För ett år sedan hälsade jag ”Gott nytt valår”.
Jag läser om inlägget, med min dåvarande önskelista inför 2014. Jo, det blev som jag ville, på det stora hela. Vi som kämpar mot främlingsfientlighet med ord har blivit mer enade, mer sakliga och mindre svepande, och det är inte längre ett påtagligt, destruktivt vänster-höger-bråk i leden.
Men jag hade inte trott att främlingsfientligheten skulle normaliseras så fort.
Vi stirrar oss lite för blinda på väljarsiffror. De är relevanta, men inte allsägande. SD är det nya blanka. Goto-rösten när man är sur på sina vanliga politiker. SD är outsidersarna som folk tycker synd om. Så kommer det att vara tills vi pressar dem på verkliga, politiska arenor.
Det som skrämmer är inte partiets procentenheter i opinionsundersökningar, utan den underliggande vågen av hat mot ickesvenskar, och då framförallt muslimer, som växer sig allt starkare. Bilden av att svenskar bokstavligt och bildligt våldtas och barskrapas av hånskrattande och psykopatiska araber och afrikaner börjar få fäste även i vanliga led. Det är sjukt och otäckt.
Den viktigaste anledningen tror jag är sättet på vilket vi använder nätet – facebookiseringen av nyheter. Vi läser inte media självständigt, utan följer det vännerna lägger upp, och de ”media” de länkar till, såsom Avpixlat, DI, NyheterIdag, eXponerat, Fria Tider, Samtiden, har inga skrupler mot att blåljuga och förvränga. Invändningen är att absolut inte alla som röstar SD är aktiva på Facebook eller Twitter. Och det är sant, men de de pratar med är det. De som berättar att jodå. En invandrare tjänar mer skattefritt än en läkare, medan svenska fattigpensionärer inte har mat för dagen.
Nationalismen har blivit en folkrörelse, som följer en ledare. Det är människor som till stor del skilt sig från övriga samhället, och den gruppen växer. I deras värld är svenskar utsatta och utnyttjade, och vi behöver samla oss till motstånd. Ickesvenskar får ansluta sig, om de avsäger sig sin bakgrund. De odlar sin underdog-image, och kallar varje människa som argumenterar emot för ”odemokratisk”. De sveper in sig i offerkoftor, och anklagar omvärlden för uteslutning.
Det verkar bara finnas ett enda vaccin, och det är utbildning. De är klart underrepresenterade bland högutbildade.
Med det inte sagt att det inte finns motstånd i alla led. Vi som ser och förstår vad som händer är också på väg att ena oss, oavsett samhällsbakgrund och politisk färg.
Jag, liksom många, många andra, kommer att fortsätta möta felaktigheter så mycket jag kan i de tidningar där jag skriver, och här i min blogg.
Jag hoppas vi blir ännu fler som gör så.
Jag läser om förra årets nyårsinlägg, och känner att även om jag var rädd då hade jag hopp.
Men det blev värre än jag trott.
Hatet sprider sig. Mörkret sluter sig från alla håll.
Vi behöver varandra.
Descendants of the Golgafrinchans 
Vet inte riktigt hur du definierar nationalister. Men själv föredrar jag nationalstater framför stam/klan/religionsbaserade diton. I hur många av de sistnämnda hittar du en fungerande välfärdsstat?
@Sten, det är här man måste skilja på nationalstater och SD prat om nationer. (Björn Söder har ju t ex sagt att judarna inte tillhör den svenska nationen trots att de är medborgare i staten.) Nationalism enligt SD handlar om att vilja dela upp människor i nationer utifrån deras kultur (ungefär, det är rätt luddigt i deras partiprogram). Och jag tror att det vore väldigt skadligt att dela på folk och folk på det viset, eftersom människor med olika kultur måste få mötas, inspireras, forma, blanda och utvecklas.
…och jag menar att det måste få finnas människor som är lite av varje, som blandar sill med falafel, afrikanska rytmer med fioler, och på samma sätt med tankar och värderingar. Jag tror att alla människor som är lite av varje skulle må rätt dåligt om man blev tvungen att inskränka sig till att bara ta allt från en kultur.