Kategori: Israel-Palestina

Jag skrev ett Facebookinlägg där jag bland annat anklagade Ivar Arpi för att ”klan-shame:a” Leila Ali Elmi, miljöpartisten som knep en rad personvalsröster och oväntat kom in i Riksdagen från plats 21. Och jag vill verkligen uppmana alla att lyssna på detta inslag från Sveriges radio och att läsa hans artikel Hur påverkar etniska röster demokratin och göra en egen bedömning.

Arpis argument för varför frågan är viktig är: ”Länder där man röstar i enlighet med sin etnicitet eller klan får försvagade demokratier.” Det finns förstås en legitim oro  här. I länder som Israel, Libanon och Serbien lever religiösa grupper väl separerade från varandra i stor ömsesidig misstänksamhet, och röstar taktiskt på egna kandidater för att förstärka sin folkgrupps makt och försvaga övriga grupper, istället för efter ideologi. En sådan utveckling vill ingen se i Sverige, och Arpi har tidigare framfört enstaka exempel på hur detta kan gå till. Vi är överens om att detta i längden skulle kunna utgöra ett problem. Vad vi inte är överens om är att Ali Elmis personval skulle vara en sorts första steg mot en sådan utveckling.

Det finns i Sverige två partier som har etnisk respektive religiös tillhörighet som grund för sin politik. KD säger själva att de riktar sig till dem som delar judisk-kristna värderingar, och de driver sedan många decennier frågor som är viktiga för framförallt troende kristna. SD riktar sig till den som är ”svensk” och anstränger sig grundligt för att definiera detta begrepp som något man inte själv avgör, utan som ligger i andras perception.

En ”klan” är en grupp människor som är släkt och som känner en samhörighet med varandra som är större än den de känner med resten av folket i nationen, och de är villiga att låta egna regler gälla över landets lagar. Därmed kan stora delar av SDs anhängare kallas ”klan”. Alla som läst de revolutionsmanande inläggen i grupper som ”Stå upp för Sverige” dagarna efter valet inser att skulle Åkesson säga ”nu tar vi makten” skulle stora horder av etniska svenskar (och en del svenskfinnar) gripa efter högafflarna och marschera mot Rosenbad. Och uppenbarligen finns i Sverige åtskilliga kristna grupper som hellre följer egna regler än landets. Jehovas vittnen förbjuder exempelvis sina medlemmar att rösta. Och, som Helmersson påpekade i SR-inslaget, många svenskfinnar röstade förr om åren på finska politiker som valtalade på finska.

Ändå är det en nyinvald ensam tjej från Götet som Arpi menar har initierat en utveckling som ”kan leda till krig”.

”Jag har inte anklagat henne för att ha tagit hjälp av klaner.”, skrev Arpi under mitt inlägg. Men det har jag heller inte påstått. Jag använde termen ”klan-shame:a”, eftersom ordet ”klan” liksom namedroppas för att dehumanisera Elmi och delegitimisera hennes rätt till sin plats i riksdagen. Läs detta stycke från hans artikel och döm själv huruvida detta kan anses vara ”klan-shame:ande”:

”Hur självständig kan Leila Ali Elmi vara från den grupp som burit fram henne? Kommer hon driva frågor som främst gynnar den somaliska, eller muslimska, gruppen? Det är så det fungerar i länder där klanen, eller den etniska gruppen, är det politiska subjektet snarare än individen.”

Hur självständig är en kristdemokrat från sin frikyrka? Hur självständig är Åkesson från etniska svenskar? Reinfeldt fick ofantligt mycket skäll när han hävdade att organisationen ”Svenskt Näringsliv” var ett särintresse eftersom organisationen burit Alliansen, och sossepolitiker förväntas stödja LO, or else. Att grupper bär ledare och sedan förväntar sig något i gengäld är inte ett afrikanskt påhitt. Så varför hyperfokusera på en svensksomalisk riksdagsledamot när stora samhällssjok bevisligen sedan länge röstar åtminstone till viss del efter sina intressen och inte sin ideologi? När stora grupper styr medel som går till att lyfta politiker som i sin tur lyfter deras särintressen?

Jo, för att hennes somaliska identitet upplevs stå i strid med hennes identitet som svensk, trots att hon var två år när hon flyttade hit. Och vi är nu ute i Björn Söderska tassemarker:

Man kan inte enligt Söder och SD vara hundra procent jude, kurd eller somalier och samtidigt hundra procent svensk. Man kan vara 50/50 eller 20/80. Men man kan vara kristen och svensk, LO-medlem och svensk och företagare och svensk. Den somaliska gruppens särintressen förväntas stå i strid mot den svenska gruppens på ett sätt som upplevs som hotfullt. Det gör däremot inte kvinnors, pensionärers, funktionshindrades, glesbygdsbors, högutbildades, företagares med fleras särintressen. Så fort en grupps intressen lyfts fram får ju i regel övriga invånare stå tillbaka, och man argumenterar därför ofta emot med liv och lust. Men ingen ifrågasätter deras demokratiska rätt att propagera för sina intressen. Det händer bara om du är svensksomalier.

Varför?

De svensksomalier som röstar i riksdagsvalet är förstås medborgare, och hela tankefiguren att vi måste studera hur de röstar för att det kan leda till krig om de börjar samordna sina kryss känns djupt obehaglig.

Arpi är inte ensamt ansvarig, om alls ansvarig, för det grova rasistiska hat Leila Ali Elmi utsätts för. Men det är viktigt att vi alla ser det och inser vidden av det hon och andra politiker som uppfattas som ickesvenska utsätts för.

Jag anser att kommentarerna nedan utgör ett långt större hot mot demokratin och även vanlig medmänsklighet än ett drygt tusental potentiellt ”etniska röster”.

Om du fortfarande tycker det är rätt att oroa sig – pröva att byta ut ”somalier” mot ”judar” i texten ovan, och fundera över om det inte ringer historiska klockor.

Eller läs hur dina medmänniskor anser att hon ska behandlas i gruppen ”Stå upp för Sverige”: