Alltid när israelers konstiga rätt att bosätta sig i Palestina kommer upp blir det en massa helt irrelevant tjafs om ”arabstaterna tackade nej” och Arafat och Oslo och ”Bill Clinton sa” och yadayada.
Palestina är bebott av muslimska och kristna palestinier, som levat där i många tusen år, och vad Israel gör är att mörda och fördriva dem för att ta över deras hem.
Jag vill inte längre höra ”disputed territory” och ”jamen deras förfäder”. Palestiniernas förfäder har bott där oavbrutet i tusentals år, och bosättarterroristernas förfäder är i huvudsak från helt andra länder, och även om de i ”bästa” fall kommer upp i femtio-sextio procent förfäder från området flyttade de därifrån för femtonhundra år sedan eller mer.
Ryssland, däremot, ägde Ukraina för bara årtionden sedan. Och klarar man att fördöma Rysslands invasion av Ukraina, men inte Israels olagliga landgrab i Palestina, har man en horribel moralisk kompass.
Palestinas faktiska urbefolkning mördas och fördrivs. Och vi stöttar terroristerna i detta.
Jag berättade igår om hur Tucker Carlson, som jag ju verkligen inte normalt gillar, håller på att förändra unga republikaners syn på Israel och Palestina. Och pro-Israeler både i Israel och USA är med rätta oroliga över detta.
Det intressanta är att han lyckas nå fram genom att nästan helt utesluta muslimska palestinier från diskussionen, utan han fokuserar på de kristna. Och jag har dubbla känslor inför detta. Men vi parkerar dem.
Det är förstås bra att deras historia berättas. Han har gjort tre suveräna intervjuer, inte genom att själv vara suverän, förstås, utan genom de väldigt intressanta intervjuobjekten.
Mother Agapia, grekisk-ortodox nunna (syster till George Stephanopoulos), som verkat i många år på Västbanken, publicerad i höstas. Hon är ju inte själv palestinier, men hon känner dem väl.
Två kristna män av palestinskt ursprung, den ena israelisk medborgare och ärkebiskop, den andra jordansk medborgare som studerat i USA. Gissa vem som känner sig mest välkommen i sitt samhälle.
Nu senast Fares Abraham, präst från Beit Sahour, en by nära Betlehem där herdarna fick budskapet att Jesus var född. 80 procent är kristna där. Han och hans fru har mer eller mindre flytt till USA.
”Om du är en kristen sionist ska du veta att dina åsikter och ibland dina pengar finansierar fördrivning och mord på världens äldsta kristna församling”, sa Tucker. Hårda ord.
Intervjun är skakande, även för mig, trots allt jag läst. Han berättar hur hans barndomsvän blev skjuten i huvudet genom fönstret när han satt och åt middag med sina föräldrar, hur hans mor blev skjuten i ryggen i deras trädgård, han berättar om medveten apartheid, stölder av hem och vatten och andra begränsingar, hur barn inte kan ta sig till skolan, och hur IDF rakt ut säger till honom att ”eftersom du är kristen kan du resa någon annanstans, detta är vårt land”. IDF tog över en familjs hem, och en dag stod en soldat på taket och kastade en stor sten i huvudet på en familjemedlem så att han dog. Bara därför att.
Så jag gillar inte att dra genkortet. Men om man ska dra det, dra det rätt.
Dagens judiska bosättare kommer oftast inte ens från Israel, utan de flyttar direkt dit från helt andra länder, sponsrade av kristna församlingar. Europeiska judar, som exempel, har till 60 procent rötter från Mellanöstern, och 40 procent från Europa, om båda deras föräldrar är judar, vilket inte alltid är fallet med dagens ”right of return”-invandrare, så de som flyttar dit kan mycket väl ha bara något tiotal procent av sina förfäder från området.
De kristna palestinierna är, som jag tidigare berättat, till nästan hundra procent ättlingar till de judar som levde där för tretusen år sedan. DNA-analyser av kroppar har visat det. Det är ju inte konstigt, för de har ju aldrig lämnat området, utan genomlevt kristna såväl som muslimska imperier och styren. Och de har aldrig fått barn med någon muslim, eftersom sådana barn automatiskt blir muslimer, så de är världens mest ”renrasiga” judeättlingar.
Och efter att ha bevarat Jesus första kyrka i tvåtusen år får de nu höra att de inte har rätt att leva där, de mördas, bestjäls, kringskärs, bespottas, hånas, fördrivs av människor som aldrig satt sin fot i deras by,men anser sig ha rätt att bo där på grund av sin ”ras”.
Så varför har jag dubbla känslor?
Jag tycker förstås att det är kanonbra att hans berättelse kommer ut, och om den upplyser amerikansk ung höger om att kristna palestinier är på väg att utrotas från sitt hemland är det en enorm vinst. Det är ju inte sällan deras mammor som luras av sina pastorer att skänka pengar till den så kallade ”återvandringen”.
Samtidigt är hela ”låt oss fokusera på kristna”-strategin i sig osmaklig, eftersom den spelar på en hierarki där kristna är bäst, muslimer sämst och judar i mitten. Och för att nå fram till de som har den inställningen måste man liksom ”tala till rasister på rasisters vis”.
De har helt rätt. Nåja, de har rätt om man byter ut judar mot Israel. Förstås.
För ett antal månader sedan beskrev jag hur amerikanska vänstern splittrats i två delar, där unga var Palestinavänliga och gamla, som Biden och Harris, visserligen var kritiska till styret, men ändå i stort ok med allt Israel hittade på.
Nu håller det skiftet på att slå igenom även på högersidan, och det är även där unga mot gamla. Vi som följer amerikanska poddar har sett intressanta crossovers mellan exvis TYT och Tucker, och alla träffas hos Piers för att skrika på varandra och på den djupt obehaglige IDF-soldat han älskar att bjuda in som motpart.
Det intressanta med detta inlägg, samt ett par intervjuer med pro-israeler av vikt jag sett på sistone är att de faktiskt erkänner att de är rädda av två skäl:
1. Det är förstås inte bra om delar av den kommande kongressen och, på lång sikt, nästa president är en Israelkritiker.
2. Det är också problematiskt om högern faller samman.
Så ”enligt källor”, och jag svär inte på detta, ligger ingen mindre än Trumpalumpa bakom det faktum att Tucker nu är i Jerusalem för att intervjua Mike Huckabee, USAs ambassadör där.
Och Huckabees uppgift var att visa Carlson hur bra Israel är, eftersom de inser vilken makt han har över MAGA. Men Tucker tackade nej och höll bara intervjun på flygplatsen. Huckabee hade vad jag förstått erbjudit honom att träffa en utvald, kristen familj i Israel, men han tackade nej.
Som ni vet som följt mig har jag aldrig haft någon kärlek till denne stolle, med hans Putinkärlek och M&M-woke-besatthet till femtielva andra skäl.
Men han gjorde en fantatiskt intressant intervju med Mother Agapia ortodox nunna på Västbanken, se den gärna, och han ligger helt säkert bakom den enorma förflyttning republikanerna har gjort här.
Så deras fjäskstrategi mejkar logisk sense, absolut, men jag tror inte den kommer att lyckas. Hans senaste tweet är en fullständigt brutal intervju med en kristen palestinier på besök i USA. Se den! Och när du ser den, fundera över vad denna story gör med hans miljoner unga högerlyssnare.
Är FNs rapportör Francesca Albanese skyldig till att ha sagt “Israel is the common enemy of humanity”?
Nej.
Ändå har halva världen anklagat henne för att ha sagt de orden. Lägger de exakta citaten sist, så får var och en bilda sin egen uppfattning. Dock kan vi konstatera att mellan orden ”Israel” och ”common enemy of humanity” pratade hon i en minut och fem sekunder. Detta har man löst genom klipp-och-klistra-teknik. ”Doctoring” på engelska. Eller, för oss över 40, en ”marjasin”.
Så hon har nu förklarat att det inte är landet Israel, utan det system världen byggt av kapital, algoritmer och vapen som är den gemensamma fienden. Men för att komma dit behöver man verkligen läsa alla ord. Hon uttrycker sig inte bara hyperakademiskt och snårigt, utan också rätt poetiskt och målande. Man har ”huggit internationell lag i hjärtat”. Mmm.
Så alla går förstås till sina go-to-positioner. Proisraeliska tyska och franska ministrar kräver hennes avgång. FN är förbannade på dem för att de ljuger om vad hon sagt och försvarar henne, förstås.
Och en grupp franska advokater stämmer landets utrikesminister Jean-Noël Barrot för att ha ljugit.
Rent generellt skulle jag vilja uppmana Madame Albanese att använda enklare ord. Det finns inget utrymme för yvigt filosoferande när så många hatar en och vill förvränga allt man säger.
Jag är vidare alltid av uppfattningen att går något att tolka på två sätt har förstås den som säger orden tolkningsföreträde.
Men det står också rätt klart för mig, när jag läser alla hennes ord, att hon de facto aldrig syftade på Israel. Det är inte en tolkningsfråga ens, utan ett faktum. Problemet är att jag, som också är rätt akademisk och filosoferande till min läggening, var tvungen läsa två gånger och begrunda ordentligt för att komma till den slutsatsen. Twittermobben och franska ministrar har inte det tålamodet.
”The fact that instead of stopping Israel, most of the world has armed, given it political excuses, political sheltering, economic and financial support. This is a challenge. The fact that most of the media in the Western world has been amplifying the pro-apartheid genocidal narrative is a challenge. And at the same time, here also lays the opportunity. Because if international law has been stabbed in the heart it’s also true that never before has the global community seen the challenges that we all face. We who do not control large amounts of financial capitals, algorithms and weapons. We now see that we as a humanity have a common enemy and freedoms, the respect of fundamental freedoms, is the last peaceful avenue, the last peaceful toolbox that we have to regain our freedom.”
Medier världen över har tagit upp historien om de tre israeliska kvinnorna, varav en förintelseöverlevare, som tillsammans med en spanjorska besökte Reina Sofia för att titta på Guernica. De hade ”judiska symboler” på sig, och antisemiter kallade dem därför ”barnamördare”, och då bad vakterna dem att lämna lokalen istället för att försvara dem.
De var alltså tvungna lämna museet grund av deras ”judiska identiet”.
Det låter ju fruktansvärt. Så jag rotade lite.
En av dem var insvept i en fullskalig israelisk flagga.
Och de fick visst stanna kvar, men de var tvungna sluta gå omkring med flaggan. Om det kan man tycka vad man vill – förmodligen såg museichefen det som en sorts politisk manifestation – men det är förstås trams att kalla en fullskalig israelisk flagga för ”judisk symbol”. Ja, det finns en judisk symbol på flaggan, men det är ju inte den som upprör.
Det är ju uppenbart att syftet med besöket inte var att se Guernica, utan att provocera fram just den reaktion de fick.
Och det är fine. Men stå då för det.
Varje gång medier skriker ”antisemitism” åt Israelkritik förstörs empatin med verklig antisemitism. Den som faktiskt sitter ihop med den judiska identiteten.
FILE PHOTO: Al Jazeera journalist Anas Al Sharif, who was killed in an Israeli strike on August 10, 2025, stands at a landfill as he reports the news in Gaza City August 13, 2024. REUTERS/Dawoud Abu Alkas/File Photo
Jag vill bara påminna om att det har gått över två år sedan internationella journalister släpptes in i Gaza, att nästan 300 journalister mördats av Israel och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Jag vill också påminna om att Israel blockerar läkare och hjälporganisationer de inte gillar, och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Vidare vill jag påminna om att 90 procent av Gazas befolkning bor i tält, att det är vinter där också, att maten är knapp och att vi fortfarande inte har någon aning om hur många familjer som krossats under husen, och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Slutligen vill jag påminna om att varje dag mördas och fördrivs palestinier i/från Västbanken, medan ledarna för Israel skrattande basunerar ut att de tänker ta över hela Palestina från det palestinska folket, och att detta kan fortgå för att vi i Väst inte sanktionerar Israel.
Detta är vår generations skam. Om tjugo år, kanske förr, kommer våra barn och barnbarn att fråga hur vi kunde acceptera detta. Vilket är ditt svar? För att du inte visste? För att du var rädd att bli kallad antisemit? För att du inte gillar muslimer?
