Fortfarande moderat?

Så Ebba Busch vill ”hålla packet borta” enligt Expressen. Jag hittar inget kontext, men det är svårt att se något som försvarar ett sånt uttalande.

Jag har alltid gillat KD. Minns alla år hur synd jag tyckte om Alf, som kämpade för fyra procent medan han kravlade på dryga två. Och jag känner många supertrevliga kristdemokrater.

Det har varit väldigt jobbigt att se det partiet traska långt förbi anständighetens all gränser. Muslimhatet flödar. I debattartikel på debattartikel försöker de hitta nya sätt att jävlas med Sveriges muslimska befolkning. De till och med överträffar nyssnazisterna i SD.

Någon skrev igår i kommentarerna att ”Helena är moderat”, och en annan person kontrade omedelbart med att han inte trodde ens jag trodde på det längre.

Well.

Jag har från mitt första val 1985 tills idag alltid röstat på M i alla val. Varför? I de flesta val har jag gjort en analys av mina åsikter och kommit fram till att M bäst företräder dem.

Och jag är fortfarande inte vänster alls. Jag är ekonomiskpolitisk mittfåremoderat. Jag är för friskolor och skattesänkningar och en massa annat borgerligt.

Även när det gäller migpolitik är jag för en del. TUT istället för PUT som regel, höjd minimigräns för lön för arbetskraftsinvandrare, dock inte så höjd som resultatet blev. Ökade krav för medborgarskap, visst, men jag är skeptisk till vandeltramset.

Utvisning av kriminella, absolut. Vi hade mesiga lagar innan.

Men trettonåringar i fängelse – nej!

Och jag tycker joxandet med indragna medborgarskap är ett spel för gallerierna, och jag tycker Sverige ska ta emot fler, inte färre, kvotflyktingar. För att ta några exempel.

Så mina värderingar överensstämmer till kanske 80 procent med Moderaternas.

Men.

Jag kommer inte att rösta på ett parti som tänker bilda regering med Nyssnazisterna.

Jag kommer inte heller att rösta på ett parti som stöttar folkmordet i Gaza.

Så ja. Kallar jag mig fortfarande moderat?

Lite till. Sen får vi se.

#Valet2026


Följ diskussionen på Facebook:

Vad menar Widar Andersson?

Till Widar Andersson:

Medan tusentals exiliranier firade diktatorn Ali Khameneis död på Götaplatsen inledde en mindre skara från palestinarörelsen sin vanliga söndagsdemonstration på Gustav Adolfs torg. Flera deltagare i palestinademonstrationen bar på porträtt av Ali Khamenei, som i tal gratulerades till sitt martyrskap och kallades för ”vår älskade ledare”. Där hyllades också den iranska islamiska republiken, Islamiska revolutionsgardet och Hizbollah.”

Väldigt, väldigt få i Sverige gillade mullorna. På bilden i den artikel du citerar i din krönika finns en handfull personer, varav en (1) visar upp en bild på Ali Khamenei och det finns en Palestinaflagga. Och visst. I Palestinarörelsen finns naturligtvis enstaka sådana individer.

Men tycker du verkligen det är hederligt att kleta denna handfull ayatollah-supportrar på hela Palestinarörelsen, som består av hundratusentals personer?

Och vad menar du med ”Alltsedan Hamas och Irans terrorattack mot civila judar i Israel den 7 oktober 2023 har svenska gator och torg övertagits av demonstranter och aktivister som alltmer domineras av nedärvt hat mot Israel och USA.”?

Själv var jag på ”Israels sida” under 59 av mina 60 år. Jag var liksom du övertygad om att Israel var det goda landet och Palestina terrorister, sorry to say.

Idag finns för mig ingen möjlighet att längre försvara Israels fruktansvärda brott mot mänskligheten. Min avsky och min sorg är inte ett skvatt nedärvda. De är fullständigt förvärvade.

Du drar upp de mördade civila ”judarna” 7 oktober, och jag undrar varför du kallar dem så. Räknas inte de mördade som inte var judar utan thailändare med flera?

Nåja. Dessa 828 civila människor varav 36 barn förtjänar att inte glömmas även om inte alla var judar (?!), jag håller absolut med – men sedan 7 oktober har 1 116 civila palestinier varav 227 barn mördats av IDF och bosättarterroristerna bara på Västbanken. Lägg till detta alla mördade i Gaza. Lägg till detta den vidriga tortyren av de tiotusentals fångar, varav många är barn, som aldrig är dömda för brott. Lägg till detta alla oskyldiga palestinier som fått sina hem stulna från sig, sin boskap stulen eller dödad, ibland torterad till döds, lägg till detta alla fantastiska israeliska människorättskämpar som vädjar till oss att öppna våra ögon och se vad Israel gör.

Jag har bortemot hundratusen läsare om dagen, jag skriver nästan dagligen om Palestina och jag har aldrig sett någon enda av alla dessa läsare hylla vare sig Hamas eller Irans regim. Ingen.

Vad som driver mig, som är väldigt sen på bollen, och övriga i den förhatliga Palestinarörelsen är en förtvivlan över att så många svenskar är så helt fullständigt likgiltiga inför Israels brott mot det palestinska folket. Beredda att vända bort blicken.

Jag inser att Palestina inte egentligen är ämnet för din artikel. Du bara passar på att kleta någon sorts terrorstämpel på oss i Palestinarörelsen lite i en sidopassage. Du gör så ofta.

Jag har läst dina krönikor av och till i många år, från en tid när jag var moderat och du förnuftig sosse, och jag är bara så förundrad över hur du inte kan förmå dig att se vad vi ser.


Följ diskussionen på Facebook:

Fredspresidenten startade kriget

Fredspresidenten startade kriget från sitt hotell Mar-a-Lago. Gäster partade medan han satt med generalerna i ett ”Secure room”. Emellanåt ringde han journalister, som överhörde dem diskutera i bakgrunden. #workingfromhome

Stephen Colbert:

”Säg vad du vill om George W Bush – och det gjorde jag! – men han sålde sitt Mellanösternkrig!

Han åkte till FN, han åkte till kongressen, han höll tal i ett ÅR i förväg, Han skickade Colin Powell till FN med ett provrör av vad som verkar vara country time lemonade.

Jämför det med nuvarande presidenten. För sex dagar sedan gav han det längsta state of the union-talet någonsin, och ämnet Iran var en drive-by. Under ett tvåtimmarstal ägnade han tre minuter åt det. Karln har haft längre pruttar.”

Anledningar till kriget:

  • regimbyte och frihet för det iranska folket
  • Iran kan slå till först annars
  • svar på Irans ”game, tricks and stall tactics” i förhandlingarna
  • på grund av ayatollans försök att mörda Trump: ”I got him before he got me, they tried twice, I got him first”
  • Irans framtida nukes kan bomba USA, och det var väldigt nära

Det är klart att det går att ha fler än ett skäl till att göra något, men han hoppar mellan dessa fem förklaringar beroende på situation. Och flera av dessa går liksom inte ihop. Om han behövde mörda ayatollan för att åstadkomma regimbyte och rädda sig själv borde han ju liksom aldrig ha förhandlat från början.

Lägg till detta Netanyahu. Han har redan vunnit. Om det nu – mot förmodan, sorry to say – blir regimbyte har han en kompis i Pahlavi, men om inte och det blir inbördeskrig vinner han också. Dels genom ett försvagat Iran, och dels genom att världens fokus riktas bort från hans vidrigheter i Gaza och på Västbanken, där bosättarterroristerna fortsätter mörda bybor, senast ett brödrapar, medan IDF, som imo är en brutal terrororganisation, glatt tittade på. Hade du missat dem?

Precis!

Du hade förmodligen missat dem ändå, för 1 116 personer varav 227 barn har mördats bara på Västbanken sedan 7 oktober 2023. Som jämförelse dog 1 195 personer varav 828 civila och 36 av dem barn 7 oktober, och du har nog bara hört talas om på sin höjd ett halvdussin av de palestinska offren för israelisk terror. Men ju mer Mellanöstern brinner, desto snabbare kan Israel avsluta sin etniska rensning. Desto mindre hörs kraven på journalister i Gaza, eller på stopp för den människorättsvidriga annexeringen på Västbanken.

Alla svenskar vill förstås se fred och frihet för det iranska folket. Ingen alls i Sverige sörjer Khamenei, vad jag sett. Och all min empati går till er med familj i Mellanöstern – särskilt i Palestina och Iran – som nu pendlar mellan skräck och hopp.

Men det känns som när Draco Malfoy övertalade Vincent Crabbe att frammana Fiendfyre i the Room of Requirement, medan Voldemort försökte ta över Hogwarts.

Och vi har inga Gryffindors på det godas sida.


Följ diskussionen på Facebook: