Könsstympning

  • Hur saknade barn blev könsstympade

    Liberalernas Facebookinlägg om 850 elever som saknas i svenska skolor

    ”190 kommuner har svarat på Ekots fråga om hur många elever som de fortfarande inte fått kontakt med. Hälften svarar att det finns en eller flera elever som inte kommit tillbaka till skolan, och i många fall finns misstankar om att barnen är utomlands.”

    Utifrån denna information har Simona Mohamsson et al dragit slutsatsen att dessa 850 barn eller åtminstone en hel del av dem blivit hedersförtrycksbortförda och könsstympade och dessutom bortgifta.

    Historien bakom Liberalernas inlägg från igår är extremt typisk för hur islamiseringsmyten blir alltmer mainstream. För visst. Islam nämns inte, men för svensk rassehöger är hundvisslorna megatydliga. Mohamsson vet att ”barn som skulle ha suttit bredvid sina kompisar i klassrummet har i stället, mot sin vilja, förts ut ur landet i hederns namn, till könsstympning, så kallade uppfostringsresor eller tvångsäktenskap” får hela skocken att associera till Sveriges muslimer.

    För det enda skolorna rapporterat till Ekot är ju att det finns barn de inte fått tag på. Vi vet inte hur det har sett ut förr om åren. Brukar de dyka upp så småningom? Det verkar så enligt dagens rapportering. Är de fler än vanligt? Färre? Utan den jämförelsen är det svårt att dra några slutsatser alls.

    Undersökningen gjordes en månad efter skolstart, men det framgår inte hur noga de varit. Kan barnen bara ha flyttat till en annan kommun? Kan de ha bytt skola men meddelandesystemet inte funkat?

    Det finns självklart en lång rad skäl som inte innebär könsstympning.

    Hemmasittare, sjuk men inte sjukanmäld, men också familjer som faktiskt flyttar utomlands. ”Flyttar” är nämligen det ord vi brukar använda när människor byter hem. Inte ”i många fall finns misstankar om att barnen är utomlands”, som om familjer begår brott när de lämnar landet, eller, à la Liberalerna, ”förts ut ur landet i hederns namn” – vad betyder det uttrycket ens?

    Jag har haft massor av kollegor som bott i Sverige med sina familjer i några år, och sedan flyttat tillbaka eller till något annat land. Jag kan mycket väl tänka mig att inte alla kom ihåg att meddela barnens skolor vid ett snabbt beslut under sommaren.

    Könsstympning är självklart verkligt och fruktansvärt. Vi har många invandrade kvinnor i Sverige som är drabbade. Samtidigt är det ett faktum att det inte finns något dokumenterat fall av könsstympning utförd i Sverige någonsin, och att det finns två flickor vars föräldrar dömts för att ha könsstympat dem utomlands, och båda domarna kom 2006. Det kan självklart finnas mörkertal. Men om vi ska hålla oss till vad vi faktiskt vet har ingen könsstympats på 20 år, och ändå verkar Liberalerna övertygade om att en väsentlig del av de 850 råkat ut för det.

    All respekt till alla eldsjälar som verkligen bryr sig om och lägger tid på de barn som drabbas av bortgifte och könsstympning.

    Men när jag ser inlägg som Simonas nedan känner jag inget annat än att japp, ytterligare en utsatt grupp hon kan piggybacka på i sin iver att fortsätta exploatera islamiseringsmyten.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Religion · Rasism


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Varför vågar ingen ta ställning?

    Krösa-Maja

    Det finns teman som ständigt kommer igen i nationalistiska grupper, och det är vad de uppfattar som ickenationalisters vurmande för muslimer och brist på avståndstagande från vidrigheter. Det diskuteras, ältas och ifrågasätts kontinuerligt. Här är några exempel:

    • Varför reagerar inte Gudrun Schyman och alla andra feminister på könsstympning?
    • Varför accepterar feminister muslimskt förtryck, genom att sätta på sig slöja?
    • Varför tycker feminister att hedersvåld är OK?
    • Varför gillar feminister muslimer, som inte gillar HBTQ-personer?
    • Varför går inte Reinfeldt ut och fördömer …
      • … diverse terrorattacker
      • … kriminella handlingar som begås i muslimska länder

    Roten till frågeställningarna är:

    1. De kan inte förstå att vi ser skillnad på religiösa företrädare, och att vi inser att fundamentalisterna inte representerar alla. Man kan vara för muslimers rätt att inte kränkas och att få tro på vad de vill, utan att acceptera alla muslimers gärningar.
    2. De tror att könsstympning, hedersvåld mm beror på islam, och att det står i koranen, när det i själva verket förekommer i andra religioner också.
    3. De kan inte förstå att valet att bära slöja inte måste stamma ur tvång.
    4. De begriper inte att regeringsföreträdare inte ägnar sig åt att fördöma brott som begås på utländsk mark. Regeringar fördömer normalt andra styrande, även om det finns många undantag, och då ofta via EU eller FN. Oerhört tragiska brott mot mänskliga rättigheter begås över hela världen hela tiden. Skulle vår statsminister kommentera alla skulle han inte haft tid med annat.
    5. De tror att bara för att de inte läser om något i nationalistiska nätfora innebär det att det inte sker. Åtskilliga politiskt engagerade från alla partier utom SD arbetar hårt för kvinnors rättigheter i tredje världen via föreningar, föreläsningar, böcker, bloggande mm, men det framgår inte för den som enbart hämtar sina intryck från nationalistfora.
    6. De förstår inte att en del frågor är helt enkelt inte politiska, och därmed inte på agendan för politiker.

    En frågeställning är politisk när ett beslut måste fattas som påverkar landets invånare, och de styrande tycker olika. Då debatteras den. Journalister och krönikörer, politiker och bloggare uttrycker i tal och text vad de tycker, och hoppas kunna övertyga så många som möjligt. Efter utredningar och annan beredning i utskott fattar Riksdagen beslut om en väg framåt.

    Visst inträffar det att en del problem hanteras onödigt varsamt av missriktad välvilja. Visst finns det en ”vi ska inte prata om …”-attityd. Nationalisterna har rätt i att det emellanåt förekommit att frågor sopats under mattan för att man är rädd för att en debatt kan skada. Det känns dock som om det blivit mindre av det på sista tiden.

    De främsta skälen till bristen på debatt i en fråga är trots allt bristen på politisk höjd.

    Frågeställningen ”ska flickor könsstympas” är inte politisk, för alla är överens. Möjligen kan det komma en diskussion om huruvida extrapengar ska avsättas eller straffen ska skärpas, men innan sådana förslag läggs fram behöver man diskutera internt.

    Samma sak gäller utrikespolitiska frågor runt kvinnors rätt att ta körkort i Saudi, runt barnäktenskap, runt ISIS’ kvinnorov och runt månggifte. Alla inser problemet. Det finns ingen egentlig anledning att i svenskt debattrum ta ställning mot självklarheter.

    Och samma sak gäller för övrigt de omvända brotten – de där svenska män våldtar och misshandlar utländska kvinnor som är i beroendeställning till dem. De diskuteras knappt heller.

    Bristen på diskussion i offentliga rum betyder inte att engagemang saknas. Det betyder bara att det inte är våra toppolitiker som driver frågorna. Vi arbetar via FN och andra internationella organisationer, som privatpersoner och via vår biståndsbudget, för att åstadkomma förbättringar, men vi lyfter inte frågorna i Sverige.

    Utöver detta måste vi inse att nationalister hämtar sin information om omvärlden från siter som enbart fokuserar på ickenationalisters dumheter. Det ligger ett massivt filter över många nationalisters informationsintag, som dessvärre inte går att bryta. ”Jag läser inte gammelmedia”, säger många. Och skulle de ändå läsa finns det andra filtret, dvs det vi alla applicerar: Vi fokuserar på sådant vi vill läsa. Vill vi inte läsa om när modiga Nalin Pekgul gå ut och ta en för henne mycket tuff debatt mot sina muslimska vänner och väljare gör vi inte det. Vi browsar vidare.

    För nationalisterna framstår det därför som om våra politiker och debattörer tycker det är värre att flickor på svenska dagis könsstereotypt leker med dockor än att de blir könsstympade.

    Nationalistiska nätfora fungerar som en propagandamaskin, som knyter upp människor som inte har sådär jättelätt för att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Det krävs en brist på kritiskt tänkande för att fullt ut köpa in sig i deras bisarra världsbild.

    En viktig del i denna världsbild är illusionen att de är de enda som ser vad som händer. Vi ickenationalister är som sagt i The Matrix. Nationalisterna står utanför, och försöker få oss övriga att förstå att vår tillvaro är en illusion.

    Och de lyckas.

    De blir gradvis alltfler.

    Fler artiklar:

    Feminism · Rasism

  • Svenskar är de verkliga könsstympningsoffren

    Könsstympning

    Nyheten om de stympade flickorna har spridit sig över hela världen – främst men inte bara via nationalistiska fora.

    Den rätt relevanta frågan ställs: Hur kan det finnas en skolklass med 30 flickor, där samtliga har samma bakgrund? Och när det finns en sådan klass – varför har inget gjorts för att förebygga i just den klassen? Lärare, Socialtjänst, skolsyster, kurator?

    På ytterligare en punkt håller jag helt med nationalisterna: Hade det varit etniskt svenska tjejer som torterats på detta sätt hade samhället knappast svarat med att svävande säga att vi får väl se om det är ett brott för det viktiga är att de mår bra. Socialtjänsten i Norrköping har svikit och schabblat, och det ordentligt. Någon annan slutsats går inte att dra. Och det värsta är att det kan vara de som gjort mest. Det kan vara ännu värre på andra ställen.

    Det är barn. De går i skolan. Det finns en skolsyster och en skolhälsovård. Ta reda på vad de varit med om, och agera med kraft! Jag tror inte vi saknar lagar. Jag tror det saknas intresse.

    Så så långt är vi alla överens. Det är dags att sluta tramsa, och inse att detta är en katastrof, som måste hanteras med samma dignitet som om en grupp med etniska svenskar skar kroppsdelar av sina barn. Barnen och alla deras syskon måste LVUas omedelbart, tills det är utrett vem som är ansvarig. Inget annat är godtagbart.

    Men sedan blir det förstås sådär konstigt, som alltid när nationalister ska lägga sitt vi-i-Sverige-mot-resten-av-världen-perspektiv, och denna fråga ställs oupphörligen:

    ”Var är Gudrun Schyman?!”

    Öh. Var skulle hon vara en midsommarafton? Detta är av allt att döma inte en politisk fråga, utan en fråga om att ansvariga myndigheter behöver börja vara just ansvariga. Om man googlar på Gudrun + könsstympning har hon faktiskt varit mycket aktiv på området. Det saknas inte artiklar, föredrag och ställningstaganden. Men frågan itereras ändå. Gudrun älskar muslimer. Alltså är detta på något bisarrt sätt hennes fel. Buss på! Hatet flödar. Detta är ju vad hon vill ha – hon och alla andra vänsteräckel och resten av sjuklövern inklusive regeringen. Jävla svin.

    Men den springande punkten är förstås inte Gudrun och Reinfeldt, utan Sverige. Vårt land har på något sätt blivit förstört. Besudlat.

    Och jag förstår, fast jag inte förstår egentligen, att det inte alls är synd om tjejerna som blivit sönderskurna.

    Det är synd om oss svenskar för att de finns här i vår Bullerby, med sina trasiga underliv. Vi tvingas ”ha” detta i vårt land.

    I nationalisternas värld är vi pursvenskar de verkliga offren.

    Fler artiklar:

    Feminism · Rasism