Nyheten om de stympade flickorna har spridit sig över hela världen – främst men inte bara via nationalistiska fora.

Den rätt relevanta frågan ställs: Hur kan det finnas en skolklass med 30 flickor, där samtliga har samma bakgrund? Och när det finns en sådan klass – varför har inget gjorts för att förebygga i just den klassen? Lärare, Socialtjänst, skolsyster, kurator?

På ytterligare en punkt håller jag helt med nationalisterna: Hade det varit etniskt svenska tjejer som torterats på detta sätt hade samhället knappast svarat med att svävande säga att vi får väl se om det är ett brott för det viktiga är att de mår bra. Socialtjänsten i Norrköping har svikit och schabblat, och det ordentligt. Någon annan slutsats går inte att dra. Och det värsta är att det kan vara de som gjort mest. Det kan vara ännu värre på andra ställen.

Det är barn. De går i skolan. Det finns en skolsyster och en skolhälsovård. Ta reda på vad de varit med om, och agera med kraft! Jag tror inte vi saknar lagar. Jag tror det saknas intresse.

Så så långt är vi alla överens. Det är dags att sluta tramsa, och inse att detta är en katastrof, som måste hanteras med samma dignitet som om en grupp med etniska svenskar skar kroppsdelar av sina barn. Barnen och alla deras syskon måste LVUas omedelbart, tills det är utrett vem som är ansvarig. Inget annat är godtagbart.

Men sedan blir det förstås sådär konstigt, som alltid när nationalister ska lägga sitt vi-i-Sverige-mot-resten-av-världen-perspektiv, och denna fråga ställs oupphörligen:

”Var är Gudrun Schyman?!”

Öh. Var skulle hon vara en midsommarafton? Detta är av allt att döma inte en politisk fråga, utan en fråga om att ansvariga myndigheter behöver börja vara just ansvariga. Om man googlar på Gudrun + könsstympning har hon faktiskt varit mycket aktiv på området. Det saknas inte artiklar, föredrag och ställningstaganden. Men frågan itereras ändå. Gudrun älskar muslimer. Alltså är detta på något bisarrt sätt hennes fel. Buss på! Hatet flödar. Detta är ju vad hon vill ha – hon och alla andra vänsteräckel och resten av sjuklövern inklusive regeringen. Jävla svin.

Men den springande punkten är förstås inte Gudrun och Reinfeldt, utan Sverige. Vårt land har på något sätt blivit förstört. Besudlat.

Och jag förstår, fast jag inte förstår egentligen, att det inte alls är synd om tjejerna som blivit sönderskurna.

Det är synd om oss svenskar för att de finns här i vår Bullerby, med sina trasiga underliv. Vi tvingas ”ha” detta i vårt land.

I nationalisternas värld är vi pursvenskar de verkliga offren.