Just Lucia är en sådan svensk tradition som nationalister håller extra kär. En ny tradition har blivit att hata alla som överhuvudtaget petar i denna gamla tradition. Och den gamla traditionen är uppenbarligen att pepparkaksgubbar och tomtar ska vandra med Lucia.
Förra året vet vi hur det blev.
Först var Sveriges Lucia svart, och det blev ramaskri. Man var ”inte rasist, men” alla vet ju att den riktiga Lucia är blond och blåögd.
Sedan fortsatte det med att en lärare deklarerade att det inte skulle vara pepparkaksgubbar i tåget i hennes klass. Varför går åsikterna isär om – enligt henne för att barnen fått välja, och enligt en mamma för att läraren var rädd att förolämpa färgade. Den rätta versionen var enligt Sveriges alla nationalistiska media den andra – de visste bestämt att läraren ljög. Det fanns ingen möjlighet att mamman missförstått läraren, utan nu skulle hela Sverige plötsligt rensas på pepparkaksgubbar av hänsyn mot dem som inte är vita. Än idag dras detta brott mot Genève-konventionen upp, trots att det gått ett år.
I år har det nu börjat i Jimmie Åkessons grannhemkommun Bromölla. Man skulle bara ha tärnor och stjärngossar i tåget för treorna. Detta är i sig inte särskilt konstigt. På dagis brukar alla barn få vara allt de vill – även Darth Vader om andan faller på – och sedan blir det mer och mer uppstyrt ju äldre barnen blir. Det vill säga tåget blir anpassat efter estetiken och publiken. Jag har varit med om åtskilliga Lucia-tåg för både mig själv och mina nu vuxna barn där det varit bestämt hur man ska klä sig.
Men nationalistmedia ”rasar”, för att använda ett populärt verb. Och i detta fall är de verkligen rasande. För de vet minsann att detta har inte med traditioner och estetik att göra, utan det är en anpassning till …
… islam.
Jo ni hörde rätt.
Det är muslimerna som kommer hit och kräver att vi ska ändra våra tusenåriga luciatåg innehållande pepparkaksgubbar och tomtegubbar till att enbart omfatta det kristna helgonet Lucia och hennes vitklädda sällskap.
För så firar ju muslimer Lucia världen över. Eller hur?
Jag påstår följande: De ljusbruna inte-rasist-men-hatare som nu ”rasar” är oallmänbildade. Det är ett brutalt ord, men det är ändå korrekt. De har ingen koll på vare sig religion eller historia.
Och det räcker inte. De saknar också förmåga till kritiskt tänkande. Till reflekterande.
Och vi kan skaka på huvudet åt dem, men vi måste förstå dem för att kunna hantera det läge Sverige är på väg in i. Det handlar inte längre om bara pepparkakor och ”rasande” föräldrar.
Dessa människor är många, de är arga, de känner sig ignorerade, och de är av samma skrot och korn som förde Hitler till makten.
Descendants of the Golgafrinchans 
Jag är också ganska besviken på att fina och trevliga traditioner blir förstörd utifrån. Jag tyckte mycket bättre om jul innan det blev säsongen för att våndas över upplevda hot mot pepparkakor och negerdockor!
Bristen på kritiskt tänkande var förargande på så många nivåer om den där pepparkaksgubben, och jag blev särskilt arg som lärare. Jag är övertygad om att det var flera faktorer som gjorde att alla trodde på pojkens version av historien och inte lärarens: tidningen skrev om pojkens version först (och därmed måste allt som följer kämpa i uppförsbacke), pojkens version spelar in i samhällets dumdristig paranoia, och sist men inte minst att en 10-årig pojke anses vara mer trovärdig i Sverige än en lärare.
Men låt oss ponera att det var sant. Säg att läraren sa rakt ut att ”Vi ska inte ha några pepparkaksgubbar för de är rasistiska.” Det finns ändå flera problem med att få panik över det. Hon var ”svensk,” så att skylla på att invandrare kommer hit och ställer krav är inte så logiskt. Men dessutom är en lärare inte en myndighet eller riksdagen. Att dumma personer gör dumma saker (som de sedan oftast inte får stöd för) är inte att likställa med att hela samhället förtrycker dig och lagstiftar om vad du får och inte får göra. När någon begår stöld eller mord springer vi inte runt och skriker att stöld och mord har plötsligt blivit saktionerade av regeringen, men om jag säger att jag inte tycker om ordet ”neger” har vi plötsligt förlorat all rätt till yttrandefrihet i landet.
Precis som i mitt hemland där folk gråter över hur barnen inte får läsa bibeln i skolan, och som exempel använder ett fall där en lärare konfiskerade bibeln från ett barn som läste på lunchrasten. Det spelar liksom ingen roll i sammanhanget att det var ett enskilt fall, att läraren blev utskälld och rättad av sin arbetsgivare, och att ACLU stämde skolan och vann i rätten.
Nej. Det är en stor del av problemet. Varje överambitiös individ blir en representant för hela samhället. ”DET har gått för långt”.