Ms nya ”samarbete” med SD

spiderModeraternas pressrelease innehöll två nyheter:

  1. Alliansen borde försöka fälla regeringen och lägga en budget ASAP.
  2. ”Därför är vi moderater inte beredda att inleda regeringssamarbete med något av dem. Däremot är vi öppna för att söka stöd för vår politik i enskilda frågor hos alla riksdagspartier i de fall där förutsättningar finns.”

Samtidigt uttrycker man tydligt att man under inga omständigheter avser budgetförhandla med SD, till skillnad från regeringen Löfvén 2013.

Se gärna denna eleganta sammanfattning av Sveriges första budgetförhandling som omfattade SD.

Att fälla regeringen med en gemensam budget innebär en förflyttning från ”senast 2018” till ”nu”. Förflyttningen är inte ett gigantiskt löftesbrott från M, utan snarare en precisering.

Vad gäller texten ”öppna för att söka stöd för vår politik i enskilda frågor hos alla riksdagspartier i de fall där förutsättningar finns” menar jag att det egentligen inte heller är en förflyttning, utan snarare en formalisering av ett befintligt arbetssätt, samt möjlighet att mer aktivt söka stöd för sina förslag.

För några veckor sedan skrev Niklas Wykman så här:

Men förvirringen runt vad ”samarbete” innebär går långt tillbaka, liksom skuldkletandet. ”I nio fall av tio röstar SD med Alliansen.” Hela förra mandatperioden ekade den meningen som ett mantra från rödgröna sympatisörer, som grund för att Alliansen var solkad av SDs rasism. Jag reagerade redan då på det bisarra i att skuldbelägga den som enbart tar emot passivt stöd av SD. Att ha ett åsiktsöverlapp med SD i frågor som inte rör migration innebär inte att man på något sätt är ”ond”. Migration är bara en fråga. I alla andra frågor landar SD ibland i samma slutsats som Alliansen, ibland som de rödgröna, och det är inte så mycket att orda om.

Jag är sedan ett par år tillbaka med och driver gruppen Alliansväljare mot SD-samarbete, och för några veckor sedan smyglanserade vi också sidan Alliansregering utan SD-samarbete. I samband med detta skrev vi ett manifest, som redogör för vad sidan står för.

Här är ett utdrag ur den texten:

Vad betyder då “samarbete med SD”?

Det enkla svaret är att en kommande regering inte bör skriva gemensamma propositioner med SD eller på andra sätt tar in deras krav i den egna politikformuleringen.

Det finns dock några gråzoner:

Bör en Alliansregering försöka regera även om den är mindre än de tre (eller kanske fyra) rödgröna partierna?
Om sju partier bjuds in till tvärpolitiska överläggningar, bör då även SD bjudas in?

I dessa frågor är vi inte helt ense sinsemellan. Det gör ingenting. Vi kommer att diskutera och resonera mer runt dessa frågor, framförallt den första, som är central om dagens opinionsmätningar håller i sig, under tiden fram till valet.”

Det finns tre stora problem med SD ur min synvinkel. Det ena är deras populism. Den är irriterande, men inte ett skäl till avsky. Sedan finns deras extrema migrationspolitik, där de vill stoppa i princip all invandring inklusive arbetskraftsinvandring och bryta mot flyktingkonventionen. Det är fel för Sverige och världen, men inte ett skäl till avsky.

Men så finns den grovt främlingsfientliga retoriken, främst muslimhatet som påminner om Hitlers judehat på 30-talet, och alla rasistiska företrädare. Den förtjänar avståndstagande rakt igenom, och jag är idag nöjd med att Anna Kinberg Batra faktiskt står upp och säger att SD är ett rasistiskt parti.

Även om det vänder sig i magen på mig måste vi vara praktiska. Att ta emot SDs stöd i frågor där vi tycker lika och att diskutera i utskott och eventuellt justera förslag så att de går igenom sker från båda sidor mittlinjen och kommer att fortsätta att ske. Och skulle man framgent ta en fika eller gå in i ett grupprum för att fortsätta en diskussion om bensinskatt eller barnbidrag kan jag leva med det också, så länge man inte inleder formaliserade samarbeten.

Däremot ställer jag aldrig upp på en normalisering av SD. Det är både strategiskt kontraproduktivt och moraliskt fel.

Så om inget är nytt, varför kom då utspelet?

Jo, för att det är ett tjat och ett gnat utan dess like, från SD och SD-nära moderater. Det är en kamp om vem som hatar vänstern mest. Och deras främsta vapen är att älta ”varför tar du inte makten varför tar du inte makten varför tar du inte makten?”. Frågan är förstås relevant. Om någon kan kliva fram och ta makten, men väljer att sitta på händerna, kan du för evigt håna den för bristen på vilja.

När Anna Kinberg Batra nu kliver fram och visar att hon är beredd att ta makten och dessutom sätter ord på det som redan sker, dvs samarbetena i utskotten, slipper hon den diskussionen. Istället förflyttas trycket till Centern. Är det elakt? Inte egentligen. Annies sympatisörer är, i synnerhet idag när det skett en förflyttning av SD-ovänliga M-väljare till C, inte alls inne på att ta makten till varje pris. Annie klarar kritiken, för hon har stöd i sitt parti.

Så i själva verket är draget rätt genialiskt. De som vill se ett regerande redan idag kan gå från C till M, övriga åt andra hållet, men väljarna stannar i Alliansen.

Alla analyser om att Ms pressrelease innebär slutet för Alliansen anser jag vara absurda. Ett tänkt regeringssamarbete spricker inte för att man har olika uppfattning om NÄR man ska ta makten, utan för att det finns en eller flera mycket viktiga sakfrågor där man har fundamentalt olika syn. Som till exempel byggandet av en bro över Öresund, som en del av oss minns.

Borde Reinfeldt ha suttit kvar 2014? Nej, absolut inte. Då visste ingen att SD hade för avsikt att inte följa praxis och lägga ner sina röster i budgetomröstningar. Att sitta kvar hade därför oundvikligen inneburit budgetförhandlingar med SD.

Hur ska då Sverige regeras? Det besvarade jag här. Det är inte optimalt, men det fungerar.

Det finns väldigt, väldigt många som känner som jag: Vi vill inte under några omständigheter brunklibbas av SD.

Vad vi däremot behöver är att neutralisera dem, och att placera dem i den trettonprocentstunna där de borde sitta, och inte i förarsätet till svensk politik.

Så länge L och C säger nej kommer det inte att bli något maktövertagande. Det är OK för mig. Att ta över makten till jul, med bara tio månader kvar till nästa val, är inte optimalt. Ur ett långsiktigt perspektiv är det nog bättre att jobba fram ett riktigt bra valmanifest istället.

Däremot kommer det förhoppningsvis nu att bli arbetsro och fokus på sakfrågor.

Låt SD behålla stigmat

escher

M.C. Escher

SD har stagnerat på 16-18 procent. Sedan december 2015 har de tappat några procentenheter – gissningsvis proteströstare som egentligen aldrig identifierade sig med partiet.

När jag diskuterar med politiskt aktiva och andra intresserade ploppar nästan alltid frågan om hur partier framgent bör förhålla sig till SD upp. Många har landat i att det bästa vore att behandla dem som alla andra partier, och ”låta dem ta ansvar” – som i Finland, Norge och Danmark. De har uppfunnit termen ”beröringsskräck” som benämning på oviljan att samarbeta med SD, för att få det att framstå som någon sort irrationellt och lite tramsigt beteende. Jag förstår hur de tänker, men jag håller inte med. Här förklarar jag varför, och jag gör det helt utan moraliska eller sakpolitiska ställningstaganden – vi lägger allt sådant åt sidan och isolerar istället den strategiska frågeställningen ”hur hindra SD från att växa”. Att få SD att krympa tror jag inte går, annat än marginellt, som jag skrivit tidigare. De har de röster de ”ska ha”. Runt femton procent av svenska folket anser av allt att döma att muslimer överlag inte bör få leva i Sverige och/eller att invandring i nästan alla lägen är dåligt, och att Sverige ska bebos av etniska svenskar, och de medborgarna kommer inte att välja något annat parti. Visst ska vi försöka ändra deras uppfattning, men sådant tar tid.

Runt SD finns ett stigma, och det skapades naturligt ur SDs nazistiska rötter. Främlingsfientliga partier i andra länder har inte den bakgrunden, och därför har de kunnat växa in i väljargrupper SD har svårt att nå. Vi som var vuxna på nittiotalet kopplar för alltid ihop namnet med heilande skins som marscherade 30 november. SD har ägnat de senaste tio eller så åren åt att försöka få bort den fläcken, med mycket klorin och ivrigt tvättbrädsgnuggande, men det har bara lyckats delvis.

Nasserötterna kombinerat med företrädare som hela tiden ertappas med att uttrycka sig grovt rasistiskt placerar SD i en stigmatiserad bubbla. Den som kliver in där är för evigt solkad. Detta blir förstås en självuppfyllande cirkel. ”Invandringskritiker” med stabil förankring i samhället vill inte förknippas med nazister och rasister, och avstår från att ställa upp som företrädare för partiet, och då måste partiet även fortsatt representeras av personer som i hög grad är rasister eller av andra skäl olämpliga och så skapas en evig loop.

I min egen bekantskapsbubbla av i huvudsak tjänstemän i Storstockholm finns mig veterligt inte en enda person som öppet går ut med att vara SD-anhängare. Statistiskt sett känner jag säkert åtskilliga som sympatiserar med partiet, men de erkänner det inte annat än till likasinnade, och dit hör uppenbarligen inte jag.

SD har blivit som en sekt.

Detta stigma hindrar förstås inte människor från att rösta på partiet. Men det hindrar partiet från att växa.

Att behandla SD som ”vilket parti som helst”, dvs att normalisera partiet och ge dem samma status som övriga partier, är att ge dem ett fritt pass att byta ut sina rasseföreträdare mot ”normala” personer och sedan håva in kanske tio nya procentenheter väljare. När de gjort det har vi ett M som är kraftigt försvagat eftersom ”migrationskritiska” sympatisörer då glatt kan gå till SD utan att behöva hålla för näsan eller skämmas i sin sociala krets, medan sympatisörer i andra änden går till L eller C, och Alliansen kommer aldrig att kunna ta makten.

Hur ser då alternativet ut? Om Alliansen inte samarbetar med SD, hur ska vi då kunna regera?

Jag menar att Alliansen efter valet 2018 helt enkelt bara ”tar makten” genom att meddela talmannen att de vill bilda regering, utan föregående förhandling. SD kan förstås vägra godkänna den regeringen, och de har sedan möjlighet att rösta bort en alliansregering vid varje höstbudget, och gör de det är det så, och då får Alliansen lämna stafettpinnen till S. Men i så fall får SD stå till svars inför sina exmoderata väljare, och det gagnar dem inte.

Sedan får Alliansen fortsätta regera enligt samma princip som gällt sedan 2010. Man diskuterar i utskotten, men inga formaliserade samarbeten sker.

Det är inte optimalt, men det fungerar.

Det gör inte alternativen.

Niqab på dagisfröknar och andra icke-frågor

Så jag skrev att badhustider är en ickefråga för Sverige. De evinnerliga diskussionerna om några mycket få badhus som stänger för män en timme här och där saknar proportioner. Frågan är av mikroskopisk betydelse för landets framtid. Den är bara administrativ. Stäng. Stäng inte. Jag bryr mig inte ett smack. Men sluta älta! Sluta moralisera över vuxna kvinnors val, som om det vore en dödssynd att som vuxen inte vilja klä av sig halvnaken inför främmande karlar! Det är lika lite ”fel” som det är ”fel” att jag inte vill basta naken på tyska badhus eller med finska kollegor. Vi har alla våra vanor, och det som är inskränkt för den ena är motbjudande för den andra.

I den diskussionen ploppade som vanligt någon upp och undrade huruvida hedersvåld också är en ”icke-fråga”.

Det är som att fråga huruvida plötslig spädbarnsdöd, barnmisshandel eller plågsamma djurförsök är ”icke-frågor”.

De är gigantiska för dem som drabbas, och för dem som jobbar för att stötta dem som drabbas. Ett fåtal personer driver dessa frågor av helt rätt anledning, och de ska ha all heder.

Men 97 gånger av hundra som någon drar upp hedersvåld för mig handlar det absolut inte ett smack om omtanke om offren.

Frågan är politisk för att muslimhatarna älskar den. Att diskutera ”hedersvåld” är som att säga ”muslimer är läskiga”, fast på ett legitimt och oemotsägligt sätt. Om jag fick en krona för varje gång jag påpekat att Fadime Sahindal var kristen skulle jag … kanske inte vara rik, men åtminstone kunna köpa mig en mycket exklusiv vinterkappa.

Det som är en verklig fråga, till skillnad från alla icke-frågor, är hur muslimhatarna lyckas få icke-muslimhatare, dvs ”vanligt folk”, att tappa perspektivet på vad som är politiskt viktigt och vad som inte är det. De har lagt en våt filt över alla meningsfulla diskussioner om klimatförändringar, personlig integritet och skatte- och fördelningsfrågor genom att, inte bara i sociala medier, utan till stor del även på ledarsidor, älta sådant som ibland, ibland inte har betydelse, men inte för Sverige, och sedan sprids artiklarna bland dem som vill göra helt andra poänger än att vi ska värna offren.

Det senaste och mest bisarra exemplet är Sakine Madons artikel med rubriken Niqaben hör inte hemma på dagis. Facebookreaktioner: över nittiotusen! Lägg till detta Twitter, och vi hamnar garanterat på en bit över hundratusen. Lägg till detta alla de som läst och inte kommenterat, delat eller retweetat, och vi är säkert uppe i bortemot miljonen.

Så vem i hela friden tycker niqaben hör hemma på dagisfröknar?

Svaret är: INGEN. I det närmaste. I alla fall ingen med politisk eller medial tyngd.

Artikeln beskriver en situation där detta hänt på ett (1) dagis, och kommunen hade sagt ifrån i ett föreläggande att hon var tvungen ta av den.

Alltså har samhället fungerat. Alltså borde denna fråga vara av noll betydelse för en ledarskribent.

Men nej. Ty någonstans har muslimer gjort ett fel, och detta får inte passera obemärkt.

