Jag brukade kolla på Realtime troget varje vecka. Bill Maher är lite som en omvänd Jan Guillou. Deras likhet är att ibland håller jag med dem fullständigt, annars inte alls. Sällan hamnar de längs en skala. Omvändheten ligger förstås att medan Guillou är vänster är Maher libertarian.
Men sedan i höstas pallar jag inte längre. Han är livslång muslimhatare och trots sin ateism fullständigt på Israels sida, vad de än hittar på.
Så jag blev så glad när en av mina favvopoddare Mehdi Hasan idag postat ett klipp som heter ”Bill Maher is wrong about Israel”.
Han tar upp en sekvens ur senaste avsnittet där Maher beklagar sig Maher över att dagens korkade unga får all sin information om Israel från TikTok. ”They don’t know shit.” Och han begär att Demokraternas ledare ställer sig up och säger ”kids, you don’t know what’s going on here!”.
Sedan fortsätter han med att förklara att varje krig Israel har utkämpat har varit ”a war of defense”. I varje krig var de attackerade först.
Mehdi går igenom de största krigen, 1956, 1967, 1982 och varför de tre krigen definitivt startades av Israel.
Och jag vill förstås lägga till myten att arabstaterna anföll helt oprovocerat i maj 1948, när sanningen är att då hade Israel redan mördat och fördrivit flera hundratusen palestinier från deras hem, mark, hemland sedan tusentals år.
Och vad gäller dagens krig är det väldigt magstarkt att påstå att det startades av Iran.
Jag skulle verkligen önska att Bill bjuder in Mehdi till sin show och tar en debatt med honom.
Var det smart av Iran att bomba USAs allierade arabstater? Jag har ställt mig frågan sedan kriget började.
Om vi helt bortser från huruvida det var moraliskt försvarbart tyckte jag från början att det var väldigt ostrategiskt. De var ju inte med, och det är korkat att skapa fler fiender än man redan har.
Jag har ändrat uppfattning, genom att gå några steg i mullornas skor.
De skrev under ett avtal med USA under Obamas tid, och USA bröt det för tio år sedan, och la på dem tunga sanktioner utan att förklara vad de skulle göra för att bli av med dem. De hoppades i ett år att EU skulle hjälpa dem, men EU gjorde inget, och det gjorde att inget företag som hade något med USA att göra kunde handla med dem. Folket svalt och inflationen exploderade. Och av olika skäl misslyckades Biden helt med att återskapa Obamas deal.
Så de förhandlar igen, denna gång med Trump. De lovar honom ett ännu bättre avtal än Obamas, och mitt under förhandlingarna bombar han dem. De vill inte ha något krig, så de svarar med minsta lilla, och varnar Trump och Qatar i förväg, de förhandlar igen. Folket reser sig – dels finns alla de som tidigare varit förbannade för att de inte vill leva i en diktatur, men nu ansluter sig många fler, eftersom de inte har mat.
Israel beväpnar dem, oklart om USA visste om det. Och det blir ett blodbad. Jag har ingen anledning att misstro rapporter om att det var långt ifrån enbart beväpnade som dödades. Jag är osäker på huruvida det var dryga tretusen döda, vilket regimen hävdar, eller de trettiotusen som internationella experter påstå – men för min slutsats spelar det ingen roll.
Iran förhandlar vidare med nötterna Kushner och Witkoff, som enligt rapporter helt struntar i att ha med experter eftersom de har ”tillräckligt bra förståelse” för nuclear science. Och plötsligt, mellan möten och utan föregående krigsförklaring bombar USA och Israel dem. De utplånar en skola med småflickor och de dödar alla Irans ledare.
Det förstnämnda var säkert en olyckshändelse på grund av det slarv som omgärdar allt Trump gör, men det sistnämnda är faktiskt mord. Oavsett hur vidrig en diktator är är det ändå mord att avsiktligt döda någon man inte är i krig med.
Så vad har Iran lärt sig nu?
USA skiter fullständigt i internationella lagar, och när de gör det kommer inte ens ett fördömande från övriga Västländer eller deras grannar i regionen.
