Det här är en sådan inskränkt, slö och hånfull analys att jag blir matt.
Det är en sak att inte acceptera att Israel begår de brott mot palestinier vi bevisligen ser varje dag. En helt annan att kalla alla oss som vill sanktionera Israel ”judehatare”.
Historien kommer att döma dem som stöttade folkmordet, apartheiden och den etniska rensningen lika hårt som dem som stöttade 40-talets folkmord.
Vi behöver lyssna till judar som faktiskt är utsatta idag – dvs den grupp israeler som dagligen kämpar för palestiniernas rätt trots hot om åtal och indraget medborgarskap från det så kallade ”demokratiska” styret. Vi behöver stå upp för dem och för de palestinier som mördas, fördrivs, våldtas, fängslas och torteras varje dag. Som ser sina familjers olivträd huggas ner och sina djur torteras ihjäl. Detta är inte komplicerat för den som har en någorlunda välfungerande moralisk kompass.
Shaiel Ben-Ephraim är en israelisk geopolitisk analytiker, tidigare analytiker inom den israeliska militära underrättelsetjänsten, akademiker och poddvärd, och han har gjort en mycket intressant analys av de dödade barnen 7 oktober. Klippet förtjänar att ses i sin helhet, dvs 30 minuter, men här kommer en sammanfattning:
Det han ville ta reda på var huruvida det finns belägg för att Hamas avsiktligt mördade barn. För även om vi nu kommit långt från bäbisar-i-ugnar-lögnerna är tankefiguren att barn var självklara måltavlor fortfarande i princip omöjlig att ifrågasätta.
Så han bestämde sig för att studera alla barn upp till 14 år som dödats den dagen, eftersom barn över 14 kan tas för vuxna. Och syftet är förstås inte att bevisa att någon avsikt inte fanns, för det kan ingen. Han gick helt enkelt igenom vart och ett av de sexton barnen. Var dog de, under vilka omständigheter, och kan man misstänka avsiktliga mord?
Hamas har varit tydliga med att deras order var att inte döda barn, kvinnor eller gamla. Det behöver man förstås inte tro på om man inte vill. Dessutom var ju inte alla Hamas-soldater, och de som inte var det hade nog inte hört ordern. Men för enkelhets skull kallar jag här alla för Hamas.
Vad gäller de återstående barnen dog de under mystiska omständigheter, förmodligen också dödade av Israel.
Varför spelar det roll?
Därför att det som hände den dagen var tillräckligt illa utan att behöva ta till lögner. Syftet med att ljuga om att Hamas medvetet skulle ha försökt mörda så många barn som möjligt är ju att få inte bara Hamas utan alla palestinier att framstå som bestialiska monster.
Det är hoppingivande att det är en israel som tagit fram klippet. Tyvärr har det trots hans grundliga arbete med detaljerade källor inte fått mer än ett par hundra visningar. Det förtjänar bättre.
Denna bild är från Ha’aretz idag, och ett intressant exempel på hur dessa modiga israeler själva är så mycket mindre kissnödiga än vi andra när de kallar bosättarterroristerna för just ”terrorister”.
Vi övriga har ofta fastnat i en ”bara muslimer får kallas terrorister”-fälla. Det har blivit så viktigt att tona ner alla andra folkgruppers terror för att myten om ”inte alla muslimer är terrorister, men alla terrorister är muslimer”, som är en central del av #islamiseringsmyten, ska kunna leva vidare. För om vi börjar jämföra afghanska ligor med ekvadoriska och bosättarterroristerna med Hamas och inser att terrorister återfinns i alla folkgrupper tappar ju muslimhatarna den snuttefilten.
Vad gäller texten i bilden, som, återigen, kommer från Dahlia Scheindlin hos Ha’aretz, håller jag självklart med. Och jag önskar att vi kan ha samma ansats när det gäller muslimer. Terrorn är inte ”muslimsk”, enligt mig inte ens ”islamistisk” så länge inte syftet är att inrätta ett kalifat, utan det är terrorister som råkar vara muslimer.
Faktum är att jag en tid tänkt skriva om just Muslimska brödraskapet, men jag har inte fått tummen ur riktigt. Så låt oss börja här:
EU kriterier är inte komplicerade. Man ska ha deltagit i eller meningsfullt bidragit till [försök till] terrordåd, och det är förstås svårt att kleta på hela organisationen, som är bred med många grenar. Det verkar dock inte spela någon större roll för dem som hatar muslimer. ”Muslimska brödraskapet” låter ju för många muslimhatare läskigt i sig, och med termer som ”infiltrerar” och ”radikaliserar” och ”islamiserar”, följt av ”hot mot demokratin” är det inte svårt att bli superrädd och skrika ”gör något!”.
Som ni vet som hängt med ett tag är just ”kopplingar till” ett uttryck jag verkligen avskyr, för det säger absolut ingenting, men kan göra stor skada. Jag har sällan eller aldrig hört det användas meningsfullt, utan alltid för att gömma undan att man inte har något konkret att komma med.
För i princip alla i världen har kopplingar till alla. De flesta av Europas muslimer utanför Balkan och Frankrike är 1–3 generationens invandrare, och har därför ofta ”kopplingar till” muslimska brödraskapet i form av någon mosters mans kusin som jobbar på ett universitet i Istanbul eller på ett partikansli i Tunisien, och kan man terrorstämpla hela muslimska brödraskapet för att de har ”kopplingar till” exvis Hamas kan man ju hävda att en stor del av Sveriges och övriga Europas muslimer har ”länkar till terrorism”, med alla konsekvenser det kan innebära för dem som individer och för deras familjer.
Häpp!
Poängen är att ”terrorism” har blivit ett ord vi i Väst alltmer bara använder för muslimska illdåd. Exempel: När ligor i Afghanistan mördar, kidnappar, spränger med mera kallas det ”terrordåd” och de skyldiga är inte bara ”terrororganisationer”, utan ”islamistiska terrororganisationer”, så även om deras motiv inte har ett smack med religionen att göra blir de bevis för att muslimer är läskiga och islam farligt. När latinamerikanska ligor begår exakt samma brott är det dock sällan terror och definitivt inte ”kristen terror”.
Terrorklassificering används alltmer som ett sätt att slippa argumentera och för att kunna fortsätta bygga ut islamiseringsmyten. Vi som tänker själva behöver sätta ner en fot här. Det är enligt mig inte längre Sverigedemokraterna som är mest drivande här – KD, som en gång stod för religionsfrihet och sunda kristna värderingar, håller på att gå om dem när det gäller hyckleri.
”Att palestinierna behövt fly till andra länder eller lever i flykting-/koncentrationsläger är deras eget fel. De startade krig. Det skulle de inte ha gjort – Israel vann landet och nu får de skylla sig själva!”
Förvånansvärt många har denna helt perversa och lagvidriga åsikt.
Varenda palestinier som flytt motsvarar ett brott mot internationella lagar från Israels sida. En stöld av identitet.
”Jaha, men Karelen, Ostpreussen, Sudetlandet …!”
Det är riktigt att en rad folkgrupper – inte minst judar – fördrevs under andra världskriget, och att mängder av gränser ändrades, och det var bland annat därför FN skapades.
Redan i stadgarna i juni 1945 beslutades att forna tiders expansionskrig var förbjudna. Alla ”erövringar” Israel gjort sedan landet grundades har varit illegala. Varje fördriven palestinier är ett brott mot mänskligheten, och ett brott som får fortgå år efter år när de förvägras rätten att flytta hem.
Om vi bortser från det orättvisa i ”delningsförslaget” 1947 hade sionisterna aldrig FN tillåtelse att fördriva de palestinier som bodde på det land de fått sig tilldelat. Det visste de. Det var därför de passade på under det halvår som föregick bildandet, för att hinna mörda och fördriva så många som möjligt innan de var tvungna ge dem medborgarskap. Flera hundratusen ofta enkla bönder som levde med sina familjer i byar sedan urminnes tider fick ta de få ägodelar de hann rafsa ihop och lämna allt bakom sig. I bästa fall. Hade de otur mördades de.
Israel skyller på att det var ”inbördeskrig”, och att alla som flydde gjorde det ”frivilligt”.
Guess what. Även om det hade varit så hade Israel ingen rätt att vägra dem flytta hem igen.
Och det absurda med den här sortens diskussioner är att så många kan tycka att fördrivningen är helt i sin ordning.
