Bara en lort – om åsiktsförflyttning

hitlerI kölvattnet av de senaste debattartiklarna blev jag i ett kommentarsfält anklagad för att byta åsikt hela tiden.

När jag bad om ett exempel fick jag förstås inget.

Generellt kan sägas att en del har svårt för oss vars åsiktsuppsättning inte passar in i de extrema facken. När de inte kan placera en debattör kan det nog kännas som om hen ägnar sig åt åsiktsförflyttningar. Hur annars förklara att man ibland måste lägga den i vänsterfacket och ibland högerfacket. Ibland bland De Goda, ibland bland De Onda.

Din åsikt är uppbyggd av verkligheten såsom du känner till den och dina värderingar. Det där med ”såsom du känner till den” är viktigt.

Om du säger till mig att du är hungrig, så svarar jag att du borde äta en påse jordnötter. När du påpekar att du är allergisk tycker jag inte längre att du ska äta påsen ifråga. Mina värderingar har inte ändrats, verkligheten har inte ändrats för du var allergisk hela tiden, men min kunskap om din allergi har gjort det, och därför har jag bytt åsikt.

Ett bra sätt att undvika att framstå som en åsiktshoppjerka är ju att inte i onödan uttrycka sig i frågor man inte är insatt i, och när man ändå gör det omgärda det man skriver med ”såvitt jag förstått” eller ”jag har inte järnkoll, men jag har uppfattningen”. Då blir prestigeförlusten mindre när nya fakta framkommer. Och människor som litar på ditt omdöme slipper bli besvikna. Ett sådant exempel är för mig Palestinakonflikten. Jag har aldrig haft vare sig tid eller lust att sätta mig in i den i alla dess delar. Därför brukar jag avstå från att kommentera den, eller också formulerar jag mig på hög bubbelnivå.

Sedan har vi situationen där de fakta vi bygger vår åsikt på förändras. Egentligen borde man då inte prata om att byta åsikt, eftersom den förra åsikten var uppbyggd runt en annan situation. När förutsättningarna ändras är det inte bara legitimt utan en styrka att kunna anpassa sig.

Mitt mest påtagliga ”åsiktsbyte” handlar också om en förändrad situation, nämligen den så kallade ”flyktingkrisen”. Jag var tidigare för PUT för syrier. Det är jag inte längre. Jag var också mot att stänga gränserna när vi fortfarande kunde hantera situationen. Men när det väl skedde var jag för. Däremot tyckte jag då och jag tycker fortfarande att debatten var för kortsiktig och för skev.

Mina åsikter var beroende av antalet personer som flydde till Sverige och vår förmåga att ta hand om dem. När de blev så många att samhället bågnade satte jag mig ner och funderade ut en annan plan.

Mina värderingar, däremot, förändrar sig mycket långsamt om alls. När jag ser tillbaka på mina åsikter för trettio år sedan känner jag att det mesta av det jag är idag fanns på plats redan då. Skillnaden är nog att jag hade en förenklad bild av hur världen och människor fungerar. Med åren kommer djup och nyanser.

När jag diskuterar eller debatterar på nätet handlar det mycket om att korrigera faktafel. Min tanke är att den som bygger sin xenofobi, vilket det oftast är fråga om, på felaktig information kanske ändrar åsikt om jag berättar hur det är, eller åtminstone ifrågasätter huruvida det hen tror sig veta verkligen stämmer.

Nu har ju detta, trots tiotusentals kommentarer, i princip aldrig inträffat. Det har hänt att folk erkänner sig ha haft fel, men de byter inte åsikt för det.

Så varför fortsätta?

Jo, för andra läser.

Jo, för att den som hårdnackat hävdar att muslimer våldtar stup i kvarten eller vad det nu kan handla om, kanske formulerar sig lite försiktigare nästa gång. Eller inte alls. Jag måste någonstans tro att människor tar intryck.

Jo, för att om jag INTE sätter ner en fot när hela folkgrupper hatas och trakasseras är jag ju lika feg som de tyskar som teg när judarna först hatades, sedan trakasserades och till slut utrotades.

Om det fanns ett ögonblick då mina värderingar skapades var det när jag var tolv år och läste Anne Frank, och lite senare när jag såg filmen The Wave. Jag lovade mig själv då att jag alltid ska vara den som tänker själv, och att om min generation börjar hata en folkgrupp på samma sätt som nazisterna hatade judarna skulle jag känna igen det. Och jag skulle stå upp mot dem, vad det än kostar. Jag skulle våga vara jobbig.

Jag är förstås inte enbart ädel. Ibland är jag småaktig, högtravande, sur och snäsig och onödigt ilsk. Ibland fortsätter jag tramsiga diskussioner jag borde givit upp för länge sedan. Ibland är jag inte stolt över mig själv.

Men min självbild har sedan tidiga tonår hängt ihop med att jag tar denna strid och uppfyller löftet jag gav barnet jag var en gång.

För om jag inte gör det är jag ingen människa utan bara en liten lort.

8 thoughts on “Bara en lort – om åsiktsförflyttning

  1. Enligt ditt argumenterande så är allt förlåtet om man ändrar sig. Tycker du det var OK om nazisterna ändrade sig när kriget var förlorat och situationen var annorlunda.och att de då skulle gå strafflösa.
    Precis som du själv skriver så har åsikter betydelse.
    Din tidigare åsikt om invandring har gjort att Sverige nu kollapsar. Tycker du då att du skall kunna krypa undan ansvar genom att säga att du har ändrat dig?.

    Stefan

  2. Jag vet inte var i hela friden du hittar belägg för ”allt är förlåtet om man ändrar sig”. Det står ingenstans. Du verkar ha läst en annan text. Nya testamentet, kanske.

    Min ”tidigare åsikt” har verkligen inte ”gjort att Sverige nu kollapsar”. Sverige fungerar alldeles utmärkt. Vi har till och med högkonjunktur och sjunkande arbetslöshet.

  3. Jag är stolt och nöjd med att många människor får möjlighet till ett nytt liv i Sverige. Det är absolut inget jag ”ångrar”. Däremot ser jag, liksom de flesta andra, att det fanns en gräns när vi behövde en annan plan, och då är TUT ett acceptabelt alternativ.

    Sverige är rikt. Vi är rika. Nu behöver vi jobba med att förbättra integrationspolitiken, så att de som kommit hit också kan bygga ett liv här.

  4. Jo, du skriver själv att det är OK att ändra åsikt om omvärlden förändras.
    Om allt går bra för Sverige hade du ju inte behövt ändra dig.
    Väldigt få i Sverige tycker att det går bra för oss. Läs SVD idag.
    Jag argumenterar för att åsikter har betydelser för vad som sker. Jag argumenterar också att för att man måste ta konsekvenserna för sina åsikter när de får negativa konsekvenser. Jag hävdar, precis som majoriteten i Sverige, att det går åt helvete och att det beror på vindflöjlarna.

    s

    • Att vi har högkonjunktur, budgetöverskott och sjunkande arbetslöshet är inte en åsikt. Det är ett faktum. Att du TYCKER det går dåligt för Sverige utan att kunna peka på varför hjälper inte.

      På 80-talet hade vi 100 procent sjukpenning. Inga karensdagar. Det blev för dyrt. Då infördes försämringar. Det är inte i sig konstigt. Politik behöver anpassas efter verkligheten och när verkligheten ändras behöver lagstiftarna ibland ändra regelverket.

      Det du verkar ha missat är att min åsiktsförflyttning inte handlar om en försämring utan en utökning av antalet flyktingar vi tar emot. Det jag förändrat är metoden för att kunna ta emot fler.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s