Sami

  • Stolt över mitt fosterland

    Vaknar ofantligt stolt över mitt fosterland som verkar ha vägrat Richard Jomshofs, Björn Söders, Jimmie Åkessons, Ebba Buschs och Alice Teodorescu Måwes vedervärdiga hetskampanj mot Sveriges muslimer. Det är min främsta känsla idag. Och jag hoppas deras partiers avskyvärda värderingar aldrig mer kommer att dominera en svensk valkampanj.

    Därefter är jag ofantligt och rätt förvånat lycklig över hur Moderaterna blev så mycket större än Sverigedemokraterna. Vem hade vågat tro det? Från ett underläge på ett par procentenheter till det omvända. Jag tror inte egentligen mätningarna hade fel, utan att många gamla moderater återvände på sluttampen. Det kanske verkar irrelevant, men det ändrar dynamiken – Åkesson kan aldrig i närtid komma dragandes med sitt ”vi är Sveriges näst största parti” igen, och M kan fortsätta som ett av Sveriges två statsbärande partier.

    I panelerna på Syres valvaka igår var jag uppenbart längst till höger, med en publik som trots det var intresserade av att höra hur jag resonerade. Jag gav min syn på utrikespolitiska frågor, framförallt Israel och Palestina, förstås, och på vad som händer härnäst. Det var särskilt kul att flera av er som läser vad jag skriver kom fram och hälsade. Det är fantastiskt att höra hur mina tankar påverkar människor jag tidigare aldrig mött. Det var en superkul kväll med både gamla och nya vänner. Även Sami var nöjd. Som ensamt djur bland över 200 humans blev han väldigt klappad och gullad med.

    Jag började tro Liberalerna skulle klara sig kvar efter stjärnkuppen – och jag såg det på Twitter innan jag såg det i opinionsmätningarna. Jag har blandade känslor runt det – innan den där ökända kramen tyckte jag det var trist att ett av Sveriges äldsta partier såg ut att åka ur. Partiet som alltid varit mitt och många andras andrahandsval, och som alla andra moderater har jag förstås känt många folkpartister i mitt liv.

    Men efter ödesvalet har jag absolut önskat dem nederlag. Detta parti som till min besvikelse år 2018 röstade ner en regering med M och Kristdemokraterna som ändå lovat att inte ens samarbeta med Sverigedemokraterna har nu gått all in vad gäller muslimhetsen. Inte lika illa som Sverigedemokraterna och KD, förstås, men de har underbyggt den. Falskheten hos Simona Mohamsson är stötande för mig. Men nu är de kvar, och vi får se vad de gör av det.

    Så vad händer nu, om resultatet står sig? Vänsterpartiet kommer inte att sitta i en regering. Centerpartiet kommer aldrig att acceptera det. Så vi har absolut en ”who blinks first”-situation. Men på grund av beslutet på V:s partistämma kan de inte ge sig lätt, så det kommer att ta några veckor innan de oundvikligen ger upp.

    Och när jag lyssnade på Ulf Kristersson inatt kändes det som om han absolut inte kommer att kämpa för att hålla fast vid Sverigedemokraterna – jag kan ha fel, men han verkade närmast lättad över deras kassa resultat. I mitt huvud är detta ett långt bättre resultat för M framledes än om högersidan vunnit med ett Sverigedemokraterna som var större än M.

    Så det finns som jag ser det två alternativ:

    Mest troligt är förstås en socialdemokratisk regering tolererad av V, kanske med Miljöpartiet och/eller C, som regerar med hoppande majoriteter, där KD, M och L av och till hjälper dem undan V.

    Men det finns också på samma sätt en öppning för en alliansregering, tolererad av Sverigedemokraterna. Och med tanke på hur Kristersson om och om igen upprepade att det finns en tydlig majoritet för högerpolitik i Sverige känns det som om han vill dit. Felet i den tankefiguren är förstås att både C och Sverigedemokraterna visserligen kan kallas höger, men bara om man tillämpar helt olika definitioner. Sverigedemokraterna är höger som i ”nationalister” och C är ekonomisk- och socialpolitisk höger, medan Sverigedemokraterna där snarare är vänster. Eller. ”Nationalist-socialister”, skulle man kunna säga. Eller, förkortat, ”nationalsocialister”. Mmm.

    Så ja. Jag röstade ju inte egentligen på en vänsterregering, utan på en långsiktig återgång till en stabil svensk politik, som aldrig mer kommer att erbjuda nyssnazister regeringsposter. Vi är absolut inte där idag, men vi har tagit ett första steg längs den vägen.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Valet 2026


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Liten och smart

    Sami, som ju är en shetland sheepdog, är min första småhund. Övriga raser jag haft är schäfer (via mina föräldrar), golden, welsh springer spaniel, aussie.

    Jag lärde mig rätt nyss att hundar har lärt sig att peka genom att leva så länge med människor. Det kan inte exempelvis apor, trots att de förstås är mycket närmare släkt med oss.

    När Sami vill ut i trädgården skuttar han mot mitt lår, och pekar sedan med nosen på altandörren. Det visar att han inser att jag är en individ som går att kommunicera med. Det gör inte alla hundar, enligt min erfarenhet. Min golden gick på motsvarande sätt till ytterdörren och sa voff. Men ingen annan har lyckats så tydligt med att framföra sina önskemål, så tidigt.

    Och när Sami trasslar in sig klarar han i regel att trassla ut sig genom att gå tillbaka till samma hål i häcken han sprang ut genom.

    Han lär sig dessutom nya trick väldigt fort.

    Jag har alltid levat i övertygelsen att små hundar är korkade. Får backa på det.

    Fler artiklar:

    Personligt


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Samis system

    När man har en valp är det ju inte bara vi humans som ska uppfostra dem – de behöver ju uppfostra oss också.

    När jag jobbar hemifrån får Sami gå ut i trädgården hur mycket han vill. Jag har inget staket, men han har ett långt koppel, så han kan knata runt i en radie på tre meter så länge han inte trasslar in sig. Det räcker för små äventyr.

    Hans kommando för att deklarera att det är dags är:

    1. Rusa fram till matte och skutta med framtassarna mot hennes lår.
    2. När hon uppmärksammat mig, vrid nosen och titta trånande ut genom altandörren.
    3. Fattar hon inte vinken, voffa en smula.
    4. Om inget annat hjälper, lyft upp kopplet och bläng surt.

    Fler artiklar:

    Personligt


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Pussus Gurkicus

    Så jag ville verkligen ha med min voffsling av rasen Pussus Gurkicus till Sydamerika i sommar. Har fixat pass och betalat hiskeliga pengar för ett labtest som skulle visa antikroppar mot rabies. Och han har dem, men inte tillräckligt många. Så. Han får bo hos näst yngsta dottern i sommar. “Jaaa!” skrek hon när jag frågade.

    Blandade känslor. Hade sett fram emot att han skulle skutta bredvid mig längs bergiga vandringsleder. Men också lite lättad över att slippa alla extra kostnader och trassel när han inte kan följa med in på restauranger, hotell med mera.

    Men mest av allt kommer jag att sakna lillgrisen oändligt.

    Fler artiklar:

    Personligt · Resebloggen


    Följ diskussionen på Facebook: