”Antisionismen är den nya antisemitismen” är ett populärt uttryck, som jag tycker hjärtligt illa om. Själv undviker jag att prata om sionism, eftersom ordet har en glidande betydelse och jag vill vara precis när jag formulerar mig.
Men oavsett vad man lägger i ordet är det en åsiktsuppsättning och inte en folkgrupp.
Antisemitism är hat mot judar. Varken mer eller mindre. En form av rasism. Att säga ”om du är emot mina åsikter är du rasist” är en rätt horribel appropriering.
Det har skett en total åsiktsomgruppering i USA, där delar av vänstern och delar av MAGA har hittat varandra. Det är rätt intressant att se hur poddar och politiker jag följt i många år plötsligt förflyttar sig. Israelfrågan är förstås i centrum för det nya samförståndet, men det finns faktiskt fler frågor, inte minst runt pengar och politik: donationer från storföretag, rätten att bedriva insiderhandel fast man har tillgång till hemligstämplad information och faktiskt även synen på muslimer, som länge varit så hatade på högersidan.
För alla som vill se ett Palestina som är fritt och inte ockuperat är det självklart bra att starka röster både till vänster och höger samsas. Politiker behöver bytas ut och sanktioner införas på allvar för att Israels ockupation ska upphöra.
För detta är en enkelriktad gata. Det är många som gått samma väg som jag: från att tycka att Israel är ett trevligt land till att inse vidden av de vidrigheter landet begår. Ingen började som Palestinaentusiast och kom fram till att det är superbra att Israel begår folkmord och att bosättare mördar, rånar, våldtar, stjäl mark och stjäl hem på Västbanken. Låser in barn och torterar dem. Våldtar dem. Svälter dem.
När man väl insett vidden av Israels brott mot mänskliga rättigheter, överallt och under alla år landet existerat, finns ingen väg tillbaka.
Uttryck som ”antisionismen är den nya antisemitismen” blir då en kvarnsten som liksom drar med hela det judiska folket ner i den brunn av avsky sunda människor känner.
Och det är det verkligt antisemitiska.
Lämna ett svar