Vad vill de?
Klart de vill ha fred. Men en fred som ideligen bryts är värdelös. De måste alltså säkerställa att priset för detta krig är så högt att USA aldrig gör om det.
Detta är deras enda mål just nu. Allt de gör syftar till det.
Attacken på arabstaterna, stängningen av Hormuz, ända ner till deras bestämda förnekanden av att förhandling pågår, för varje sådant påstående från Trump ger börsen hopp. Och ja, Iran lider, men de är en diktatur. De kan fortsätta hur länge som helst. Men Trump lider personligen när börserna faller, och övriga världsledare likaså. Och arabledarna kritiserar absolut inte Trump utåt utan skyller helt på Iran, men man kan tänka sig att de ändå dragit öronen åt sig.
Det verkar som om Iran bombar civila strukturer, men de facto bombar de hotell där amerikanska soldater bor. Vad kallas sånt? ”Mänskliga sköldar!”
Att Trump ställer en massa ultimatum som han sedan backar från gör bara att han ser alltmer stressad ut. För visst. Han kan bomba sönder Irans oljefält, men då händer två ting. Dels har han öppet visat att han inte alls är på det iranska folkets sida genom att bryta mot internationella konventioner, och dels kommer Iran då att bomba avsaltningsfabrikerna för arabstaterna, och då ryker deras dricksvatten.
Iran har ett enda krav för fred. Internationella garantier för att USA och Israel aldrig kommer att bomba dem igen.
Så nu när jag tar av mig mullskorna är frågan: kommer de att lyckas? Kommer världen att tvinga Trump ner på knä och lova att aldrig mer ”bomb bomb bomb … bomb bomb Iran”.
De allra flesta av oss inser att varken Hamas eller Iran behandlar sina befolkningar särskilt väl. De är korrupta och fängslar oliktänkande, med mera.
Det är dock en myt att kvinnor behandlas ”sämre än djur”, som många insisterar på. Hamas har aldrig ens haft slöjtvång, och både palestinska och iranska kvinnor är mer högutbildade än i många andra länder, inklusive västländer. Inget land utom möjligen Afghanistan anser att kvinnor ”saknar värde”.
Och där finns återigen så mycket dubbelmoral, när krigen framställs som västerländska sekulära värden mot unket religiöst förtryck.
För ja. Det går att ha hur många synpunkter som helst på deras hantering av befolkningen. Men vilka är Västvärldens partners i Mellanöstern? Saudi, Bahrain, Oman med flera. Om vi bortser från att de tagit bort hijabtvånget (Saudi så sent som i år) är de knappast bättre än Iran vad gäller kvinnosyn och korruption.
Detta ogenomtänkta, olagliga krig har hittills bara mördat kvinnor och i någon mån enat nationen Iran inför ett yttre hot. Inte någon har fått det bättre. Och det har ökat hatet mot Israel och USA och indirekt resten av Västvärlden för kanske generationer.
Orsaken till kriget är imo att psykopaten Netanhyahu vill se ett inbördeskrig och undvika åtal, och fjanten Trump hatar Obama, så han var tvungen riva upp det välfungerande internationella avtalet med Iran för att kunna skapa ett nytt som det stod hans namn på, och någonstans lyckades Netanyahu och några krigshökar övertala honom att han skulle framstå som en hjälte om han bombade landet. Och nu vet han inte hur han ska komma ur detta, och Netanyahu tänker absolut inte sluta kriga.
Så – och jag säger detta med all empati med mina iranska vänner som hoppas på förändring – jag tror absolut att förändring kommer, men inte via bomber. Det faktum att Trump inte lagt två strån i kors för att förbättra för kvinnor i andra länder av förtryck, trots att han faktiskt har en relation med de ländernas ledare, måste väl visa att Grab them by the P-mannen inte drivs av något annat än rå egoism.
Bilden är en screenshot från en film. Jag la först upp den för över tre år sedan, och har av och till använt den som cover-bild. Den visar Astiyazh Haghighi och Amir Mohammad Ahmadi, båda dryga 20 – ett förlovat influencer-par som dansade en kväll och sedan dömdes till tio års fängelse var.
Deras situation är uppenbarligen inte ett smack bättre av detta krig. Men den hade kunnat vara det genom avtal och välriktade sanktioner.
Mehdi Hasan, som är en av mina favvopoddare – Zeteo heter hans podcast – har lyckats få en lång intervju med Esmaeil Baghaei, talesperson för Irans utrikesminister. Det är intressant att lyssna på deras version. Vissa delar har inte framkommit tydligt, vad jag vet. Så jag återger här okritiskt vad han sa. Ni får tro på det eller låta bli.
De har aldrig velat ha någon bomb, och det har de konsekvent sagt. Det går emot deras tro. De höll avtalet med Obama, och berikade inte mer än de kommit överens om.
När Trump för tio år sedan bröt avtalet och började sanktionera dem väntade de ett helt år innan de började berika till mer än vad avtalet sa, eftersom de hoppades på EUs hjälp.
Så varför berika mer än de behövde? För att sätta press på USA och tvinga tillbaka dem till förhandlingsbordet.
Två gånger förhandlade de med USA, två gånger bombade Trump dem mitt under förhandlingen, trots inbokade möten. Nu är loppet kört, och de vill inte ha något avtal med USA förrän omvärlden garanterar att de aldrig blir anfallna igen.
Han är övertygad om att det är Israel som övertalat Trump.
Varför anfalla arabländerna? För att de samarbetar med USA och Israel. Hur kan de samarbeta med ett land som mördat så många palestinier? Så länge de har amerikanska soldater i sina länder är de legitima mål, menar han.
Den nya ayatollan framträder inte eftersom de är oroliga att han ska dödas också.
På slutet ställer Mehdi de svåra frågorna. Hur många civila dog i januari? Han framför den officiella siffran på dryga tretusen, och anklagar Amnesty för att ljuga. Han menar att de publicerat samtliga namn på dem som dog och att det inte finns någon mer.
Mehdi frågar också om klusterammunition, som är olagliga och som dödat bland annat tre palestinska kvinnor, och Baghaei påpekar att de följer de internationella lagar de åtagit sig att följa.
Så vad tror jag? Jag tycker den första delen om varför de berikade bortom sitt behov mejkar sense. Huruvida ayatollan är frisk och glad är svårt att säga. Det verkar konstigt att inte visa upp honom i så fall. Jag menar. Det måste inte vara direktsändning. Vad gäller antalet döda civila har jag svårt att se att Amnesty skulle ha fel med en faktor tio.
Fram fram tills nyssens hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag någonsin skulle komma att citera eller ens hålla med Marjorie Taylor Greene i någon fråga alls.
Men hon har inte bara rätt här rent moraliskt, utan även i sak.
Visserligen är det amerikanska mittenfolket inte särskilt nöjda med demokraterna, men de har börjat avsky republikanerna, och det kommer att kosta dem massor i november.
Och hon har helt rätt i att det är neocons som Loomer, Levin och Graham som har saboterat för partiet genom att lura in Trump i kriget mot Iran. Hans imo enda sympatiska position fram tills nyssens var just hans ovilja att kriga.
Jag tror hon känner sig lite som jag just nu.
Politiskt hemlös.
Hon är inte vänster alls, men kan inte heller försvara en höger som löpt amok.
Lindsey Graham, sluddrig som vanligt, har koll på historien.
Om vi alldeles bortser från vilka som utgjorde USA för tvåtusen år sedan är detta med att det varit krig i Mellanöstern i tusentals år något även Trump kör med.
Och föralldel. Det har varit krig av och till – inte minst när korsriddarna härjade där – men absolut inte oavbrutet. Muslimerna skapade nästan undantagslöst fred. Kristna, däremot, mördade, fördrev och tvångskonverterade judarna. Först romarna, sedan korsriddarna. Englands härjningar trasade sönder regionen. USA stoppade den demokratiska processen i Iran och återinförde diktaturen.
Det finns så mycket rasism i de där orden. Vi i Europa har krigat långt mer med varandra under dessa tvåtusen år än muslimska länder någonsin gjort. Ändå sitter det gubbgrisar – och gumgrisar – och pekar finger och låtsas att det bara är muslimer som bråkar. Räkna hur du vill – konflikterna mellan muslimska länder i Mellanöstern är långt långt färre än konflikterna mellan kristna länder här. Och USA har under sitt korta liv lyckats med konststycket att kriga med sig självt.
Jag vet att Iran är en bråkstake idag. Men det finns inget de gör som inte andra också kan beskyllas för.
Tvingar kvinnor att bära hijab? Det gjorde även Saudi fram till helt nyss, och de är The Good Guys.
Mördar, fängslar och torterar oliktänkande och opposition? Saudi också. Minns Jamal Khashoggi.
Finansierar terrorism? USA med flera sponsrar Israels vidriga bosättarterrorism.
Visst kommer folket att kunna resa sig en dag, säger han, men nu ska Saudi och Israel först erkänna varandra, och avsluta ”the Arab-Israeli conflict”.
Det är svårt att veta om Trumpestumpen ljuger medvetet eller bara har skapat sig en alternativ verklighet där hans fru är kär i honom, han har en superdeffad kropp och han alltid vinner i golf helt utan att fuska.
Häromdagen pratade han med en superverklig före detta president, vars namn han inte kan uppge, som berömde honom för att han startat ett krig och önskade att han vågat göra detsamma.
Och nu, efter att han givit Iran en 48-timmarsfrist innan han bombar sönder deras oljefält och därmed sänker hela världsekonomin, ringer de, han vill inte avslöja vem, men någon från Iran i alla fall, och säger ”snälla farbror presidenten, låt oss göra en deal!”.
Och nu har han ”very strong talks”.
”We’re dealing with a man who I believe is the most respected and their leader.”
Vad vill han ha?
no nuclear bomb
low key on the missils
peace in the Middle East
Så typ The Iran Deal som Obama skapade och som han stängde ner förra mandatperioden.
Och om detta händer blir det bra för Iran och alla länder i Mellanöstern, fortsätter han.
Mhm.
Och alla iranier i Iran och resten av världen som var så överlyckliga över att Iran nu skulle befrias från mullorna att de tyckte hundratals döda barn var acceptabla bondeoffer? Hur känner de när han deklarerar att han vill att hans nya ledarkompis ska överleva och fortsätta styra landet?
Netanyahu 2012. Ivrigt insisterande i Wile E. Coyote-stil på att Iran har en bomb som detonerar närsomhelst.
Jag vill förstås inget hellre för det iranska folket än att de ska bli av med sitt korrupta styre, som fängslar, torterar och avrättar oliktänkande och bli en demokrati och kvinnor ska få klä sig som de vill. Och jag väntar fortfarande på att någon ska förklara hur det ska ske genom att bomba småflickor.
För det handlar ju inte om det. Med samma argument minus kvinnors klädsel kan vi bomba Saudi, Qatar, Ryssland, Kina, diverse u-länder.
Jag blir förvånad över mig själv när jag ser Trumpen och Netanyahu håna Iran, deklarera att de är svaga och krossade, basunera ut att nu har de vunnit, men de ska ändå kriga lite till och min go-to-känsla är att Iran är offret och USA och Israel förövarna.
Det är som att se två hänsynslösa mobbare sparka på en försvarslös nisse och du måste nypa dig själv för att minnas att den försvarslösa nissen också är en elaking som brukar klå upp fru och barn. Ingen är god i scenariet.
Det fanns ingen egentlig ursäkt för kriget. Iran var inte nära någon atombomb, och USA och Israel hade förstås ingen plan för ”regime change” annat än ”om folket reser sig är det bra, annars är det deras fel och vi kan skylla på dem”.
”When we are finished, take over your government. It will be yours to take. This will be probably your only chance for generations!” skrek Trump som om han generöst presenterade det lidande iranska folket med en gåva. Nej. De kan inte bara ”ta det”. Oppositionen är inte organiserade, utan tvärtom splittrade i grupper som är i luven på varandra. Det finns ingen plan, ingen ledare.
Vad jag vill i denna situation är att övriga västländer står fast vid sin linje att inte hjälpa Trump. Han behöver få känna konsekvenserna av sitt idiotiska påfund fullt ut, så att han inte gör om det i Kuba eller liknande, för han har två år kvar. Vi är här idag delvis för att han blev kaxig efter Venezuela. Sedan måste vi tillbaka till en världsordning där FN stärks, Israel hålls ansvariga och USA förhoppningsvis aldrig mer väljer en president som startar krig utan formellt godkännande. FN må ha sina brister, men det är det bästa vi har.
Och den största bristen är för övrigt USAs vetorätt.
Det är mindre intressant huruvida det stämmer och mer ATT han sa det, eftersom han är taktisk och vet vart vindarna blåser. Hittills har dem-toppar av den centriska stammen avstått så långt de kunnat att kritisera Israel, och detta avsteg visar ett enormt politiskt skifte.
Inte ens Sanders, som ju är av judiskt ursprung och någorlunda säker mot antisemitismanklagelser, går så långt, utan stannar vid att det är Netanyahu och inte landet Israel som är problemet.
Så vad har fått honom att våga sig på något så extremt?
Jag tror två delar.
Dels kan han läsa opinionsundersökningarna. Palestina har nyss gått om Israel vad gäller sympatier, och när det gäller demokratiska väljare, som han ju måste förbi för att knipa nomineringen om två år, känner bara sjutton procent sympatier för Israel.
Den andra delen är att han sett att det kan gå bra för politiker som törs prata ur skägget – inte minst Mamdani visar det. Trots stark kritik mot Israel röstade en tredjedel av New Yorks judiska väljare på honom.
Jag står ju fast vid vad jag tidigare skrivit – det var Kamalas velande i frågan, kombinerat med Bidens svek mot palestinierna, som kostade henne valet och orsakade del 2 av trumpkatastrofregimen.
Och AIPAC-pengar har redan blivit ett lackmustest. I den populära podden ”I’ve had it” (nedan) svarade en annan trolig presidentkandidat, Cory Booker, för fem månader sedan med en word salad som sen blev viral på frågan om varför han tog bidrag från dem.
Så räkna med att kandidater på båda sidor staketet kommer att grillas inför midterms om ett drygt halvår, vad gäller såväl Palestina som Iran (om kriget pågår då).
”Jag sa ju det! Jag sa att NATO inte skulle hjälpa oss när vi behöver hjälp! Femtielva kvadriljoner har vi lagt på NATO! Och de kan inte göra detta lilla!”
Men det är förstås ingen liten sak att gå in i ett krig, och göra alla det egna landets invånare till måltavlor. Som våra europeiska ledare säger: Han frågade inte ens.
Surast är han på Keir Starmer. ”Han säger att han måste fråga sitt team! Varför då?! Han är ju premiärminister, så han kan bestämma själv!”
Trump är snart 80 och har inte fattat skillnaden mellan en parlamentarisk demokrati och en republik.
De håller fortfarande på och ”utreder” attacken mot flickskolan i Minab, vilket förstås är direkt trams. De vet att de är ansvariga, och rimligtvis är orsaken ”bad intelligence”. Och sånt händer. Då tar man ansvar och ber om ursäkt. Obamas försvarsministrar läxades upp av kongressen när strikes gick fel i Afghanistan. Jag kan dock inte riktigt se framför mig Hegseth yttra orden ”vi beklagar”.
Lyckligast av alla är Lindsey Graham. Full som ett ägg ringer han in till talk shows varje kväll och rantar om hur fantastisk Trump är. Och när man har stridshökarna Graham och Ted Cruz på sin sida gör man förmodligen något totalt fel.
De tuffa tuffingarna har tagit sig vatten över huvudet, och för varje dag som går blir det tydligt att Mellanösterns folk igen får betala för västerländska gubbstruttars nonchalanta macho-egon.
Trotz allt 