Stå åtminstone bakom kravet på att släppa in journalister i Gaza, om du inte vill tro de lokala!
Läs Gideon Levys berättelser från Västbanken! Det finns ingen ursäkt för att inte vara informerad om vad som händer där, i dagsljus, varje dag.
Under den andra regeringen Reinfeldt började en sorts strid mellan skribenter som liksom jag kallade oss moderater. Jag skriver inga namn här, men jag fick rätt mycket hat från dem så fort jag postade något om invandring. Deras målsättning var att få partiet att bli mer som SD och jag förstörde liksom genom att kalla mig ”moderat”.
Så kommentarer som att jag var vänsterbliven, kommunist med mera följde nästan allt jag skrev, när jag delade det i grupper.
I efterhand kan jag känna att det pågick en strid om partiets själ. Hatet exploderade när Reinfeldt slutat.
I juli 2016 skrev jag ett blogginlägg som hette ”Vi är de mest hatade”, där jag påpekade att moderater med mina värderingar är mer hatade av SD-nära moderater än vänstern är.
Och den blev viral efter att några kändisar delat den.
Efter det hörde medier av sig och jag var med i något TV-program, minns inte vilken kanal, där de bad mig säga att jag var moderat och hatad av moderater, och sedan frågade de Anna Kinberg Batra hur hon kände sig när jag var så utsatt. Det blev lite dumt, för min poäng var ju inte att det var synd om just mig, utan jag ville berätta om den större striden som pågick bland partiets kärnväljare, men i det programmet kallade hon för första och, tror jag, sista gången SD för ett rasistiskt parti. Yes. I caused that.
Och sen vet vi hur det gick. Steg för steg tappade ”min sida” mark. Jag vet ju att många av er som läser vad jag skriver också har varit moderater, men lämnat någon gång längs vägen.
Nu har jag inte kallat mig moderat på länge, annat än under inlägget om KD häromdagen, där jag påpekade att jag åsiktsmässigt är mittfåremoderat.
Men flera moderata herrar har indirekt klargjort att trots att jag är i linje med moderaterna vad gäller ekonomisk politik, skolpolitik, vård- och omsorgsfrågor med mera bör jag liksom inte rösta på partiet längre, eftersom, I kid you not:
”Moderaterna behöver ju KD och SD för att vinna valet.”
Well.
Moderaterna kan inte vinna valet om de tänker regera med SD. Hur kan någon tro att det går att få till en valseger utan oss Reinfeldtmoderater? Även om SD-stigmat har luckrats upp rejält går där en hård gräns för väldigt många. Så hur praktiskt är det av dem som vill att M ska vinna att övertala sådana som jag att det är dags att dra?
Eftersom Åkesson knappast godtar att vara stödparti en gång till lär det bli en rödgrön röra, som Bildt brukade säga, efter valet. Och jag känner att det kanske är lika bra, sorry to say.
Svensk höger behöver i lugn och ro hitta tillbaka till sina rötter.
Det har varit väldigt argt bland många som förmodligen aldrig själva ordnat en protest för att inte Palestinarörelsen protesterar mot regimen i Iran. Som jag sagt hela tiden är det väldigt konstig logik att bara för att man engagerar sig i en fråga måste man engagera sig i en annan.
Detta sagt kände jag för några veckor sedan att jag ville dra mitt strå till Iranstacken. Min resurs är ju mina skrivna ord. Jag tågar inte. Så jag la ett antal timmar på att läsa och lyssna mig igenom massor av experter, och skrev ett första inlägg om hur jag ser på saken. Jag ville diskutera och lära mig av dem som kan mycket mer än jag.
Då fick jag plötsligt massiv kritik av ungefär samma människor för att jag skrev fel saker, och det trots att jag förstås inte hade någon annan åsikt än att regimen är blä.
Det som var fel var mina slutsatser om vad som kommer att hända. Inte för att de inte stämde, utan för att de var farliga att uttala. Likaså borde jag inte skriva att Mossad beväpnat det iranska folket, för det var antisemitiskt, men jag fick ju den informationen från Israel. De har ju skrutit om detta.
Jag känner förstås en stor empati med alla svenskiranier som blir ledsna när jag skriver att jag inte tror på regimskifte i närtid. Och jag förstår på någon fläck varför ni vill att jag ska låta bli att skriva det, eftersom det kan tolkas som någon sorts uppmaning att trappa ner. Men mina ord väger inte särskilt tungt i Iran.
Svenskiranier är väldigt delade. Många av dem som kom till Sverige när shahen föll och deras barn vill se Pahlavi som alternativ. Det är ju de som varit här längst och är mest etablerade. De hejar på USA och Israel, och ser våld som vägen framåt.
Andra, som har andra erfarenheter av hans fars regim, vill det absolut inte. Det tolkas av den första gruppen som att de vill behålla den nuvarande regimen, men det stämmer enligt min erfarenhet sällan. De ser bara andra vägar till demokrati. Vidare påstår Pahlavigänget att dessa vill se fortsatt förtryck i Iran eftersom Iran stöttar Hamas, och så kan de liksom klistra ”terrorist” på sina landsmän i samma veva.
Inte rättvist.
En vanlig missuppfattning i Sverige idag är att det är kvinnorna som inte vill bära slöjor som nu blivit i majoritet och rest sig. Det är det ingen Iranförståsigpåare som hävdar.
De protesterna är absolut viktiga och har pågått ett tag, men de har varit i huvudsak fredliga, och även om våld förekommit från regimen har det varit begränsat. Det som hände för två veckor sedan var en akut samhällskollaps på grund av de sanktioner som infördes när Trump 1.0 gick ur The Iran Deal. Trump lovade dem stöd om de gjorde uppror, de beväpnades av krafter utifrån, oavsett om det var Israel, USA eller någon annan, och gick bärsärk. Fullt förståeligt. Men det blev en katastrof.
Min ursprungliga analys står kvar, dessvärre. Detta är inte en organiserad revolution utan bara kravaller, och folket som deltar har olika mål. Det finns ingen naturlig ledare, och militären är inte på folkets sida. Parametrar som måste finnas på plats för att man ska lyckas.
Och nu sitter Trump och förhandlar fram en ny ”Iran Deal”, och som någon sa, så länge ingen kan hävda att den är likadan som Obamas kommer den förmodligen att gå igenom.
I första hand vill jag förstås absolut helst att jag har fel, och att det blir en snabb revolution med en väg mot demokrati.
I andra hand att Västvärlden ställer krav på regimen för att lyfta sanktionerna, så att det skapas en väg till demokrati.
Det värsta som kan hända är om upploppen fortgår och detta bara blir en massa blodspillan.
Jag skulle önska att svenskiranier slutar hata varandra så innerligt. Eftersom absolut ingen jag stött på i Sverige stödjer regimen eller hijabtvånget utan alla vill se en demokrati måste det gå att respektera varandra. Pahlaviflaggan är inte en symbol för en återgång till kungadöme och islamistregimens flagga är inte en symbol för att behålla status quo.
Och snälla Tove et al, lägg av med att kräva att Palestinarörelsen ska använda sin infrastruktur, sin erfarenhet, sitt nätverk och sina engagerade, obetalda supportrars fritid till att sätta upp demonstrationer. Det är verkligen inte deras jobb, lika lite som de som arrangerar manifestationer för Ukraina har en skyldighet att omorganisera sig för Iran.
Om du vill se en manifestation för det iranska folket, arrangera den själv!
Jag har aldrig röstat på Kristdemokraterna, men flera mig närstående har gjort det. Ibland för att de tyckte de var bäst, ibland i form av stödröstning. Känner även många kristdemokrater. Underbara människor. Och jag gillade Alf Svensson massor. Höll inte alls alltid med honom, men han var en sorts ”hedersman”, som gubben Noak. Empatisk och engagerad.
Inte heller är jag längre formellt kristen. Jag tror på Gud, men jag tror inte att Jesus var hans son. Jag tror inte heller att Gud är en han, utan snarare en hen. Mmm. Min religion är numera min egen.
Men jag var upp i trettioårsåldern en väldigt troende kristen, och jag uppskattar religiösa av alla sorter för deras omtänksamhet och vilja att leva ett rättrådigt liv.
Deras mål är uppenbarligen att trakassera och sabotera för Sveriges muslimer. Deras rasism mot denna folkgrupp är gränslös. Hätsk. Hånfull. Deras politiska makt ska användas till att så långt möjligt förstöra för varenda en. Ingen pretens av att försöka hitta gemensamma nämnare mellan de abrahamitiska religionerna och bygga på dem.
De skriker ”antisemitism” åt alla som värnar om det palestinska folket, och de vill lagstadga om att det ska vara förbjudet att kritisera Israel – ett land som illegalt ockuperar ett annat sedan årtionden, med apartheid på Västbanken och som, även om man inte vill kalla det folkmord, åtminstone begått vidriga krigsbrott, och som sätter barn i fängelse utan dom och torterar dem.
Jag var faktiskt ett par gånger själv nära att stödrösta på KD.
Nu står partiet för en rasism som nästan överträffar SDs.
Jag är inte vänster. Jag är i allt väsentligt mittfåremoderat.
Men jag börjar känna mig som Never-Trumpers. Oerhört besviken och desillusionerad.
Hur kunde detta hända med den höger jag alltid tillhört? Hur kunde den tas över av människor med så vidrig moralisk kompass?
Jag skrev igår att bosättarvåld är terrorism, och någon anklagade mig för att ha fel, rent semantiskt, ty det är bara terrorism om syftet är att sätta press på en statsapparat för att försöka påverka politik och lagar hos denna. Mmm.
Så då frågade jag förstås om 7 oktober och Charlie Hebdo inte heller var terrordåd, men jodå, det var de förstås. Ty då var muslimer förövare (min förklaring).
”Terrorism” har olika definitioner, förstås, Den ursprungliga var franska revolutionen.
(i) utförandet av en brottslig handling eller hot om en sådan handling;
(ii) avsikten att sprida rädsla bland befolkningen eller direkt eller indirekt tvinga en nationell eller internationell myndighet att vidta någon åtgärd, eller att avstå från att vidta den;
(iii) när handlingen involverar ett transnationellt inslag.
Det finns alltså ingen möjlighet att kalla 7 oktober för terrordåd, men inte bosättarvåldet. Faktum är att 7 oktober egentligen borde kallas krigsbrott, eftersom Gaza enligt FN räknades som ockuperat territorium, och då har man rätt att attackera sin förövare. Attackerna mot baserna, som många också räknar som terror, var faktiskt helt lagliga, varken terror eller krigsbrott. Jag påpekar det ibland när folk pratar om 1200 offer. Inget våld är förstås ok, men vi behöver vara konsekventa. Om vi tycker IDF har rätt att döda palestinska soldater måste det omvända också gälla. Soldaterna på baserna hade valt att vara soldater i en armé som utför en illegal ockupation.
Nu är inte jag egentligen särskilt intresserad av att ändra benämningen på den dagen. Det kan fortsätta heta ”terrordåd” för min del. Mitt mål är inte att få Hamas att framstå som goda, för det är de verkligen inte, utan bara att peka på hyckleriet.
Och som jag skrivit många gånger förut: Om vi ser till alla terrordåd, och ta vilket femårsspann du vill sedan 1948, leder israelerna, oftast stort, vad gäller terrordåd mot palestinier.
Så varför glöms israelisk terror bort hela tiden? Varför är denna stat som sponsrar eller åtminstone inte beivrar terror nästan dagligen, fortfarande med i Eurovision, FIFA med mera? Vi låter inte andra terrorsponsrande stater delta.
Jag kan inte se något annat skäl än rasism.
Bilden visar en 55-årig kvinna som blev slagen medvetslös av en bosättarterrorist när hon skulle skörda oliver. Enda anledningen till att detta är känt är att en amerikansk jounalist tog bilden. IDF ljög då och påstod att de kommit dit och hanterat situationen. I själva verket lämnade de platsen i syfte att låta honom utöva sitt terrordåd ifred.
Trotz allt 