”Ja, jag väntar på ditt fördömande av Hizbollahs avsiktliga dödande av civila israeler. Det gör förstås ingenting?”

Jag får den här sortens kommentarer rätt ofta. Temat är att jag är orättvist som bara skriver om den ena sidan. Och jag bemöter dem emellanåt här på väggen, och nu var det ett tag sedan, så det är väl dags igen.

Först och främst använder jag inte min vägg för att fördöma självklarheter. Jag tror det var runt Charlie Hebdo jag slutade. Jag satt och tittade på hur person efter person fördömde, hela flödet handlade om det, och jag hade själv känt att ”nu måste jag skriva, för vad ska folk annars tro”, när jag insåg att detta bidrar inte till något alls. Visst kan man skriva ord av sorg, men det är inte samma sak.

En helt annan del i detta är balansen. Israel har haft ihjäl 3 826 libaneser, de flesta förmodligen civila, medan antalet döda civila israeler är några dussin, varav runt fem civila. Ska jag vara balanserad och rättvis betyder det alltså att jag ska skriva 400 inlägg till stöd för döda civila libaneser för varje inlägg till stöd för döda civila israeler enligt samma logik.

Sedan har jag faktiskt inte skrivit OM Hizbollah alls. Jag har nämnt dem när jag skrivit om annat, men jag kan inte påminna mig något inlägg som haft dem som huvudfigurer.

Men främst alla skäl är ju att det finns ingen poäng. Ingen i min läsekrets gillar dem, vad jag vet. Det finns ingen att övertyga. Men massor av svenskar sitter och gottar sig åt ödeläggelsen och dödandet i Libanon.