Kommunens tillsynsenhet hade nämligen, enligt Sakine Madon, i föreläggandet förklarat att barn inte kan kommunicera med den de inte ser ansiktet på, vilket uppenbarligen är det största och mest omedelbara problemet, och med det hade kommunens tillsynsenhet nöjt sig.

screen-shot-2017-01-10-at-07-30-43Så vad handlar då Sakines raseri om? Jo, att kommunen inte dessutom hade diskuterat jämställdhet i sitt föreläggande. De hade ENBART tagit fasta på det mest uppenbara, dvs den omedelbara effekten för barnen, och inte i sitt förordnande dessutom skrivit en politisk essä om vikten av jämställda förebilder för små barn.

Hon avslutar med att Göteborg minsann behöver tydliga regler för hur man ska hantera förskolepersonal i niqab.

Varför? Har andra kommuner det? Har detta hänt tidigare?

Här är mitt span: Svenska folket är inte läskunnigt. Hur vet jag det? Jo, jag har ägnat på tok för lång tid åt att plöja runt i SD-vänliga grupper på nätet. Folk läser rubriken, och sedan hittar de enstaka ord här och där som de hakar upp sig på. Hur många av den bortemot miljon som läst har nu fått klart för sig att Sveriges förskolor svämmar över av fröknar i burkor, och att kommunerna helt struntar i detta, eftersom alla är rädda för att förolämpa muslimer?

Hedersvåld, könsstympning och barnäktenskap är inte icke-frågor ur ett perspektiv. De är enorma frågor för väldigt få personer, och de behöver hanteras på samma sätt som andra frågor som är stora för ett fåtal. När politiska beslut krävs för att komma framåt behöver de lyftas fram och tas upp på ledarsidor. Men det är inte frågor som i övrigt behöver diskuteras nämnvärt, för i princip ingen är för dessa fenomen. Alla är överens. Det som istället borde vara fokus är hjälp till offren.

Men niqab på dagisfröknar är VERKLIGEN en ickefråga ur precis vartenda tänkbart perspektiv. Det är vanligare att förskolor glömmer barn i lekparker än att dagisfröknar täcker ansiktet, och samtliga personer av vikt är överens om att fenomenet inte ska få förekomma.

Jag vill med detta inlägg mana oss alla att tänka efter var fokus ligger i svensk debatt just nu, och huruvida det är rimligt att vi spenderar så enormt mycket tid på att tjafsa om huruvida muslimer är civiliserade eller inte.

Hur stor är egentligen frågan om en kvinnlig äldrevårdspersonal någonstans i Sverige inte handhälsar? Hur viktigt är det att en kommunal tjänsteperson formulerar fler än en aspekt i ett föreläggande till ett dagis?

Jag är i vissa avseenden ett dåligt föredöme, för även jag skriver om dessa frågor hela tiden.

Och det är ju lite det som är problemet. Muslimhatarna agerar, övriga reagerar, och vi som skriver om främlingsfientlighet får då motreagera, alla sätter ner hälarna och kastar korancitat på varandra, och sedan har vi precis den debatt som redan från början var så omotiverad. Och vi blir alla nyttiga idioter, som hjälper till att sätta strålkastarna på fel ställe.

Jag vet inte hur vi kommer ur detta.

Vi ryms inte i samma parti

naglarFör mig är SD min antites. De står för allt jag är emot. Det finns i princip inget överlapp, förutom att jag är monarkist. Flödet från M till SD är därför ganska obegripligt, eftersom jag i hela mitt vuxna liv, sedan 1985, röstat på M i varje val, och ansett att nästan alla politiska förslag varit sådant jag stått bakom. Jag har följt alla debatter i alla val. Jag har haft ett öppet sinne och även prövat andra partier mot mina åsikter. Och jag har ändå valt M, varje gång. Ibland lätt, som 2006, 2010 och 2014, ibland motvilligt som 2002. På något sätt har människor med diametralt olika uppfattning om nästan allt röstat precis som jag. Det upphör aldrig att förundra mig.

Jag äcklas av den öppna främlingsfientligheten, och retar mig enormt på populismen i förslagen som läggs fram. Bristen på djup och analys. De enkla ryggmärgsreflexlösningarna på komplexa problem. Till det ska läggas den förmodligen medvetna mytspridningen runt invandrare och då främst muslimer.

Även V är förstås min antites. I vissa avseenden står de längre från mig än SD, och det gäller främst skatte- och bidrags/trygghetspolitiken. Och V och SD har det gemensamt att de är emot EU. Men det finns inget naturligt flöde mellan M och V. Den som vandrar vänsterut eller högerut gör det i regel via andra partier, som S eller MP.

Efter min artikel i Expressen har två repliker publicerats.

En slutreplik från mig kommer snart ut, men den blir rätt styltig och trist på grund av det lilla utrymme som ges. Därför skriver jag lite längre här.

Tomas Brandberg från SD är upprörd över min schablonisering av SD-väljare. Det är inte mycket att orda om – jag hade reagerat likadant i hans kläder. Han menar att SD är ”mainstream” i Europa. Mja. I vissa länder, som exempelvis Polen, absolut. Men inte i länder vi brukar jämföra oss med.

Han påstår vidare att M kopierar SDs politik. Det är förstås fel, men dessvärre en myt som sprids även av moderater.

Sedan har vi Sten Storgärds artikel. Det är två fel på hans resonemang.

1. Påståendet att jag uttryckt att SD-medlemmar ”aldrig ska välkomnas tillbaka”. Så står det inte. Det står att de inte kommer att komma tillbaka, och att vi därför bör sluta anstränga oss.

2. Påståendet att jag uttryckt att man inte ska få säga vad man vill som moderat. Jag har inte öht argumenterat runt vad människor bör få uttrycka, förutom meningen om att vi fick skämmas när de uttryckte sig HBTQ-fientligt och rasistiskt (läs valstugeskandalen).

Men eftersom Storgärds gör dessa felaktiga halmgubbeantaganden hamnar hela artikeln liksom bredvid min. Han kunde lika gärna skrivit ”eftersom du påstår att inte solen är gul tänker jag nu argumentera för att den är det”.

Vad jag faktiskt uttryckt är att vi bör ge upp SD-väljarna, och sluta se dem som tillfälligt förlorade. De är i SD av en anledning, och de drog dit för minst ett år sedan, och har nu gosat in sig i sin nya partiidentitet.

Självklart är det trevligt om en eller annan letar sig tillbaka, men på senare tid har det funnits en trist tendens att bekräfta den egentligen helt felaktiga bilden att SD på något sätt ”hade rätt” hela tiden, som jag tycker är, förutom fel, extremt kontraproduktiv. Varför ska du byta om du har originalet, liksom?

Det går inte att föra en politik som samtidigt lockar tillbaka en generell SD-väljare OCH behåller mig och mina ganska många moderata vänner, som står upp mot främlingsfientlighet. Anna Kinberg Batra är inga problem. Överlag har hon lagt bra förslag, och hon har rätt kompass. Jag gillar inte allt hon framför, men det mesta, och det jag inte uppskattar kan jag leva med.

Det som skrämmer mig och väldigt, väldigt många moderater, samt vissa exmoderater som nu gått till L eller C, är nästa lager. Vad händer vid ett dåligt resultat, om AKB får sparken? Vem leder partiet då, i 3,5 år till nästa val?

