Nu när det är mycket snack om talmän blev jag nyfiken på ämbetets historia, och kollade listan över tidigare talmän. Och plötsligt upptäckte jag då att vi har en förfader med i listan:
Ärkebiskop (och professor i logik) Johannes Canuti Lenaeus var tydligen prästeståndets talman i riksdagen åren 1655 resp. 1660. Min farmors mormors farfars mormors farmors far.
1655 sammanfattas så här:
”Under riksdagen år 1655 genomdriver Karl X Gustav genomdriver den så kallade fjärdepartsräfsten. En fjärdedel av de donationsjordar, som donerats till adeln sedan 1633, skall återlämnas till kronan. Områden runt befästningar, kungliga slott och gruvor får i fortsättningen inte avsöndras.”
1660 var Lenaeus 87 år, och inte så pigg.
Han kunde inte delta i första riksdagen i Göteborg, men eftersom Karl X gick och dog mitt under den riksdagen blev det en ny i Stockholm.
Då var det desto händelserikare. Först kom Kristina lite plötsligt tillbaka, och hade lite olika krav för sig. Men hon hade ingen lust att sluta vara katolik, trots att alla bad så snällt.
Eftersom Karl XI bara var fem år ändrades istället regeringsformen från 1637 rätt rejält. Bland annat försvårades religionsfriheten rejält: ”Ingen främmande religion skulle i riket få hemligen eller uppenbarligen predikas, med undantag endast för främmande makters sändebud och deras följen. Den svenske medborgare, som övergick till en främmande religion, skulle förlora sina medborgerliga rättigheter.”
De lättades igen, drygt 60 år senare, vilket var tur för två andra av mina förfäder, invandrarna Baltsar och Susanna.
En tvåtusenfyrtioåttondel av min genuppsättning är alltså talmansblod.
Nästan som om jag var där själv, med andra ord.
Helena Trotzenfeldt 