Gunnar Hökmark: ”I Sveriges tredje största stad talar kommunens företrädare för arbetet mot islamofobi om att bränna en svensk partiledare för att hon bär en Davidsstjärna, den råa antisemitismen har nått innanför, det är inte bara V som har problem.”
Han retweetar Fredrik Johansson, som anser att det nuvarande styret i Malmö måste bytas ut (!) för att skapa trygghet för ”stadens judiska befolkning”, och retweetar i sin tur Kvartal, som berättar att Moderaterna i Malmö ifrågasätter kommunens handlingsplan pga att Valley Ghanem som jag skrev om igår varit med och tagit fram den.
Först det absurda i att Hökmark nu utnämnt henne till ”företrädare”. Liksom. Hon var med.
Sedan finns det ju inga belägg för att hon är antisemit. Hennes ilska gällde att någon hon ser som landsmaninna sviker sitt lidande folk genom att bära en symbol som ett fiendeland använder för att brännmärka deras landsmän. Om detta kan man tycka vad man vill, men det är ju helt absurt att ledande svenska politiker och mediaprofiler lyfter fram denna privatperson för vad hon skrev under sitt eget inlägg på Instagram som ett bevis för att styret i Malmö ska bytas ut. Politiseringen av antisemitismen har blivit oerhört otäck.
Här är vad vi vet. Sverige är världens minst antisemitiska land. Det är ingen åsikt, det är vad ADL säger. Sveriges mest judehatande parti är Sverigedemokraterna. De grundades av BSS, som var nynazister.
I en tid när nyssnazisterna för första gången någonsin har en chans att sitta i en svensk regering går hela den sidan ut med storsläggan för att ta tag i antisemitismen till vänster. Inte till höger. Den spelar ingen roll. Bara till vänster.
Och samtidigt sprider man så mycket muslimhat man kan. Valspurtens budskap är busenkelt: Muslimer är läbbiga och de finns till vänster. Vi till höger tänker visserligen regera med ett nyssnazistiskt parti som rymmer fler judehatare än något annat, men genom att hela tiden anklaga Vänsterpartiet för att vara antisemiter vrider vi smidigt rasistkortet ur händerna på vänstern!
Så ja. Det står alltmer klart att anti-antisemitismen är en skenmanöver.
Davidsstjärnan är ju inte Israels symbol. Men alltför många både till höger och vänster ser den så. Det är det faktiska problemet med halsbandskalabaliken, samt det faktum att hon rakt ut sa att hon tagit på sig halsbandet för att ”V skriver kärleksbrev till Hamas”.
Jag har själv svårt att veta hur stort problem vi har med antisemitism i Sverige, och jag har verkligen försökt hitta fakta här. Judiska centralrådet har fått medel av regeringen för att polisanmäla hatbrott, men enbart när folkgruppen är judar. Allt som är brottsligt ska självklart polisanmälas, men när Brå mäter anmälningar och inte domar leder förstås detta till skev statistik. Jag kan bara se rubrikerna framför mig:
”Antalet polisanmälningar ökar lavinartat!”
Jag har aldrig kallat Sverigedemokraterna för nazister. Många i mitt antirasistnätverk gör det, men jag tycker inte man ska använda det ordet lättvindigt. Nyssnazister ja, men inte utan ”nyss”. Ändå har jag de senaste dagarna själv blivit kallad nazist under mina inlägg rätt många gånger. Ironin.
Hökmark, som ju fått min röst alla gånger han blivit vald till något, är ett djupt obehagligt bevis för att den enorma anti-antisemitismkampanj högersidan nu bedriver bara är ett verktyg för att få oss att titta bort från det faktum att man går till val på att regera med människor som Björn ”judar är inte svenskar” Söder.
Det finns förstås judar som röstar på Vänsterpartiet, och det finns förstås också judar som är engagerade mot Israels folkmord och för ett fritt Palestina.
Vilken hänsyn visar mitt forna parti dem?
Fler artiklar:
Israel-Palestina · Svensk partipolitik