”De skulle inte ha startat krig mot Israel!” hör jag hela tiden, kombinerat med den där barnsliga tabellen som påstås visa att alla krig Israel har råkat hamna i har startats av någon annan. Vilket förstås inte är sant på någon fläck. Men det spelar ingen roll.
Människor får inte fördrivas från sina hem.
Länder får inte utöka sina gränser.
Julius Caesar, Alexander den Store, Napoleon och Gustav II Adolf är döda.
Det kanske känns som om länder expanderar hela tiden, men sedan FN grundades är det rätt sällsynt. Visst har länder fallit isär, som Jugoslavien och Sovjetunionen och gränser har ändrats på grund av det, men det är en annan sak.
De största förövarna är förstås Ryssland i Ukraina, Kina annekterade Tibet och Marocko Västsahara. Irak misslyckades med Kuwait, och några andra länder har ”lämnat tillbaka” områden de knyckt.
Så Israel är alltså i sällskap med Kina, Ryssland och Marocko.
Som jag nämnde i början är det mest svårbegripliga för mig inte egentligen att Israel agerar som de gör. De kommer ju undan med det. Det är att så många svenskar lallar med i deras ursäkter.
För det finns ingen. Varenda expansion har varit illegal. Varenda fördriven palestinier har varit ett brott mot konventioner. Och även om det skulle stämma att de inte bokstavligt föstes ur landet utan flydde för att det var krig och de var rädda är det absolut ingen ursäkt för att inte låta dem flytta hem när kriget är över.
Det mest slående varje gång jag möter detta argument är den enorma oförmåga att sätta sig in i andra människors situation så många besitter. Jag ser framför mig den lilla flicka som lekte i Palestinas motsvarighet till Bullerbyn på 40-talet – gick till bagaren och handlaren och hoppade hage och mös med grannbarnen och en dag står män med gevär i entrén och säger till dem att ge sig iväg. Sedan skjuter de pappa och våldtar mamma och den lilla flickan är nu i åttioårsåldern och har levat ut sitt liv i det koncentrationsläger Gaza utgör med bara drömmarna kvar om barndomshemmet, och i Sverige sitter rassehögern och skriker att hennes problem är att hon är antisemit och att palestinier inte finns och att hennes livsöde är rätt åt henne.
Om du frågar Google AI huruvida FN anser det bevisat att kvinnor våldtogs i Israel 7 oktober 2023 kommer svaret att bli ja. För att ändra det svaret kan det krävas synnerligen hårda tag i din prompt, dvs den text du matar AI med.
Varför då?
För att AI hallucinerar.
Och jag kan höra gapflabben.
”Höhöhö, du får inte de svar du vill ha, och då passar det inte längre med AI!”
Så låt oss grotta ner oss lite i vad en hallucination är, och varför det inträffar just i detta fall.
I juni 2024 kom sedan den oberoende internationella undersökningskommissionens rapport. Den slog fast att kommissionen inte själv hade kunnat verifiera våldtäktsanklagelserna, bland annat på grund av bristande tillgång till offer, vittnen och brottsplatser, och att vissa specifika påståenden dessutom visat sig vara falska, felaktiga eller motsägelsefulla.
Men under tre månaders tid var alltså Pattens bedömning det närmaste som fanns en FN-slutsats i frågan, och en rad artiklar skrevs om ”FN:s slutsats”. När kommissionens rapport sedan kom i juni var det naturligt att betrakta den som den tyngre FN-bedömningen av vad som faktiskt hade kunnat verifieras. Men när en AI-bot idag ska svara på frågan om FN:s slutsats går inte boten och läser dokument, utan plockar upp det från andra källor.
Men, tänker du då, om jag är väldigt specifik och skriver att jag vill veta vad kommissionen sa, och explicit undantar Patten?
Det hjälper ofta inte. AI kan nu komma att blåljuga för dig och säga att Pattens slutsats var kommissionens. Och det är det som kallas ”hallucination”: ett svar som verkar korrekt, men är helt taget ur rumpan.
Det kan krävas en extraordinärt hårt uppstyrd prompt, som beordrar boten att gå direkt till dokumentet, hitta citaten, läsa dem, inte blanda ihop sexual violence med våldtäkt, så kanske du till slut lyckas få den att säga ”I apologize”.
Egentligen är detta inget nytt under solen. Jag är dataingenjör. Min utbildning är programmering på åttiotalet, när AI var ungefär lika med Terminator och väldigt långt från verkligheten.
Fel uppstår. Det är ingen anledning att inte använda den teknik som finns. Men det finns heller ingen ursäkt för att lita blint på den.
Jag använder AI hela dagarna till allt från ekonomisystem till research till bloggande till inköpslistor till att generera bilden här, men aldrig någonsin istället för att gå till en källa, när det gäller något som är viktigt.
”Faktum är att det judiska folket under årtusenden utsattes för förtryck, diskriminering och dödande. Europa bar ansvaret för en stor del av detta. Det är förståeligt att de sökte en tillflyktsort på en plats där de hade historiska band. Det är obestridligt.
Vad som också är obestridligt är att de tog mark som tillhörde andra människor, vilka i sin tur fördrevs. Och dessa människor sade, helt förståeligt: ”Detta är en orättvisa, och jag vill ha tillbaka min mark.””
Barack Obama var skarpare än någon annan president redan 2009, men nu har han gått flera steg längre.
Och det är egentligen precis så enkelt. Israel är byggt på andra människors land.
”Vem kastade första stenen”, frågade någon för några dagar sedan.
Det är enkelt. Det gjorde sionisterna, de blivande israelerna, under de första 4½ månaderna av 1948, när de gick från by till by, från gård till gård och mördade och fördrev enkla och helt oskyldiga människor från hem som ofta funnits i familjen i generationer, och från deras hemland sedan tusentals år. Ingenting som skett innan dess ursäktade detta. Det var vidrigt och psykopatiskt och djupt orättvist.
”Det judiska folket är inte utländska ockupanter i våra förfäders land. Vår historia är inte ett kolonialt projekt. Vårt land är inte stulen mark. Detta är vårt hemland.”
Ingen människa har rätt att fördriva en annan människa från dess hem för att dens förfäder måhända bodde där för tusentals år sedan. Inte ens om de bodde där för hundra eller femtio år sedan funkar äganderätten på det sättet. Med samma argumentation skulle jag som etnisk svensk kunna fördriva svenska judar från vilken plätt som helst i Sverige.
”Men”, säger du, ”tänk om de svenska judarna har svenskt blod också!”
Obama är slipad. Han var helt säkert för samkönade äktenskap lång innan han kom ut som positiv, men han väntade tills landet var redo.
Och när han nu gör bedömningen att USA och världen är redo att höra att Israels hela existens uppkom genom stöld av andras mark och hem känns det som en signal att vi nått krönet. Det där den gamla lögnen om ett land utan folk inte längre kan leva vidare i den breda massan normala tänkande människor med normal etik och moral.
Det hade inte behövt vara så. De hade kunnat gapa över ett lagom stycke land – nöjt sig med mark de köpt hederligt och respekterat muslimskt och kristet ägande. Köpt ut dem eller givit dem medborgarskap. 1947 hade sionisterna ett val att göra, och priset för det valet har de oskyldiga palestinierna betalat varje dag sedan dess.
”Om Israels inställning är att ’nu när vi är starkast och tekniskt sett mest avancerade i regionen, så beror vår säkerhet på att vi helt enkelt gör vad som krävs och tar vad vi vill ha, utan att göra några eftergifter gentemot någon’ – då kan det kanske fungera på kort sikt… men man har givit upp sin moraliska terräng (”ceded moral ground”) om det är den hållning man intar.”
Kommissionen har granskat vittnesmål som inhämtats av journalister och israelisk polis angående våldtäkt, men har inte kunnat verifiera sådana anklagelser på egen hand på grund av bristande tillgång till offer, vittnen och brottsplatser samt på grund av att israeliska myndigheter hindrar dess utredningar. Kommissionen kunde inte granska den oredigerade versionen av dessa vittnesmål.
Av samma skäl kunde kommissionen inte heller verifiera rapporter om sexualiserad tortyr och könsstympning. Dessutom fann kommissionen att vissa specifika anklagelser var falska, felaktiga eller motsägelsefulla med andra bevis eller uttalanden och uteslöt dessa från sin bedömning.
Med andra ord: Det finns inga belägg för att palestinier våldtog israeler den 7 oktober 2023. FN kunde inte vara tydligare. Och jag har framfört detta så många gånger, men dessa påstådda våldtäkter är en av Israels mest seglivade myter.
”Du menar att man ska tro kvinnor, bara inte judar!”
Ingen kvinna säger sig ha blivit våldtagen den 7 oktober.
För Israel är dehumaniseringen av palestinier central för den etniska rensning som nu mynnat ut i folkmord de ägnar sig åt. Ju mer bestialiska det palestinska folket ter sig desto mindre ifrågasätts svält, tortyr och massmord. För västerländsk muslimhatande rassehöger är de svartmuskiga muslimska våldtäktsmännen en del av islamiseringsmyten. Så de gifter sig så fint – Israels våldtäktsanklagelser med rassehögerns vilja att tro på dem. Och då spelar fakta ingen roll.
Invändningar mot FN:s rapport:
Pramila Patten var FN:s representant på plats i Israel, och hon ansåg att det fanns ”skälig anledning” att anta att våldtäkter och gruppvåldtäkter hade förekommit, trots att hon medgav att inga forensiska bevis fanns, utan hon lutade sig enbart mot vittnen. Eftersom ingen kvinna säger sig ha blivit våldtagen den dagen handlade det om vittnen till påstådda våldtäkter av kvinnor som inte överlevt, och som hon inte kunnat namnge.
Men kommissionen fick inte tillgång till vittnena, och de godtar förstås inte polisrapporter eller intervjuer av journalister, och dessutom hade flera vittnen beslagits med att ljuga eller dragit tillbaka sina vittnesmål. Det är anledningen till diskrepansen.
Och det är kommissionen och inte Pattens personliga åsikt som representerar FN:s slutsats. Därför är det ett faktum att enligt FN är våldtäkterna obevisade.
FN sa dock att det fanns belägg för ”sexual violence”, vilket många översatt med ”sexuellt våld”, men rubriceringen omfattar de flesta sexuella övergrepp, från sexuellt ofredande till våldtäkt, dvs en fysisk gärning av sexuell karaktär som var ovälkommen eller påtvingad. Allt från nyp i rumpan i krogkön till våldtäkt. Våld måste inte ha ingått, vilket är anledningen till att uttrycket ”sexuellt våld”, som många svenska medier använder, leder fel.
FN är tydliga med vad som avses: Döda kroppar hittades avklädda, kvinnor hade bundits bakom ryggen, och de hade bilder på kvinnor som låg framåtböjda eller med särade ben. Inget av detta är försvarbart. Inget av detta är heller bevis för våldtäkter.
Så där har vi det. Det är inte mer komplicerat än så.
Så nu tänker jag filosofera lite. En andel män, och jag kan inte säga om de är en eller fem eller åtta procent, är kapabla att våldta under vissa omständigheter, som t ex att de inte kan straffas, eller att de föraktar sina offer. Så när en tillvaro skapas där många män känner att de har den möjligheten kommer våldtäkter att äga rum. Därför hade jag inte egentligen hållit det för omöjligt att männen från Gaza – Hamas eller privatpersoner – våldtog den dagen. Men de hade bråttom, och de hade order, och de var rädda. Jag säger alltså inte att jag inte tror på våldtäkter för att just palestinska män skulle vara bättre än alla andra män, utan enbart för att, som sagt, belägg saknas.
Så har vi IDF och bosättarterroristerna på Västbanken och även IDF i Gaza under kriget. De har/hade/har alltid också haft möjlighet att våldta utan att straffas, eftersom IDF och israeliska rättssystemet på grund av deras vedervärdiga rasism nästan alltid struntar i att lagföra israeler som begår brott mot palestinier. De har därför närmast helt fri lejd. De kan stjäla, mörda och … våldta. Och det gör de. Det finns mängder av väldokumenterade fall av våldtäkter. I Gaza, på Västbanken, i fängelser. Inte bara av kvinnor och män, utan även av barn.
Och detta sker hela tiden, överallt, och ingen av alla de som ylar om att det är så viktigt att tro de fiktiva kvinnor som påstås ha sagt sig vara våldtagna sjunde oktober bryr sig ett vitten.
Googla hur israeliska förhör av kvinnor och barn går till, och du kommer inte att sova inatt.
Män våldtar. Inte alla, inte ens de flesta, men ge hundra män friheten att göra vad de vill utan konsekvens, och några kommer att ta sig den. Det gäller oavsett folkgrupp och religion.
Israeliska män har den friheten när det gäller palestinier. De kan våldta, mörda, stjäla hur de vill i princip helt utan konsekvenser.
Har Sverigedemokraterna som parti rätt att slippa kallas nyssnazister? Är det orättvist att dra upp deras förflutna nu när Jimmie Åkesson gosar med Benjamin Netanyahu? Har han inte därmed bevisat att han inte är det minsta antisemit?
Det var diskussioner som bubblade under mitt inlägg igår.
Så jag vill försöka göra en rättvis analys, som baserar sig på vad jag lärt mig av att ha följt partiet i många år.
Har man rätt att ändra sig? Ta avstånd från tidigare ståndpunkter? Absolut. Men för att bli trodd behöver det finnas en resa. Man måste kunna förklara varför man inte längre har de åsikter man hade.
Sverigedemokraternas ledare, och nu syftar jag i huvudsak på Åkesson, Richard Jomshof, Söder och Mattias Karlsson, har rätt att inte kallas nazister idag, även om de en gång gick med i ett parti som startats av nynazister. Men det som saknas är resan. Hur tog de sig från förmodat judehat till klagomuren?
Det som följer nu är min analys, som till stor del baserar sig på hur de formulerat sig under åren. Det står alla fritt att inte hålla med.
Drivkraften bakom Sverigedemokraterna har alltid varit att bevara Sverige svenskt. Om man läser deras historiska partiprogram och lyssnar på deras uttalanden går det som en röd tråd. Ganska tidigt insåg de att en fixering vid etniskt svenska gener inte skulle funka, så de släppte etnonationalismen och bestämde att oavsett gener kan man vara svensk, men ska man bo i Sverige får man inte vara något annat alls.
De drevs aldrig egentligen av något veritablet hat mot judar, men de ville inte ha människor i Sverige som inte var ”svenskar” – inte ens de som levat här i 250 år. Ingen har formulerat detta bättre än Jomshof, när han deklarerade att judar inte är något problem, eftersom de är så få. Ta in det.
Jag tror att hade situationen varit den omvända, dvs vi hade haft 300 000 relativt nyinvandrade judar i Sverige, varav 10-30 procent ortodoxa (med täckt hår som inte handhälsar) hade Jomshofs bok handlat om judeniseringen av Sverige.
För mig är det rätt solklart. Allt som inte är Bullerby-lintott-svenskt ska egentligen väck, men prion ligger på det största hotet. Och Sveriges muslimer är 10-20 gånger fler än Sveriges judar.
Jag tror inte egentligen att Jomshof och Söder någonsin hatat judar, och jag tror inte heller att de idag älskar Israel. De hatar däremot muslimer för att de har fräckheten att bo i Sverige, och Netanyahu-regimen hatar muslimer, och därför gullar Åkesson med folkmordsentusiasterna.
I botten finns ju ingen karaktärsdanande resa. De har inte genomgått någon metamorfos och kommit fram till att judar är superbra.
De har enligt mig exakt samma syn nu som då: den som har traditioner som inte är pursvenska måste egentligen väck från vårt fosterland, men judarna är för få för att vara ”ett problem”.
Sverigedemokraternas ”toppar” har egentligen inte ändrat sig ett uns. Det är bara det att de hatar muslimer mer än judar.
Det är principen om fiendens fiende som står bakom den nyfunna Israelvurmen. Hur vet jag det? Det är inte så komplicerat: Inget annat har hänt sedan gosandet med Franz Schönhuber, tidigare medlem i Waffen-SS.
Det är inte världens judiska befolkning som Sverigedemokraterna stöttar, utan Israels vidriga regim, eftersom den mördar, fördriver, torterar och våldtar muslimer. Visserligen gör Benjamin Netanyahu med flera exakt samma sak med kristna, men jag antar att filosofin är att lite svinn får man räkna med.
När jag plöjer igenom alla hundratals hatkommentarer och Twitter-svar på den senaste veckans inlägg om Palestina är det här den tydligaste paradoxen: skamlösheten hos Sveriges alla nyssnazister när de utropar sig till världens judars försvarare.
