Slackers vs. yuppies

generic-goats

Det finns argument för och emot sex timmars arbetsdag.

Jag har inget principiellt emot att friska människor går ner i tid, om de tycker det känns meningsfullt, så länge de inte förväntar sig att andra ska försörja dem. Ska man jobba sex timmar ska man också skapa ett liv där man inte behöver konsumera särskilt mycket. Odla din trädgård, äg höns, sy dina kläder, välj skogspromenader framför utlandssemestrar.

Men om man tänker sig att inte bara de som själva väljer det, utan alla i landet, ska börja jobba sex timmar istället för åtta, och få samma lön, innebär det de facto att timlönen i Sverige stiger med 33 procent.

Och vad händer när ett land kraftigt höjer lönen för samtliga löntagare?

Jag har diskuterat sextimmarsdag med så många, och ingen vill riktigt svara på den frågan. Man vill leva kvar i illusionen att det är fullt möjligt att vi som enda land chockhöjer lönerna och så blir alla rikare. Jepp. Stats-, landstings- och kommunkassorna sinar inte alls av att behöva anställa fler personer men betala samma löner som tidigare, företagen kan fortfarande producera konkurrenskraftiga varor och vår export lider inte det minsta. Utländska företag kommer att välja att etablera sig här, för självklart vill man betala en svensk medarbetare en heltidslön fast den går hem klockan tre.

Motargumentet är alltid:
”Men det gick med åttatimmarsdagen! Och alla sa att det inte skulle gå. Alltså går det nu också!”

Ja, det gick då av två skäl:

1. Arbetstiden sänktes stegvis under en tid när människokraft ersattes av maskiner. Det fanns alltså utrymme för att jobba mindre men ändå få samma jobb gjort.

2. Alla de länder vi handlade med, och de var då inte särskilt många, sänkte arbetstiden ungefär samtidigt, vilket innebar att varor producerade i Sverige fortfarande var konkurrenskraftiga.

Vi har helt andra förutsättningar idag än i början av nittonhundratalet, och vi kan inte ta lärdomar från den tiden och rakt av applicera dem på dagens ekonomi.

Jag är absolut för ökad flexibilitet och valfrihet vad gäller rätten att prioritera sin tid för alla, oavsett om man vill leva snålt på landet och jobba korta dagar eller bo i en mångmiljonslägenhet i centrala Stockholm och jobba häcken av sig.

Men i en modell där människor jobbar olika mycket kommer också klyftorna att behöva öka.

Och de som vill införa sextimmars arbetsdag är paradoxalt nog sällan OK med det. Istället utmålas storstadsmiljonären som ondskefull och egoistisk trots att hen ofta betalar dussintals gånger mer skatt än låginkomsttagaren.

Om slackers ska få vara slackers måste yuppies få vara yuppies.

Du kan inte välja frihet att jobba kortare tid och sedan rasa över att andra som väljer annorlunda tjänar mer.

Sanningen först

generic-genuine-fakeNär man skriver eller föreläser om politik och framför fakta tolkas det ofta som om man egentligen framför en åsikt.

”Det finns tretusen hustrumisshandlare i Årjäng”, säger någon.
”Nej, så många kan de inte vara. Jag känner bara till X domar.”
”Jaså du tycker hustrumisshandel är bra?”

Jag tror ni alla stött på det.

Än värre blir det förstås om man själv tar upp frågan.

”Situationen vad gäller X har blivit bättre …” blir till ”hur kan du förringa problemen?”

”Det är fruktansvärt att …” blir till ”jaså du tycker ditt är fel men inte datt.”

Det gör, tror jag, att många drar sig för att framföra fakta som talar emot den åsikt man har, och så sitter vi i vår åsiktsbubbla och varken hör eller ser fakta eller argument som talar emot.

Det gör också att vi drar oss för att säga emot när vänner sprider myter, för de kan ju tro att vi inte håller med dem åsiktsmässigt.

När jag ser ett uppenbart fel brukar jag ändå skriva ”Mja, det är faktiskt så här”, och min uppfattning är att de flesta jag känner klarar det, och antingen tackar för infon eller också diskuterar utifrån egna fakta, men vänners vänner som inte känner mig intar istället den rollen.

