Det här är en sådan inskränkt, slö och hånfull analys att jag blir matt.
Det är en sak att inte acceptera att Israel begår de brott mot palestinier vi bevisligen ser varje dag. En helt annan att kalla alla oss som vill sanktionera Israel ”judehatare”.
Historien kommer att döma dem som stöttade folkmordet, apartheiden och den etniska rensningen lika hårt som dem som stöttade 40-talets folkmord.
Vi behöver lyssna till judar som faktiskt är utsatta idag – dvs den grupp israeler som dagligen kämpar för palestiniernas rätt trots hot om åtal och indraget medborgarskap från det så kallade ”demokratiska” styret. Vi behöver stå upp för dem och för de palestinier som mördas, fördrivs, våldtas, fängslas och torteras varje dag. Som ser sina familjers olivträd huggas ner och sina djur torteras ihjäl. Detta är inte komplicerat för den som har en någorlunda välfungerande moralisk kompass.
”Låter som ett märkligt folkmord där man försöker minimera antalet civila dödade.”
”Om Israel verkligen hade velat begå folkmord hade de ju inte varnat folk! Och de hade kunnat släppt en atombomb över Gaza!”
Så det borde inte behövas, för svaret är så självklart, men eftersom detta ideligen återkommer är det lika bra att beta av frågan en gång för alla:
Om Nisse vill mörda sin fru men ändå avstår, beror det förstås på att han inte vill ta konsekvenserna av mordet. Han måste göra det på ett sätt som får omvärlden att tro att döden var en olycka eller åtminstone inte hans fel. Det är därför Agatha Christie skrev romaner och inte one-pagers.
Att IDF navigerar inom ramen för vad de uppfattar att omgivningen kan acceptera betyder inte att de inte vill mörda alla palestinier, och inte heller att de inte mördar så mycket de kan när de tror att ingen får reda på det.
Det som gör Israel så unikt är att alla som vill försvara dem bara behöver ett uns av undanflykt att spinna runt. Inget fotbollslag har någonsin haft så hängivna supportar.
Israel är som sagt väl medvetna om att även om de aldrig mister sina verkliga supportrar behöver de ge dem tillräckligt mycket ”vi är världens mest humana armé”-ammunition för att influencers och Twittermobben ska kunna manövrera förbi folkmordsanklagelserna. Och det går inte att övertyga den som tar IDF:s ord som otvistbar sanning.
Men det går åtminstone att peta hål på påståendet ”varför varna om de tänker begå folkmord?!”.
Jag vill bara lite kort svara på kommentarer jag fått på sistone:
”Du hade inget svar på det?! Jag ställde frågan förut, men du svarade inte!”
Så jag kollade precis. De senaste 28 dagarna har jag snittat på 517 Facebook-kommentarer och Twitter replies om dagen. Och visst är en del av dem från mig, men å andra sidan svarar jag ofta på shares/retweets av det jag skrivit och de är inte inräknade, så – ”runt 500 svar om dagen” kan man utan att överdriva säga att jag får.
Så om jag inte svarar betyder det inte nödvändigtvis att jag ghostar er. Inte heller att jag ”inte vågar svara”. Tagga mig igen, om det är viktigt.
”Du har inte skrivit något om valfusket, det säger allt!”
Olika varianter på det har dykt upp på sista tiden. Samma sak brukar hända när något sensationellt mord utfört av en utrikesfödd eller liknande har inträffat. Och jag undrar alltid vad som försiggår i huvudet på dem som drar slutsatsen att jag ”minsann vägrar se problemen med invandringen” utifrån det faktum att jag inte liksom nyhetsrapporterar runt brott potentiellt begångna av invandrare eller muslimer eller annan grupp.
Jag väljer ämnen utifrån vad jag går och tänker på. Vad som skaver, inspirerar, chockar, glädjer, bekymrar mig – i Sverige och resten av världen. Ouppklarade mord och valfuskutredningar kan andra hantera, tills jag plötsligt en dag slås av en tanke jag vill dela med mig av.
