Ohad Tal

  • Terrorromantiken inom KD – del 3

    Efter att ha diskuterat terrorromantiken i Kristdemokraterna i ett par dagar vill jag bara förklara varifrån jag kommer. Det började med att jag störde mig på att alla muslimhatare i KD och Sverigedemokraterna skrek ”kolla på antisemitismen i Vänsterpartiet” och därmed gav en kålsuparursäkt till alla högermänniskor som höll för näsan inför sverigedemokraterna i regeringen. ”Visserligen är SD muslimhatare, men V är antisemiter, så same same!”

    För självklart tycker jag att V borde ha städat bättre – det är bara det att eftersom det är det enda parti någon gått igenom i denna valrörelse kan ingen säga huruvida 0,75 procent är mer eller mindre än någon annan. Det kanske är helt ”normalt”. Antisemitism finns i alla grupperingar, även om den ser olika ut. Jag kan fördöma den, men jag har inte på fötterna för att säga att V är värre än exvis Sverigedemokraterna, vars sympatisörer ju som sagt uppvisar högst grad av antisemitiska attityder.

    Det cirkulerar nu en lista över V-kandidater som inte är bortstädade, och jag har tänkt att förutsättningslöst gå igenom den, men inte idag. Hittar jag terrorvurm eller judehat hos dem som är kvar kommer jag inte att hymla med det. Det finns inget självändamål för mig att försvara något parti alls. Längre.

    Men här är problemet med KD-kandidaterna, och följ med ända ut i hörnen.

    Jag har, vilket kanske förvånar er, mer förståelse för folkmordsförnekarna än för bosättarterrorvurmarna.

    Folkmordet i Gaza är förstås värre, men där går det – tills FN och journalister fått fullt tillträde – any decade now – att skylla på att man inte tror på någon annan än IDF. FN ljuger, läkare ljuger, sjukhusen ljuger, de lokala journalisterna ljuger, The New York Times ljuger, bara Israel talar sanning och därför ”vet” vi alla att de gör precis allt som står i deras makt att säkerställa att så få civila som möjligt dör, och alla i Gaza hade supermycket mat hela tiden och alla sjukhus och skolor var raketbaser. Ungefär.

    Vi kan tycka att de är mer än lovligt korkade, naiva, enögda, whatnot. Men så länge de inte uttrycker rakt ut att de önskar att alla i Gaza ska dö – vilket det finns de som gör, men då är de inte folkmordsförnekare utan -förespråkare – är det inte säkert att de är psykopater. Förnekelsebubblan är tjock.

    Detsamma går inte att säga om dem som är bosättarterroristvurmare, som representanterna för KD. Det finns absolut ingen möjlighet att förneka vad som händer där. All information är dokumenterad av etablerade internationella medier och organisationer. Det går kanske att med lite vilja motivera den illegala ockupationen, men bosättningarna har bara ett enda mål:

    Att ersätta ett urfolk med invandrare, eftersom urfolket har fel ”ras”. Kristna och muslimska palestinier, med rötter i området sedan tusentals år, fördrivs dagligen från sina hem.

    Ebba Busch har talat vid en manifestation organiserad av Sionistiska federationen, som är ansluten till bosättarstödjande WZO. Hon har senare sagt att bosättarpolitiken saknar stöd och att KD stöttar sanktioner mot extremistiska bosättare, men jag har inte hittat att hon tagit avstånd från sin medverkan vid manifestationen.

    Lars Adaktussons rasism mot palestinierna och terrorvurmande går längre. Han har rest till bosättningarna och skrev där under ett löfte att motarbeta EU:s krav på särskild märkning av varor från de illegala bosättningarna – för övrigt i motsatt riktning mot den linje Sverige nu driver.

    2019 organiserade han personligen ett möte i Riksdagen med bosättaraktivister, varav en aktivt uttryckt att han ville utvisa samtliga palestinier från Västbanken. Han ordnade också andra möten där dessa terrorister fick tala.

    I hans svar till mig igår skrev han ”Bosättarvåldet är oacceptabelt och ska fördömas. Vilket den israeliska oppositionen varit mkt tydlig med.” Detta är enda gången jag sett ett sådant uttalande från honom, och då var det reaktivt, och den etniska rensningen stöttar han ju som sagt aktivt.

    Sedan har vi Mikael Oscarsson och Magnus Berntsson, som träffat politiker och aktivister, bland annat Ohad Tal. Det kan säkert finnas fler – jag har bara skrapat på ytan.

    Vi är alla överens om att fördrivningen av bosniaker och kosovoalbaner var brott mot mänskligheten, och att den antisemitiska fördrivningen av judar i efterkrigstidens Östeuropa var barbarisk. Att dessa representanter för ett kristet parti så sent som på 2020-talet ändå kan ha så barbariska värderingar är för mig obegripligt.

    Det är därifrån jag kommer.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Svensk partipolitik · Terrorromantiken inom KD


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Antisemitismanklagelser som strategi

    Det står alltmer klart att detta var poängen hela tiden. Vrid ”ni tänker regera med rasister”-vapnet ur händerna på vänstersidan genom att hålla fokus på den påstådda antisemitismen i Vänsterpartiet.

    Jag tror också det funkade. Det gav moderater och liberaler som inte ville rösta på en regering med sverigedemokrater en ”jamen de andra är lika dåliga”-väg ut.

    Det är därför det är så viktigt att bottna detta – för de är inte likadana. Muslimhatet och rasismen mot palestinier hos Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – och även terrorvurmandet (!) hos Kristdemokraterna – finns i toppen. Det handlar inte om företrädare långt ner på listorna, på i stor utsträckning icke valbara platser, som sopas bort när de hittas.

    Och det är det det handlar om. Står partiet V för antisemitism?

    Som jag visade igår, och tänker gräva vidare i: nej, absolut inte! De står för annan politik jag som bekant absolut inte håller med dem om, men det är fegt och ohederligt att säga att partiet är antisemitiskt.

    Så varför dyker då dessa individer upp? Jo, för att till vänster, i Sverige, finns de som hyser antisemitiska konspirationsteorier, och dessa ska självklart aldrig få representera partiet. Samma sak med ”terrorvurmare” i form av dem som förespråkar våld mot civila. Partiet är inte ansvarigt för sina väljares åsikter, men de är ansvariga för att hålla dem borta från listor och talarstolar.

    Jämför med valstugeskandalen 2002. Flera lokala politiker från Moderaterna avslöjades med rasistiska uttalanden, och partiet tog avstånd, pressade dem att lämna och uteslöt i något fall en företrädare. M var inte ett rasistiskt parti, men ett parti som gillades av rasister. Den gången var det, såvitt jag minns, vänstersidan som utnyttjade situationen till att anklaga partiet Moderaterna för att göda rasismen.

    När det gäller KD och Sverigedemokraterna, däremot, finns, som redan konstaterats, muslimhatet och rasismen som en del av partiernas faktiska politik och av retoriken från toppen.

    Och som två SOM-undersökningar visar är Sverigedemokraternas väljare de mest antisemitiska i Sverige, vilket gör att jag är rätt säker på att om någon orkade gräva sig igenom det partiets listor torde minst lika många judehatare dyka upp.

    Vad gäller anklagelserna om terrorvurmande vill jag påstå – motbevisa mig gärna – att KD är Sveriges i särklass värsta parti. Ja, formellt tar man avstånd från bosättarterrorismen på Västbanken, men här är några exempel på hur ledamöter av betydelse ”vurmar” för vad FN-experter kallar ”settler terrorism”, utan att partiledningen tagit avstånd:

    Jag vill inte härmed frita V från ansvar – de behöver förstås hålla precis samma fokus på ”sina” antisemiter som M behövde på sina rasister och antisemiter tills Sverigedemokraterna dök upp och enligt mig absorberade dem.

    Men vi behöver minnas att till och med det uttalat pro-israeliska Judiska centralrådet har konstaterat att V-ledningens ställningstagande mot antisemitism är ”tydligt och genuint”. Det gör det svårt att försvara hur exempelvis Alice Teodorescu Måwe nu uttrycker sig om dem. Jag har inte hittat något engagemang mot antisemitism från henne förrän hon började hetsa mot Palestinarörelsen.

    Jag har nu som sagt kommit fram till att det jag från början upplevde som allmänt hyckleri från högersidan snarare är en look-over-there-strategi. Jag kan inte bevisa det, men det känns som om åtminstone delar av högersidan kommit överens om att använda svenska judars trygghet som vapen mot ett parti som faktiskt kämpat för den i många år, och för att slippa ta ansvar för de verkliga rasisterna och terrorvurmarna som man nu omfamnar.

    Och att döma av hur snabbt gapet mellan blocken försvann under de sista veckorna har man enligt mig lyckats.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Rasism · Israel-Palestina


    Följ diskussionen på Facebook: