Sionism

  • Från Hebron till delningen

    Historiskt fotografi från Hebron 1929.

    Ett kritiskt argument för varför Israel behövde skapas på palestinsk mark är pogromerna på judar i området, och då i synnerhet massakern i Hebron 1929. Netanyahu med flera fokuserar enormt på just den händelsen, som absolut var fruktansvärd. Närmare sjuttio judar mördades i ett upplopp som i grunden handlade om ett missförstånd.

    Syftet med att älta massakern i Hebron är förstås att få palestinier att framstå som rasistiska barbarer. För att förstå varför jag anser att just denna händelse är irrelevant IDAG behöver vi rådda lite i hur Palestina såg ut under Mandatory Palestine.

    Palestina var ockuperat av britterna. De ville förstås liksom alla ockuperade folk bli fria. I den frihetskampen valde många sionister att kämpa på britternas sida. Det var taktiskt rätt av dem – de hoppades att britterna en dag skulle ”ge” dem landet. Helst hela.

    Notera att jag skriver ”sionister” och inte ”judar”, för långtifrån alla judar – särskilt de som levat där länge – var sionister. En hel del var helt nöjda med att kalla sig palestinier och leva sida vid sida med muslimska och kristna palestinier. Dem är det särskilt synd om.

    Men det var självklart känt bland palestinierna oavsett religion att en stor grupp nyinvandrade judar avsåg ta deras land ifrån dem, och att det var anledningen till att dessa samarbetade med deras ockupationsmakt. Och det i sin tur ledde förstås till en groende aversion mot samtliga judar – inte bara sionisterna. Orättvist, javisst. Men inte olikt situationen i Sverige idag, där många menar att muslimer vill ta över Sverige. Skillnaden i Palestina under mandattiden var ju att palestinierna faktiskt hade rätt. Sionisterna VAR till skillnad från svenska invandrare faktiskt ute efter att mörda och fördriva dem.

    Hebron brukar tas upp som det ursprungliga terrordådet. De som är emot ett fritt Palestina har en lista över ”terrordåd” begångna av palestinier.

    De har förstås noll ”terrordåd” begångna av sionister/israeler med på den listan. Och vi vet varför. Det är inte terror när muslimer dödas av ickemuslimer. Inte ens när illegala bosättare mördar random palestinier används det ordet. Det är ”bosättarvåld” och inte ”terrorism”. See what I did there?

    Den stora skillnaden mellan palestiniernas dödande av civila judar och sionisternas etniska rensning av palestinier var att de förstnämnda saknade ledning och plan. Det handlade i huvudsak om upprörda folkmassor eller små enklaver som ibland kände ett reellt hot och ibland var felinformerade, som i Hebron-massakern och i Jaffa-upploppen 1936, och agerade därefter. Och det var rätt strategiskt korkat, för det fick omvärlden att hålla med om att det judiska folket behövde ett eget land. Men min poäng är att det inte var ”det palestinska folket” som begick dåden, utan enstaka palestinier. Och det fanns också många icke-judiska palestinier som värnade om sina judiska grannar. Som gömde dem och som lät dem få bo i deras hem.

    När sionisterna däremot gick från by till by och mördade och fördrev palestinier var britterna på väg bort. Få vittnen fanns. Och britterna hade ingen lust att bråka med dem. Morden och fördrivningen var planerade. Inte organisk.

    Fotograferad boksida med ett avsnitt om Plan Dalet ur Ilan Pappés The Ethnic Cleansing of Palestine.
    Ilan Pappé, The Ethnic Cleansing of Palestine.

    Ingen vet förstås om Palestina hade kunnat bli ett tryggt land för judar om inte FN beslutat om delningen 1947. Vid det laget var redan hatet mellan folkgrupperna etablerat.

    Men felet var inte delningen i sig, utan hur den genomfördes. Naturligtvis skulle inte État juif ha ritats över områden där nästan hälften av alla boende var muslimer och kristna. Och naturligtvis skulle inte FN och britterna, som visste att sionisterna var beväpnade till tänderna, ha lämnat landet utan att säkerställa att icke-judiska palestinier hade rätt att leva kvar i sina hem.

    Det är det felet som behöver rättas till. De mördades historia behöver berättas, och de palestinier som fördrevs behöver få sina hem tillbaka, alternativt kompenseras om de rivits. Marken tillhör dem. Och självklart ska alla israeler lämna Palestina omgående.

    Vi kan inte rädda de mördade judarna i Hebron eller Jaffa och inte heller de mördade palestinierna i Deir Yassin och Tantura.

    Men vi kan ändra det fel FN begick 1947 och återbörda stulen mark och egendom till barn och barnbarn till dem som fördrevs för att de hade fel religion.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Samhällsdebatt


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Vem driver bort kristna palestinier?

    Historiskt fotografi av människor som anländer till Betlehem för julfirande, 1890–1923.

    Jag hade en lång diskussion med någon häromdan som på fullaste allvar hävdade att anledningen till att den kristna befolkningen i Palestina sjunker är att muslimer är elaka mot dem.

    Som bevis för detta anförs att antalet kristna i Israel ökar, medan antalet minskar i Västbanken och Gaza.

    Well. Vad gäller kristna palestinier är det förstås inte muslimska palestinier som mördar och fördriver dem och utövar apartheid mot dem och tvingar dem att fly, och det är inte små muslimska pojkar utan pojkar i kippa som spottar på präster i Jerusalem. Det är inte Hamas och Palestinska myndigheten som bombar kyrkor. De kristna palestinierna utsätts för samma folkmord och apartheid som övriga palestinier.

    Så varför stiger antalet kristna som bor i Israel? Rimligtvis för att de kärleks- och arbetskraftsinvandrar. Israel har – än så länge – en ganska blomstrande high tech-industri, och dessutom invandrar många sekulära judar enligt law of return, och de kommer från Västvärlden och har därför ofta shiksa-fruar/män. Notera att detta är min slutsats – jag har inte grävt i siffrorna – men det är rätt orimligt att kristna israeler av palestinskt ursprung (som alltid varit en väldigt liten grupp) bara för att israelerna är så goda mot dem plötsligt skulle börja föda enorma mängder bäbisar och därmed ändra demografin.

    Jag har lyssnat på intervjuer med en del judar vars föräldrar och grandparents levde i Mandate Palestine och INTE var sionister, utan ville bilda ett land med sina muslimska och kristna grannar. De berättar alla om hur bra de trivdes. Anekdoter om hur de passade varandras barn och hur muslimska vänner gav dem en get att slakta till chanukka. Och ja, jag vet förstås också om upploppen – men såvitt jag förstått var det i huvudsak mellan palestinier och nyinvandrade sionister, som stöttade britterna i deras ockupation – inte mot de judar som levat där länge. Jag tänker inte sitta och försvara Hebron här, och jag tänker inte heller påstå att det inte fanns palestinier som var antisemiter, för antisemitismen spred sig under artonhundratalet från Europa till Palestina och arabvärlden – that’s not my point – bara att många av de judar som faktiskt varit där länge var integrerade bland muslimer och kristna, precis som muslimer och kristna fortfarande är idag i Palestina.

    Hur hade världen sett ut idag om Palestina hade varit ett enda land där alla hade samma rättigheter och Nakba aldrig hänt? Eller om sionisterna nöjt sig med att bilda Israel på landområden där nästan bara judar bodde och sedan INTE hade mördat och fördrivit muslimer och kristna från État juif, utan antingen givit dem medborgarskap eller löst ut dem? För det är inte egentligen det faktum att sionisterna ville ha ”ett eget land” som var problemet, utan hur de behandlade de muslimer och kristna som levde i det land de begärt och fått.

    Allt som händer idag har sin grund i Nakba. Miljoner palestinier är idag flyktingar i och utanför Palestina för att sionister/israeler fördrivit dem eller deras förfäder från de hem där deras familjer levt i tusentals år.

    Fler artiklar:

    Israel–Palestina · Palestina efter 7 oktober


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Antisionism är inte antisemitism

    Jewish protesters holding a banner reading Not in our name, Jews oppose Israel's wars

    ”Antisionismen är den nya antisemitismen” är ett populärt uttryck, som jag tycker hjärtligt illa om. Själv undviker jag att prata om sionism, eftersom ordet har en glidande betydelse och jag vill vara precis när jag formulerar mig.

    Men oavsett vad man lägger i ordet är det en åsiktsuppsättning och inte en folkgrupp.

    Antisemitism är hat mot judar. Varken mer eller mindre. En form av rasism. Att säga ”om du är emot mina åsikter är du rasist” är en rätt horribel appropriering.

    Det har skett en total åsiktsomgruppering i USA, där delar av vänstern och delar av MAGA har hittat varandra. Det är rätt intressant att se hur poddar och politiker jag följt i många år plötsligt förflyttar sig. Israelfrågan är förstås i centrum för det nya samförståndet, men det finns faktiskt fler frågor, inte minst runt pengar och politik: donationer från storföretag, rätten att bedriva insiderhandel fast man har tillgång till hemligstämplad information och faktiskt även synen på muslimer, som länge varit så hatade på högersidan.

    För alla som vill se ett Palestina som är fritt och inte ockuperat är det självklart bra att starka röster både till vänster och höger samsas. Politiker behöver bytas ut och sanktioner införas på allvar för att Israels ockupation ska upphöra.

    För detta är en enkelriktad gata. Det är många som gått samma väg som jag: från att tycka att Israel är ett trevligt land till att inse vidden av de vidrigheter landet begår. Ingen började som Palestinaentusiast och kom fram till att det är superbra att Israel begår folkmord och att bosättare mördar, rånar, våldtar, stjäl mark och stjäl hem på Västbanken. Låser in barn och torterar dem. Våldtar dem. Svälter dem.

    När man väl insett vidden av Israels brott mot mänskliga rättigheter, överallt och under alla år landet existerat, finns ingen väg tillbaka.

    Uttryck som ”antisionismen är den nya antisemitismen” blir då en kvarnsten som liksom drar med hela det judiska folket ner i den brunn av avsky sunda människor känner.

    Och det är det verkligt antisemitiska.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Rasism


    Följ diskussionen på Facebook: