Jag vill inte vara orättvis, men har hittills, efter snart två dagar i Porto Alegre och flera kilometers knatande både i och utanför statskärnan inklusive gamla stan, kommit fram till att det är en av de mest omysiga städer jag besökt.
Den är smutsig som attans, med sopor på gatorna och gatuliggare. Den är extremt trafikerad, och bilarna kör i tre-fyra filer i 70-80 rakt igenom stan. Ungefär som om Essingeleden hade legat på Sveavägen och dess parallellgator. Det är buller och tutande överallt.
Men det kanske tristaste av allt är den närmast totala bristen på fik, barer och restauranger. Det finns enstaka typ diners, med neonlampor och snabbmat på bricka, men även dem är det långt mellan. Jag har inte sett en enda restaurang som inte har lokal mat, typ ostasiatisk, italiensk, etiopisk, what not.
En snabb googling berättar att lokalbefolkningen helt inte har en tradition av att äta ute, och när de gör det är det all you can eat-bufféer med massor av kött. Detta är dessutom inte en stad med många turister, och en del restauranger la ner i samband med pandemin och kom aldrig igen.
Egentligen är det inte bristen som är det stora problemet, och inte heller att de skulle vara dåliga. Jag äter rätt lite, men jag älskar fik/bar/restaurangatmosfärer. I alla europeiska huvudstäder finns kvarterskrogar för
Nåja. Jag ska göra några försök till innan jag ger upp. Ikväll har jag tänkt leta mig till den bar som sägs vara bäst. Efter det kanske jag är gladare.
Kom fram till Porto Alegre kvart i åtta imorse, och jag sov riktigt bra på bussen. Väcktes med kaffe, gick till hotellet och lämnade bagaget, åt lite frukost där, och har nu tagit en rask långpromenad runt Gamla stan. Hittade denna mysiga restaurang, så nu har jag Wi-Fi en stund.
Och jag har bytt språk på Duolingo till portugisiska, för det är verkligen supersvårt att kommunicera med infödingarna här. Inte ens min knackiga spanska begriper de.
ABC för säljare betyder Always Be Closing.
ABC för oss backpackers i denna tidsålder, till skillnad från när jag tågluffade på 80-talet:
Always Be Charging.
Varje stickkontakt är en livlina. Somna aldrig utan att ladda.
Jag ser hur patetiskt det låter när jag läser mina egna ord.
Bilden visar en trumpen Trump när han tvingar Netanyahu ringa Qatar och framföra sin ursäkt. Notera att han har telefonen i knät.
Som Haaretz uttryckte det: Han ser ut som en pappa vars son krossat grannens fönster. Han har dessutom lovat att om någon attackerar Qatar igen kommer USA att försvara dem.
Jag var rätt sur på det där planet de gav honom, men inte längre. Om han gör rätt saker av fel skäl är det absolut värt det.
För den där förnedrande ursäkten diskuteras inte så mycket i Väst, men den har verkligen retat upp Netanyahus redan svaga regering. Och om nu Netanyahus förhoppning om att Hamas inte skulle acceptera fredsavtalet dessutom går upp i rök är han körd.
Så den bräckliga vägen mot en palestinsk stat ser ut så här:
1. Fredsavtal innan den tionde oktober.
2. FN får fullt tillträde, arabländerna bygger upp Gaza. FN utreder krigsbrott – både av Hamas och IDF. Och USA slutar med sitt förbonkade veto varje gång Israel ställs till svars.
3. Sanktioner mot Israel, som inte slutar förrän all ockupation upphört. Ingen Eurovision och ingen fotboll. Finns ingen anledning att behandla dem annorlunda än Sydafrika under apartheidregimen.
4. Nyval i Israel, och förhoppningsvis kommer israelerna då att välja ledare som sätter stopp för all ockupation.
5. Fred för alla.
Helst skulle jag vilja lägga till att palestinierna ersätts för vad Israel stulit från dem sedan 1947, men det tror jag inte kommer att ske.
Sista dagen i Montevideo, och dags att lämna min omtänksamma värdinna Ana för att resa med nattbuss till Porto Alegre i Brasilien.
Uruguay är befolkningsmässigt mindre än Norge, och länderna påminner lite om varandra. Lång kustremsa, lillebror till Sverige respektive Argentina, betydligt rikare än grannländerna och numera stabilt.
Så var det dock inte alltid. I eftermiddag går en årlig marsch, La Marcha del Silencio, från la Plaza a los Desaparecidos, till minne av de 281 uruguayare som försvunnit i i huvudsak Argentina, som en del av deras totalt 30 000 försvunna. Det är trettio år sedan den första marschen 1996, och den heter ”del silencio” eftersom ingen säger något, ingen har plakat med texter, bara plakat med de försvunnas ansikten. Bilden är från Wikipedia – får se om jag hinner ta några egna innan bussen går ikväll.
Har nu tillbringat fem dygn i Buenos Aires med min Facebookvän Ana, som kom hit från Uruguay för att guida runt mig. Idag åker vi vidare till Montevideo med båt.
Fokus har varit på att känna stadens puls och uppleva olika delar istället för att besöka monument och muséer. La Marcha Federal Universitaria samlade en halv miljon (se bilder). Jag har ju som de flesta andra borgerliga sällan eller aldrig demonstrerat, men det var coolt att se energin och stridslusten i de många unga ansiktena, som kämpar mot kraftiga neddragningar i Argentinas utbildningssystem.
Så vad tycker jag?
Som i många andra länder med partiell fattigdom är det stökigt, smutsigt, illa underhållna byggnader, med människor som sover på gatorna. En på tok för stor stad för min smak, med tre miljoner i stadskärnan och femton miljoner med omnejd. Dessutom är det förstås som med alla andra städer i Amerika – allt är nytt. Inga vindlande medeltida kvarter där man kan känna historiens vingslag.
Det tog ett par dagar innan jag hittade charmen.
Men Ana tog med mig till Café Tortoni, som är legendarisk, med bilder på mängder av kändisar från nittonhundratalet som uppträtt där. Jag önskar lite att jag varit mer påläst om Argentinas historia – då hade jag nog fått ut mer av besöken. Ana kan mycket om hela Latinamerika, och jag har lärt mig massor. Bland annat att häromkring, till skillnad från runt ekvatorn, finns nästan inga mestiser, alltså europeer blandade med urbefolkningen, utan de flesta är till nästan hundra procent europeer. Många har italiensk bakgrund, trots att språket inte längre lever kvar annat än i namn och uttryck. Jag inser att många av er som har varit här redan vet detta, men själv har hela Latinamerika varit lite av en vit fläck för mig. Min kunskap är grund – det är bland annat därför jag är här.
Så vart ska jag efter Montevideo? Upp genom Brasilien är tanken. Porto Alegre, som inte alls är en hamn utan ligger inne i landet, är nästa anhalt. Tipsa gärna – både om reskamrater och resmål längs vägen.
Så länge Trump och hans administrations första åtgärd inför varje nytt mord utfört av ICE är att deklarera att offret var en terrorist och att ICE inte hade något annat val, och så länge DHS (Dept of Homeland Security) fortsätter låta ICE-agenter bryta mot alla lagar och regler kommer morden att fortsätta.
Någonstans måste man sluta skylla på de outbildade psykopater som mördar civila på gatorna och sliter ut snälla farbröder i minusgrader i kallingarna och börja skylla på ledarna.
Trump är helt ”unhinged”. Han skjuter ständigt från höften, gapar om tokhöga tariffer, drar tillbaka dem, återinför dem, anklagar NATO-soldater för att fega sig långt bakom frontlinjen, tar tillbaka, ska invadera Grönland, tar tillbaka, påstår att NATO-chefen lovat honom Grönlands mineraler, vilket han förstås inte kan, bombar fiskebåtar, attackerar Venezuela, utropar sig till acting president över landet, skriver till Störe att han numera skiter i fred eftersom Störe inte gav honom nobelpriset, tar emot ”nobelpriset” från Machado, som han inte kommer ihåg namnet på, som muta för att hon ska bli president, men sedan gör han henne inte till president, hånar andra ledare, kallar Grönland ”a piece of ice”, kräver att NATO och EU ska ge honom Grönland or else, och vi är alla totalt utmattade.
Ledare för resten av västvärlden håller på att distansera sig från USA, och det är inte bara för de kommande tre åren, utan för gott.
Och anledningen är inte Trump i sig, utan vad han visat oss.
USAs konstitution, som de är så stolta över och bär i kavajfickan och buntar ihop med bibeln, är full av hål.
Kongressen, som egentligen bland annat ensamma har rätt att förklara krig och sätta skatter, har under många år skrivit över rättigheter till presidenten, som t ex ”emergency tariffs”, och det skapar utrymme för den som leder landet att exvis bomba andra länder och att hota länder vars ledare han är lack på med plötsligt höjda tullar, bara för att sedan dra tillbaka dem. Kom ihåg att han beskattade Brasilien extra högt bara för att han var sur över att hans polare Bolsonaro dömts för brott. Nu är han sur på Carney, så nu ska de ha hundra procent höjningar. Och världens företag och börser håller andan. Hela affärsplaner behöver skrivas om varje gång Trump ragetwittrar från sin guldtoalett.
Det finns ”checks and balances” i USA, men de funkar inte. Dels för att många av dem bara är normer, som t ex att presidenter och deras familjer inte ska ta emot miljarder från Qatar och Saudi, och dels för att deras domstolar är megalångsamma, och i slutändan finns inget någon kan göra om presidenten väljer att skita i domar och beslut. Kongressen kan stoppa honom, men de behöver honom för att få igenom sin politik, och, som vi sett när det gäller Epsteinfilerna, händer ingenting när han skiter i deras lagar heller.
Och här är poängen:
Andra länder kan absolut välja både stollar, nassar, what not till ledande positioner, men dessa kan normalt inte ensamma ställa till det så oerhört som en amerikansk president kan. Stats-/premiärministrar avsätts regelbundet av sina partier eller sitt parlament. De flesta andra republiker har givit sina presidenter betydligt mer begränsade rättigheter. Och de länder som gått bakåt från demokrati till diktatur har gjort det längs samma väg som Trump. Ryssland, Belarus, t ex. Alltmer makt hos en person tills valen bara blir ett spel för gallerierna.
Dödandet av dem som protesterar, som nu i Minneapolis, är ett led längs vägen. Jag påstår inte att Trump beordrat deras död. Bara att han underlättar för ICE att komma undan med mord, vilket i sin tur ger den effekten.
Trump var mycket närmare att lyckas sitta kvar efter valet 2020 än många inser. Hade exvis Pence gjort som han blev tillsagd är det möjligt att det gått vägen. Så bräcklig är deras demokrati.
Ett argument jag hört många framföra för varför hela Västvärlden behöver göra sig oberoende från USA så långt möjligt är att även om nästa president är ”normal” kan det komma en helt ny bärsärk efter bara fyra år.
Det är inte Trump i sig som är helt opålitlig, utan USA som nation.
Det enda som kan rädda USA är en president som är så osjälvisk att hen är beredd att samarbeta med kongressen för att dra in den presidentiella makten. Så länge presidenten använder sin ”veto power” för att stoppa allt sådant kommer landet att fortsätta längs samma väg.
Alltså det här med Bolsonaro. I bruset av allt annat drunknar det en smula. Men det är ändå så bisarrt korrupt.
Trump och Bolsonaro är polare. Båda fascister, båda muslimhatare (utom när muslimer ger bort lyxplan) och båda försökte sig på en statskupp när de förlorade sina respektive val.
Skillnaden är att Bolsonaro blev åtalad och Trump blev omvald.
Så Trump är nu rasande på hela Brasilien, och har hotat med tullar på 50 procent om inte Brasilien, som faktiskt importerar mer från USA än de exporterar, stoppar åtalet,
Vi backar lite.
Rätten att sätta tullar ligger hos Huset.
Huset har en gång delegerat denna rätt till presidenten om det är en ”emergency”. Så egentligen finns goda argument för att Trump inte alls har rätt att sätta en enda tull.
Men om han nu ska hävda att USA befinner sig i en ”emergency” vad gäller Brasilien och att han därför måste kliva in ska ju de tullar han sätter självklart vara de som är bäst för det amerikanska folket.
Vidden av korruption när han istället använder dem för att hjälpa en polare! Han försöker inte ens argumentera för att de skulle vara bra för USA. Femtio procent tills alla åtalspunkter mot Bolsonaro släppts!
Och självklart kan inte de styrande i Brasilien lika lite som i något annat land som inte är diktatur lägga sig i hur åklagare åtalar och domstolar dömer.
Det stannar inte där. Han har dessutom dragit in visumet för Bolsans domare. Fatta den. En domare är inte välkommen till ett land för att det landets president är sur för att han godkänt en husrannsakan hos hans kompis.
USAs president utövar utpressning av domare och åklagare för att påverka ett åtal. Och han gör det inte för att hjälpa USAs intressen, utan enbart för att hjälpa en vän.
Trotz allt 