Om vi lägger alla känslor och tyckanden åt sidan landar vi i matematik. De åtta eller så procentenheter M förlorat till SD sitter inte där och väntar på att plockas tillbaka. Vi kan på sin höjd få tillbaka en eller två, och då krävs en ganska extrem migrationsovänlig politik, från ett parti som gjort öppenhet till sitt signum. M har alltid varit partiet för stark arbetskraftsinvandring. Aldrig partiet som ser invandrare överlag som läskiga. Aldrig partiet som ställer upp på grovt muslimhat av den sorten SD-företrädare sprider dagligen, numera utan att någon höjer på ögonbrynet.

Och vart ska vi i ”eliten” ta vägen då?

”Den som gapar efter mycket” har aldrig varit mer sant.

Jag har retat många, har jag förstått. I princip ingen, förutom arga SDare (och jag får väl säga att jag förstår dem), har dock hört av sig till mig. Det är mer ”psst, du, ledande moderater är arga på dig, bara så du vet”, ingen nämnd. Det får de vara. Jag har också fått väldigt, väldigt många positiva reaktioner, från både aktiva moderater och vanliga väljare. Det finns en spricka bland oss som kallar oss moderater. Och den behöver slutas nu, mellan valen. Om ett halvår är det försent. Då behöver vi vara enade.

Jag har skrivit hundratals artiklar om i huvudsak migration och främlingsfientlighet. Det kommer jag att fortsätta med. Artikeln i Expressen, som egentligen handlade om partipolitik, var mer en parentes, för orden behövde sägas av någon.

Jag kommer att skriva både blogginlägg och debattartiklar, och berätta hur jag tycker att Ms politik ska se ut. För en sak håller jag med Storgärds om: Det ska vara högt i tak.

Att kalla SD för rasister

voteringKommer M att låta SDs utspel påverka politiken?

Frågan ställdes av en vänstervän, som ser en klar risk för detta och därför delade en länk på min Facebookvägg med Åkessons senaste önskelista, eller ”krav på Moderaterna”, som den kallades.

Jag gör inte det, och jag har förklarat varför här.

Likt en orolig äkta man letar många nu nervöst efter bevis för Anna Kinberg Batras tänkbara romans med Jimmie Åkesson.

”Hon har ju sagt tydligt att hon inte vill samarbeta med dem”, påpekar jag.

”Men hon kallade inte SD för ‘rasister’.”

”Men det har hon gjort vid ett annat tillfälle. I det Agendaavsnitt där jag deltog.”

”Men varför gjorde hon inte det när hon listade varför hon inte vill samarbeta med dem?”

Jag vet ju inte hur Anna resonerar, men jag vet hur jag tänker. Jag kan kalla SD för rasister. Inga problem. Men jag låter helst bli. Anledningarna är två. Dels är det ganska meningslöst. Ingen människa blir övertygad om något för att jag klistrar en etikett på partiet. Dels är det tidskrävande, för så fort någon säger det ordet stannar hela den pågående diskussionen upp, och allt handlar istället om att belägga på vilket sätt de är rasister och huruvida etiketten är korrekt.

Och hur väl jag än motiverar på vilket sätt de är rasister kommer den som inte vill hålla med inte att bli övertygad. Den blir bara sur och tycker jag är osaklig. Med viss rätt. För en rasiststämpel är alltid i någon mån subjektiv. Det är min definition och mina värderingar som präglar motiveringen till användandet.

HLT-outdoor1

Blondin?

Att säga att SD är rasister är som att säga att jag är blond. Många håller med. Andra påpekar att jag har toner av rött i håret, så borde man inte säga rödhårig? Och så färgar jag ju över det grå, så egentligen kanske jag är gråhårig. Eller askblond. Eller varför inte brunett, åt det ljusare till?

Det finns människor som är solklart blonda, där det finns lite utrymme för andra benämningar, men dit hör inte jag, precis som SD inte är några Ku Klux Klan där etiketten ”rasist” passar perfekt och inte kan ifrågasättas, stötas, blötas, ältas och slutligen spottas ut.

Om jag skulle skriva en artikel om varför jag inte vill samarbeta med SD skulle jag därför också hoppa över epitetsklistrandet. Jag skulle fokusera på sakfrågorna, precis som Anna Kinberg Batra. Det är ändå de som berör människor i deras vardag.

Enligt min erfarenhet är vi alliansare överlag mindre benägna att använda ordet ”rasist”. Varför vet jag inte. Det är inte så att vi inte kan säga det, utan vi vill bara inte slösa med det. Själv pratar jag hellre om ‘främlingsfientlighet’. Rasism är för många knutet till hudfärg, och det i särklass största problemet med SDs värdegrund anser jag vara muslimhatet, på grund av dess magnitud. Hudfärgsrasismen är inte öppet uttalad och man får sopa i perifera hörn för att samla in sina bevis för den. ”Nedärvd essens” i partiprogrammet. Bisarra motioner. Kent Ekeroth. Björn Söder. Det går, men det tar tid, och resultatet blir plottrigt.

Vad gäller Åkessons möjlighet att påverka Allianspolitiken är den dock ganska liten. Anledningen är att SD-väljarna avskyr ”vänstern”. De avskyr inte sossarna föralldel – många har till och med varit sossar. Men de verkligen hatar MP, V och Fi. Och det smular sönder hans förhandlingsutrymme.

Vid regeringsbildningen och vid höstbudgetarna har Åkesson möjlighet att fälla regeringen. Teoretiskt även vid vårbudgetarna, men jag tror inte en regering avgår för att den kanske åker på stryk där. Så det betyder att Åkesson kommer att ha makt att avsätta (eller inte tillsätta) en Alliansregering fem gånger. Två gånger 2018, en gång vardera 2019, 2020 och 2021. Och gör han det kommer en god del av hans väljare att bli väldigt, väldigt upprörda.

Det är som om det står två stånd på marknaden, Åkesson måste köpa middag med sig hem, Löfvén säljer gulasch, Batra säljer pytt-i-panna och Åkessons familj avskyr gulasch, vilket alla inblandade vet.

”Jag kräver ett bättre pris!” säger Åkesson till Batra, som hånskrattar och säger ”köp gulaschen då! I dare you!”.

Naturligtvis kan Åkesson tröttna på hennes elaka ratande av hans prutande, och faktiskt köpa gulasch en gång för att göra en poäng. Det är inte troligt, men det kan hända.

Och då får väl Alliansen lämna över regerandet till Löfvén. Precis som Löfvén gjorde när hans budget föll 2014 … Eller hur var det nu?

Min teori är att Åkesson kommer att göra en massa väsen av sig inför varje höstbudget, sedan rösta på Alliansens budget och samtidigt lista alla överlapp mellan hans ”krav” och det faktiska resultatet – för det kommer att finnas överlapp, det gör det alltid – och kalla det för en seger.

Och de rödgröna kommer att bullra över att SD nu har makt över regeringen, och Alliansen kommer att slå ifrån sig och säga att så är det inte alls, och efter någon månad kommer det att lugna ner sig ända fram tills nästa budgetförhandling.

Vad som händer 2022 är dock svårt att sia om. Kanske kommer gamla sossar att återvända från SD eftersom de inte vill se mer Allianspolitik. Kanske kommer gamla moderater att tycka att det är bättre att rösta på M än ta risken att rösta på SD. Kanske krymper SD till en tummetott, precis som Ny Demokrati.

Man kan alltid hoppas.

 

 

Ge bort mina böcker!

bo%cc%88ckerTill dig som är min följare på bloggen, Facebook, Instagram eller Twitter och som vill ge bort en annorlunda och personlig julklapp har jag ett specialerbjudande:

Du får köpa mina böcker för 50 kronor styck, samt 50 kronor i fraktavgift. Gäller alla utom Web Site Privacy with P3P, som inte längre ges ut. Det är ungefär en tredjedel av vad de kostar normalt.

Erbjudandet gäller december ut, och självklart signerar jag dem åt dig.

Beställ genom att skicka meddelande här. Ta med din adress, räkna upp vilka böcker du vill ha samt huruvida du vill ha dem signerade och vad jag i så fall ska skriva.

Och sprid gärna erbjudandet till dina vänner.

Svensk kulturs undergång

FruitDet där med att vår kultur på något sätt skulle förstöras och kanske till och med förgöras när människor från andra kulturer flyttar hit är rappakalja, såvida vi definierar ”kultur” som gemensamma tankebanor, normer, språk, musik, konst, mat, historia och traditioner.

Anledningen är att kulturer inte är som färger i en palett, dvs om vi är röda och iranier gula skulle den svenska kulturen gradvis bli orange när iranier flyttar hit.

Istället funkar det så här: Den rådande kulturen äter upp den inflyttade, såvida inte den inflyttade blir till majoritet, som i fallet med Nordamerika på 17-1800-talet.

Kvar blir istället helt harmlösa, men oftast trevliga, kulturella uttryck, som enstaka slangord, maträtter och broderier.

En sorts undantag är när kulturen lever separat under en tid, som i diverse Chinatowns, som i svenskkolonier i Spanien, som i vissa förorter i Sverige. Den inflyttade kulturen inkapslas då, fortfarande utan att påverka övriga, tills människor flyttar ut ur kapseln.

Tror du mig inte?

Se på andra generationens invandrare runtomkring dig. Såvida inte föräldrarna bott i en hermetiskt tillsluten kulturgrupp är de nästan undantagslöst i det närmaste helt svenska i beteende och värderingar. På gott och ont. Fråga dina invandrarvänner hur bra de lyckas med att få sina barn att hålla fast vid sitt kulturella arv. De kommer förmodligen att svara att barnen på sin höjd firar högtidsdagar och gillar vissa maträtter.

Visst finns religiösa föräldrar vars barn fortsätter tro på samma gud, muslimer såsom kristna, men sannolikheten att hög religiositet fortsätter ner i generationerna är även den rätt låg. Och antalet konvertiter i Sverige är också mycket litet. Det troliga är att barn till invandrare liksom barn till svenskar blir mer sekulära än sina föräldrar. Världen är på väg att bli ateistisk. Utveckligen går sällan åt motsatt håll.

De invandrare som varit längst i Sverige kommer enligt SCB 1975 från:

  • Finland
  • Jugoslavien
  • Danmark
  • Norge
  • Grekland
  • Tyskland Förbundsrep (Väst)
  • Turkiet

Dagens största invandrargrupper, 2015, är födda i:

  • Syrien
  • Finland
  • Polen
  • Somalia
  • Danmark
  • Norge
  • Tyskland

Hur mycket ser du påverkan på svensk kultur från dessa? Det är ganska lätt. Vi äter tzatziki och falafel. Vi bastar. Vi kör BMW, vi klär oss i norska ulltröjor. I övrigt, knappast alls, såvida vi inte kommit någon invandrare från dessa länder mycket nära.

Den största kulturella påverkan vi haft under de senaste fyrtio åren är rent objektivt från USA, via filmer och TV-program, och från Italien och kanske även Japan vad gäller mat. Det är inte invandrarna som förändrar oss. Det är media och vi själva.

Hela tankefiguren att vi måste vara rädda för andra kulturer eftersom de kan få oss att plötsligt börja könsstympa våra döttrar och hata våra HBTQ-vänner är trams.

Naturligtvis kan individer från andra kulturer bete sig både ovanligt bra och ovanligt dåligt. Många invandrare har bidragit enormt till sitt nya land. Andra generationens invandrare än mer så. Andra har mördat eller våldtagit. Invandrare och deras barn är mer företagsamma, i båda riktningarna, än de som inte flyttar på sig. Det gäller även svenskar när vi flyttar inom landet eller utomlands. Men vad gäller invandrarnas kulturella avtryck på vår vardag är det närmast obefintligt.

Så cheer up! Såvida det inte kommer tio miljoner personer kommer vi att fortsätta vara precis som vi är.

På gott och ont.

===

Hela SCBs tabell över födelseländer:

1975 1995 2015
Afghanistan 5 1329 26032
Albanien 125 128 1496
Algeriet 458 506 806
Andorra 0 1 2
Angola 0 172 179
Antigua och Barbuda 0 3 2
Arabemiraten, Förenade 0 47 18
Argentina 290 530 442
Armenien 0 112 1541
Australien 416 1447 1893
Azerbajdzjan 0 79 1707
Bahamas 4 4 6
Bahrain 10 30 25
Bangladesh 61 1062 3713
Barbados 11 72 39
Belgien 257 436 1526
Belize 0 4 9
Benin 3 11 35
Bhutan 0 4 14
Bolivia 350 765 1482
Bosnien och Hercegovina 0 53943 6415
Botswana 1 22 28
Brasilien 461 1279 2484
Brunei Darussalam 0 0 1
Bulgarien 486 1874 5978
Burkina Faso 4 14 40
Burundi 1 11 824
Centralafrikanska republiken 0 2 47
Chile 1576 13028 5596
Colombia 298 1089 1874
Comorerna 1 3 3
Costa Rica 24 81 108
Cypern 190 130 274
Danmark 38284 26485 37104
Djibouti 0 11 198
Dominica 0 24 6
Dominikanska republiken 37 86 218
Ecuador 156 240 578
Egypten 416 755 3149
Ekvatorialguinea 0 2 19
El Salvador 17 1751 561
Elfenbenskusten 16 148 419
Eritrea 0 348 25097
Estland 0 938 4681
Etiopien 571 6342 5335
Fijiöarna 1 22 17
Filippinerna 152 1838 3226
Finland 184001 104967 57589
Frankrike 2268 3278 7600
Gabon 25 9 11
Gambia 223 1616 1983
Georgien 0 49 710
Ghana 92 420 1354
Grekland 17836 4636 8418
Grenada 1 24 16
Guatemala 59 171 93
Guinea 12 35 321
Guinea-Bissau 0 34 37
Guyana 37 31 10
Haiti 35 33 17
Honduras 25 91 92
Hongkong 0 138 0
Indien 1049 1535 11383
Indonesien 138 313 1055
Irak 121 21289 23190
Iran 806 29323 14120
Irland 211 845 2396
Island 1596 4954 4653
Israel 575 697 452
Italien 6234 3963 8553
Jamaica 43 48 113
Japan 980 1660 2405
Jemen 9 48 999
Jordanien 480 490 1813
Jugoslavien 40403 38389 0
Kambodja 8 39 161
Kamerun 19 33 971
Kanada 490 1282 1969
Kap Verde 0 71 63
Kazakstan 0 36 1014
Kenya 116 489 1435
Kina 210 3388 16646
Kirgizistan 0 10 597
Kiribati 0 3 2
Kongo 7 30 373
Kongo, Demokratiska republiken 28 515 2206
Kosovo 0 0 5127
Kroatien 0 3766 4836
Kuba 26 536 735
Kuwait 3 60 40
Laos 0 283 107
Lesotho 7 5 2
Lettland 0 282 5548
Libanon 263 3818 2595
Liberia 62 108 236
Libyen 13 172 809
Liechtenstein 8 6 6
Litauen 0 227 11261
Luxemburg 8 19 48
Madagaskar 4 16 14
Makedonien 0 935 2020
Malawi 8 13 18
Malaysia 118 673 738
Maldiverna 1 0 12
Mali 10 21 68
Malta 39 51 113
Marocko 1099 1430 2945
Mauretanien 3 16 32
Mauritius 14 63 37
Mexiko 134 393 898
Mikronesien 0 0 1
Mocambique 0 61 67
Moldavien 0 35 289
Monaco 1 0 3
Mongoliet 0 5 2862
Montenegro 0 0 669
Myanmar 5 50 1152
Namibia 2 13 86
Nauru 0 0 0
Nederländerna 2533 2781 9899
Nepal 1 23 611
Nicaragua 28 208 271
Niger 3 6 9
Nigeria 160 300 3186
Nordkorea 0 9 9
Norge 27466 32265 34373
Nya Zeeland 95 374 450
Oman 1 4 34
Pakistan 400 894 7308
Palau 0 0 0
Palestinskt område, ockuperat 0 0 464
Panama 25 75 63
Papua Nya Guinea 0 5 3
Paraguay 19 40 39
Peru 202 2002 1430
Polen 6925 15988 50831
Portugal 1902 1372 2344
Qatar 0 0 6
Rumänien 520 4186 14396
Rwanda 0 58 371
Ryssland 0 2970 7836
Salomonöarna 0 1 1
Samoa 1 7 1
San Marino 2 5 2
Sao Tomé och Principe 0 4 1
Saudiarabien 5 134 408
Schweiz 2238 2280 1973
Senegal 35 88 355
Serbien 0 0 6852
Serbien och Montenegro 0 0 0
Seychellerna 0 36 20
Sierra Leone 32 52 408
Singapore 22 160 307
Slovakien 0 155 1433
Slovenien 0 418 848
Somalia 40 11332 46180
Sovjetunionen 1037 1619 0
Spanien 3656 2967 8826
Sri Lanka 206 1339 1092
St Kitts och Nevis 0 0 2
St Lucia 0 8 6
St Vincent och Grenadinerna 0 9 4
Storbritannien och Nordirland 7050 11153 19782
Sudan 70 386 1291
Surinam 0 0 3
Swaziland 0 5 8
Sydafrika 203 194 536
Sydkorea 1179 413 939
Sydsudan 0 0 22
Syrien 369 3338 69989
Tadjikistan 0 23 138
Taiwan 53 130 357
Tanzania 84 339 748
Tchad 0 28 27
Thailand 323 4704 15441
Tjeckien 0 171 1477
Tjeckoslovakien fd 3702 1122 0
Togo 2 116 87
Tonga 0 6 0
Trinidad och Tobago 101 103 54
Tunisien 551 997 1610
Turkiet 7071 20252 11663
Turkmenistan 0 22 36
Tyska dem rep 94 0 0
Tyskland 0 13375 28227
Tyskland Förbundsrep (Väst) 17254 0 0
Uganda 95 1102 1701
Ukraina 0 482 3817
Ungern 4300 3046 6704
Uruguay 462 393 148
USA 6251 9198 9272
Uzbekistan 0 48 2245
Vanuatu 0 0 0
Vatikanstaten 0 1 0
Venezuela 123 175 328
Vietnam 79 3831 3706
Vitryssland 0 104 1552
Yemen dem folkrep 2 7 0
Zambia 23 96 178
Zimbabwe 2 73 176
Österrike 4052 2683 3296
Östtimor 0 0 1
Statslös 3710 6743 21580
under utredning 161 2582 119
okänt medborgarskap 327 4935 9482

Läs mer

Jansson d’Amour

janssonSå jag har gjort vegetarisk Jansson, och medan jag kommer ihåg receptet skriver jag ner det här. Det speciella med denna Jansson är att den smakar Jansson och inte grönsakslåda i största allmänhet. Detta åstadkoms genom att kleta in auberginebitar med en kaprisröra, och sedan använad dem som fejkansjovis.

Siffror inom parentes ska användas om man gör två vegetariska formar. Grön, kursiv text gäller om du gör en ansjovisbaserad form och en vegetarisk. Okursiv, oparentesad, svart text gäller i båda fallen.

En vegetarisk och en ansjovisform (två vegetariska formar)

I en mortel, blanda

  • 0,5 (1) dl socker
  • 2 (4) tsk salt
  • 1 (2) msk kryddnejlikor
  • 1 (2) tsk kryddpeppar
  • Några lagerblad

Mortla. Tillsätt

  • 1,5 (3) msk inlagd kapris (lagen ska med)
  • 1 (2) msk honung

Mortla igen så kaprisen mosas sönder och du har en grönbrun gegga.

Hacka eller skiva

  • 200-250 g lök

Stek på låg värme under tio min i

  • 3-4 msk smör (alltså ganska mycket, för det ska användas till att smöra formerna sedan)
  • 1-2 msk gegga

Ta fram en bred plastskål, t ex en matlåda, häll i geggan och

  • En knapp (2) dl aubergine, skuren så att den ser ut som ansjovis.

Gegga runt.

ansjovisOm du gör en ansjovisbaserad form tar du nu

  • en burk ansjovis, 125 g

och lägger i en annan skål/matlåda. 

Blanda

  • 3 dl grädde
  • 1 dl mjölk

100 % veg: allt i geggan

50 % veg: hälften i geggan och hälften i ansjovisskålen

Skala

  • 1,5 kg potatis

Skär i stavar.

Häll 1-2 msk lök i vardera formen. Med en gaffel, gnugga runt den smöriga löken så att formen blir ordentligt smord, även längs kanterna. Lägg i hälften av potatisen i vardera formen. Fiska upp aubergineansjovisen och ansjovisen ur gräddmjölken, och fördela jämnt över respektive form. Lägg i mer lök. Lägg i resten av potatisen. Lägg i den sista löken. Rör en smula. Häll över gräddmjölken.

Häll över

  • 1 dl ströbröd (hälften i varje form)

Grädda i 200 grader i en timme. Lägg över med folie på slutet, så den inte blir bränd.

Vi som blev grabbed by the pussy

bssHan kallade sig ”Andersson”. Han var tillfälligt inlejd för att ta in hö åt en bekant till familjen. Det var 1978, och jag var tolv år. Han ropade på mig inifrån en lada, och när jag kom dit drog han ner mig i höet, höll ena handen över min mun och vred in sin andra hand innanför mina trosor och stoppade upp sina fingrar i min vagina.

Jag skakade och kämpade medan han kluckande av skratt väste i mitt öra: ”Jaså du har aldrig haft någon som pillat på dig va?!” Mitt sprattlande verkade roa honom.

Jag var bokstavligt talat ”grabbed by the pussy”. För mig tog det en hel sommar innan jag kunde sova en hel natt, och flera år innan jag bearbetat det som hände. Jag kände mig smutsig och förstörd. Jag kände skuld. Jag låg inne på mitt rum, stirrade upp i taket och gick inte ut. Någon polisanmälan förekom inte. Jag visste inte ens att det var ett brott jag var utsatt för. Det kanske var lika bra, för på den tiden hade det inte klassats som våldtäkt.

Det jag minns mest är känslan av maktlöshet. Sedan paniken som följde, oron och osäkerheten. Då var jag rädd. Min självbild gick sönder. Jag hade blivit något jag inte valt själv.

Idag är jag istället rasande vid blotta minnet. Bara att skriva denna text gör att adrenalinet flödar. Många, kanske hälften, av alla kvinnor jag känner ur min åldersgrupp har varit med om någon form av övergrepp under sina första 20 år, och kan relatera.

Senare i tonåren och emellanåt i vuxen ålder hände det vid ett antal tillfällen, säkert fler än jag minns, att fulla killar kom fram och nöp i bröst och rumpa på mig och mina kompisar. Det är samma sorts ”jag gör vad jag vill med dig, hahaha”-mentalitet som ligger bakom, förstås. Vi polisanmälde aldrig. Det fanns ingen mobiltelefon, det fanns ingen kamera, och jag tror inte ens vi insåg att tafsande var brottsligt. Jag har berättat om detta förut. Sexuellt ofredande i form av tafsande har alltid förekommit – i synnerhet där det sups.

Jag bodde i Genève under en tid. Jag tågluffade under fyra somrar. Ingenting hände någonsin utomlands. Samtliga ofredanden jag varit med om i mitt liv begicks av etniska svenskar. Jag kan inte heller påminna mig någon jämngammal kompis som varit utsatt av någon ickesvensk.

Flash forward till USA idag.

Donald Trump ser på 10-12-åringar och beskriver hur han ser fram emot att få dejta dem. Han skrattar åt att komma undan med det jag drabbades av. Tolv kvinnor har berättat att han gjort just detta – tvingat sig på dem och i flera fall skrattat åt dem när de kämpade emot. De berättade det då, för sina nära och kära, som i sin tur kommer ut och stödjer deras historier, vilket gör dem trovärdiga. Han skryter om att kunna kliva in i omklädningsrummet vid skönhetstävlingar, och det finns vittnen som berättar att han gjort detta när flickor ner i femtonårsåldern står halvnakna eller nakna utan möjlighet att värja sig eller täcka sig. Redan det i sig är ett sexuellt övergrepp, på samma sätt som det skulle vara det om vaktmästaren på ett högstadium skrävlar om att han brukar kliva in i omklädningsrummet till gympasalen för att glutta på din dotter och andra barnakroppar.

Det finns ett antal filmer där han uppenbart ovälkommet pressar sin medelålders kropp mot unga kvinnor och flickor och pussar dem och kramar dem. Han är polisanmäld för våldtäkt på en okänd, tolvårig flicka. Jag läser och lyssnar och knyter min näve, samma näve som en gång förtvivlat försökte lossa greppet av handen över min mun samtidigt som jag med den andra försökte slita bort den arm som gjorde mitt underliv illa. Trump och Andersson glider ihop till en figur. En hånskrattande, medelålders man som anser sig ha rätt att göra vad han vill med våra kroppar.  Jag känner avsky och heligt raseri.

Låt oss byta kontinent.

Sedan en tid diskuteras huruvida Sverige utsätts för en våldtäktsvåg och om stora mängder kvinnor blir tafsade på under festivaler. Polisen har gjort en utredning om gärningsmännen bakom sexuella ofredanden. Där kom man, som jag skrev i Ensamkommande på festivaler, fram till att den övervägande delen sexuella övergrepp, dvs de som begås av ensamma gärningsmän, utförs av en grupp som inte är homogen – det finns både utrikes och inrikes födda i gruppen. En hel del av övergreppen begås av äldre män. Och trots att man letade gick det alltså inte att knyta dessa övergrepp till utländska medborgare – i alla fall inte enligt rapporten.

Men så har det förekommit att grupper av unga män eller pojkar i simhallar och i folksamlingar omringar tjejer för att kunna tafsa på dem i grupp, och de killarna är i huvudsak nyligen inflyttade till Sverige. Det betyder förstås att samhället måste jobba med den här kategorin unga män och deras attityder, och gärna också utvisa dem som begått övergrepp. Det är inget att hymla om.

Statistik som hjälper samhället med insatser för att minska flickors och kvinnors utsatthet är alltid, alltid välkommen, vad den än visar. Och det verkar finnas en skillnad i hur sexuella övergrepp tar form. En mycket liten grupp unga killar från Mellanöstern och Nordafrika tafsar alltså på tjejer på badhus och på festivaler. En liten grupp etniskt svenska killar väntar tills de fått i sig brännvin. De allra, allra flesta unga killar begår inga övergrepp alls. Men informationen om vilka som faktiskt gör det är viktig, för att komma fram med rätt sorts åtgärder.

Men såväl ultranationalister som mer resonabla svenskar påstår nu med allt högre röst att medan Sverige tidigare varit i det närmaste befriat från sexuella övergrepp (?!) invaderas vi nu av testosteronstinna och kvinnohatande 20-30-åriga muslimer, som samtidigt som de vägrar ta kvinnor i hand på något märkligt sätt lyckas begå våldtäkter, ”look, no hands!”, i parti och minut medan svenska PK-samhället tittar på och låtsas som om det regnar. Det heter att koranen tillåter dem, eller till och med uppmuntrar dem, att våldta.

Det är inte sant.

Det är inte sant att Sverige ”skakas av en våldtäktsvåg” eller att muslimer generellt inte begriper att våldtäkt är ett lagbrott, eller att de saknar empati med kvinnor. Det är inte sant att muslimer överlag ägnar sig åt hedersvåld eller könsstympningar och föraktar svenska kvinnor. Det är inte sant att koranen uppmanar till våldtäkt.

Jag välkomnar fler undersökningar och mer statistik – gärna forskningsrelaterad. Jag tror att vi, om vi fortsätter, kommer att kunna konstatera att djupt religiösa människor, som ofta inte dricker alkohol eller är ute och festar, begår övergrepp i långt mindre utsträckning än ickereligiösa. Skulle jag ha fel, dvs skulle det visa sig att troende jehovaner, shiamuslimer eller buddhister är mer benägna att våldta än andra kan informationen användas för att förebygga brott. Dock måste sådana undersökningar också ta hänsyn till både ålder och socioekonomiska parametrar, annars blir de oanvändbara som underlag för åtgärder.

Jag hör med stor förundran hur det nu påstås att våldtäkter och övriga sexuella övergrepp aldrig förekom förrän vi fick en invandring från Afrika och Mellanöstern. Att Andersson, och för den delen även Pettersson och Lundström när de vinglade fram och tafsade på mig och mina kompisar, var en sorts extremt sällsynta undantag. När jag och flera med mig påpekar att så inte alls är fallet anklagas vi för att vara naiva och verklighetsfrånvända (se Tomas Gür) och för att ”relativisera”, som om det på något sätt skulle vara en helt ovidkommande distraktion från ”sakfrågan” att komma dragande med övergrepp begångna av andra än muslimer. Mina och andra kvinnors berättelser om övergrepp utförda av etniska svenskar avfärdas som hittepå stammande från vänstervridna batikhäxor drivna av en politisk agenda, och medelålders män i media och sverigedemokratiska politiker basunerar ut sitt ägarskap över både frågeställning, diskussion och lösning med en självgodhet som närmast känns Trumpsk. Vi som faktiskt genomlevt sexuella övergrepp och våldtäkter begångna av svenskar reduceras till att beskrivas som i bästa fall korkade, i sämsta fall bisarrt sekteristiska, besatta av att försvara muslimer, offrande våra döttrars väl, ve och säkerhet på vårt ideologiska altare.

Så har det varit en tid. Först var det ultranationalisterna. Nu letar sig denna kvinnosyn in i rumsrena läger. För jo, det är en sorts ”kvinnosyn”, det också. Att inte ta oss på allvar och att håna oss och våra upplevelser är i högsta grad ett uttryck för en ”kvinnosyn”. Eller varför inte kalla det ”kvinnofientlig kultur”, när vi nu är i farten?

Men nu till paradoxen: Den ena efter den andra av dessa självpåtagna försvarare av svenska kvinnors frid och dygd går ut offentligt och stöttar Donald Trump. De ser en stor statsman i den medelålders karl som tvingar sig på oss, som dreglar över våra nakna femtonåringar, som grabbar oss by the pussy och fantiserar högt om att snart få dejta våra tioåriga döttrar.

Well. Här är min dom över dig, som är en Trumpsupporter, och som likt en klanhövding under stenåldern gärna drar ut i strid jämte dina kamrater mot främlingar i påstådd iver att försvara ”era kvinnor”, men sedan vänder bort blicken när vi och våra döttrar antastas och våldtas av ”våra egna”. Du som håller samtliga muslimer ansvariga för vad ett fåtal gjort sig skyldiga till samtidigt som du helt bortser från de faktiska ord och gärningar Donald Trump i egen person utfört. Du har nu bevisat att våra underliv bara är ett verktyg för din främlingsfientliga agenda.

Jag och tolvåringen inom mig har synat ditt hyckleri.

I’m fine with you electing a sexist pig

Next TeeDonald Trump embodies male entitlement. He is a sexist pig. That is as much a fact as any subjective epithet can be. He belittles women, he thinks he’s entitled to kissing them, to touching them, and worse. Even though he denies doing this, it’s caught on tape on numerous occasions. There’s a beautiful, young woman on stage with him, and he leans over and kisses her on the cheek. This happens over and over with different women. She most probably doesn’t want to be kissed by a fat, ugly, sleazy old man. He obviously doesn’t care. The way he talks about women and to women makes all of us recall also having been treated that way. We’ve met him before.

If you, American voters, elect Donald Trump, that will obviously continue. As will his Twitter wars with Rosie O’Donnell and Miss Universes.

And you know what? That is in a way OK by me.

I don’t fear that young Americans will be affected by this in a way that will ruin that generation. I think they will be appalled, disgusted, outraged and that they will alienate themselves from the older generation that put the misogynist freak in the White House. They will compare him to Obama, and he will be the most hated president ever.

For four years, media will be filled with women coming forward, with tweets being quoted, with young people telling how they really never ever will vote Republican. Republican senators and representatives will have to answer to his deeds over and over, either distancing themselves and thus make themselves targets for his anger, or else defending him, and then being viewed as accomplices – having to answer for this, and making it difficult for them to be reelected for decades to come.

It’s not just Donald Trump’s actions that will be challenged.

It’s the whole idea with punishing women for abortions, defunding Planned Parenthood and with it access to contraceptives, not having a plan for free college education that is something that young people really want, and the fight against LGBTQ rights and marriage and gender equality. Donald Trump doesn’t care about these issues as long as he can tweet to people he hates, but Pence and the other religious fundamentalists do, and they will go in a direction that will make young people ashamed of their parents and their country.

Young people, who will be tomorrow’s decision makers, are not religious nuts and they don’t put up with slut-shaming and fat-shaming and they don’t call bragging about sexual assault ”locker room talk”. I believe in them and in the many wise Americans I know, who are as appalled as I am. People talk about what will happen to the Republican party if he loses. Well, what will happen if he wins, and the party will have no time to remake itself, will be much, much worse from a GOP perspective.

Young people will not accept his racism or nationalism either. They will call him out and he will complain about having to be ”politically correct”, and it will be the same narrative in the press for four more years as we’ve seen for the past two years.

Thus far, as a Swedish citizen, I could almost be at peace with a four years Trump presidency, feeling sorry for American friends who would be constantly as embarrassed as Italians are over Berlusconi. It would be like America’s root canal procedure. It hurts, but then life will be much better.

I could, had it not been for the other part. The one where this narcissist, short attention spanned, vindictive and frankly quite stupid or at least below average talented chauvinist, with no moral – just look at how he stiffed small businesses, refused African-Americans from his apartments, claimed charity donations he never made, and told so many lies he deserves a huge Pinocchio statue – will be Commander in Chief. America had stupid presidents before, but they were smart enough to surround themselves with smarter staff. He will not. He doesn’t listen to anyone – ask Kellyanne Conway. He is unhinged, and acts on bad instincts.

The Daily Show’s Trevor Noah joked that Trump would nuke Iceland confusing it for ISIS-land. Well. It sounds like a joke. But …

Then there’s the alienation of NATO allies, and the weird signals he sends out to the rest of the world, given his simplified view where countries just as people are either good or bad, and where Russia is good because Putin says nice things about him.

I don’t think Donald Trump is a Russian spy, or a Manchurian candidate. He’s just not smart enough to have a hidden agenda. Everything he thinks, he eventually says, like a babbling twelve-year-old.

However, he is immoral enough to be a target for Russian or other interests. He could easily be bribed. Or he could hire people like Manafort.

He also surrounds himself with Giuliani, Bannon, Christie, Ailes and Gingrich. They may not have ties to Russia, that we know of, but they certainly don’t come out as guardians of high moral and integrity.

Then there’s his anti-Islam rhetoric, that will alienate moderate Muslims around the world, making America and Americans targets for as long as he reigns, potentially worsening the situation in Syria and other countries at war.

He will ”bomb the hell out of ISIS”, he says. But there will be no American soldiers in Iraq or Syria. Instead, he will discuss with Putin, and ask him to do it. And then there’s his secret plan that no one can hear of …

Then there’s the promotion of war crimes, including torture, killing wives and children of terrorists, and banning Muslims from entering the U.S..

The world needs a unifier. Not a divider.

Americans, I’m fine with you electing a sexist pig as head of state.

Italy and many other countries did. The world can survive that.

I would have said to you: Go ahead, elect Donald Trump, I dare you, had it not been for the fact that there’s a risk we will all die if you do.

So please don’t.