar för dödshjälp företräder mördare.

Åkesson: ”Hon kämpar för att illegala invandrare ska få stanna i det här landet.”

Hon kämpar för att asylreglerna ska ändras. För att de som har fått ett utvisningsbeslut ska få stanna. För att de som väntar på besked ska ha bättre förutsättningar. Men Åkesson spottar ur sig beskrivningen av en minderårig tjej som om han talade om en pedofil.

Åkesson: ”Vi har idag tiotusentals människor som befinner sig i Sverige illegalt.”

Det vet vi inte. Ingen vet hur många de är. Det är ett rimligt antagande, men det är ohederligt att framställa det som fakta.

===

Man kan tycka att jag är partisk som inte hittade något lurande alls hon Allianspartierna, men jag har verkligen ansträngt mig för att syna alla påståenden. Jag tror det är en kvarleva från regeringstiden. Man satte en ära i att vara gammeldags hederlig och inte skarva, överdriva eller förvränga.

Jag hoppas det fortfarande lönar sig.

Och jag kan konstatera att det är trist när Agenda själva sprider flera myter.

Prostitution, tiggeri, lag och hjälp

PrästkrageHur ska vi som medmänniskor agera när en vuxen människa av till synes eget val förnedrar sig, skadar sig eller utsätter sig för fara? Ska vi hjälpa dem? Förbjuda dem? Hindra dem?

Den första och mest avgörande frågan är förstås huruvida personen själv känner sig förnedrad eller verkligen far illa. Så kan till exempel de flesta av oss anse att det vore fruktansvärt förnedrande att delta i en porrfilm, men bevisligen finns många som trivs med det.

Men när det gäller prostitution är det annorlunda. Även om det går att argumentera för att en del prostituerade verkligen gillar sina jobb är de flesta övertygade om att antingen är detta en myt eller också är de så få att vi kan bortse från dem.

För ett tag sedan skrev jag att jag är tveksam till huruvida det är rätt med förbud i lag, och möttes av kritik som var så massiv att den tangerade hat. På twitter frågade ilsken vänsterskribent om han fick köpa en av mina döttrar, efter att ha påstått att min drivkraft var att moderater ska kunna köpa arbetarklasstjejer billigt.

De allra, allra flesta i vårt samhälle kan ändå vara överens om att när en utsatt person gör något som är fysiskt och psykiskt skadligt för att försörja sig själv bör vi som medmänniskor agera för att få personen att sluta med det. Om den svälter bör vi ge den mat, om den är sjuk hjälper vi med vård, om den lider av dåligt självförtroende ska vi som samhälle bygga upp det.

Och kommer det busslaster med prostituerade från ett annat land tänker vi inte att ”jo men de är nog utfattiga, så det är lika bra att de får vara här” och skjutsar dem till sexköparna. Varken som individer eller som samhälle. Deras fattigdom är ingen anledning att acceptera ett beteende vi klassar som destruktivt, skadligt och farligt.

Ändå är det så svårt att överföra insikten om att vi inte ska underlätta den sortens beteende när de utsatta personerna istället tigger, trots att det är väl så farligt och fysiskt och mentalt skadligt som prostitution, Jag vill inte för ett ögonblick jämföra alla mina godhjärtade vänner som skänker stora eller små summor till tiggare med sexköpare, för uppenbarligen är drivkraften där att hjälpa och inte att utnyttja för egen vinning, men däremot är det ingen större skillnad mot att i all välvilja hjälpa en person att sälja sin kropp.

Det finns två fundamentalt olika inställningar till tiggare. Den ena handlar om att de under alla omständigheter är utfattiga och att de inte har något annat val. Får de inte komma hit svälter de ihjäl.

Den andra är att de tjänar massor av pengar och att de kommer hit med hjälp av internationella ligor, kopplade till trafficking, droghandel och inbrott, och att den som hjälper dem bidrar till samhällets undergång.

Men idag vet vi egentligen att ingetdera stämmer. De svälter inte ihjäl, men de lever i en tillvaro av hopplöshet och misär. Inte heller är de kopplade till internationella ligor, men de lägger sina sista slantar på att ta sig hit, ibland med hjälp av människor som, likt hallickar, tjänar pengar på dem och ökar deras utsatthet.

Lika lite som vi säger till som vi säger till den prostituerade att ”jag vet att du är fattig, så det är OK att du säljer dig – se här får du låna min lägenhet så länge” – lika lite bör vi som samhälle underlätta för dem som tigger så att de fortsätter lägga sina sista slantar på resor hit istället för på sina familjer.

Detta är min grundsyn. Basen i mitt ställningstagande.

Tiggarna är inte kriminella annat än i undantagsfall, de är nästan alltid svaga och utsatta och på alla sätt ömkansvärda och de upplever sig inte ha något val, men de ska egentligen inte vara här. Det är därför i grunden moraliskt fel att stötta dem till att fortsätta tigga. Därför ger jag enbart mat. Aldrig pengar. Det är mitt beslut som individ, och jag har full respekt för att andra landar i andra ställningstaganden. Syftet med denna text är inte att peka finger till alla som menar väl, utan att väcka nya tankar.

Därför anser jag också att vi som EU-land bör fortsätta stötta dem i Rumänien och Bulgarien, och sätta press på länderna att ta hand om sina medborgare. Det är där de ska ha en bra tillvaro. Inte här, såvida de inte hittar ett jobb de kan försörja sig på.

Nu kommer vi till den andra sidan av frågan, det vill säga hur bör vi som samhälle agera, och där blir det mer komplext. Att ge dem böter är för mig lika absurt som att ge en prostituerad böter, eller någon som skär sig eller knarkar. Vi motar inte självdestruktivt beteende med straff. Det blir konstigt.

Däremot anser jag egentligen att vi bör utreda om det är lämpligt att kräva att EU-medborgare rapporterar sin närvaro i Sverige, för att göra det enklare att hitta dem som stannar längre än tre månader och utvisa dem.

Sedan finns en ordningsfråga i tiggeriet. Den som äger eller arrenderar mark, oavsett om det är en kommun, ett företag eller en privatperson, bör kunna mota bort den som tigger på samma sätt som man förbjuder någon att smälla upp ett korvstånd. Bosättningar utan markägarens godkännande måste också kunna tas bort omgående, och inte som idag först efter långa processer i domstol, och där bör polisen hjälpa till. Direkt. Inte efter ett halvår eller ett år. Vi har lagar redan. Vi måste bara använda dem.

Det är rent nonsens att vara emot tiggeri för att det är jobbigt att passera dem på väg in till ICA – vi har alla tid att gå en omväg på en halvmeter – men det är däremot inte fel av den som är markägare eller arrendator att vilja själv bestämma vem som ska bedriva verksamhet på ens mark.

”Men den som samlar in pengar till Röda Korset?”

Ja, det måste förstås vara samma sak där. Den som disponerar marken bestämmer.

Samma sak med bötfällning av den som uträttar sina behov i parker och på bakgårdar. Det är redan straffbart. Så lagen behöver tillämpas.

Det finns ingen motsägelse i att vara för tiggares rätt till värdighet men mot tiggeri, på samma sätt som man kan vara för prostituerades rätt men mot prostitution.

Det finns ingen motsägelse i att respektera alla vuxna människors rätt att välja, men samtidigt vilja försvåra val som är destruktiva och skadliga.

Och det är inte moraliskt förkastligt att vilja upprätthålla befintlig lag.