Det är just nu mycket inne att tycka synd om sverigedemokratiska väljare, som inte riktigt rår för att de röstar på SD, för de har ju inte de åsikterna egentligen.
Är det verkligen så?
I en grupp för sverigedemokrater reagerar någon över en artikel i Expressen, som berättar hur Inte rasist mens avslöjande om en SD-politikers grovt rasistiska uttryck lett till att hon utesluts.
Inlägget lyder:
”Men tar det aldrig slut? Snart finns det inga namn kvar hos SD. Är det så svårt att tänka sig för? Varför gör de så här gång på gång?”
Ett trettiotal kommentarer anser:
- Att tjejen är klantig, som inte höll tyst.
- Att alla måste passa sig så de inte säger sånt ”av misstag”.
- Att det är Expressen som gjort fel som berättar vad hon sagt, och att det verkliga problemet är att media är ute efter SD.
En och endast en person anser att problemet är att hon har de åsikter hon har, med tanke på att hon stod på en valsedel. Jag kan tillägga att vederbörande själv verkar höra till den kategori hon konsekvent kallar ”blatte”. För de etniskt svenska sverigedemokraterna var det dock inga som helst problem att en uppenbar rasist var på väg att väljas till en roll där hon skulle ha varit med och bestämt över viktiga samhällsfunktioner.
Jag säger det jag alltid har sagt: alla sverigedemokrater är inte rasister, men i princip alla har en acceptans för rasism som vi andra normalt saknar.
De bryr sig helt enkelt inte.
Igen: Vi behöver sluta ge ansvarsfrihet till SDs väljare. Vi behöver inse att förmodligen röstar de som de gör för att de har den värdegrund de har.
Är jag orättvis?
Läs först bakgrunden, sedan kommentarerna, och döm själv.
Descendants of the Golgafrinchans 