Så jag tycker det är väldigt bra att tidningarna – och då främst AB – inte bara rapporterar siffror från Syrien, utan också faktiska fall. Det ger en känsla av närhet – av att detta angår oss alla. Det bidrar till att vända den flyktingfientliga opinionen åtminstone något.
Och så tänker jag att om man hade gjort så med Somalia hade vi kanske haft en annan situation idag. Den ”insikt”, utbredd långt utanför nationalisterna, som säger att de somalier som flyr hit inte har ”riktiga” problem hade kanske inte haft sådant fäste.
Men det är också möjligt att jag har fel.
Syrier ser ut ungefär som vi. De bär i många fall inte slöja, och de visas i miljöer som vi känner igen oss i. Det gör det lätt att empatisera med dem. Dra ut linjerna och känna att det skulle kunna vara jag och min familj.
Kanske är det så att hur många historier man än hade berättat om flyende somaliska familjer hade det i alla fall inte hjälpt. Kanske har vi i så många år överösts av bilder på svältande afrikanska barn att Sveriges folk hade ryckt på axlarna och känt att det där berör inte oss egentligen, och jag kan väl skänka en liten slant, men de behöver ju inte komma hit bara för att det är lite krig och förföljelser och så.
Där har vi i så fall den verkliga rasismen – den som man inte vet om själv.
Descendants of the Golgafrinchans 
Det är kanske inte fullt så enkelt Svava.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.115816-28-10-07-goteborgs-somalier-ett-folk-i-kris
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.513762-de-lever-i-radsla-for-valdet
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.509485-en-resa-i-dagens-goteborg
http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/09/03/i-en-papperslos-varld-ar-alla-somalier/
http://www.bt.dk/krimi/chokerende-tal-saa-kriminelle-er-somalierne-i-danmark
Nu hinner jag inte följa alla länkar, men jag ser av namnen på dem att ingen av dem har något att göra med flyktingskäl och varför svenska folket inte bryr sig om utsatta somaliska barn. Det är det som är min huvudpoäng. De flyr också från ett inbördeskrig, men svenska folket har helt distanserat sig från deras situation.
Den från SvD handlar om vad ”flyktingskäl” också kan vara. Men de andra kan förklara varför rasismen växer. I de optimala fallen kommer det välutbildade flyktingar ”som är som vi”. Människor som lär sig svenska och relativt snabbt kommer i jobb. För sina barns skull försöker dom också hamna i ”svenskområden” där barnen går i skolor och majoriteten är svensktalande. Tyvärr utgör dessa en minoritet. De flesta hamnar/väljer förorter där det redan är fullt av invandrare. Ont om jobb och dåliga kunskaper i svenska blir resultatet.
Tror inte du inser hur dyster framtiden ser ut för väldigt många av de flyktingar som anlänt till Sverige. Och hur lite vi faktiskt kan göra för att ändra på det. Om inte tillflödet av nya ”utanförskapare” minskas till en nivå, som Sverige klarar av att integrera.
Men igen. Min poäng är att inga reportage görs som visar hur det somaliska folket lider, och varför flyktingar därifrån behöver skydd i Sverige. Det är det som är inläggets kärna. Inte heller du tar upp det, utan pratar om ekonomi, utbildning, deras vilja att bo tillsammans (som fö inte alls skiljer sig från hur vi väljer att bo i expatområden när vi emigrerar, eller hur vi reste till samma platser i USA för hundra år sedan) och annat. Genom att hela tiden undvika att möta det jag faktiskt skriver om bevisar du indirekt min tes: I Sverige finns mycket lite kunskap om kriget i Somalia, och få bryr sig om att ta reda på något heller. Istället låtsas vi som om det inte är så ”blodigt” – bildligt och bokstavligt. Och det påminner en del om hur man piskade svarta slavar under deviset: ”det gör inte så ont på negrer”.
Har jobbat en del i Afrika, liksom i många fattiga delar av världen. Min poäng är inte att förneka det lidande som finns. Men Sveriges hemsnickrade asylregler gör att minst 300 miljoner indier skulle kunna uppfylla de krav på skyddsskäl som Sverige har. För att ta ett exempel. Säger som Billström att vi måste kunna diskutera volymen på det antal invandrare vi kan ta emot. Själv tillhör jag dom som anser att vi kraftigt måste minska flykting och anhöriginvandring. Tills dess att vi har lyckats ge dom som redan kommit samma chanser som ”etniska svenskar” har.
Ett inlägg i dagens GP belyser hur det ser ut i Göteborg. Tycker du själv att vi bara ska fortsätta på samma väg?
http://www.gp.se/kulturnoje/1.2215237–goteborg-har-blivit-tva-nationer-
Anhöriginvandring kan vi inte minska. Den som är permanent bosatt i Sverige, och har skäl att vara det, måste också få leva med sina minderåriga barn och sin partner.
Vad gäller flyktingar ska vi hjälpa dem som flyr. Att försöka precisera i ett kommentarsfält som detta exakt vem som har skyddsbehov och vem inte leder precis ingen vart.
Min poäng är att det är en stor skillnad på medias rapportering kring syrier vs. somalier. Min poäng är också att ingen egentligen bryr sig om huruvida somalierna har flyktingskäl eller inte. Ingen pratar om deras inbördeskrig. De är bara besvärliga som inte fattar att de måste stanna där de är.
Min poäng är vi tagit emot mest irakier, somalier, syrier och ensamkommande barn av alla EU:s länder. Sverige har 2 % av EU:s invånare. Vi är alltså ”världsmästare” i västvärlden på flykting/anhörig mottagning. Samtidigt är vi också nästan ”världsmästare” i segregation i västvärlden. Att fortsätta på samma sätt kommer inte att sluta bra. Vi har nu kommit till en punkt där grupper ställs mot grupper. Historien måste inte upprepa sig. Men man kan ändå dra lärdomar av den…
Vad menar du med ”grupper ställs mot grupper”? Menar du ”där nationalister är sura på invandrare” eller menar du ”där somalier ställs mot eritreaner” eller menar du ”där pensionärer inte får mat på bordet pga invandrarna”?
Bara så jag svarar på rätt sak.
Jag menar att vi har nerskärningar inom många områden i Sverige. Även om du och jag som är väldigt intelligenta, vet att minskningen av den statliga pensionen inte har att göra med kostnaden för flyktingar, så finns det dom som tror det. För att ta ett exempel. I många mindre kommuner som tagit sitt ansvar, vad gäller flyktingmottagning, måste nu skatten höjas. Detta för att kostnaderna för försörjningsstödet ökat kraftigt. För att ta ett annat exempel.
De som inte känner sitt ansvar, främst lågavlönade, funderar över varför man ska behöva försörja människor man inte vill ska komma hit. (45 % av befolkningen anser vi ska ta emot färre flyktingar, 29 % anser inte det.)
En som är väldigt duktig på att bemöta Ullenhag är Tino Sanandaji. Med SCB:s egna siffror visar han att bland de utomeuropeiska invandrarna är det 51 % som förvärvsarbetar. Bland ”tvågenerationers” svenskar är siffran 85 %. Finns, som sagt, anledning att fundera på, om vi håller på att ta oss vatten över huvudet.
http://www.tino.us/2013/12/skakande-ny-rapport-fran-scb-om-integration/
Vi har aldrig haft det ekonomiskt bättre i Sverige. Det är faktiskt sant.
Sedan känner jag inte igen dina siffror. Det är något högre arbetslöshet bland utrikes födda, men om man räknar in att de inte legat samhället till last i 20 år innan de började producera är invandrare generellt en plus-affär för Sverige. Och det är INNAN vi börjar räkna synergieffekter pga fler företag, export och import från deras ursprungsländer. Jo jag vet att det tar tid innan flyktingar kommer i arbete, men det är något vi kan göra något åt. Det har redan blivit mycket bättre.
Att visa reportage om enskilda livsöden ger en känsla av närhet, men i förlängningen ger det också något annat, nämlingen avtrubbning. Folk blir trötta på att ständigt se dessa reportage och samtidigt få information om att det finns miljoner flyktingar i dessa områden. Altruismen, som är en konsekvens av egoismen minskar proportionerligt med antalet reportage. Man hjälper folk för att man mår bra av det, man stoppar en slant i Röda Korsets insamlingsburk för att stilla sitt samvete, och känna att man gjort nåt bra. Man hjälper sig själv, och så måste det vara, annars skulle vi inte kunna hjälpa någon. Men när vi matas med reportage där människor far illa så får vi till slut ett underskott av altruism, man lär sig att situationen kommer att se likadan ut nästa år, och nästa och nästa.
Människan fungerar så att hon vill ha en belöning, hon vill se resultat av sin gärning, men regeringens politik fungerar så att i stället för belöning får hon straff i form av särbehandling, kriminalitet och utanförskapsområden i det land den altruistiske hjälparen finns. Kulturen som människorna bär med sig till det nya landet skiljer sig så mycket från vår att de som ”tvingas” leva med den blir fientligt inställda till de nya människorna, medan de som inte har direktkontakt med den vill ta emot fler flyktingar. Till skaran som vill ta emot fler hör t.ex. politiker. De behöver inte ha närkontakt, deras kultur och plats i samhället är ohotad oavsett vad de tar för beslut, och då har de ”råd” att tävla om att ha den godaste människosynen av alla. Alla andra, eller stora delar av de andra blir då enligt logiken ”rasister”. Desto ”godare” människosyn någon har, desto fler ”rasister” finns det i dennes världsbild.
I det här läget brukar de inskränkta peka på någon flykting som det gått bra för i det nya landet. Svensk stats-TV brukar använda den tekniken, men det är ett självbedrägeri. De som finns kvar i flyktinglägren har det lika illa oavsett hur bra det går för någon i Sverige. Bilden av den lyckade flyktingen ska göra oss mer positivt inställda till att ta emot fler.
Grundproblemet, som jag ser det, är att vi tänker Europa, när vi i stället borde tänka Afrika. Vi kan inte lösa Afrikas problem genom att att använda oss av Europeiska lösningar. Hur många hundratals miljarder har Europa och Nordamerika satsat i mellanöstern och Afrika? Har dessa enorma summor bidragit till fred och välstånd? Visst kan man peka på nåt lokalt projekt som varit framgångsrikt, men i det stora har pengar inte hjälpt. Krasst kan man säga att desto mer I-länderna lägger sig i, desto mer bekymmer får U-länderna, och därmed börjar jag närma mig kärnan i det som vi Europeer och Nordamerikaner, med vårt synsätt, ser som ett uppdykande problem, snarare än ett steg på en utvecklingsstege. Men det är en annan och djupare diskussion, så den kan vi ta en annan gång.
För att återgå till början; är det inte ett svek mot de som inte kan ta sig hit pga. obefintliga resurser, och i stället ”hjälpa” dem som har dessa fysiska och ekonomiska resurser?
Jag har liksom aldrig förstått den där kopplingen till pengar, dvs ”har man råd att åka till Europa kan man inte ha något skyddsbehov”.
Skyddsbehovet såsom det är definierat har ju inget med budget att göra.
Vad gäller de summor väst lägger ner på Afrika är det självklart så att många har fått det bättre pga att vi hjälpts åt att betala för rent vatten, barns skolgång, sjukvård – framför allt mot HIV, osv. Så absolut har många i Afrika fått det bättre tack vare hjälp. Eller hur menar du?
Det här är inte utanför ämnet, men utanför det som ditt specifika inlägg tar upp, hoppas du har överseende med det.
Nu ska det anordnas en demonstration i Kärrtorp som förväntas engagera 10 000 människor. Det är tänkt att bli en manifestation mot främlingsfientlighet, och för mångkultur. Deltagare i demonstrationen blir bland andra Stefan Löfvén, Åsa Romson och Jonas Sjöstedt.
Jag skrev ”tänkt”, men det är precis det de här figurerna inte gör. De bedriver partipolitik och struntar fullkomligt i hur nationen mår. De har upprättat en tankekonstruktion a la Nordkorea, och förtrycker de som tänker annorlunda. Stefan Löfvén blir antagligen Sveriges nästa Statsminister, och då vet vi hur hans politik kommer att se ut. Han kommer precis som Reinfeldt att strunta i nationen Sverige, och endast ägna sig åt det som ligger i hans personliga intresse. Han kommer med andra ord att fortsätta den splittringspolitik som Reinfeldt så framgångsrikt för.
Jag kan inte begripa varför Sveriges politiker plaskar omkring i denna förnedrande ankdamm år efter år. Vi skulle behöva en Obama (även om USA haft bättre presidenter) eller en Winston Churchill som hade förmåga att tänka utanför den lilla sandlåda som den svenska sjuklövern håller till i.
En nation är summan av de medborgare som bor i den, men det verkar vara omöjligt för våra fjuttpolitiker att begripa det. I stället lutar de sig mot storebror USA och försöker göra Sverige till ett ”mini-USA”, utan att förstå att USA har och har haft helt andra förutsättningar.
Någon dummare politiker än Stefan Löfvén är svårt att hitta, det skulle i så fall vara Mona Sahlin från samma parti. På grund av dessa inskränkta politikers oförmåga att se längre än näsan räcker så kommer vi framledes att få se enorma motsättningar, våld och splittring mellan etniska grupper, och olika politiska falanger, det kan jag satsa hur mycket som helst på.
Man kan inte demonstrera bort rasism, i stället ska man avlägsna grunden för rasismen, men så långt i tänkandet har vi inte kommit i Sverige. Jag skäms för att vara svensk när jag ser Statsministerkandidater gå med i den här typen av demonstrationståg.
Min åsikt om Kärrtorp är att det var bra med en samling kring ett budskap – att känna en samhörighet. Det var synd om det gick till så som Britta Svensson skrev – att arrangörerna inte kunde låta bli att begå övertramp genom uppmaningar till våld, och att prata annan politik än antirasism. Jag var inte där, så jag kan inte ge någon egen uppfattning. Hade jag varit i Stockholm hade jag dock åkt dit.
Jag får en känsla av att Kärrtorp innebar lite för mycket ”makt” i form av talartid åt dem som inte var vana att bli hörda, och då ville man passa på att dels gå mycket längre än man borde, och dels bredda innebörden av mötet till att omfatta hyllandet av allmän vänsterpolitik. Mitt bästa ord på det fenomenet är ”omognad”.
Omognad? Det går ju alltid till så Svava! Tänk om SD varit där, vad skulle hänt då tror du? Samling kring ett budskap? Var inte så barnslig Svava, både du och jag vet att alla politiska partier inte kan föra ut sitt politiska budskap på samma villkor. Vi har ingen demokrati värd namnet, det folkstyre vi har är att folk får gå och rösta vart fjärde år, det är allt, och knappt det eftersom en röst på M kan i riksdagskorridorerna förvandlas till en röst på MP.
Ingen gillar väl nazister och rasister, med undantag för dem själva, så vad demonstrerade de för egentligen. Det var en fullständigt meningslös manifestation, endast våld- och vänsterpropaganda. Det här är ett jätteproblem Svava, och det kan man inte försöka prata bort med att det beror på omognad. Hundratusental borde gå ut och demonstrera för demokrati för det är vad som fattas i Sverige. Om inte alla åsikter får konkurrera på samma villkor så kommer problemen att öka tills de blir för stora att handskas med.
Du tycker att demonstrationen var bra, men det var för mycket vänsterpropaganda, som du kallar omognad. Jag kan hålla med om att Sverige som land är omoget, därför att vi aldrig haft riktig demokrati. Nu ser vi resultatet av brist på demokrati, hot, våld, politiska mord och dårar i regering och riksdag som plötsligt upptäckt att stora delar av folket inte låter sig hunsas längre.
En regeringschef som tycker att folket röstade ”fel” och därför ska straffas! Kom igen Svava, nog vet du väl vad som är orsaken till allt våld i det här landet?
Fenomenet heter inte omognad, det heter demokratur. Alla måste få göra sin röst hörd, även kommunister och miljöpartister, fast jag avskyr dessa partier. Erkänner man inte sin motståndare som fullvärdig i debatten så har man diskvalificerat sig själv. Allt våld mot mötesfriheten måste slås ned omedelbart, men i Sverige benämns detta våld som ”motdemonstrationer”. Det är helt otroligt vilken sjuk liten ankdamm man lever i egentligen.
Får kommunisterna eller miljöpartisterna 60 % av väljarnas röster så ska de bilda regering, och får Sverigedemokraterna 4 % eller mer av väljarnas röster så ska de sitta i riksdagen och behandlas som andra partier. Det här gäller i länder med demokratiskt styrelseskick, men Sverige ÄR ingen demokrati, och därför fungerar naturligtvis inget annat i kedjan, och därför har vi ett växande missnöje i landet med ökande splittring, orättvisor, utanförskap och våld. Är det verkligen så svårt att förstå för en genomsnittlig svensk?
Ingen med ärliga avsikter kan argumentera mot det jag skrivit, därför att det här är grunden för att vi överhuvudtaget ska kunna föra en debatt på en någorlunda normal nivå. Vi kan inte börja bygga detaljer förrän vi byggt själva stommen. När man bygger ett hus börjar man inte med taket eller fönstren, man börjar med grunden, annars kan inte huset stå för sig själv. I Sverige har vi struntat i grunden och därför fungerar inte huset.
Jag vill inte kommentera hur mycket som var vänsterpropaganda och hur mycket som var antirasism i Kärrtorp, eftersom jag inte var där. Jag håller mig till det jag på övergripande nivå sagt tidigare.
Däremot håller jag inte med om att det är meningslöst att manifestera emot nazism och rasism. Nu mer än någonsin behövs den sortens samling.
Sen vet jag inte vad du menar med ”En regeringschef som tycker att folket röstade “fel” och därför ska straffas”.
Sedan håller jag inte med om det du skriver om hur en demokrati ska fungera. Man har inte rätt att bestämma för att man sitter i riksdagen, så länge man inte har egen majoritet. Man får driva sina frågor och hoppas att fler partier håller med, så man kan få majoritet. Det är det riksdagsarbete går ut på. SD är med i utskotten. Att sedan andra partier inte vill samarbeta med dem är en del av hur en demokrati fungerar. Varje parti representerar sin del av väljarkåren, och det är mycket få utanför de som faktiskt röstar på SD som vill att SD ska få vara med och bestämma.
Så där har du en skillnad. C och KD har t ex ganska få väljare jämfört med Jimmie Åkesson, men det är långt många fler som vill att de ska vara i riksdagen, trots att de inte röstar på dem som förstahandsval.
Så vad jag egentligen säger är att svenska folket vill inte ha SD. Och att inget parti samarbetar med dem är ett demokratiskt förfarande.
Eftersom det inte gick att svara på ditt sista inlägg tar jag det här. Möjligt du tar bort det, huvudsaken är att du läser det. Siffrorna jag gav dig kommer från SCB och senaste SOM-undersökningen. Förmodar du märkt att jag skriver om flyktinginvandringen? Där hittar du inte många av de synergieffekter du nämner.
”Om invandring är viktig för export borde vi observera att en hög och ökande andel av svensk export går till dessa länder. Så är dock inte fallet. Av Sveriges samlade varuexport år 2012 gick enligt SCB endast blygsamma 2.1% till dessa tio länder som Sverige har tagit de flesta flyktingar från.
Sveriges exporterade förstås till dessa länder även innan flyktinginvandringen. SCB redovisar varuexport från 1977 och framåt. 1977 gick 3.2% av Sveriges varuexport till dessa tio länder. Exporten till de stora invandrarländerna har inte ökat efter att flyktinginvandringen tog fart, ett förödande faktum för teorin om flyktinginvandring som exportdrivare.”
http://www.tino.us/2013/11/flyktinginvandring-har-inte-okat-exporten/
För det första blir det av naturliga skäl inte särskilt mycket export till länder där det fortfarande är krig och utbredd fattigdom. De synergieffekter jag talar om dyker ofta upp på längre sikt – när landet är på väg tillbaka och de som invandrat hunnit etablera sig i Sverige.
Ett exempel är de forna jugoslaver som bor i Sverige och de broar de byggt till Kroatien, Serbien, Bosnien osv.
Men när det gäller rika eller växande ekonomier, som Japan och Kina, går det förstås fortare.
Det är ingen större vits att stirra på exportsiffror, eftersom en lång rad faktorer påverkar dem. En enda stororder till Ericsson kan många gånger förändra en siffra radikalt för ett litet eller fattigt land, och tittar man då bara på siffran för det året och det efterföljande kan det se ut som ett helt obegripligt fall.
”Jugoslavien” ligger i Europa. Handlade mestadels om arbetskraftsinvandring. Asiater från Fjärran Östern är till allra största delen detsamma. Ur BNP-synpunkt är dessa en ren vinst för Sverige. Hög andel i arbete, och en kriminalitet som är lägre än ”etniska” svenskars.
Vad gäller Irak, Syrien, Afghanistan och Somalia lär synergieffekterna dröja.