Mitt fokus idag är att knäcka vad jag döpt till islamiseringsmyten i alla dess beståndsdelar. Den är ett eko av det förra tjugotalet, och den har samma mål: att utrota en abrahamitisk folkgrupp. Måhända inte medelst mord – än – ”bara” förvisning från Sverige och västvärlden. Men retoriken är densamma som då.
Israels och Israelvänners censur klättrar allt högre, och i motvind. Vi har nått en sorts brytpunkt när alltmer desperata Israelapologeter vidtar åtgärder de tidigare undvikit.
Först var det Francesca Albanese, FNs utredare av brott mot mänskligheten och expert på Israel-Palestina. Hon har absolut varit superkritisk, och man skulle kunna säga ”partisk”, på samma sätt som jag önskar att världen varit ”partiska” under andra brott mot mänskligheten, men hon har inte gjort något annat än sitt jobb, och ändå har Israel övertalat USA (gissar jag, fast det är möjligt att de kom på det själva) att sanktionera henne. Det är en åtgärd som annars bara används mot grova brottslingar som ryska oligarker, inte mot en italienska som i egenskap av sitt jobb säger sådant de inte gillar. Nu har hon inga konkreta tillgångar i USA, men de har ändå ställt till det ordentligt för henne och använder henne för att skrämma andra till tystnad.
Sedan har vi flotilla-folket, som kidnappas på internationellt vatten i strid med all folkrätt, och även de som annars är böjda att hålla med Israel har svårt att motivera hur detta kan vara ok.
Så har vi Zohran Mamdani, NYs borgmästare, som är väldigt populär långt utanför de egna leden, och som för första gången på 60 år inte vill gå i en parad som hyllar landet Israel. Inte det judiska folket, utan landet. Och varför skulle han det?
Först och främst är det inte normalt att borgmästare årligen hyllar ett helt annat land som inte har med det egna att göra. Så redan där blir det konstigt.
Sedan har vi ju den bagatellen att Israel i mångas ögon inklusive mina just nu begår krigsbrott, terrordåd, apartheid och framförallt folkmord, och att då tåga med Israel skulle vara att ta ställning för allt detta och mot palestinierna. Ungefär som att tåga med Ryssland.
Men vad gör då Israel? De läser situationen helt fel och drar antisemitkortet fullt ut utan att fatta att de redan i en majoritet av New Yorkers’ ögon överspelat det fullständigt, och de är så klantiga att de skickar dit en delegation ledd av Knessets talesman Amir Ohana, som många gånger sagt att palestinier inte har någon rätt till ett eget land, och propagerar för deras utplåning från Västbanken och Gaza. Alldeles bortsett från det vidriga i detta är det ju också kontraproduktivt. Knappt någon som inte är die-hard pro-Israel är längre på landets sida i New York.
Jerusalem Post: ”Mamdanis val att behandla judisk nationell identitet som skamlig är bara ytterligare ett mönster: En borgmästare som inte står tillsammans med sina judiska väljare på deras stoltaste offentliga dag, eftersom det skulle knyta honom till Israels existens att stå där, har tydligt sagt till dem vad han tycker om dem.”
Tror de verkligen de orden går hem i de New Yorkska stugorna, där en tredjedel av de judiska väljarna röstade på Mamdani, väl medvetna om var han stod?
Så slutligen kom en artikel i Haaretz.com, Israels äldsta tidning, idag, som berättar hur deras högsta domstol haft förhandling gällande israeliska myndigheters rätt att bojkotta dem. Inte annonsera, inte låta sig intervjuas, inte prenumerera med mera, på grund av att tidningen kritiserar styret och ”tar fiendens sida”. USA under Vietnamkriget, Tyskland på 30-talet, Ryssland idag – Israel går längs väl bevandrad stig.
De skulle ha bara suttit still i båten. Inte slängt sig med en massa genocida uttalanden, inte ljugit om 7 oktober, inte ha köpt en armé av influencers så hade de inte varit där de är idag, utan kunde ha folkmördat i godan ro nästan helt under radarn. Ju mer de drunknar i sina egna lögner och desinformation, desto mer sprattlar de och desto fortare drunknar de.
Israel har nu bara en väg framåt, och det är att göra som Tyskland post WW2: total avbön, sluta med all självömkan, ta ansvar, sluta yla om att utrota palestinierna från deras hemland och visa att de verkligen vill ha fred. Då först kan omvärlden förlåta och börja en väg mot helande och fred för alla from the river to the sea.
Många reagerade när jag skrev att jag inte tänker läsa Israels rapport och tycker att då kan jag inte uttala mig om den, och jag ser förstås poängen där, så jag tänker förklara en gång till varför. Det blir lite upprepningar, sorry för det.
Min kritik mot rapporten är förstås inte innehållet i sig utan hur den tillkom.
Det är belagt att IDF och regimen kände till attacken. Hamas hade tränat öppet i något år innan. Och vad som kallats världens mest bevakade gräns var tom den dagen. Soldaterna hade order om att inte göra sin dagliga morgonrunda. Jag hör inte till dem som tror att Hamas koordinerade med IDF – men, och jag har aldrig skrivit detta i ett inlägg förut, bara i kommentarer – allt tyder på att personer högt upp ville att attacken skulle ske och att den skulle bli så illa som möjligt, för att ha en ursäkt att invadera Gaza. Detta styrks av hur långsamt de agerade den dagen och hur snabbt de var redo efteråt och av att Netanyahu konsekvent vägrat en utredning av IDFs agerande.
Efter flera timmar skickade IDF helikoptrar till festivalen, som dödade massor av människor, både palestinier och israeler. De skickade styrkor till kibbutzerna som ”klantade sig” rejält och vi vet att de även där dödade IDF israeler. Ingen vet hur många civila israeler som dödades av palestinier och hur många som dödades av IDF. Men när folk säger att Hamas mördade 1200 judar är det inte sant. Dödande av soldater är inte mord och de civila är som sagt omtvistade. Och visst kan man lägga skulden på Hamas även för dem som dödades av friendly fire om man vill, men då måste man också köpa in sig i att IDFs dödande verkligen var av misstag och inte en strategi. Det gör inte jag.
Sedan gick det fort. De som tog hand om kropparna, Netanyahu och IDFs ledning blåljög. Bäbisar i ugnar, ihopbuntade barn som eldades upp levande, avskuret kvinnobröst som det spelades fotboll med. Syftet med lögnerna var förstås att få palestinierna att framstå som odjur, dels för att motivera soldaterna till det som senare skulle bli ett folkmord i Gaza och dels för att tysta omvärldens protester. När det senare visade sig att de ljugit var det försent. Och för mig är det rätt enkelt. När man blivit påkommen med att ljuga förtjänar man inte att bli trodd alls. Så inte ett ord som kommer ur Israels ledning eller från dem som hanterade kropparna tror jag om inte andra bevis finns. Och detta är också grunden till att jag så snabbt avfärdar rapporten utan att läsa den. Den är beställd av lögnare och inte granskad av någon oberoende person. Det räcker för mig.
I januari åkte FNs expert Pramila Patten dit. Hon ville åka tidigare, men Israel vägrade. Väl där fick hon prata med samma personer som tidigare ljugit, och hon verkar tro dem, för hennes slutsats var, som många påpekat, att det var troligt att våldtäkter ägt rum. Även på årsdagen av 7 oktober skrev hon detta. Men kommissionen som granskade vad hon hade med sig delade inte hennes slutsats, och det är därför de skrev att sexuella övergrepp förekommit – i huvudsak handlar det om hur kvinnorna transporterades eller hölls – men att belägg för våldtäkter, sexuell tortyr och sexuella stympningar saknades. Det fanns ingen kvinna som kunde kopplas till de båda förstahandsvittnenas berättelsere och den ena av dem ljög dessutom bevisligen om annat. Det fanns inga obduktionsprotokoll eller bilder. Och alla vi som sett CSI och Law and Order vet att en obduktion självklart hade visat en våldtäkt om det förekommit.
