”Du har gått på hamaspropaganda!” får jag ofta höra. Den organisationen hör vi i princip aldrig ifrån, eftersom de flesta journalister konsekvent vägrar prata med deras ledning.
Mina nyhetskällor är inte egentligen mainstream media som CNN och MSNBC och absolut inte svenska medier, utan alltmer har det blivit Israels äldsta tidning Haaretz.com, som jag rekommenderar alla att prenumerera på (man kan ta en billig prenumeration, säga upp den, när de frågar varför säga att den är för dyr, och då får man ett bättre permanent pris). Många menar att det är en ”vänsterblaska”, vilket egentligen bara betyder att den är kritisk mot regimen i Israel, men de är inte kritiska mot landet som sådant.
Vidare följer jag Al Jazeera English. Ja, de är partiska, men deras källor är trovärdiga. Och jag vet att de en gång spred lögnen om svensk socialtjänst, och jag har läst deras försvar, som var att representanter för Sverige vägrade prata med dem. Eftersom de är finansierade av Qatar har de råd med god journalistik.
Andra bra källor är Zeteo med Mehdi Hasan. Han hittar riktigt bra intervjuobjekt med djup insikt. Och om man orkar lyssna på en massa bråk har Piers Morgan Uncensored ofta gäster med djup insikt. Han har gått samma väg som jag – från pro-Israel till inbiten kritiker. Christiane Amanpour och hennes exman har programmet Ex files, med massor av bra information om framförallt Iran.
BBC, France24 och DW har också matnyttig information.
”Men andra sidan då?”
Jag vill ju hävda att amerikansk mainstream media och de europeiska kanalerna är rätt opartiska, och utöver det har jag ju som bekant många som följer mig på Facebook och gör allt för att säga emot mig, så det finns inte egentligen några argument jag saknar.
För mig är det inte superviktigt att medier inte är partiska. Med en varierad kost får man i sig det de måhända inte tar upp. Det centrala är att de inte är fula i sina vinklingar, slarvar med källor eller, som i fallet Fox News med flera, gång på gång blåljuger.
Majd Asadi är drus och en så kallad ”Arab Israeli”, dvs barnbarn till de palestinier som Israel inte hann mörda och fördriva innan 14 maj 1948, utan var tvungna att ge israeliskt medborgarskap till.
Han skrev en Facebookpost om Ali Khamenei där han bland annat påpekade att han har mycket han inte håller med honom om, men att han uppskattar att han stått upp mot imperialistiska krafter. Det hela var en nyanserad politisk analys, ingen hyllning, absolut ingen uppmaning till någonting.
För det blev han häktad, bötfälld och förbjuden att använda sociala medier. Hittills. Åtalet fortsätter.
Miriam Adelson när hon fick USAs högsta medalj, Medal of Freedom, som tack för en donation på hundra miljoner.
När 7 oktober inträffade var jag ju inte insatt alls i Israel-Palestina-konflikten, och begrep ingenting. Som vi alla vet dök det sedan omedelbart, till följd av Israels hasbara, dvs direkta lögner från ledningen och de som var på plats efter förödelsen, historier som våldsamt överdrev vad som hänt. Och även om några, som halshuggna bäbisar, korrigerades rätt snabbt, levde jag som alla andra länge i en vy av att det som hänt inte bara var fruktansvärt, utan även obegripligt. Vad i hela friden hade palestinierna tänkt sig vinna på detta illdåd? Förutom att det var hemskt verkade det så kontraproduktivt. De lyfte ju helt bort omvärldens empati, tänkte jag.
Nu vet jag långt bättre.
Här är min, naturligtvis förenklade, förklaring till 7 oktober, så som den växt fram genom att läsa Ha’aretz och läsa och lyssna på mängder av intervjuer.
Palestinierna kunde inte bekämpa israelerna i strid, eftersom israelerna redan från 1947 hade en välfungerande militär organisation och västvärldens stöd. Eftersom de fördrivits från sina hem ville de naturligtvis ha dem tillbaka, och deras metod under nittonhundratalet blev ofta att ge sig på civila, genom självmordsbombningar med mera. Detta gjorde att Israel kunde terrorklassa organisationerna en efter en, och därmed få Västvärldens empati när man norpade alltmer mark och utökade sitt förtryck av palestinierna i de ockuperade områdena.
I samband med att de tog makten 2006 insåg Hamas att detta med mord på civila var en korkad strategi, och började med fredliga aktioner. De tågade mot muren i Gaza med plakat, och israeliska soldater sköt prick på dem. Särskilt barn mördade de. Detta var förstås terrordåd och lika illa som när palestinier hade attackerat civila, men si det ordet får man bara använda om muslimer. Mmm.
Vidare sköt de raketer in i Israel. Detta hade de naturligtvis rätt till, på grund av Israels illegala blockad, enligt FN. De hade dock inte rätt att skjuta mot civila mål, så i den utsträckning det skedde var det förstås krigsbrott. Fast om vi ska tillämpa Israels definition är det inte krigsbrott om IDF gömmer sig bland civila … #användsammamåttstock
Emellanåt gav sig IDF in i Gaza och mördade då civila rätt friskt. Av någon anledning räknas inte heller detta som terror.
Så Hamas blev med rätta kritiserade för sin charter från åttiotalet, som pratade om ”judar” som onda och som krävde att Israel skulle bort, och då skrev de om den år 2017. Det dokumentet vill se en tvåstatslösning och alla referenser till judar är bortplockade. Det hjälpte inte. Jag stöter ofta på folk som menar att Hamas vill mörda alla judar i hela världen, och när jag pekar på det faktum att inget sådant finns i deras styrdokument får jag veta att det inte spelar någon roll. De har den planen innerst inne. I smyg.
Deras hopp stod till att FN någon gång skulle driva igenom sina resolutioner, eftersom många länder inklusive USA vägrat flytta sin ambassad till Jerusalem och eftersom arabländerna vägrat normalisera sina relationer till Israel tills ”Palestinafrågan” lösts.
In kliver Trump 2020. Och han hade lovat Miriam Adelson att flytta USAs ambassad. Superstolt var han – ”all other presidents talked about it, but I …”, men det var förstås inte för att det var svårt att flytta den alla andra avstått, utan för att det var ett sätt att sätta press på Israel att gå med på en tvåstatslösning. Ett fjantigt sätt, förstås, men när flytten väl skedde skickade en tydlig signal till alla palestinier: ”Resten av världen skiter i er. Ni kommer aldrig att bli fria.”
Och efter det följde Jared Kushners gosande med arabstaterna och ”The Abraham Accords”, och plötsligt hade den lilla ynka press på Israel som funnits nästan helt tagits bort, och inget hopp till en fredlig lösning fanns kvar.
Samtidigt satt tiotusentals palestinier utan dom, många barn, i israeliska fängelser och torterades tills de många gånger dog av tortyren.
Därför skedde 7 oktober.
Morden på civila var enligt min uppfattning förmodligen inte ett mål i sig. Målet var att anfalla baserna för att visa att man fortfarande fanns, och att ta så många gisslan man kunde för att kunna byta mot palestinska fångar.
Men palestinierna som bor i Gaza är till sextio procent flyktingar som fördrivits från sina hem i närheten, och de har växt upp med berättelser om de vidriga dåd israelerna begick när de mördade och fördrev deras grandparents. Och min teori är att det stora antalet döda civila beror på det hat de som gick bärsärk bär på mot dem som lever på mark de anser vara sin. Jag kan ha fel, förstås. Det är möjligt att Hamas gav order om att döda så många de kunde. Men det är ett faktum att till skillnad från Netanyahu har Hamas faktiskt uttryckt att de beklagar de många dödade civila. Och egentligen spelar det inte så stor roll.
Barn dog. Familjer utplånades. Det var fruktansvärt.
7 oktober skedde för att allt hopp tagits ifrån folket i Gaza.
Det är den läxa vi behöver lära oss. Ett förtryckt folk kommer till slut att resa sig. Och när de gör det kan det gå riktigt illa både för dem och förtryckarna.
Bilden visar Miriam Adelson när hon fick USAs högsta medalj, Medal of Freedom, som tack för en donation på hundra miljoner.
Bit för bit har Israel sedan 1948 knaprat åt sig av Palestina. Utraderat den mångtusenåriga kulturen, traditionerna, folket. Snart åttio år av död, förnedran, fysiskt och psykiskt lidande, instängning, otrygghet, för det enda brottet att vara födda i ett land vi västerlänningar ”gav bort” till en folkgrupp som till nästan hundra procent aldrig ens varit där, genom Balfour-deklarationen 1917 och senare FNs förslag.
Och Alice T Måwe är väldigt upprörda över att så många av oss är så ”besatta” av att stoppa detta.
Jag kommer att fortsätta vara ”besatt”.
Det finns många folkgrupper som lider i världen. Men israelerna fördriver palestinierna med vårt stöd. Vi köper deras varor, skänker dem pengar, säljer vapen till dem. Bjuder in dem till Eurovision.
Förintelsen var våra mor- och farföräldrars skam, eftersom de vände bort blicken.
Palestina är vår. Vi äger den. Var inte som ATM. Vänd inte bort blicken.
250 bosättarterrorister utan ett uns skam i kroppen flyttar till Palestina. Totalt är de 1 200 som är på väg dit.
”Det är våra förfäders land!” säger dessa människor som alldeles uppenbarligen är indier, medan de fördriver kristna och muslimska palestinier vars förfäder levat där oavbrutet i tusentals år från deras hem. Det är möjligt att vissa av deras förfäder levde där för flera tusen år sedan. Vad i helvete har det med något att göra?! Jag är 0,3 procent mizrahi – det ger inte mig rätt att fördriva irakier från Bagdad. Än mindre att fördriva palestinier för att några av mina förfäder bodde där för tretusen år sedan.
Jag vet att jag tjatar.
Det är bara så fruktansvärt obegripligt att vi går med på detta.
Israel är en terrornation som begår kontinuerliga brott mot folkrätten och de måste ut ur Eurovision och sanktioneras omedelbart! Hur är det inte självklart?!
Ett av de mest bisarra argument jag får emellanåt är att palestinierna inte kan vara områdets urbefolkning eftersom det inte fanns muslimer förrän på sexhundratalet.
Jag undrar hur det ser ut i dessa människors huvuden.
Tror de att muslimer bara liksom uppstod från ingenstans? Ploppade upp ur marken utan förfäder?
Jag hade ett långt ”gräl” med Grok, Twitters AI-bot, häromdan. Själv skulle jag aldrig använda Grok, förstås, men någon annan drog in … öh … ”hen” (?) i diskussionen. För er som inte vet kan man alltså i ett svar till någon lägga till @grok, som om det var en människa, och be ”hen” besvara något. Man gör det förstås på egen risk, för svaret kanske inte blir vad man vill. Vill man vara säker på svaret kan man dock chatta med Grok i förväg.
Och Grok presenterade det ena efter det andra proisraeliska argumentet, och till slut skrev jag ”show me your source”. Källan var en israelisk organisation. Det började nu kännas som om jag diskuterade med en mansplainande kristen sionist, för när jag svarade att källan var ”biased” fick jag till svar att det inte gjorde något, eftersom källans källor, som FN med flera, inte var det.
Jag förklarade då förstås att en ”biased” källa kan cherrypicka argument från ickepartiska källor, men Grok bedyrade att så inte var fallet.
Man får ju aldrig sista ordet mot en bot, så där någonstans slutade jag.
Så idag snubblade jag över detta poddavsnitt hos Ha’aretz:
Rekommenderas varmt i sin helhet till er som är intresserade av IT och webbstrategier.
För er som inte vet är ”hasbara” hebreiska för ”förklaring”, och syftar på israelisk diplomati och propaganda – ett nätverk av organisationer vars uppgift är att försvara och förklara allt Israel hittar på till omvärlden så att agerandet ska framstå som legitimt. Det är alltså inget skällsord som typ ”taqiyya”, vilket många helt felaktigt tror betyder att muslimer kan ljuga hur de vill för en ickemuslim, utan en reell israelisk funktion.
Och hasbara har nu fokus på att säkerställa att när AI får frågor om Israel och Palestina svarar de i enlighet med Israels version.
Jag trodde ju att Elon tweekat Grok, och så kan det förstås vara, men mer troligt är att Israels hasbara-gänget lurar Grok.
Så igår la jag upp en bild på några judar från Neturei Karta, och flera personer gick bananas på Facebook, trots att jag inte ens nämnde dem. Så jag tänkte passa på att möta några av de påståenden som framfördes. Jag har skrivit om gruppen tidigare, men mest i bisatser.
De är uppskattningsvis 5000 personer, och namnet betyder ”Stadens väktare”, och ”staden” är Jerusalem. De finns i huvudsak i och runt Jerusalem, och i London och New York. Jag har strölyssnat på intervjuer med några av dem av och till. Framförallt rabbinen Elhanan Beck deltar ofta och gärna. Han bor numera i London, men hans familj hör till en gammal palestinsk släkt – han nämner sju generationer. Han pratar ofta och gärna om hur det var när hans mor bodde i Palestina, och hur judar, kristna och muslimer levde i vänskap och respekt.
Neturei Karta är bokstavstroende, och deras tolkning av torahn är att judar som grupp är förbjudna att bilda ett land i Israel/Palestina. De får bo där, men det ska inte vara deras land förrän Messias kommer.
Ur detta följer att de anser att sionisterna begick ett brott mot Gud när Israel grundades.
En grundläggande tankefigur i judendom är ju att de är Guds utvalda folk, och att Gud alltid straffar – och belönar – dem direkt, vilket inte sker med oss ickejudar. Därför har de kommit fram till att förintelsen var ett straff från Gud, och att brottet, eller åtminstone ett av brotten, ifråga var sionismen, som ju då höll på att sprida sig. De grundades faktiskt före kriget – 1938.
Om detta kan man ju tycka vad man vill. Varje religiös människa eller grupp har ju rätt att göra sina egna tolkningar av sina religiösa skrifter så länge de inte skadar andra.
På 60- och 70-talet började de utveckla relationer med palestinska och andra ledare i Mellanöstern. Arafat gav till och med en av dem, Rabbi Moshe Hirsch, en position i hans kabinett.
Jag försvarar inte allt de hittar på, förstås. Alla bokstavstroende oavsett religion trampar fel här och var. Påven också.
Men eftersom deras existens är superfarlig för alla som stöttar den etniska rensningen av palestinier utsätts de till skillnad från andra ultrareligiösa för rätt extremt förtal, och det är de delarna jag vill rådda i här.
Från gårdagens kommentarsfält:
* ”Neturei Kerta är extrema judiska fundamentalister …”
Japp.
* ”… homofober …”
De tolkar torahn som att homosexualitet är synd. Precis som katoliker tolkar bibeln. Däremot har jag inte hittat några exempel på att de inte tycker om homosexuella eller vägrar befatta sig med dem. Så nej.
* ”… och kvinnohatare …”
Naturligtvis hatar de inte kvinnor. Alla religioner som bygger på gamla testamentet lär ut att kvinnor ska lyda sina män. Men det är våldsamt fel att därmed påstå att alla troende kristna, judar och muslimer HATAR kvinnor. Den här sortens tramsigt förtal ser jag normalt bara när det gäller muslimer.
* ”… samt stinker av hederskultur och barnförtryck.”
Jag googlade detta, och det har förekommit ett fall i Jerusalem för snart tjugo år sedan, där en kvinna påstods inte ge sitt barn tillräckligt med mat, och när hon skulle arresteras protesterade övriga. Det är allt. Och detta kletas alltså på hela gruppen.
Neturei Karta lever ungefär som Amish, och det kan man ha synpunkter på om man vill. Men om man är helt ok med Amish och ensidigt attackerar den grupp som vill se ett fritt Palestina har man fallit för hasbara.
* ”… Dessutom stöder de Irans regim och hamas …”
Ledarna har utvecklat vänskapsband med Irans regim och Hamas, det är riktigt, eftersom de har samma mål – en palestinsk enstatslösning, och de anser dessutom att allt bråk i regionen stammar från Israel, och att Hamas och Iran bara försvarar sig.
Det betyder självklart inte att de stödjer allt Hamas och Iran hittar på. Och igen. Låt oss använda samma måttstock. USA är polare med Saudi. De begår precis samma brott mot sin befolkning som Hamas och Iran. Att bara ensidigt fördöma Iran och Hamas, men inte andra diktaturer av samma kaliber, är hyckleri.
* ” …plus de är förintelseförnekare.”
Den här delen är absolut inte sann. Ja, några individer deltog FÖR TJUGO ÅR SEDAN i en konferens, som de borde låtit bli, eftersom där fanns både förintelseförnekare och David Duke. De är väl helt enkelt inte särskilt bra på att välja sina sammanhang – jag kan tänka mig att det blir så när man lever delvis avskärmade. Men jag har lyssnat på talet som hölls, och det handlade inte alls om att FÖRNEKA förintelsen, utan i huvudsak om hur förintelsen missbrukas för att försvara Israels etniska rensning och numera även folkmord på palestinierna.
Att kalla någon för ”förintelseförnekare” för att hen vistas i samma rum som förintelseförnekare är förstås inte bara direkt ohederligt, utan faktiskt förtal, eftersom förintelseförnekelse är ett brott i Sverige.
* De är ”KKKs allierade”
Också detta är förstås förtal. Det finns mig veterligt inga belägg för att någon från gruppen hälsade på David Duke, eller ens visste vem han var, men även om så vore blir inte alla femtusen medlemmar ”allierade” med Ku Klux Klan på grund av ett handslag. Igen. De borde vetat bättre, men vi måste minnas att de lever avskilt från världen, normalt utan TV och annan kommunikation med yttervärlden.
Ingen skulle komma på tanken att hetsa mot amish eller katoliker på det sätt som skedde i mitt kommentarsfält igår, och det visar hur lätt det är att lyfta fram det allra sämsta hos en grupp och sedan överdriva, förvränga och till och med fabricera en allians med Ku Klux Klan.
Neturei Karta liksom alla andra judar världen över som stöttar palestinierna är ett reellt hot, och därför utsatta för ständiga påhopp.
Det finns all anledning att vara kritisk mot kritiken mot dem.
Hon är turkiska och muslim, fast inte särskilt troende, och har levat större delen av livet i Sverige, och pratar gärna politik. Hon är mot Israel, kurder och och Erdogan och för Palestina.
Jag frågar vad hon tänker rösta på i höst.
”Vet du! Jag har ändrat mig helt!”
Jag förstår vad som ska komma redan där.
Hon har kommit fram till att hon hade helt fel om Jimmie Åkesson. Han är inte alls rasist, och även om hon inte gillar allt har han väldigt bra idéer. Och han är inte antisemit, han är bara emot Israel.
Jag lyssnar en stund. Sedan upplyser jag henne om att Åkesson var inbjuden av Israel att hålla ett tal och att han är helt på deras sida. Hon blev förvånad. Jag glömde säga att han även sagt att man inte kan vara både muslim och svensk.
Men frågan är intressant, särskilt som Simona Mohamsson sagt att han inte är ”rasist”, för vad det kokar ner till är vilken definition man tillämpar. Hat mot religiösa grupper räknas normalt som rasism – sedan slutet av nittonhundratalet.
Vi har ingen anledning att tro att han är hudfärgsrasist. Däremot är han helt uppenbart muslimhatare, och både han, partiet och många väljare är besatta av att muslimer ska omskolas eller bort.
Jag kan absolut förstå varför den som lämnat islam och blivit ”islamkritiker” röstar på SD, enligt principen ”we hate the same people”.
Men det är rätt obegripligt att den som fortfarande är tillräckligt troende för att kalla sig muslim kan tänka sig det partiet. När Åkesson år 2009 för första gången fick skriva en debattartikel i etablerade svenska medier var fokuset på hur muslimer förstör Sverige.
På den tiden tog vanligt folk avstånd från den sortens rasism.
För tio-femton år sedan fanns en hel del personer, i huvudsak till vänster, som felaktigt anklagade dem som ville ”minska invandringen” för att vara rasister.
Visst fanns absolut många rasister bland dem, men ”rasistkortet” är ett så slött argument. Istället för att förstå nyanser och vad personen egentligen är ute efter stänger man bara hela diskussionen med ett ad hominem.
Jag är ju själv väldigt mycket för invandring, men menar att den som kommer hit ska kunna försörja sig själv, och kan man inte det får man flytta hem. Går inte det på grund av krig eller förföljelse ska man få tillfälligt uppehållstillstånd tills man antingen kan försörja sig själv eller det går att flytta hem. Redan den inte särskilt extrema åsikten räckte för att vissa skulle kalla mig rasist.
Det är därför så ytterst ironiskt – och jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas – att samma människor som ibland med rätta, ibland inte, rasade över att ”vänstern” drog ”rasistkortet” nu är precis lika svepande i sina antisemitism-anklagelser. Ingen kan på fullaste allvar tro att Sveriges alla Palestina-supportrar hatar judar. Men det är så hemskans lätt att bara stänga diskussionen med det ordet.
Alla svarta och bruna människor kan intyga att hudfärgsrasismen i Sverige är högst levande. Och förakt för andra kulturer, i synnerhet muslimska sådana, blomstrar också – fråga kvinnor i hijab hur de blir behandlade. Det finns verklig rasism i Sverige, och det finns ingen anledning att ducka för att kalla en spade för en spade.
Men bara när det verkligen stämmer.
Man är inte automatiskt rasist för att man är sverigedemokrat.
Man är inte automatiskt antisemit för att man är förbannad över Israels agerande.
Man är däremot rasist om man är fixerad vid att svenskar ska vara blonda och blåögda. Man är rasist – enligt den vedertagna utökade definitionen där hat mot kulturer ingår – om man anser att man inte kan vara både muslim och svensk.
Och man är självklart antisemit om man menar att ”judar” har vissa negativa egenskaper, eller om man håller det judiska folket ansvariga för vad Israel gör.
Trotz allt 