Potentiella våldtäktsmäns rätt att besluta över kvinnors kroppar

Jag vaknar tidigt varje morgon och lyssnar igenom amerikanska nyheter medan jag spelar Brick pop. För det mesta handlar det antingen om the Mueller Probe eller om något moget och genomtänkt som presidenten twittrat.

Men de senaste veckorna har fokus varit Brett Kavanaugh, domaren som skulle lyftas till Supreme courten, där en kvinna, professor i psykologi, nu mycket motvilligt dykt upp och berättat om ett våldtäktsförsök när hon var femton och han var sjutton.

Det finns många perspektiv runt detta.

– Politiska konsekvenser, där republikanerna har 52 senatorer plus vice-presidenten och bara två av dem därför kan rösta emot, och det faktum att man verkligen vill få en konservativ person konfirmerad innan valen om några veckor.

– Vem ska man tro? Hur sannolik måste hennes berättelse vara för att senatorerna ska säga nej? I en domstol måste hennes berättelse bevisas ”beyond reasonable doubt”, men här räcker det kanske med 50/50.

– Vad händer med kvinnor som berättar? Media återberättar oavbrutet om Anita Hill – kvinnan som på nästan exakt samma sätt berättade om sexuella trakasserier 1991 – och hur extremt illa hon blev behandlad av dåtidens senatorer, vilket resulterade i att massor av kvinnor valdes till både senaten och kongressen året efter. Clarence Thomas blev dock konfirmerad.

– Hur många både där och här tror att det är svartmuskiga män som kommer utifrån som kvinnor behöver försvaras mot, medan övergrepp, särskilt de orapporterade, sker från alla kategorier. Det har jag själv berättat om i flera år, och det har #metoo visat, men i många fall hjälper det inte. I USA vill vissa tro att bara latinamerikaner är våldtäktsmän, här vill man tro att bara afghaner och afrikaner är det.

– Det absurda systemet i USA, där justices väljs for life. Och har därmed möjlighet att styra vilka lagar som ska få gälla i kanske trettio år. De är bara nio, och Kavanaugh skulle kunna bli den utslagsröst som river upp Roe v. Wade, beslutet som gör det olagligt för en stat att förbjuda abort. I alla andra demokratier är rätten till abort något som bestäms av de folkvalda, men i USA avgörs den så här: ”En person ville göra abort, fick inte det, stämde staten, supreme courten beslutade att ge henne rätt 5 mot 4 på grund av hur de tolkar 250-åriga dokument som inte kan ändras, därmed får alla andra kvinnor rätt att göra abort, men om en president väljer en domare som inte tycker den rätten ska vara kvar och senaten godkänner den domaren och den domaren därmed skiftar balansen får kvinnor inte längre göra abort”. Detta i sig är så bisarrt att det förtjänar att diskuteras på längden och tvären.

Men det som gör mig allra mest ledsen i denna soppa är hur vissa människor, både män och kvinnor, beter sig. Vad de säger. Hur de tänker. Allt från ”boys will be boys” och varför ska ett fjuttigt våldtäktsförsök i det förflytna förstöra en mans chanser att få styra över kvinnors rätt till abort och mycket annat i trettio år? Sedan alla de som svärtar henne med konspirationsteorier. Dessutom går en vän till honom ut i Twitter och media, där Fox News snabbt hakar på, och sprider det uppenbart falska påståendet att en helt annan man, en lärare, skulle vara skyldig. Med namn och bild.

Jag pratar nu inte om dem som inte vill döma honom ohörd, utan om dem som hånar och trakasserar henne och om dem som säger att det inte spelar någon roll vad hon säger, för lite våldtäktsförsök får man väl tåla.

Republikanen och kongressledamoten Ralph Norman tyckte det var läge att skämta. ”Did you hear about this? Ruth Bader Ginsburg came out saying she was groped by Abraham Lincoln.”

Och så har vi denna tweet från President Pussygrabber, som ju skryter med att han brukar gå in och kolla på femtonåriga modeller när de byter om:

”as bad as she says”, skriver han.

”as bad as she says”.

Och håren i nacken krullar sig på mig.

Detta handlar inte om män vs. kvinnor.

De finns gott om män som klarar att empatisera med kvinnor, det finns män som själva varit utsatta för sexuella övergrepp och våldtäkter, och det finns kvinnor som ivrigt hetsar mot andra kvinnor som träder fram.

Det handlar om offer för sexuella övergrepp och människor med empati och rättspatos som kan sätta sig in i hur det är att leva ett liv med en fruktansvärd upplevelse i bagaget vs. förövare och deras försvarare.

Det handlar om rätt vs. fel.

En dag kommer våra barnbarnsbarn att läsa om den här tiden i historieböckerna.

På vilken sida av historien vill du vara?

Arpi, Elmi och det etniska kriget

escherJag skrev ett Facebookinlägg där jag bland annat anklagade Ivar Arpi för att ”klan-shame:a” Leila Ali Elmi, miljöpartisten som knep en rad personvalsröster och oväntat kom in i Riksdagen från plats 21. Och jag vill verkligen uppmana alla att lyssna på detta inslag från Sveriges radio och att läsa hans artikel Hur påverkar etniska röster demokratin och göra en egen bedömning.

Arpis argument för varför frågan är viktig är: ”Länder där man röstar i enlighet med sin etnicitet eller klan får försvagade demokratier.” Det finns förstås en legitim oro  här. I länder som Israel, Libanon och Serbien lever religiösa grupper väl separerade från varandra i stor ömsesidig misstänksamhet, och röstar taktiskt på egna kandidater för att förstärka sin folkgrupps makt och försvaga övriga grupper, istället för efter ideologi. En sådan utveckling vill ingen se i Sverige, och Arpi har tidigare framfört enstaka exempel på hur detta kan gå till. Vi är överens om att detta i längden skulle kunna utgöra ett problem. Vad vi inte är överens om är att Ali Elmis personval skulle vara en sorts första steg mot en sådan utveckling.

Det finns i Sverige två partier som har etnisk respektive religiös tillhörighet som grund för sin politik. KD säger själva att de riktar sig till dem som delar judisk-kristna värderingar, och de driver sedan många decennier frågor som är viktiga för framförallt troende kristna. SD riktar sig till den som är ”svensk” och anstränger sig grundligt för att definiera detta begrepp som något man inte själv avgör, utan som ligger i andras perception.

En ”klan” är en grupp människor som är släkt och som känner en samhörighet med varandra som är större än den de känner med resten av folket i nationen, och de är villiga att låta egna regler gälla över landets lagar. Därmed kan stora delar av SDs anhängare kallas ”klan”. Alla som läst de revolutionsmanande inläggen i grupper som ”Stå upp för Sverige” dagarna efter valet inser att skulle Åkesson säga ”nu tar vi makten” skulle stora horder av etniska svenskar (och en del svenskfinnar) gripa efter högafflarna och marschera mot Rosenbad. Och uppenbarligen finns i Sverige åtskilliga kristna grupper som hellre följer egna regler än landets. Jehovas vittnen förbjuder exempelvis sina medlemmar att rösta. Och, som Helmersson påpekade i SR-inslaget, många svenskfinnar röstade förr om åren på finska politiker som valtalade på finska.

Ändå är det en nyinvald ensam tjej från Götet som Arpi menar har initierat en utveckling som ”kan leda till krig”.

Jag har inte anklagat henne för att ha tagit hjälp av klaner.”, skrev Arpi under mitt inlägg. Men det har jag heller inte påstått. Jag använde termen ”klan-shame:a”, eftersom ordet ”klan” liksom namedroppas för att dehumanisera Elmi och delegitimisera hennes rätt till sin plats i riksdagen. Läs detta stycke från hans artikel och döm själv huruvida detta kan anses vara ”klan-shame:ande”:

”Hur självständig kan Leila Ali Elmi vara från den grupp som burit fram henne? Kommer hon driva frågor som främst gynnar den somaliska, eller muslimska, gruppen? Det är så det fungerar i länder där klanen, eller den etniska gruppen, är det politiska subjektet snarare än individen.”

Hur självständig är en kristdemokrat från sin frikyrka? Hur självständig är Åkesson från etniska svenskar? Reinfeldt fick ofantligt mycket skäll när han hävdade att organisationen ”Svenskt Näringsliv” var ett särintresse eftersom organisationen burit Alliansen, och sossepolitiker förväntas stödja LO, or else. Att grupper bär ledare och sedan förväntar sig något i gengäld är inte ett afrikanskt påhitt. Så varför hyperfokusera på en svensksomalisk riksdagsledamot när stora samhällssjok bevisligen sedan länge röstar åtminstone till viss del efter sina intressen och inte sin ideologi? När stora grupper styr medel som går till att lyfta politiker som i sin tur lyfter deras särintressen?

Jo, för att hennes somaliska identitet upplevs stå i strid med hennes identitet som svensk, trots att hon var två år när hon flyttade hit. Och vi är nu ute i Björn Söderska tassemarker:

Man kan inte enligt Söder och SD vara hundra procent jude, kurd eller somalier och samtidigt hundra procent svensk. Man kan vara 50/50 eller 20/80. Men man kan vara kristen och svensk, LO-medlem och svensk och företagare och svensk. Den somaliska gruppens särintressen förväntas stå i strid mot den svenska gruppens på ett sätt som upplevs som hotfullt. Det gör däremot inte kvinnors, pensionärers, funktionshindrades, glesbygdsbors, högutbildades, företagares med fleras särintressen. Så fort en grupps intressen lyfts fram får ju i regel övriga invånare stå tillbaka, och man argumenterar därför ofta emot med liv och lust. Men ingen ifrågasätter deras demokratiska rätt att propagera för sina intressen. Det händer bara om du är svensksomalier.

Varför?

De svensksomalier som röstar i riksdagsvalet är förstås medborgare, och hela tankefiguren att vi måste studera hur de röstar för att det kan leda till krig om de börjar samordna sina kryss känns djupt obehaglig.

Arpi är inte ensamt ansvarig, om alls ansvarig, för det grova rasistiska hat Leila Ali Elmi utsätts för. Men det är viktigt att vi alla ser det och inser vidden av det hon och andra politiker som uppfattas som ickesvenska utsätts för.

Jag anser att kommentarerna nedan utgör ett långt större hot mot demokratin och även vanlig medmänsklighet än ett drygt tusental potentiellt ”etniska röster”.

Om du fortfarande tycker det är rätt att oroa sig – pröva att byta ut ”somalier” mot ”judar” i texten ovan, och fundera över om det inte ringer historiska klockor.

Eller läs hur dina medmänniskor anser att hon ska behandlas i gruppen ”Stå upp för Sverige”:

SD-ledarnas förflutna förlåtet?

63260Kan man belasta dagens SD-ledare för deras förflutna i ett nazistiskt parti?

Så människor, i synnerhet unga, måste få ändra åsikter och värderingar. Men har man varit starkt engagerad för en ståndpunkt och sedan vänder 180 grader bör man kunna förklara hur förflyttningen gått till.

Jag känner själv de som t ex varit övertygade kommunister eller libertarianer i tonåren och sedan fått familj och jobb och vardagen har fått dem att se att komplexiteten i en blandad ekonomi är nödvändig för att skapa ett samhälle som fungerar för alla. Att dra sig från extremerna av ståndpunkter och in mot mitten är en naturlig väg att gå.

En del tar längre kliv. Cenk Uygur är en amerikansk ultraliberal som en gång var konservativ och skrev horribla texter om bl a kvinnor, men som gjort avbön och redogjort för hur han ändrade sig.

Så Åkesson et al, och jag tänker då särskilt på Söder, har viss rätt att säga ”vi var tonåringar, vi begrep inte”, men de har inte motiverat sin resa mot anständighet och från nazism med annat än populistiska förklaringar, dvs ”folk vill inte prata om raser så vi pratar om kulturer istället”. Jag har läst om och skrivit om SD i ett decennium, och jag har aldrig sett någon av ledarna redogöra för vad som fått vederbörande personligen att sluta se svenskar som en ”ras” och istället dra slutsatsen att en exvis somalier kan bli svensk om den bara anstränger sig tillräckligt mycket, vilket är vad de pliktskyldigt framför idag.

Ingen har sagt ”en dag stod jag där och heilade, och plötsligt insåg jag…”. Istället försöker de hävda att de inte riktigt begrep vad partiet stod för. Då.

Därför känns deras resa ur neonazismen inte värst trolig.

Naturligtvis har de utvecklat sina åsikter sedan de var 20. Det gör de flesta.

Men ändrat grundläggande värderingar?

Knappast.

Är detta relevant? Absolut. För vi väljer politiker, inte politik. Sedan hoppas vi politikerna genomför den politik de lovat. Och då är det ju bra att ha koll på vad de står för innerst inne.

SDs valaffischer visar svenskar. Inte någon enda av dem ser ut att vara något annat än i rakt nedstigande led avkommor från blonda fäbostintor. Åkesson själv är nog den mörkaste av alla. Om nu svenskheten är en kultur enbart – kunde de inte hostat fram någon enda åtminstone smått solbränd person?

Hur har S tänkt sig regera?

Det är lite förvirrat nu. Olika varianter på denna bild cirkulerar, och det har upprört mina vänstervänner.

No automatic alt text available.

Så jag vill börja med att ge dem rätt. Naturligtvis är relationen mellan V och dagens regering av ett helt annat slag än den Alliansen har med SD, eftersom Alliansen lovat inte regeringsförhandla eller budgetförhandla med SD eller ens samtala med dem under regeringsbildningen.

Löfvén kan tryggt luta sig mot V.

Det kan inte Alliansen mot ”segra-eller-dö”-sekten, som de numera kan kallas.

Men …

En S-ledd regering har, alldeles oavsett var det sista mandatet hamnar, vilket lär stå klart om några timmar, en unikt svår möjlighet att få igenom sin politik, om de tänkt sig fortsätta regera.

Dels är det rimligt att anta att SD kommer att fälla deras budgetar.

Dels kan de inte längre luta sig mot V plus ett småparti för att få majoritet för övriga propositioner.

Dessutom har, såvitt jag förstått, relationen med MP surnat rejält.

Om S bildar en egen regering kan de få igenom sina propositioner på följande sätt (och jag har rödmålat ”svåra” kombinationer, dvs partier som i princip aldrig hamnar på samma sida i frågor):

KD SD
L SD
C SD
M SD
M KD
M L
M C
V SD
V C KD
V C L
V M
MP SD
MP C L KD
MP M
MP V L KD
MP V C KD
MP V C L

Jag har nu inte alls tagit hänsyn till vilka S själva gillar – jag har enbart avstått från att rödmarkera de varianter där det finns ett åsiktsöverlapp inom något område överhuvudtaget – skatter, försvar, miljö, polis osv, mellan de tänkta samarbetspartierna.

Gör vi samma övning för Alliansen ser det istället ut så här:

SD
MP V
S

Av detta kan man dra slutsatsen att en ren S-regering har massor av alternativ, på grund av din uppenbara litenhet. Men inget av dem är långsiktigt realistiskt. Varje fråga skulle kräva ett evigt tråcklande, och det är nästan omöjligt att få igenom sin politik utan antingen M eller SD.  Och det är själva kärnan här. Alliansen kan ta stöd av enbart SD eller enbart S. En S-ledd regering behöver minst ett parti till.

Många argumenterar nu i konstiga riktningar:

”De rödgröna är större än Alliansen!”
– Förmodligen, men vad spelar det för roll, när skillnaden är så mikroskopisk? SD lägger ändå aldrig ner sina röster. Ett mandat hit eller dit påverkar inte alls.

”S är större än M!”
– Eh. Och?

”Alliansen sa att de inte skulle luta sig mot SD!” 
– Ingen konstellation fungerar utan att antingen få SDs röster eller också det andra största partiet. Skillnaden mellan S och Alliansen är att i fallet Alliansen räcker det med ett parti.

Jag förstår att det känns trist att lämna ifrån sig regeringsmakten, men det är bara kontraproduktivt att försöka regera med andra partiers politik.

S har förmodligen större möjligheter att göra skillnad i opposition än genom att klamra sig fast vid en regering som har lägre stöd än någon någonsin haft tidigare i svensk historia.

Dags för Alliansregering

generic-fence-treeSå jag tänkte bena lite i vad som händer nu. Har skrivit om detta tidigare, men nu är det allvar.

När Anna Kinberg Batra gick ut och sa att hon ville ”samtala med SD” krävde jag som medlem i Moderaterna besked i en debattartikel i Aftonbladet. Fler personer agerade likadant. Innan dess plockade jag isär, på min blogg och i diskussioner, vad jag själv kan gå med på och vad jag inte kan gå med på. Och jag kom fram till följande:
1. Ingen regeringsbildningsförhandling
2. Ingen budgetförhandling
3. Ingen förhandling om migrationspolitik

I övrigt kan jag acceptera att man gör upp. Samtliga partier gör det redan idag i utskotten, så varför säga ”nej, vi kan inte sätta oss i ett separat mötesrum, men vi kan förhandla där alla andra är med”. Det viktiga för mig är att SDs unkna syn på invandrare inte präglar politiken. Får vi igenom moderat miljöpolitik eller vad det nu kan vara med SD gör det mig mindre. Helst inte alls, förstås, men samtidigt måste man vara praktisk.

1. Regeringsbildningsförhandling betyder att Alliansen inte diskuterar med SD innan man försöker ta makten. SD har rätt att välja vilket block som ska regera. Det kan man bara ta ifrån dem genom en ny DÖ, men nu är det inte aktuellt. Många fokuserar på vem som blir störst. Men ett mandat hit eller dit är inte viktigt, utan det är förmågan att få igenom sin politik som spelar roll när man regerar. Och jag håller med mitt parti om att Alliansen som alternativ, oavsett det där sista mandatet, är avsevärt starkare än en regering med S och MP. Det hade för oss varit bättre, ironiskt nog, om MP varit starkare, för då hade det funnits ytterligare ett parti vi kunnat använda för att få majoritet i olika frågor. Jag tycker debatten har fel fokus. Detta är en rent matematisk övning. Alliansen kan bilda den starkaste regeringen, och då ska man också regera.

2. ”Så hur ska man få igenom en budget utan att förhandla med SD?” Enkelt. Man lägger en budget. Den kommer sedan att ställas mot sossarnas budget i riksdagen. Och där har SD makt att fälla den, men då gäller istället sossarnas budget, och Alliansregeringen kommer att avgå, och S ta makten, med eller utan MP. Förmodligen utan. Och sedan kommer förmodligen rätt många sverigedemokrater att byta parti. Det handlar om is i magen. Inget annat. Många verkar tro att SD kan fälla en budget och skapa kaos genom att få hela samhället att stanna upp, men så är det inte. De kan bara *välja* budget.

3. Migrationsfrågan är mer komplex. Jag har ju sagt att man inte bör göra upp med SD där. Nu har Alliansen sagt att man tänkt sig bjuda in alla åtta partier till diskussioner. Inte helt säker på huruvida C gått med på detta, dock, men det viktiga är för mig att man gör upp inom Alliansen först, och sedan söker stöd utanför. Man har sagt att man vill komma överens med S, och jag tror faktiskt detta är det bästa för Sverige. S står inte särskilt långt från Alliansen i denna fråga. Jag vet att många inte håller med. Men för oss som verkligen satt oss in i lagar och regler, nationella och internationella, är det väldigt lite som skiljer mellan de olika partierna. Det handlar om TUT istället för PUT och om familjeåterföreningar för alternativt skyddsbehövande, och det kan låta som jätteåtgärder, men med dagens stängda gränser är det väldigt få som omfattas. Den långt viktigare frågan är hur Europa ska bygga sin framtida asylhantering, och den löses inte av Sveriges riksdag.

Så jag vill mana till lite lugn. Och jag vill verkligen påminna mina vänstervänner om att era partier har ett rekordlågt stöd i Riksdagen. Det är inte läge att regera då.

Det är inte så en demokrati är tänkt att fungera.

Det faktum att jag anser att SDs företrädare har värderingar jag finner avskyvärda, och att deras migrationspolitik är både grym och ogenomförbar, betyder inte att jag tycker att vi ska låtsas som om Sveriges befolkning vill se en fortsatt S+MP-regering.

Regeringen saknar idag stöd i Riksdagen.

Därför behöver den avgå.

SLs halva återköp

SLInför skolstart skickar jag min femtonåring till stationen med SL-kortet för att köpa ett ”terminskort”, så att hon skulle kunna åka buss till och från skolan. Jag skulle ha läst på. Det finns en ”skolbiljett” och en ”fritidsbiljett”, men ingen ”terminsbiljett”. Den senare gäller sent på vardagskvällar när femtonåringar normalt sover och på helger, och dottern åker rätt sällan då.

Biljettförsäljaren frågade aldrig vilken hon ville ha, utan sålde en fritidsbiljett till henne. Några dagar senare gick jag in på ”Mitt SL” och upptäckte felet. Jag ringde direkt. Jag fick då ett helt felaktigt svar. ”Jag kan inte göra något härifrån, men det är bara att du går ner till stationen, så fixar de det – det måste vara där du köpt den dock”. Jag frågade hur det skulle gå med de resor hon åkt och fått betala för (via reskassan) och han svarade att det var inga problem. Vi skulle till och med få tillbaka de pengarna. Han sa inget om att det var bråttom. Jag tror till och med att jag frågade.

Så vi var bortresta och några dagar senare gick min man ner för att fixa skiftet. Då visade det sig att SL vägrar återköpa biljetten utan att dra en straffavgift som motsvarar nästan halva utgiften. Ville vi ha mer pengar skulle vi behöva åka till något kontor någonstans, flera mil bort.

Jag blev då rätt irriterad och drog igång en chat med SL, för jag hade ingen lust att ringa en gång till när det blivit så dumt. Så jag har en positiv sak att säga i frågan: Heder åt SL som sitter och chattar med [sura] kunder på Facebook halva nätterna och tidigt på mornarna. Det är god service.

Och jag förstår att det kan bli fel. Men då måste det finnas en vilja att rätta till. Och det gör det absolut inte hos SL. ”Det är kundens uppgift att kontrollera biljetten.” Jag gjorde det några dagar senare. Men då var det redan kört. Det borde de upplysa om.

För SLs rutin är att man först måste återköpa biljetten för halva priset, sedan kan man äska mellanskillnaden, och kanske, kanske inte får man den. De kommer att göra en ”utredning”.

Jag sa att jag vill veta i förväg. ”Om ni inte tänker ge mig hela beloppet tillbaka behåller jag hellre fritidskortet”, förklarade jag. ”Hon åker ju trots allt ibland på kvällar och helger.”

Men det beskedet ger inte SL. Alls. Man måste alltså köpa grisen i säcken och ta förlusten innan man får veta huruvida de står för den eller ej. Jag säger att det kan inte vara lagenligt att agera så mot en kund, och begär att få prata med ansvarig, jurist eller motsvarande. Men si det går inte. Deras rutiner är att låsa in kunden i kundtjänsten, men jag kan lämna mitt telefonnummer, så kanske någon ringer upp. Jag gör det, samt tider när jag är tillgänglig. Två dagar senare frågar jag varför ingen hört av sig, och då får jag veta att de inte ens försökt få tag på någon chef. Jag hade nämligen skrivit ”om ni vill ringa upp mig [istället för att ge mig ett telefonnummer] nås jag på…”, och ordet ”om” betydde att de kunde strunta i det.

Så jag har råd med några hundralappar, men det har långt ifrån alla föräldrar. Och det är inte egentligen pengarna som är poängen. Jag menar att rutinen inte är rimlig. Om SL gör fel (vilket jag förstås inte kan bevisa, men det är ju inte särskilt sannolikt at jag medvetet skickar dottern att köpa en fritidsbiljett när hon inte har en skolbiljett) måste det gå att få besked om huruvida de accepterar detta fel eller inte. Jag ska inte behöva chansa.

Så jag bad att få reda på vart man överklagar. En sorts besvärsenhet eller motsvarande på Landstinget borde ju finnas. Jag frågade flera gånger. Det finns ingen. Man kan inte prata med någon. Man kan inte överklaga.

Man är maktlös.

Enligt deras webbsida ska det gå att prata med en Resenärsombudsman, men enligt kundtjänst får jag inte det utan att först ha fått ett negativt besked.

Jag anser att SLs rutiner bryter mot svensk lag. Men det finns absolut ingen där som jag kan framföra detta till.

Uppdatering: Jag har nu fått besked av SL. Det visade sig att de ljög även om detta. Jag får inte tillbaka några pengar för tiden fram tills jag öppnade chatten. Inte heller får jag prata med någon ”resenärsombudsman”.

Så jag har anmält till Allmänna reklamationsnämnden.

 

Utvisningar till Afghanistan – stoppas eller icke

escherFN-organet UNODC tar fram siffror på hur många som dödas (intentional homicide) varje år. Där kan man läsa att risken att dödas i Latinamerika är skyhög, med El Salvador i topp. Afrika är också farligt, medan Asien och Europa är tryggare ur det perspektivet.
 
Ett oviktat medelvärde för hela världen hamnar på 7,53 dödade per hundratusen invånare per år.
 
Värdet för Afghanistan år 2012 var 6,35.
 
I den siffran finns, enligt rapport från UNODC, vissa av dem som dödas i konflikten med (civilian casualties), men inte alla. Så vi behöver lägga till dem.
 
År 2017 dödades 1 662 personer på grund av konflikten från januari till juni, vilket skulle ge ett helårsvärde på 3 324. Tidigare år har haft ungefär samma antal. Det ger en kvot på 9,59 per hundratusen invånare.
 
Så om vi tar mordkvoten från 2012 och lägger ihop den med antalet dödade i konflikten hamnar vi på 15,84, vilket är mycket högt räknat eftersom vi vet att det finns ett överlapp. Och det är faktiskt, rent sakligt, inte en särskilt alarmerande siffra. Ungefär hälften av länderna i Latinamerika ligger högre.
 
Naturligtvis är risken att dödas större för vissa folkgrupper/personer än för andra. Det är därför vi utreder varje asylansökan för sig. Men den som på någon sorts generell basis vill hävda att Afghanistan är så farligt att INGEN kan bo där har helt enkelt fel i sak.
 
”Men det var Elins åsikt att mannen var i livsfara!”, skriver ni.
 
Men ”livsfara” är ingen ”åsikt”, anser jag. Det är en bedömning. Och bedömningar måste grundas i fakta. Och fakta säger att en random person som lever i Afghanistan faktiskt är säkrare än en random person som lever i ett latinamerikanskt land.
 
Det är rent objektivt inte förenat med dödsfara att bo i Afghanistan.
 
Debatten är polariserad. Alla har sin goto-inställning, och så gräver man ner sig i en skyttegrav och attackerar därifrån. Och vi som vandrar i det ingenmansland i mitten där det finns nyanser får skäll från båda sidorna.
 
Jag ställer inte upp på deviset ”stoppa utvisningarna till Afghanistan”.
 
Däremot står jag alltid upp för en human och långsiktigt hållbar asylpolitik, och jag vill gärna att afghaner arbetskraftsinvandrar. De jag känner är härliga, omtänksamma människor, som är varmt välkomna att bo i Sverige om de kan försörja sig själva.

”What is the server saying?”

So Trump made so many horrifying comments in Helsinki that some stuff passed without anyone having the time to notice. I did. Because I’ve now worked for over two years as head of cloud sales at an IT company, providing more or less that particular service. And as a funny side twist, the company is in fact based in Helsinki, even though I’m not.

When asked about the Russian attack on the U.S., his response was as almost always to ramble about Hillary Clinton, and the DNC server.

”You have groups that are wondering why the FBI never took the server—haven’t they taken the server. Why was the FBI told to leave the office of the Democratic National Committee?

I’ve been wondering that, I’ve been asking that for months and months and I’ve been tweeting it out and calling it out on social media.

Where is the server?

I want to know where is the server and what is the server saying?”

Journalists are so tired of this extreme whataboutism that even Anderson Cooper just called it ”Hillary Clinton’s server” without even bothering to unpack any of it, and it’s understandable that they don’t want to go down that rabbit hole but instead keep the focus on what actually matters.

But it was never about ”Hillary’s server”. It was about the DNC’s server.

The way that not only Trump but also his minions like Trey Gowdy speak of it, it brings an image to mind of a dark corner far away in an attic or a tower, where there would be a dusty server tucked away much like Aurora’s parents tried to hide away all the kingdom’s spinning wheels. It’s sitting there, waiting to be found, filled with intriguing secrets.

”What is the server saying?”

Indeed.

The tale of the DNC server merits being discussed, even though it’s not the most important topic of today, because there are several interesting angles to it. Not to the server per se. But to the tale.

First, the facts:

There was no single physical server. There was a private-hosted cloud-based system with a third party provider. We don’t know which, but it seems to be very similar to that we provide where I work and in companies like the one where I work.

So you obviously don’t rent a physical computer, but infrastructure in the shape of virtual machines (VMs). And they can be located anywhere, in theory. A VM is what it sounds like. A program that imitates a physical server. And the fact is that unless someone had actually broken or snuck into the server hall and left marks or finger prints, the computer in itself is completely irrelevant. What does matter is the entire network, the digital content and the context surrounding it.

What happened after the DNC was hacked by the Russian government in order to support the election of Donald Trump on the very day that Trump asked them to through the infamous ”Russia, if you’re listening …” plea, was that the DNC contacted the FBI to make sure the crime was investigated, and they also, simultaneously, contacted a security company called CrowdStrike to get help to ensure this would never happen again. CrowdStrike created ”a complete image including a memory dump of everything that was in the memory of the server at the time, including traffic and connections at the time”, says Professor Thomas Rid at John Hopkins. Do read the whole article in the link, because the analysis is interesting even though not very surprising to anyone who knows anything about IT. Also, check out Politifact’s debunking for more info!

But Trump is somehow insinuating that the DNC were not cooperating with the FBI, thereby trying to move the blame from himself to the actual victims. Pretty much like when a alleged rapist blames the victim for not cooperating with the police, insinuating that she had something to hide.

But the FBI got the image, for all we know, and that helped them to, if not catch, at least name the intruders in their indictment. Therefore, there is no criticism from anyone actually involved towards neither the DNC nor the security company nor FBI.

Gizmodo:

It’s true that Comey, as well as other senior law enforcement officials, had previously said that the DNC rebuffed requests for direct access to the servers. But those familiar with FBI procedures insist that it is far from unusual for the agency to forego physically obtaining servers targeted by an attack. The former special agent in charge of the FBI’s New York field office cyber division, Leo Taddeo, told the Hill last year that “In nine out of 10 cases, we don’t need access, we don’t ask for access, we don’t get access. That’s the normal [procedure]. It’s extraordinarily rare for the FBI to get access to the victim’s infrastructure because we could mess it up.”

Taddeo added that direct access would be unnecessary “unless there was a reason to think the victim was going to alter the evidence in some way,” while another intelligence official told the Hill that CrowdStrike was “pretty good.”

Concluding: ”The president unsurprisingly either has no idea how digital forensics work or is playing stupid.”

Mmm.

And finally there’s the fun/sad/bizarre part where the leader of the free world, with access to the most advanced intelligence ever known says: ”for months and months and I’ve been tweeting it out and calling it out on social media”.

Yeah.

Social Media is where all the answers to all the intelligence mysteries in the world are to be found.

If you shout out your questions on Twitter, some day, someone will tweet the answer:

”The server is in the highest tower in a hidden castle near a river close to a willow tree with the face of Barack Obama, guarded by six golden dragons that will let you enter if you say Hillary Clinton three times backwards.”

Ett steg i taget

generic-child-shoeEtt steg i taget
Andas, stå still
En tår faller sakta
Sedan en till

En solstråles värme
En smekande vind
Försöker att torka
Din tårvåta kind

Du tror du är ensam
I främmande land
Du vet inte det, men
En skyddsängels hand

Värmer ditt hjärta
Läker din kropp
Lyser upp vägen
Väcker ditt hopp

I solstrålars ljus
Får änglarna bo
Där sveket plöjt fåror
Kan sann kärlek gro

Ett steg i taget
Andas, stå still
En ljusglimt, den första
Sedan en till

Barfotabarn i Norden

generic-bridgeI den tysta och fjällhöga Nord
Satt ett barfotabarn i misär
Hen sörjde sin saknade lapp med de ord
Som behövts för att leva här

Så ärat flyger runt jorden vårt namn
Men barnet är övergivet
Ingen försöker att ta det i famn
Ingen bryr sig om livet

Vi vet, det är allmänt känt
Det barnet är inte vår sort
Nej, ungen har mycket pigment
Det är därför vi föser det bort

Hen kan inte tillåtas stanna kvar
Utan sitter på Migverkets trapp
Vi tronar på minnen från fornstora dar
Men barnet saknar sin lapp

Men ängderna gröna fanns före dem
Som tar privilegier för givet
Trasklädda kvinnor i dragiga hem
Födde barfotabarn till livet

Vi tronar på minnen från fornstora dar
Men barnet måste vi värna
Omtanke om den som ingenting har
Är svenska värderingars kärna

Vänaste landet på jorden är här
Men barfotabarnet finns kvar
När vi ser det och bryr oss då vet jag du är
Och förbliver vad du en gång var

===

Min mormorfar Anders var snickare. Min mormorsmor Johanna var första husmor på Uddeholm innan de gifte sig. De var strävsamma människor, vars livsgärning var att göra Brattfors kommun till en plats där gamla och barnhusbarn hade det så bra som möjligt och att fostra min mormor till att bli stark, självständig och djupt empatisk.

Glad nationaldag!

#svenskavärderingar
#stoltsvensk