När jag för första gången skrev att våldtäkterna var obevisade, jag tror det var i somras, var många rasande. Och jag förstår det. Vi vill inte tro att ett land som Israel, som räknas som civiliserat, är kapabelt att medvetet ljuga om något så fruktansvärt.
”Så du tycker att alla kvinnor ska bli trodda utom judar!” skrev folk. Och mitt svar är förstås att ingen kvinna, jude eller ej, säger sig vara våldtagen där den dagen. Av allt mitt skrivande sedan tjugo år tillbaka finns det inget som genererat mer hat än när jag säger att våldtäkterna är obevisade. Även IRL. Och just därför vet jag att de är det. Eftersom så oerhört många människor velat motbevisa mig.
De som försvarar rapporten pekar på hur många de intervjuat. ”Jaha, och varför fick inte FN tillgång till dessa vittnen?” ”De var traumatiserade.” Ok. De män som säger sig ha sett kvinnor våldtas var så traumatiserade av detta att det tog två år för dem att våga berätta?
De pekar på allt film- och bildmaterial. Det är för mig snarare en anledning till ifrågasättande. Massor av filmer och bilder och inte någon enda visar det man vill bevisa. Någon ondgjorde sig häromdan över att jag var pervers som krävde att få se en sådan film, men det gör jag förstås inte. Det hade räckt om FN fått se den.
Jag hör till dem som tycker att detta med att ljuga om våldtäkter är bland det fulaste man kan göra. Det är att förstöra för alla verkliga offer. En stor del av min ilska mot Israel som land handlar just om deras ständiga ljugande. Jag trodde så länge på dem – det har jag alltid gjort. Jag var så naiv. Men denna lögn var en av de värsta och den kan jag inte förlåta.
Och när ett land som satt i system att ljuga i syfte att demonisera ett helt folk plötsligt två år efter att oberoende granskare konstaterat att bevis för våldtäkt saknas kommer ut med en egenhändigt och helt internt författad rapport kan vi inte återigen vara så naiva att vi tar den på allvar.
Jag har egentligen inget principiellt emot att läsa vad de skrivit. Detta är ingen bojkott. Det handlar mest om att jag inte vill slösa tid på den.
7 oktober var en fruktansvärd dag. Många brott mot mänskligheten begicks. Offren, både levande och döda, förtjänar en riktig utredning av vad som hände, varför det hände, och vilka som, utöver Hamas, bär ansvar.
The chair of Israel's investigative committee into rape on 10/7 by Hamas, @CochavElkayam, presents an old image of dead female Kurdish fighters as women sexually assaulted at the Nova music fest
During a 11/12 talk for Harvard's Maimonides Society, Elkayam referred to "an image… pic.twitter.com/DjGT1L45LI
This is the proven fraudster behind the new "Civil Commission" report on Oct 7 sexual violence which the entire US mainstream media is reporting without any critical detachment.
During a Harvard presentation, Cochav Elkayam-Levy falsely presented an old photo of female Kurdish… https://t.co/jfu1bP08ZP
Världen är på väg in i en ny fas, där Israel en dag kommer att hållas ansvariga för sin terror.
Det finns ingen annan väg framåt.
Palestiniernas rätt till sina hem och sin mark behöver återupprättas, palestinska flyktingar behöver välkomnas hem och israeliska ledare och IDF behöver dömas i internationella domstolar. Världen behöver erkänna att det palestinska folket har exakt samma rättigheter till sitt land och sin historia som alla andra fördrivna urfolk.
En dag hoppas jag att Israel och Palestina kan bli ett land, from the river to the sea, där både dagens israeler och världen alla palestinier kan leva i harmoni, men för att komma dit krävs sanktioner mot Israel. Och för att komma till sanktioner krävs en förändrad världsopinion, där vi väljare röstar fram ledare som vågar ta det steget.
Familjer mördas i Gaza nästan varje dag. Fortfarande. Inga journalister släpps in. Israel mördar och fördriver familjer från Västbanken. Israel mördar iranier och libaneser. Och världen tittar på.
Vi i Väst behöver rösta på politiker som stoppar detta.
Så i november mördade Israel en fjortonårig palestinsk pojke på Västbanken. De sköt honom, och medan han förblödde kom en ambulans, men de vägrade låta dem komma fram till honom. Istället stod sex soldater och såg på medan han dog.
Det tog detta barn 45 fruktansvärda minuter att dö. På bilden sitter han fortfarande upp. Några sekunder senare lägger han sig ner, och lyfter sin arm mot dem.
IDF-soldater är psykopater. Inte någon av dessa sex män lyfter ett finger. Protesterar. Gör något alls. Sex av sex möjliga har inga problem med att mörda ett barn.
Familjen får inte tillbaka kroppen. De kan inte ens begrava honom. De har vädjat. BBC har frågat utan att få svar. Det är standard. Israel överlämnar inte mördade barnakroppar till deras familjer, och vi kan ju bara spekulera i varför.
Israeler, dvs bosättare och IDF, har mördat 227 barn bara på Västbanken sedan 7 oktober. Inget annat västland hade kommit undan med detta. 36 barn mördades 7 oktober och världen har med all rätt fördömt detta.
Israel är en djupt perverterad stat, som måste terrorstämplas omedelbart. Att så inte skett är inget annat än rasism. Det finns inget palestinier, inklusive Hamas, gjort mot israeler som inte Israel gjort många gånger värre mot palestinier.
FILE PHOTO: Al Jazeera journalist Anas Al Sharif, who was killed in an Israeli strike on August 10, 2025, stands at a landfill as he reports the news in Gaza City August 13, 2024. REUTERS/Dawoud Abu Alkas/File Photo
Jag vill bara påminna om att det har gått över två år sedan internationella journalister släpptes in i Gaza, att nästan 300 journalister mördats av Israel och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Jag vill också påminna om att Israel blockerar läkare och hjälporganisationer de inte gillar, och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Vidare vill jag påminna om att 90 procent av Gazas befolkning bor i tält eller annan temporär bostad, att det är vinter där också, att maten är knapp och att vi fortfarande inte har någon aning om hur många familjer som krossats under husen, och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Slutligen vill jag påminna om att varje dag mördas och fördrivs palestinier i/från Västbanken, medan ledarna för Israel skrattande basunerar ut att de tänker ta över hela Palestina från det palestinska folket, och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Detta är vår generations skam. Om tjugo år, kanske förr, kommer våra barn och barnbarn att fråga hur vi kunde acceptera detta. Vilket är ditt svar? För att du inte visste? För att du var rädd att bli kallad antisemit? För att du inte gillar muslimer?
Stå åtminstone bakom kravet på att släppa in journalister i Gaza, om du inte vill tro de lokala!
Läs Gideon Levys berättelser från Västbanken! Det finns ingen ursäkt för att inte vara informerad om vad som händer där, i dagsljus, varje dag.
Innan jag ”radikaliserats”, som några uttryckt det, och fortfarande lite tillspetsat trodde att Israel var raktigenom goda som bara gjorde vad de behövde för att skydda sig mot terrorister var det svåraste att försvara de illegala bosättarna. Nu diskuterade jag sällan eller aldrig Israel-Palestina, väl medveten om min bristande kunskap, men om det någon gång hände var det där jag gick bet.
Hur mycket jag än vände och vred på situationen finns det en logisk vurpa i tankefiguren att Israel ”bara” vistas på palestinsk mark för att de måste skydda sig mot terrordåd, samtidigt som bosättare på bosättare flyttade dit.
Länge tröstade jag mig med att de nog var få, tills siffran 750 000 chockade mig totalt.
Jag såg klipp på klipp och tänkte att men detta kan ju inte stämma. Hur kan Israel, det goda landet, gå med på det här? De måste ju rimligtvis placera dessa banditer i fängelse! Döma dem.
Så jag läste statistik och insåg hur få som öht ens häktades av alla mördare, våldtäktsmän, tjuvar och banditer.
Kvinnan som skulle föda barn, och på pur jävelskap vägrades åka till sjukhuset, och tvingades föda i bilen och barnet dog.
Mannen vars bosättargrannar släppte in sina får på hans mark så att de åt upp de grödor hans familj behövde. Han ringde den ”polis” som finns på Västbanken, och de vägrade komma, så till slut sprejade han grödorna med något som skulle få dem att smaka illa. Då ringde israelerna till IDF, som kom och häktade mannen.
Klockarens son, 16 år, var ute och sparkade boll med sin lille kusin, och hade missat att IDF hade utlyst utegångsförbud, så de sköt ihjäl honom. Till er som tror att Israel inte mördar även kristna.
De går regelbundet in i människors hus helt öppet och stjäl deras smycken och kontanter, och ingen vågar säga något.
De åker i en jeep och skjuter prick på palestinier för att det är skoj.
De våldtar.
De eldar upp bilar, och undertecknar med en Davidsstjärna. Hände häromdan.
Så har vi mannen som kastade sten på en äldre kvinna som ville skörda sina oliver.
Lägg till detta att det finns vägar som bara israeler får köra på, vilket är en anledning till att samtliga expertorganisationer med rätta kallar Israel för en apartheid-stat.
Jag menar att precis varenda vuxen bosättare är en terrorist. Redan det faktum att du är beredd att flytta till ett land som är ockuperat och leva i ett apartheidsystem som gynnar dig på urbefolkningens bekostnad räcker imo. Ingen gör så som inte är psykopat.
Än värre blir det av det faktum att många bosättare inte alls kommer från Israel, utan från helt andra länder. Deras ”ras” ger dem rätten att bara resa till ett område där de aldrig vistats och ringa på någons dörr och säga ”dra härifrån, ditt hus är nu mitt”.
818 palestinier har fördrivits bara denna månad.
Någon har hävdat att det minsann finns goda bosättare, som försöker vara snälla mot palestinierna, och det är som att vara en ”god” våldtäktsman, som bryr sig om sitt offer. Om man absolut vill leva där av religiösa skäl eller andra ska man lämna landet, verka för ett fritt Palestina, och sedan, när det lyckats, be invånarna om lov att få flytta tillbaka, på deras villkor. #ConsentIsKey #göromgörrätt
Israel är en demokrati. Det israeliska folket har röstat för detta. En majoritet är alltså helt ok med det.
Men många underbara israeler, som Gideon Levy, som många i Gen Z, protesterar. Och jag älskar dem. De sitter i fängelse hellre än gör militärtjänst. De utsätts för utfrysning och trakasserier. De är fullt jämförbara med de underbara tyskar som gömde judar under holocaust, men de är i minoritet. Vi hjälper inte dem genom att försvara Israel. Vi behöver lyssna på dem, som är modiga nog att kräva att vi i Väst sanktionerar deras fosterland.
När det gäller bosättarterroristerna är verkligen den stora fördelen med att vara ”radikaliserad” att jag aldrig mer behöver ens försöka försvara dessa psykopater.
Nu när grönlänningarna kan andas ut en smula vill jag påminna om att IDF och israeler fortfarande mördar barn och journalister både i Gaza och på Västbanken, och att palestinier lever i blöta, kalla tält utan tillgång till tillräckligt med mat, mediciner, vård, att apartheidprojektet på Västbanken fortgår, att kropparna från förmodligen tiotusentals, kanske hundratusentals oidentifierade döda i Gaza dagligen krossas under bulldozrar och att bara en minoritet av Israels befolkning har några som helst problem med det.
Vad spelar det för roll att de är ”Mellanösterns enda demokrati” när majoriteten röstar på apartheid och folkmord?
