Kategoriarkiv: Migrationspolitik

SDs rassepolitik

Publicerat den av

Vad är ”rassepolitik”? Vad är det, rent sakpolitiskt, SD kan knöla in i en M-ledd regerings propositioner? Detta är ingen retorisk fråga, utan den förtjänar verkligen att tas på allvar, för den är central, för mig som ”reinfeldtmoderat”.

Jag har skrivit om, och kritiserat, SDs politiska förslag i många år.

De har utvecklats från att utvisa alla invandrare som flyttat hit efter 1970 och förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla svenska folket vitt till en rätt osammanhängande soppa av migrationspolitiska förslag inför 2018 – som jag kritiserade och debatterade i Dagens samhälle då.

Jag går därför igenom deras politik som den är formulerad idag, och uppmanar alla att göra det som har en åsikt i frågan.

Där finns en hel del traditionell moderat politik och faktiskt en hel del sossepolitik också. Förstatliga a-kassan, nej till marknadshyror, höjda bostadsbidrag, t ex. Det allra mesta har ingen rasse-komponent i sig alls. Nedan är det som går att ifrågasätta, med mina kommentarer.

Ser fram emot era kommentarer.

– Anhöriginvandring bör i större grad beakta individens eget ansvar att försörja sin familj, samtidigt som ökade kontroller och krav skyddar människor och samhälle från missbruk.
– Jag är för krav på egen försörjning vid all anhöriginvandring – särskilt när det gäller kärleksinvandring.

– Arbetskraftsinvandringen ska ge Sverige högkvalificerad arbetskraft efter Sveriges behov och på svenska villkor.
– Håller inte med. Vi ska ha arbetskraftsinvandring av alla kategorier – även lågutbildade – så länge de kan leva av sin lön.

– Arkitektur ska medverka till att skapa hemkänsla, gemenskap och trygghet. Den ska knyta an till svensk byggnadstradition och vara estetiskt tilltalande.
– Smygförbud mot moskéer. Inte ok, förstås, men knappast något de förväntar sig lösa på rikspolitisk nivå.

– Sverigedemokraterna vill främja assimilation, det vill säga den naturliga process där invandrare anpassar sig efter, tar till sig och på sikt blir en fullvärdig del av den svenska gemenskapen.
– Tramsigt. Det viktiga är inte att du äter sill utan att du funkar i Sverige.

– Sverigedemokraterna vill ha ett asylstopp och genom tillämpning av principen första säkra land endast ta emot asylsökanden som flyr situationer i våra grannländer.
– Inte genomförbart. Vi har konventioner och EU-lagar att rätta oss efter.

– Asylsökande ska i större utsträckning bo i större center där deras ärenden snabbt kan utredas, medan tonåringar inte längre skall bo i boenden för barn.
– Jaha.

– Utgångspunkten för god djurskyddspolitik är djurens unika egenvärde och att de ska behandlas med tillbörlig respekt. Därför är smärtsamma slaktmetoder, såsom halal-slakt, destruktivt och ska förbjudas.
– Halalslakt utan bedövning är redan förbjudet och halalslakt med bedövning går till exakt som vanlig slakt (förutom bön och vändande mot Mecka). Så ett tramsförslag.

– Sverigedemokraterna vill reformera den så kallade EBO-lagen för att rädda kommuner i kris, och förbättra integrationen.
– Det vill ju även Moderaterna. Jag har ingen stark uppfattning i frågan.

– Sverige bör bidra mer till hjälp för flyktingar i krishärdarnas närområden, där de mest utsatta drabbade befinner sig.
– Detta känner vi ju igen. Men den här delen är ju inte den problematiska utan den där de vill utvisa asylsökande med asylskäl.

– Fängelser med lägre standard ska upprättas och Sverige ska se över möjligheten att hyra fängelseplatser utomlands.
– Tycker jag inte.

– Förberedelseskola ska anordnas och vara obligatorisk för invandrade elever.
– Detta vill även M. Jag tycker det låter märkligt att göra skillnad på invandrade och icke invandrade. Dessutom finns inget stort problem med invandrade barn som inte går i skola.

– Nationella riktlinjer ska arbetas fram och dessa ska fokusera på förbyggande insatser samt psykologiskt stöd för HBTQ-personer. Vid fysisk könskorrigering och hormonbehandling måste biverkningar och effekter av behandlingen analyseras noga. Den vetenskapliga evidensen måste ligga till grund för all vård och behandling som genomförs. För att genomgå en fysisk könskorrigering ska kravet vara psykisk stabilitet.
– Jag ser inte riktigt att detta skiljer sig från hur det är idag. Någon som vet mer kanske kan rätta mig om jag har fel.

– De som flyr för sitt liv ska kunna räkna med samhällets bistånd, men asylsökande bör i längden betala för sitt eget mottagande, exempelvis genom egna tillgångar eller lån.
– Egna tillgångar gäller redan idag, fast de har nästan aldrig några. Lån ställer jag mig tveksam till, men jag ser det inte som ett stort problem om det införs.

– Kontroller av importerade livsmedel ska vara noggrannare än de är idag, så att konsumenten inte vilseleds beträffande livsmedlens ursprung och kvalitet. Det ska införas importförbud för halal-slaktat kött.
– Man borde inte nämna halal utan att samtidigt nämna koscher. Jag har inget principiellt emot detta om vi pratar slakt av icke-bedövade djur, men jag har för mig att EU-regler säger att man inte får införa importförbud för något som tillverkas i EU. Jag skulle istället verka för förbud mot allt som slaktats utan bedövning, oavsett skäl. Och varför stanna där? Slakten är ändå bara några minuter. Många djur lever i fruktansvärd misär hela sina liv. Det är ju patetiskt hur SDs muslimhat skiner igenom här när man ENBART nämner halal och struntar i precis varenda annan aspekt som finns.

– Ett medborgarskap är något fint och eftersträvansvärt och ska heller inte delas ut på lättvindiga grunder. Under vissa förutsättningar menar Sverigedemokraterna att medborgarskapet ska kunna återkallas, exempelvis om medborgarskapet erhållits genom mutor eller grovt bedrägeri.
– Återkalla medborgarskap som erhållits på brottsliga grunder kan jag gå med på om personen har kvar sitt gamla medborgarskap och det gått max några år. Det fanns en familj i Norge som bott decennier där och fick sitt medborgarskap återkallat. Inte bara föräldrarna utan även de nu vuxna barnen, som alla plötsligt skulle utvisas. Som med alla andra brott behöver det finnas en preskriptionstid.

– Månggifte ska inte vara möjligt i Sverige.
– Lite luddigt, men jag antar att de menar att den som är gift med två personer behöver skilja sig från den ena. Jag bryr mig inte särskilt om denna fråga.

– Sverigedemokraterna vill att nyanlända elever går i förberedelseskola tills de är redo för vanliga klasser. I förberedelseklasserna ska bland annat modersmålslärare arbeta.
– Pja.

– Nystarsjobben [sic] ska avvecklas.
– Detta tycker jag inte.

– Rituell slakt där djur avlivas utan bedövning och andra smärtsamma slaktmetoder är inte förenliga med en svensk syn på hur djur ska behandlas. Importstopp för kött från obedövad och rituell slakt ska införas.
– Tredje gången de tar upp detta. Snacka om att vara besatta.

– Hela Sverige måste arbeta för att bekämpa skuggsamhället, så att svensk lag efterlevs, och illegal migration blir omöjlig.
– Fluffig formulering. Svårt att säga bu eller bä.

– Sverigedemokraterna vill förbjuda slöja på för- och grundskola. Vi vill också förbjuda heltäckande beslöjning i offentlig miljö.
– Nu är vi ute i rassetassemarker. Jag har skrivit massor om vad jag anser om slöjförbud i skolor, så jag upprepar inte det här. Men ”heltäckande beslöjning” är ju lite komiskt eftersom de också är för ansiktsmask. Hur ska de ha det? Här kommer populismen in, för det är tydligt att syftet är att trakassera muslimer, och det här sånt här vi behöver sätta ner en tydlig fot mot.

– Svenska ska grundlagsfäst vara det officiella huvudspråket i Sverige.
– Jaha.

– De som stridit för terroristorganisationer likt IS ska förlora sitt medborgarskap och utvisas på livstid från vårt land.
– Tramspopulism. Du kan inte frånta någon medborgarskap som inte har något annat medborgarskap.

– Sverigedemokraterna vill snarast möjligt införa ett nationellt tiggeriförbud.
– Detta är komplicerat. Många ”tigger” utan att vara tiggare. Organisationer, till exempel. Och var går gränsen för tiggeri? Jag tror problemet med tiggarna försvinner av sig självt med tiden. Ingen har ju några kontanter längre, pga swish.

– Den tillfälliga lagen ska bli kärnan i en ny migrationsordning, men de skadliga ändringarna som gjorts måste rivas upp.
– Jag är faktiskt för detta. Det har jag varit sedan den infördes. Jag vet inte vilka ”de skadliga ändringarna” är och orkar inte kolla upp det. Återigen låter SDs formella dokument som en åttondeklassares inlämningsuppgift.

– Trossamfund som inte lever upp till gällande krav ska fråntas vigselrätten.
– Jag vet inte vad ”gällande krav” betyder, men detta skulle kunna vara ett sätt att smyga in antimuslimlagar. Någon som vet?

– Med tydliga regelverk kring utlänningars rätt till skattefinansierad sjukvård minskar belastningen på sjukvården vilket leder till högre tillgänglighet.
– Jag vet inte hur man tänker här. Vem är utlänning? Turister?

– Åldersbedömningar av olika slag är positiva för barnens rätt och rättssäkerheten. Vi välkomnar vidare utredningar och forskning i området.
– Sure.

– Migrationsverket bör få i uppdrag att hjälpa fler människor återvända hem till sina hemländer.
– Här är också rassevarning, för detta är en gammal knutpunkt i deras idéprogram. Tankefiguren att vi ska jobba för att etablerade invandrare flyttar härifrån är absurd. Vi vill ha dem här. Däremot är det fullt rimligt att den som inte etablerat sig i Sverige och har möjlighet att flytta hem kan få stöd från Sverige i en övergångsperiod – i synnerhet om den förlorat allt.

Myten om SDs ”på plats”-hjälp

Publicerat den av

generic-fence-treeSD-ledningen använde internationella flyktingdagen till att via Aftonbladet berätta varför flyktingar inte har i Sverige att göra, med det vanliga ”vi vill hjälpa många på plats istället”.

Och det låter ju supersmart. Vi har alla hört det i många år. Det är en av deras mest inarbetade skrönor.

Så vari ligger felet?

Jo. Först måste vi förstå att en skyddsbehövande inte har samma behov som den som drabbats av en svältkatastrof.

Därför är lösningen inte mat.

Problemet för skyddsbehövande är att de inte har någonstans där de kan leva produktiva liv. Stanna upp där och fundera lite på det. Vi tar det igen.

Problemet är att de inte har någonstans att leva ett värdigt liv. Inte att de inte har något att äta.

Antingen är de statslösa, eller också är det farligt för dem att leva i de länder där de är medborgare.

De samlas ofta i stora läger, och lever ibland i årtionden som fångar, utan några av de rättigheter resten av jordens befolkning, inklusive fattiga, har. De blir totalt passiva och kan inte försörja sig själva, vilket är en grundbult för att bygga en vuxen människas självkänsla. Deras tillvaro är förvaring, och deras liv saknar mening. De går miste om allt det vi kallar livskvalitet.

Den bästa lösningen på det problemet är förstås att säkerställa att de kan återvända hem till trygghet, men det kan i vissa fall ta många år. Barn föds och växer upp som aldrig sett något annat än de tält som omger dem.

Därför behöver de få komma till ett annat land där de kan leva ett liv i frihet, där de kan uppfylla sina drömmar, studera, jobba, leva i hus med väggar och tak och se sin barn och barnbarn lyckliga. De behöver få bo i ett samhälle där de kan bidra och känna sig nöjda med sig själva.

SD försöker vilseleda oss till att tro att deras problem är steg 1 i Maslovs behovstrappa. Därför behöver vi skicka pengar så de slipper svälta och frysa, menar de. Men UNHCR är finansierade. Jo, jag vet att FN titt som tätt går ut och säger att barn är på väg att dö om inget görs, och det är säkert sant när det skrivs, men hittills svälter ingen i läger för att pengar saknas (däremot kan det hända för att exvis transporter stoppas, men det är en annan fråga).

Naturligtvis ska vi inte sluta hjälpa med medel till flyktinglägren, men det är en kortsiktig lösning, på samma sätt som man ger en törstig person vatten, men gräver en brunn för att hjälpa långsiktigt.

Den långsiktiga lösningen för världens alla skyddsbehövande måste vara att ge dem en chans till nystart och ett värdigt liv någon annanstans.

Betyder det att jag tycker dagens asylinvandring fungerar bra och ska behållas? Inte alls. Det är en katastrof för alla inblandade att människor ska behöva skuldsätta sig eller sälja allt de har för att betala smugglare och riskera sina liv för att ta sig till länder där de kan leva. Vi måste göra vad vi kan för att stoppa detta. Asylprövningen ska ske på ambassader och i flyktingläger, och vi behöver ha ett fungerande kösystem, så att de som kommer hit snabbt kan matchas ut i arbete och inte sättas i ny förvaring här.

Vad världens i-länder alltså borde göra är att kraftigt öka andelen kvotflyktingar som distribueras ut till trygga länder, men utan att som hittills ge dem PUT när de kommer. De får istället leva fullvärdiga liv i sina nya länder tills de antingen kan återvandra tryggt till sina hemländer eller också kan försörja sig själva. PUT och rätten att leva ut sitt liv i Sverige måste vara reserverat till dem som kommer i arbete och inte ligger samhället till last. Då får vi råd att hjälpa många, för då kan faktiskt asylinvandringen bli om inte ett plus så i alla fall inte ett stort minus.

Ni kan hålla med eller låta bli – jag vet att vissa blir upprörda när jag vill koppla PUT till försörjning, och andra blir upprörda när jag vill ta hit många kvotflyktingar.

Men jag vill verkligen vädja till alla mina vänner och läsare:

Gå inte på myten om att människor dör av svält för att vi har asylinvandring i Sverige.

Det är helt enkelt inte sant. Och innerst inne vet du att det aldrig varit omsorg om skyddsbehövande SDs inställning handlat om.

Våldtäktsmyten

Publicerat den av

generic-bssEftersom jag diskuterat migrationspolitik i något decennium, och eftersom myten om den svartmuskige muslimske våldtäktsmannen som angriper blonda svenskor i sommarklänningar för att de tycker att man får göra så när kvinnor inte bär niqab har enormt fäste har jag grävt en del i både domar och statistik. Jag tänker inte dra siffror, men ungefär så här ser det ut:

I de fall en gärningsman överfaller en helt okänd kvinna är utrikesfödda lite överrepresenterade. Det är också de fall som har lägst mörkertal, eftersom det inte finns något incitament för kvinnan att inte gå till polisen. Och om gärningsmannen väl hittas finns en god chans att få honom dömd. Detta gör att ser man till det totala antalet dömda våldtäktsmän finns det en överrepresentation när det gäller utrikes födda män.

I fallet gruppvåldtäkter är utrikesfödda och andra generationens invandrare enormt överrepresenterade. Det är mycket sällan etniska svenskar som är gärningsmän. MEN. Dessa våldtäkter är en handfull per år. Det är alltså ett mycket, mycket litet antal, med tanke på att det bor 2,5-3 miljoner människor i Sverige som har den bakgrunden.

Så om man läser domar finns en kärna av sanning i påståendet att ”nyanlända våldtar för de förstår inte svensk kultur”, men jag skulle säga att det oftast handlar om att gärningsmännen inte känner till eller respekterar svenska lagar. Det är inte tillåtet att sätta på kvinnor som är berusade eller sover i Sverige, eller kvinnor som valt att vara ensamma med flera män i en lägenhet, och det är nästan alltid vad som hänt i de här fallen. Den här sortens våldtäkter förekom oftare i Sverige förr också, innan vi ändrade våra lagar och slutade fråga kvinnor vad de hade på sig. Hade man transporterat tiotusen unga, svenska män från femtiotalet till nutid hade några av dem också våldtagit däckade kvinnor. Det är inte kulturen, utan kunskapen om lagarna som skiljer, påstår jag.

Men i den kategori som begår flest överfallsvåldtäkter, dvs män 18-27 år, har 39 procent av de folkbokförda invånarna utländsk härkomst, dvs minst en utrikesfödd förälder. Till dessa ska läggas alla som inte är folkbokförda här, men vistas i Sverige. Gästarbetare, som Lisas mördare. Asylsökande. Papperslösa. Turister. Om man tar ett tvärsnitt av alla unga män som VISTAS i Sverige under ett givet ögonblick lär bortemot hälften ha utländsk härkomst. När man räknar på överrepresentation bör man ha detta i åtanke.

Detta är nu inget försök att ursäkta dem, utan bara en förklaring. En utländsk våldtäktsman har inget här att göra, oavsett bakgrund. Utvisning direkt om han inte är svensk medborgare, och går det inte pga flyktingkonventionen får han hållas i förvar tills det går. Jag känner inget medlidande. Alls. Off you go.

Men igen. Dessa män är extremt få. Och det är där diskussionen går vilse. Man tror att överrepresentationen när det gäller överfallsvåldtäkterna går att överföra på samtliga våldtäkter, även mörkertalen.

Men när det gäller våldtäkt av barn i familjer, dvs incest eller styvföräldrar eller motsvarande, är män med utomvästerländsk bakgrund faktiskt enormt underrepresenterade. Män från Afrika och MÖ våldtar sällan sina döttrar eller nära, minderåriga släktingar. Jag har läst mängder av domar, men inte hittat ett enda fall. Inte något alls! Men det gör vi svenskar och övriga västlänningar. Tänker du protestera? Varför då? Om samtliga mellanöstare ska äga SIN överrepresentation när det gäller överfallsvåldtäkter måste vi svenskar ta ansvar för att vårt manfolk våldtar sina döttrar, i konsekvensens namn. Vi måste acceptera att våldtäkt på barn är en del av den svenska kulturen. #svenskavärderingar

Eller också konstaterar vi att våldtäkter inte är en del av någon kultur. Vare sig svensk eller annan.

För det stora mörkertal vi tror finns när det gäller våldtäkter handlar sällan eller aldrig om okända gärningsmän. Det handlar om partners, expartners och familjemedlemmar i första hand, och i andra hand om vänner och bekanta. Där har kvinnor en anledning att hålla tyst. Rädsla, skuld eller skam eller en ovilja att utsätta sig för polisförhör och läkarundersökningar.

Och där finns ingen anledning att tro att män från MÖ eller Afrika skulle vara överrepresenterade. Så när SD och KD (jag saknar dig enormt, Göran!) nu driver myten att hundratusen svenska kvinnor årligen våldtas av mörkhyade flyktingar är det lögn, medveten förvrängning eller bara inkompetens.

Orden förefaller ju vara vetenskapliga med förankring i fakta, men den bild man försöker skapa av svarta och bruna män som testosteronstinna, hänsynslösa och farliga är grovt, grovt rasistisk och syftar till att skapa en rädsla för invandrare.

Den sortens rädsla som all nationalism bygger på.

Centerns road to hell

Publicerat den av

IMG_3683Jag tycker hjärtligt illa om SD och den politik och retorik de står för. I den händelse någon missat mitt nu tioåriga skrivande om partiet, om främlingsfientlighet, om det eskalerande muslimhatet och om en migrationspolitik som bygger på utestängande och rädsla vill jag göra det klart. Jag vill inget hellre, politiskt, än att se partiet förlora sina väljare och gå upp i rök. Men med demokratiska metoder. Så jag känner några få sverigedemokrater jag faktiskt gillar. De ställer inte upp på skräcken för människor som kommer utifrån, utan har andra, dock enligt min uppfattning ologiska, skäl till att välja partiet. Alla sverigedemokrater är inte rasister. Partiet är dock rasistiskt, enligt min mening.

Jag skriver betydligt mer sällan om V, för ingen förväntar sig att moderater ska fördra det partiet. Men jag tycker två ting. Dels finns det väldigt många vänsterpartister jag tycker mycket om, lustigt nog. Men när det gäller de åtgärder partiet förespråkar står de mycket långt från min uppfattning om hur ett samhälle ska byggas. Jag kan inte med den tankefigur som innebär att man ska samla ihop nästan allt vanligt folk jobbar ihop och sedan kravlöst pytsa ut människors löner till helt andra än dem som faktiskt slitit ihop dem.

Min antipati mot partierna ifråga har alltså olika karaktär, men människor röstar på dem, och vi måste därför förhålla oss till dem.

Så jag bestämde mig för två år sedan för en formel när det gäller SD. Inte förhandla om regeringsbildning, budget eller migrationspolitik. Andra förhandlingar i enstaka frågor är ok. Jag bestämde mig för att om M ställde upp för detta skulle jag ställa upp för M, och så blev det. Jag tycker partiet hållit en bra linje och skött sig föredömligt.

”Måste man inte kunna prata med alla?” Jodå, men de jag valt att företräda mig ska inte ingå i förhandlingar där man riskerar välja sådant som går helt på tvärs med mina värderingar, och, vilket faktiskt också är viktigt, mina företrädare ska inte ge en plattform till den propaganda mot främst muslimer men även övriga invånare med rötter i Afrika och Mellanöstern som SD hela tiden hänger sig åt. Jag vill inte se SD på ett podium tillsammans med dem jag skickat till riksdagen.

Att jag inte ställde motsvarande krav när det gäller V är förstås för att det inte behövs. Ingen tror att M kommer att börja förhandla bort friskolor och RUT-avdrag med Sjöstedt. Jag anser dock att Vs politik är djupt skadlig för Sverige om den genomförs.

Men den fråga som varit intressant ur ett filosofiskt perspektiv, nämligen ”hur förhåller vi oss till partier och väljare som röstar helt i strid med våra värderingar” har plötsligt blivit realpolitisk.

Tidigare var SD ett problem för högersidan och V för vänstersidan. Men när C och L bestämde sig för att hoppa över staketet blev plötsligt V deras problem.

Och nu plötsligt blir det viktigt att inte heller V förhandlas med. Både V och SD ska hållas helt borta från all politik, tycker C och L.

Så det är svårsmält.

Om man säger som jag: inte regeringsförhandla, inte budgetförhandla, inte göra upp i specifika frågor (som migpolitiken i fallet SD), ja då kan man ju ha samma inställning till V. Dvs man kan gå med på uppgörelser i frågor som inte är antingen övergripande eller går in i ett område där man anser deras inställning extra skadlig.

Men för C och L räcker inte det. Var fjärde väljare ska i princip se sin röst helt ogiltigförklarad när både V och SD sveps in i en invisibility cloak.

Jag sympatiserar ju som sagt med synen på partierna, men hållningen är synnerligen omogen och faktiskt direkt farlig. Den bästa grund man kan tänka sig för att säkerställa att partier växer är att nonchalera dem på ett sätt väljare som annars står utanför uppfattar som orättvist. Vi människor har en inre röst som säger till oss att sympatisera med outsidern, med den som inte får vara med, den som alla är elaka mot.

Betyder det att vi ska ta in dem i värmen? Inte alls. Bara att allt avståndstagande måste förklaras på ett sakligt sätt, och fylla ett syfte som kan uppfattas som legitimt. Så fort man går till excess sker en motreaktion. Svepande formuleringar är därför livsfarliga. Det finns en linje vi måste hålla oss innanför, vi som håller oss för goda för att förhandla med sverigedemokrater och vänsterpartister.

Jag anklagas ofta för att gå över den linjen. ”Jaså du spelar rasistkortet!”, säger den som precis framfört grovt rasistiska argument, följt av gråtskrattemojin 😂😂😂😂. Jag anklagas av helt andra för att ”möjliggöra rasism” när jag säger att man kan prata med sverigedemokrater. Det är inte lätt att vara intolerant mot de intoleranta. Vi behöver fundera över vad som är acceptabelt och sedan stå för våra beslut, men också vara beredda att ompröva dem.

Och jag anser ju som bekant att C och L våldsamt överdrivit risken med att bilda en alliansregering när ett mandat saknas. Jag tycker att man borde ha försökt för att sätta press på SD.

Och jag anser slutligen att man genom att överdriva risken med att lägga fram sin egen politik och låta riksdagen rösta på den faktiskt gödslar marken åt både SD och V. C och L har med sin bisarra sturskhet och överpräktighet genererat empati för både Sjöstedt och Åkesson långt utanför deras väljarkretsar.

The road to hell is paved with good intentions.

Det är det snällaste jag har att säga.

Mansours medborgarskapsåterkallande

Publicerat den av

general-flagSaid Mansour fråntas sitt danska medborgarskap och skickas till Marocko. Om honom hittar jag inget gott eller förlåtande att säga. Jag har full förståelse för alla danskar som inte vill dela medborgarskap med honom, baserat på vad jag läst mig till.

Men jag är generellt skeptisk till just fråntagande av medborgarskap. Förfarandet påminner om hur England deporterade kriminella till Australien.
För man kan uppenbarligen inte bara plocka av någon ett medborgarskap om den inte har ett annat, och då uppstår ju frågan om varför den kriminelle är det andra landets problem. Mansour bodde sina första 23 år i Marocko, och de senaste 35 i Danmark.

Och att lagstifta om att kunna plocka av någon medborgarskapet för att den är kriminell är mycket ovanligt, ur internationellt perspektiv. Jag har letat en stund, och jag hittar inga andra länder som gör så. Närmast kommer Australien, som fråntagit 12 personer medborgarskap på grund av ”extremist links”. Australien har också fått mycket kritik för detta – inte minst från de länder som tvingas ta emot sina medborgare. I ett fall hävdar landet ifråga, Fiji, att personen inte ens är medborgare där, och att han därför nu blivit statslös.
Däremot är det inte helt ovanligt att du kan bli av med medborgarskapet om du ingår i ett annat lands militär eller för att du ljugit om viktiga omständigheter när du blev medborgare. Så den sortens regler kan Sverige laborera med utan att riskera alltför mycket kritik, om vi nu tycker det är mödan värt.

Men det blir lite svartepetter över det hela om länder ska kunna plötsligt välja bort dem med dubbelt medborgarskap som man inte vill ha. Närmare 700 000 svenskar bor i utlandet. Om vi börjar deportera kriminella till länder där de i vissa fall kanske aldrig ens bott kan samma sak hända oss. Andra länder skickar sina mördare och våldtäktsmän hit.

Så min synpunkt här är inte att det är synd om Mansour. Det är bäst jag skriver det tydligt och klart, för annars kommer arga läsare att påstå att jag försvarar terrorister.

Min främsta kritik är att vi inte bör gå i spetsen för att ändra en övergripande världsordning som säger att har man en gång gjort någon till medborgare får man faktiskt stå sitt kast och ta ansvar för vederbörande.

Istället bör vi uppgradera medborgarskapet, och ställa högre krav på dem vi gör till svenskar.

Exempel: Nisse Nilsson är född i X, är svensk medborgare på grund av att en förälder är svensk, har aldrig bott i Sverige, pratar inte ens svenska och så en dag begår han brott. Domstolen plockar av honom medborgarskapet i X och deporterar honom till Sverige.

Vill vi det?

Vad vill vi bortom vänstervågen?

Publicerat den av

IMG_4281När jag växte upp var normbrytande norm. Som studentbarn i ett kaotiskt och revolutionärt Lund med liberalkonservativa föräldrar skapades en märklig identitetskris. Det gamla och det nya kraschade in i varandra hela tiden, och eftersom jag var ett tämligen introvert, avigt och reflekterande barn ägnade jag stora delar av min självvalda ensamhet åt att grubbla över vad som var rätt och vad som var fel i ett ständigt pusslande där bitarna inte passade i varandra.
”Morfar är direktör, men säg inte det till dina kompisar, för det tycker alla är fult.”

Min första fröken var gift med en präst. Vi började varje dag med en psalm. Samtidigt som vi sjöng om fädernas kyrka och pratade om Jesus brändes studentmössor och BH:ar, könsnormer hånades, ”rika” kallades utsugare och barn skulle danas och formas till kollektivister.

Sprätten satt på toaletten, Ville, Valle och Viktor ifrågasatte orättvisor och så småningom gick hela Sverige vilse i Pannkakan.

Kontrasten mellan samhället och familjen blev än större när reaktionerna på det reaktionära blev mer traditioner och konservatism.

Ingen slapp undan politiken. Den trängde sig på, pyste ut ur radion och TVn. I kvartershörnet hade Lunds lokala FNL sitt högkvarter, demonstrationståg och fritidspersonal hetsade mot USA och Nixon medan en hånleende Palme förklarade död åt kapitalismen.

Alla hade en agenda, upplevde jag.

Säkert var det inte så, men det var min känsla.

Idag kan jag se på den tiden som enormt karaktärsdanande. Jag har insett i efterhand hur viktigt det är att höra olika budskap, reflektera och sedan bilda en egen uppfattning.

Mina barn, som är mellan tretton och tjugonio, har aldrig utsatts för den sortens påträngande politiska budskap. Även om många älskar att påpeka hur vänstervridet SVT är kommer inga program idag ens i närheten av sjuttiotalsfostrandet.

Istället för att diskutera verkliga politiska reformer som gör skillnad har vi fastnat i ett gnäll om skolor som kanske inte firar lucia, huruvida ett jämställdhetscentrum med några tiotal anställdas nedläggande kommer att förstöra Sverige för gott, vilka enorma skador eller fördelar en flygskatt ger, och om det inte är så att motioner och propositioner som SD röstar på kontamineras av rasism och hur man undviker detta genom att skapa konstlade konstellationer av partier som inte alls vill samma sak utan att riktigt veta vari den fara man blåser upp egentligen ligger.

70-talet var absurt och förvirrande. Men det ville något. Människor ville framåt, även om det fanns olika syn på åt vilket håll ”framåt” låg.

Idag har vi glömt det som är viktigt.

Här är vad jag hoppas vi ska börja jobba med istället för dagens ickefrågor:

1. Hur bidrar Sverige till att världen blir en fredligare plats?

2. Hur säkerställer vi på bästa sätt att människor kan migrera säkert och rättvist, och så att de som flytt sina hem omhändertas och ges en möjlighet till en ny tillvaro?

3. Hur skapar vi ett system för att undsätta dem som saknar inkomst som ser till hela människan? Vi behöver bygga om Arbetsförmedlingen, akassesystemet och Försäkringskassan. Hur?

4. Hur står vi upp mot det växande muslimhatet i Sverige?

5. Hur tar vi som älskar mångkultur och invandrare ansvar för de problem som uppstått i invandringens kölvatten, som hedersproblematik och gängkriminalitet?

6. Hur lär vi svärjevännerna att älska Sverige igen?

7. Hur börjar vi prata med varandra istället för att twitterkriga, skrika in i youtube-klipp eller skriva ettriga facebookkommentarer?

Vi behöver prata med SD

Publicerat den av

generic-likavärdeSå jag pratar med Sverigedemokrater. Jag känner flera stycken. Några som jag är säker på, andra som jag starkt misstänker.

Och de är faktiskt trevliga. Jag vill säga det, för en gång skrev jag i en artikel att så sällan är fallet, och orden lyftes till ingressen av tidningen ifråga, och det kändes lite trist påhoppigt. Naturligtvis är inte alla inskränkta deplorables. Men de som hör av sig till mig är i regel rätt aggressiva. De som skriver i grupper är det också.

Partiets främsta företrädare, partiets politik och partiets motioner står för nyfascism, främlingsfientlighet, och då främst muslimhat och hat mot folk från Mellanöstern och Afrika, och för slutenhet. Man sprider förvrängd statistik för att sätta skräck i människor och man har en absurd fixering vid vem som får räkna sig som svensk. Dessutom hatar man feminister och vill inte sällan peta tillbaka kvinnor till en underordnad position, och ungefär hälften tycker illa om HBTQ-personer eller står åtminstone inte upp för gruppens rättigheter.

Det är detta som är anledningen till att de vi valt att företräda oss absolut inte ska förhandla med Sverigedemokraterna. Om vi haft direktdemokrati och röstat om varje förslag hade man kunnat göra det, men vi som röstat fram representanter till Riksdagen ska kunna känna oss säkra på att de inte ger efter i frågor som kan dra ner vårt land i en brun sörja.

Vi som tagit ställning mot SD uttrycker oss oftast tyvärr alltför flummigt.

”Vi ska inte prata med SD” låter som om man är rädd för oliktänkande. Ordet som bör användas är ”förhandla”, inte ”prata”. Vi ”pratar” med alla. Vi ”regeringsförhandlar” eller ”budgetförhandlar” inte med SD. Eftersom detta är en tid för regeringsförhandling avstår våra högsta företrädare från att även prata med dem, så att det är klart att inga förhandlingar pågår.

Men vi andra kan förstås prata med sverigedemokrater. Vi BÖR prata med sverigedemokrater. Prat är bra.

”SD är odemokratiska och rasistiska.” Ja, det kan man säga, och ja, det kan man leda i bevis om man börjar med en definition och sedan driver den tesen med olika exempel i en akademisk övning. Jag har själv gjort det på min blogg av och till. Men orden är svepande och möts snabbt med lika svepande påståenden som ”ja men vi vill bara ta emot färre invandrare”, och så blir det rundgång där man pratar förbi varandra.

Jag vill att vi pratar mer och framförallt lyssnar mer. På Facebook, i fikarum, i klubben och i mataffären.

Det är knepigt. Ofta går diskussionerna så här:

”Jag röstar SD på grund av kriminaliteten.”
”Vilken kriminalitet syftar du på?”
”Invandrarna.”
”OK, men kan du precisera vilken kriminalitet som oroar dig?”
”Dödsskjutningarna.”
”Jaha, det är förstås illa. Men du vet att det inte dör fler idag totalt sett än det gjort under tidigare år? Risken att du eller någon du känner blir dödad är alltså inte större än för tio eller tjugo år sedan.”
”Ha! Lev du i din bubbla! Läser du inte tidningarna?!”

Ungefär.

Men jag brukar tänka att för varje människa jag misslyckas med att nå lär jag mig något inför nästa samtal.

Så jag vill slå ett slag för detta med samtal med SD. Vi behöver fler. Många fler. Hela tiden.

Låt detta bli mandatperioden när vi alla pratar med SD.

Utom våra partiledare.

Vi måste öppna våra hjärtan igen

Publicerat den av

generic-time-registrationSå jag tänkte fortsätta prata lite om Utlänningslagen. Jag har benat rätt mycket om Sveriges regelverk för migration under ett antal år på grund av mitt skrivande.

Det fanns länge vad jag skulle kalla ”en myt” om att Sverige hade extremt mycket generösare regler än övriga länder vad gällde asyl. Det var aldrig sant. Vi var lite generösare än EUs regler stipulerade på några punkter, men i övrigt hade vi samma lagar. Och detta är viktigt, för det här med ”vi ska inte ha generösare regler än alla andra” har blivit ett axiom. Det går nästan inte att säga emot, för alla är så övertygade om att så var fallet.

De områden där vi var ”snällare” än vi behövde var dessutom inte alls unika för Sverige. Många andra länder hade ungefär samma regelsystem. Få av de ursprungliga EU-länderna låg på lägstanivån.

”Men varför kom då så många fler till Sverige än till alla andra länder?! Om vi hade samma regler?”

De flesta kom inte till Sverige utan till Tyskland. Men visst var vi andrahandsvalet, och i de få undersökningar som gjorts där man frågat asylinvandrare varför de valde Sverige har det oftast handlat om att man haft släkt här, eller att man hört att Sverige var ett bra land, eller att smugglarna hade en etablerad väg hit.

Dessa regler var det som gick utöver EUs:
1. Lagen om synnerligen/särskilt ömmande omständigheter, som gav möjlighet till ungefär 1600 personer om året (2014 och 2015) att få stanna i Sverige fast de saknade asylskäl.
2. Regler runt PUT vs. TUT. Vi var lite snabbare med PUT än många andra länder.
3. Rätten för särskilt skyddsbehövande att ta hit sin familj. Den gäller enligt EUs regler enbart för dem som är konventionsflyktingar, men vi, likt många andra länder, tyckte att det borde vara lika för alla.

Så när vi temporärt tog bort lagen om synnerligen/särskilt ömmande omständigheter gjorde vi det svårt för barn som Denis att stanna.

Det mest förvånande med de sista dagarnas diskussioner har varit att alla är förvånade. Vi visste ju att detta skulle hända. Man kan inte ha ”strama” regler för asylmottagning utan att människor far illa då och då.

Betyder det att jag, i strid med mitt parti, propagerar för en återgång till de gamla reglerna?

Nope. Det är visserligen en myt att de allvarligt påverkade hur många människor som valde Sverige (iaf enligt all information jag har – vore intressant att se en undersökning runt detta), men det betyder inte att de var perfekta.

Men det vi har idag fungerar inte. Sverige behöver en diskussion om vilka som ska få leva i Sverige som inte baserar sig på det polariserade ”flyktingstopp” vs. ”alla det är synd om ska få stanna”, utan där vi alla lär oss se nyanser. Asylinvandring kostar. Vi ska lägga pengarna där de gör nytta.

Men vi måste också öppna våra hjärtan för dem som lider.

Fortsätt läsa →

SD-ledarnas förflutna förlåtet?

Publicerat den av

63260Kan man belasta dagens SD-ledare för deras förflutna i ett nazistiskt parti?

Så människor, i synnerhet unga, måste få ändra åsikter och värderingar. Men har man varit starkt engagerad för en ståndpunkt och sedan vänder 180 grader bör man kunna förklara hur förflyttningen gått till.

Jag känner själv de som t ex varit övertygade kommunister eller libertarianer i tonåren och sedan fått familj och jobb och vardagen har fått dem att se att komplexiteten i en blandad ekonomi är nödvändig för att skapa ett samhälle som fungerar för alla. Att dra sig från extremerna av ståndpunkter och in mot mitten är en naturlig väg att gå.

En del tar längre kliv. Cenk Uygur är en amerikansk ultraliberal som en gång var konservativ och skrev horribla texter om bl a kvinnor, men som gjort avbön och redogjort för hur han ändrade sig.

Så Åkesson et al, och jag tänker då särskilt på Söder, har viss rätt att säga ”vi var tonåringar, vi begrep inte”, men de har inte motiverat sin resa mot anständighet och från nazism med annat än populistiska förklaringar, dvs ”folk vill inte prata om raser så vi pratar om kulturer istället”. Jag har läst om och skrivit om SD i ett decennium, och jag har aldrig sett någon av ledarna redogöra för vad som fått vederbörande personligen att sluta se svenskar som en ”ras” och istället dra slutsatsen att en exvis somalier kan bli svensk om den bara anstränger sig tillräckligt mycket, vilket är vad de pliktskyldigt framför idag.

Ingen har sagt ”en dag stod jag där och heilade, och plötsligt insåg jag…”. Istället försöker de hävda att de inte riktigt begrep vad partiet stod för. Då.

Därför känns deras resa ur neonazismen inte värst trolig.

Naturligtvis har de utvecklat sina åsikter sedan de var 20. Det gör de flesta.

Men ändrat grundläggande värderingar?

Knappast.

Är detta relevant? Absolut. För vi väljer politiker, inte politik. Sedan hoppas vi politikerna genomför den politik de lovat. Och då är det ju bra att ha koll på vad de står för innerst inne.

SDs valaffischer visar svenskar. Inte någon enda av dem ser ut att vara något annat än i rakt nedstigande led avkommor från blonda fäbostintor. Åkesson själv är nog den mörkaste av alla. Om nu svenskheten är en kultur enbart – kunde de inte hostat fram någon enda åtminstone smått solbränd person?

Utvisningar till Afghanistan – stoppas eller icke

Publicerat den av
escherFN-organet UNODC tar fram siffror på hur många som dödas (intentional homicide) varje år. Där kan man läsa att risken att dödas i Latinamerika är skyhög, med El Salvador i topp. Afrika är också farligt, medan Asien och Europa är tryggare ur det perspektivet.
 
Ett oviktat medelvärde för hela världen hamnar på 7,53 dödade per hundratusen invånare per år.
 
Värdet för Afghanistan år 2012 var 6,35.
 
I den siffran finns, enligt rapport från UNODC, vissa av dem som dödas i konflikten med (civilian casualties), men inte alla. Så vi behöver lägga till dem.
 
År 2017 dödades 1 662 personer på grund av konflikten från januari till juni, vilket skulle ge ett helårsvärde på 3 324. Tidigare år har haft ungefär samma antal. Det ger en kvot på 9,59 per hundratusen invånare.
 
Så om vi tar mordkvoten från 2012 och lägger ihop den med antalet dödade i konflikten hamnar vi på 15,84, vilket är mycket högt räknat eftersom vi vet att det finns ett överlapp. Och det är faktiskt, rent sakligt, inte en särskilt alarmerande siffra. Ungefär hälften av länderna i Latinamerika ligger högre.
 
Naturligtvis är risken att dödas större för vissa folkgrupper/personer än för andra. Det är därför vi utreder varje asylansökan för sig. Men den som på någon sorts generell basis vill hävda att Afghanistan är så farligt att INGEN kan bo där har helt enkelt fel i sak.
 
”Men det var Elins åsikt att mannen var i livsfara!”, skriver ni.
 
Men ”livsfara” är ingen ”åsikt”, anser jag. Det är en bedömning. Och bedömningar måste grundas i fakta. Och fakta säger att en random person som lever i Afghanistan faktiskt är säkrare än en random person som lever i ett latinamerikanskt land.
 
Det är rent objektivt inte förenat med dödsfara att bo i Afghanistan.
 
Debatten är polariserad. Alla har sin goto-inställning, och så gräver man ner sig i en skyttegrav och attackerar därifrån. Och vi som vandrar i det ingenmansland i mitten där det finns nyanser får skäll från båda sidorna.
 
Jag ställer inte upp på deviset ”stoppa utvisningarna till Afghanistan”.
 
Däremot står jag alltid upp för en human och långsiktigt hållbar asylpolitik, och jag vill gärna att afghaner arbetskraftsinvandrar. De jag känner är härliga, omtänksamma människor, som är varmt välkomna att bo i Sverige om de kan försörja sig själva.