Det mest uppenbara fallet är nog när jag säger ”våldet och dödandet ökar inte, men det ändrar karaktär, från knivdåd till skjutvapen, från fyllevåld till kriminellt våld”, och omedelbart drar många slutsatsen att jag tycker skjutvapen och kriminellt våld är helt OK, och inget samhället behöver ta tag i.

Jag vill med detta inlägg mest uppmana alla att strunta i vilka slutsatser människor drar om er och era värderingar och stå upp för sanningen.

Fakta först. Sedan åsikter, som är fakta plus värderingar.

Åsikter baserade på felaktig input är värdelösa.

Vi hjälper inte våra vänner och bekanta genom att låta dem tro att de har rätt när vi vet att de inte har det. Och i längden är det farligt för demokratin, när åsikter baserade på felaktig input blir till val av parti.

Faulty facts is the path to the dark side.
Faulty facts lead to faulty opinions.
Faulty opinions lead to bad political choices.
Bad political choices lead to the rise of populism.
And the rise of populism once led to the rise of the third reich.

Kristenistmaken

generic-church”Tager du denne Jan Willy Andersson till din äkta make, att älska honom i nöd och lust?

Jag svarade ja.”

Så började Yvonne Andersson, KD, sitt anförande i riksdagen 2009, när hon och hennes partikamrater med synnerligen tilltrasslade argument försökte övertyga övriga sex partier att guds lag borde ha större tyngd än invånarnas väl, och att därför skulle inte samkönade par få gifta sig.

I England finns sedan länge Beth Din, en sorts låtsasdomstol, som används av ortodoxa judar för att döma i tvister. Enligt brittisk lag kan man nämligen bestämma att en tredjepart ska lösa en konflikt, om båda i förväg förbinder sig att följa domslutet.

Så när muslimer ville ha samma konstruktion gick det förstås inte att neka dem.

Och så fick landet sina vitt omtalade och djupt hatade ”sharia courts”.

Ingen bryr sig förstås om vad ortodoxa judar håller på med. Knappt någon vet ens att de har sina egna ”domstolar”. Men i en nyansbefriad värld är sharia synonymt med handavhuggningar och dödande av konvertiter. Den som i någon liten mån vill leva enligt Allahs ord är en förtäckt samhällsomstörtare, som närsomhelst kommer att vända sig emot övriga invånare och tvinga på oss hijaber och böner.

generic-jew-davidEn hel del frikyrkliga kristna, enligt traditionell byäldsteprincip, väljer förstås också att lösa konflikter inom sitt samfund.

Är det bra? I en dimension är det förstås inte det. De tre abrahamitiska religionernas lagar är i stora delar patriarkaliska och framförallt kvinnor far ofta illa när gamla testamentet blir rättesnöre. Men samtidigt inser de flesta av oss att vuxna människor måste få fatta sina egna beslut.

Kristna Världen idag kallade för några år sedan, i en artikel som nu blivit viral, Ebtisam Aldebe för ”islamistfru”.

Anledningen var att hennes man Mahmoud uttryckt att det är bekymmersamt att, enligt honom, muslimer konverterar för att bättra på sin asylansökan. Han säger sig ha bevis för att detta sker. Huruvida han har rätt eller fel blir i artikeln irrelevant – man gör inga försök att komma till botten med frågeställningen.

Han har sagt så, alltså är han islamist (?), och så blir hans fru ”islamistfru”.

Fundera lite över det ordet, och vad det innebär. Hade hennes man under motsvarande omständigheter kallats för ”islamistmake”?

Själv ser jag ju inte islamismen i hans påstående. Om han har rätt ÄR det bekymmersamt, uppenbarligen, för man ska inte konvertera för att få asyl. Har han fel är problemet förstås att han har fel, och inte att han anser att agerandet skulle ha varit problematiskt om han haft rätt.

Jag vill inte för ett ögonblick försvara den absurda domen i Solna, och jag anser sedan jag var tonåring att svenska nämndemannasystemet är fel, och oavsett om Aldebe faktiskt varit partisk mot kristna konvertiter eller ej är det uppåtväggarna att det ens ska gå att misstänka att så skett.

Men det är också märkligt att vi har en benämning på den som vill inrätta ett samhälle enligt muslimsk lag, men inte på den som vill det enligt kristen eller judisk lag.

Anledningen är förstås att svensk lag från början vilar på biblisk grund. Att vi fram till helt nyligen inte var ett smack ”bättre” än islamister, utan hade inrättat vårt samhälle efter hur vi uppfattade att vår gud ville att vi skulle leva.

Det finns fortfarande många kristna som vill se mer av bibeln i våra samhällsregler. Det tog ända till 2009 innan vi fick samkönade äktenskap i Sverige, och anledningen var nästan enbart att vissa kristna inte ville gå emot hur man uppfattade att gud definierat ordet. KD röstade emot motionen som de övriga sex partierna stod bakom, men kunde förstås aldrig förklara på vilket sätt homoäktenskap skulle hota samhället.

Vad är då Yvonne Andersson, som anser sin gudstro vara viktigare än medmänniskors rätt att leva som de vill?

”Kristenist”?

Är hennes man, Jan Willy Andersson, då en ”kristenistmake”?

Om en person hade sagt ”det är bekymmersamt att imamer försöker konvertera kristna för att de ska få asyl” hade knappast någon kallat vederbörandes partner för ”kristenistfru”, utan de som överhuvudtaget hade brytt sig hade istället fokuserat på huruvida det var sant eller ej.

Jag är emot nämndemannasystemet för att det är farligt för rättssäkerheten – och läs gärna Viktor Bankes artikel för goda exempel. De allra flesta nämndemännen gör säkert ett kanonjobb, och det finns självklart lagfarna domare som är färgade av sin politiska, religiösa eller kulturella bakgrund, men de är avsevärt färre. Interasistmen har under årens lopp hittat nazister, rasister och övriga främlingsfientliga bland i huvudsak SD-utsedda nämndemän.

The takeaway från Aldebe-debaklet behöver vara att nämndemannasystemet behöver ses över.

Inte att inte religiösa ska få ta plats i samhället.

För ska vi diskutera problemet med islamister behöver vi samtidigt diskutera problemet med kristenister. Det är ingen relativisering. De är fler och de har större makt. De har ett eget parti, och även om många sunda människor återfinns i KD – jag känner åtskiliga kristdemokrater, och de är alla varma och engagerade medmänniskor som vill världen väl – kan ingen neka till att partiet i stora delar drivs av kristenism.

Men den diskussionen tar vi inte. För vi inser att i en demokrati måste väljarna även få välja representanter som står för ett samhälle vi absolut inte vill se, så istället för att fokusera på personernas rätt att uttrycka sina åsikt, och istället för att etikettera angriper vi deras argument när de förespråkar en politik vi inte vill se.

Men i övrigt låter vi dem vara ifred att leva efter de regler de själva valt.

Även om det innebär att man låter en präst, imam eller byäldste medla i eller avgöra en tvist, och även om jag själv tycker vederbörande ”dömer” på ett sätt jag anser fel.

Är jag för sharia? Inte alls. Sharia omfattar mycket som är vackert, som hur man tar hand om fattiga och gamla, men det faktum att sharia förespråkar dödande av bland annat homosexuella förtar förstås en del av skönheten.

Men den ”regeln” stammar från Tredje mosebok 20:13, och är gemensam även för judar och kristna: ”Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.”

Vi utgår inte från att Yvonne Andersson vill döda homosexuella bara för att hon inte vill att de ska gifta sig, och vi behöver ge samma benefit of a doubt till muslimer.

Se nyanser.

Dra inte ut alla linjer till extrempunkter, utan sluta med halmgubbetänket.

Det är allt jag begär.

När republikanerna är mer europeiska än demokraterna

SkoI januari i år röstade senaten i USA om begränsning av aborter från vecka 20. Det fanns ingen sådan begränsning, och förslaget röstades också ner.

Det var redan från början ett spel för gallerierna. Republikanerna visste att de inte hade de röster som behövdes, nämligen 60 av 100, men vill kunna använda resultatet mot demokraterna i mid term elections, dvs de val som hålls under detta år.

Detta är såvitt jag kan komma på den enda fråga där republikanerna står närmare övriga västländer, dvs Canada, Europa, Australien och NZ, än demokraterna. Vi har alla inskränkningar i aborträtten under andra halvan av graviditeten, då barnet är mer eller mindre livsdugligt och kan känna smärta.

Nu hör till saken att kvinnor ändå aldrig aborterar friska, livsdugliga foster om de själva är friska. De som gör sena aborter gör det antingen för att barnet är svårt sjukt eller för att de själva är det. Donald Trumps tjatande om att man kan ”Rip the baby out of the womb” i nionde månaden är förstås helt fel.

Men skillnaden mellan USA och övriga länder i väst är dels storleken på landet och det faktum att det är ett land av ”subländer”, dvs stater, som stiftar egna lagar, och dels avsaknaden av ett gemensamt system för prövning av giltiga skäl, vilket är en förutsättning för en restriktion. För om du inte inrättar en myndighet där du kan ansöka om undantag kan du inte införa en sådan lag.

I Sverige är det ju Socialstyrelsen som avgör huruvida du kvalificerar för undantag, och 43 av 50 stater i USA har också infört lagar som ungefär motsvarar de vi har. Republikanerna har heller inte kunnat vissa på ett enda fall där ett barn ”dödats” efter tjugonde veckan för att mamman inte ”kände för” att föda det, så frågan huruvida det verkligen skulle vara nödvändigt med lagstiftning på nationell nivå är verkligen relevant.

Så kan man säga att republikanerna eller demokraterna står för den linje övriga västvärlden står för, givet att demokraterna anser att det ska vara upp till varje stat att lagstifta?

Klocktorn och minareter #2

generic-stopI en väldigt lång diskussion, se kommentarerna under inlägget, har vi nu benat i varför böneutrop behöver förbjudas på riksnivå.

Och min utgångspunkt är fortfarande given: Vi ska inte ha en lag som riktar sig mot utövare av en specifik religion.

Det är de flesta ense om, även om någon ser faran i att en salafist plötsligt börjar använda högtalaranläggningen till att, oupptäckt, sprida budskapet att otrogna ska dödas. Eftersom salafister som bekant inte har tillgång till Internet.

Så istället behövs inte alls krystade argument för varför just böneutrop är fel, men inte andra religiösa uttryck i offentliga rummet.

Så här går de:

Böneutrop vs. kyrkklockor:
”Det är inte samma sak, för kyrkklockor säger inget. Den som förstår arabiska hör att gud är stor.”

Böneutrop vs. hare krishna-parader:
”De har ingen högtalaranläggning, så därför är det ok.”

Böneutrop vs. Frälsis och båten Elida och gudstjänster utomhus:
”De hörs inte över hustak och nejder.”

För tydligen fortplantas inte ljud över hustak om man inte är tio meter upp i luften.

Så sammanfattningsvis: Du får inte stå i ett torn med en högtalare och sprida ett religiöst budskap. Det är då och endast då det finns ett problem.

Strunt samma att Elida och Frälsis låter högre och under avsevärt längre tid, att hare krishna-parader syns mer, att kyrkklockor ljuder både högre och under längre tid och är avsevärt fler (3600 i Sverige mot 1 moské).

Om du sprider klockringning från ett torn, går runt bland folk och sjunger religiösa böner eller har en högtalaranläggning på marken är det ok. Motståndet har alltså inget alls med att försöka sätta krokben för muslimer att göra. Det är en ren tillfällighet att bara muslimer skulle bli drabbade av denna lag. Serru.

Jag skulle vilja se hur den lagtexten formuleras. ”Religiösa budskap får endast spridas från upp till 2,5 meter över marknivå. Detta gäller dock inte om de uttrycks med klockor.”

Och jag undrar också: Tror ni inte moské-skötarna kan ställa högtalaranläggningen nedanför minareten och höja ljudstyrkan en smula och nå lika många?

Vill jag ha böneutrop? Inte alls. Inte heller ville jag att diverse idrottsarrangemang höll till vid Sundstatjärn, någon halv kilometer från mitt förra hus, och skrek ut målgångar och annat från högtalaranläggningar i timmar så vi knappt kunde vara i trädgården. Vi kan alla vara för andras rätt att göra sådant vi själva störs av, för vi inser att ibland behöver våra rättigheter underordnas andras.

Religionsfrihet betyder att alla religiösa behandlas lika. Inskränkningar ska inte bara drabba en grupp. När vi specialdesignar lagar som har till syfte att stoppa en religion från att nå ut, men inte övriga, ägnar vi oss åt religionsförföljelse. Det finns inget annat ord. It’s simple stupid.

Så antingen förbjuder vi all spridning av religiösa budskap i offentliga rummet eller också ingen spridning, utan låter även fortsättningsvis kommuner och polis ge tillstånd efter störningsgrad och allmänintresse.

Allt annat är ovärdigt en demokrati.

Klocktorn och minareter

generic-person-dance

Ritad av Julie Béatrice 2017

”Böneutrop går inte att jämställa med klockringning”, påstår en person som vill vara företrädare för mitt parti, och jag håller inte med på någon fläck.

Sakfrågan gäller huruvida ett religiöst samfund har rätt att störa övriga invånare, och antingen är man för BÅDE klockringning och böneutrop, åtminstone i en utsträckning som motsvarar antalet utövare, eller också är man mot BÅDA.

Att bygga ett argument kring att det är fel för att böneutroparen uttrycker att gud är god medan en klocka bara säger ”kling klang” är absurt.

Och det blir extra bisarrt när samma personer som klagat högljutt över att skolavslutningar i kyrkan är på väg bort nu plötsligt står upp för allas rätt att inte behöva höra någon ropa att gud är stor.

Skulle det alltså varit ok om man ropat ut ”Ole dole doff”?

Religionsfrihet innebär att religiösa ska ha samma rättigheter oavsett religion. Och det innebär också att ickereligiösa ska respekteras.

Det är därmed helt ok att vara emot BÅDE böneutrop och kyrkklockor, men det finns inget hållbart argument för att vara emot det ena men för det andra.

Svenska kyrkan har drygt sex miljoner medlemmar. Muslimska samfund har dryg hundratusen. Det betyder att det är acceptabelt att kyrkklockor ringer sextio gånger mer än böneutrop. Jag propagerar inte för att vi ska ha lika många böneutrop som klockringningar, utan bara för någon sorts proportion.

Sverige har 3700 kyrkor, och rimligtvis ringer de flesta av dem varje söndag.

Det finns en (1) moské, Fittja, med böneutrop en gång i veckan. Ingen kan anklaga oss ickemuslimer i Sverige för att vara överdrivet generösa i vår vilja att åstadkomma balans mellan religionerna.

Och jag vill tillägga att även OM vi skulle gå med på att kyrkklockor inte alls är religiösa utan bara ett pittoreskt minne av en svunnen tid kvarstår fortfarande både frälsis och hare krishna-tåg, som högljutt ber och sjunger i det offentliga rummet.

Jag är inte för böneutrop. Men jag är för konsekvens. Sverige ska inte vara ett land där en religion särbehandlas för att den uppfattas som ”ond”, utan samma regler ska gälla för alla.

Jag vill verkligen uppmana alla som nu hävdar att böneutrop måste förbjudas, men inte kristna, judiska, buddhistiska eller hinduistiska böner och sånger i det offentliga rummet, att sluta rationalisera er islamofobi. Stå för er egentliga åsikt: ”Böneutrop är jobbiga, för de påminner om att det finns muslimer i Sverige, och det är i sig otäckt och läskigt, och dessutom är det viktigt att göra det så svårt som möjligt att vara muslim i Sverige, för att de religiösa ska vantrivas och lämna landet. Och kanske framförallt mår jag dåligt när jag vet att en muslim får någon enda puttefördel någonstans. Därför tänker jag hitta på tramsargument så länge jag kan, trots att jag aldrig normalt vistas någonstans där jag riskerar att höra ett utrop.”

Att kräva förståelse för sina egna val men förvägra andra samma rätt är bara hyckleri och dubbelmoral.