Skyttegrav i Verdun

När jag läst ut Män som hatar kvinnor kände jag att Stieg Larsson, hur väl han än menade, hade missat målet, och att det kan bli en smula problematiskt. De där männen som hatar kvinnor, som låser in sina offer och gör allt för att trampa på oss bara på grund av våra kön är rimligtvis ändå ganska få. Det är lite som att bunta ihop alla sverigedemokrater med Breivik, eller alla muslimer med Bin Laden.

Det blir lätt att tänka ”jag hatar inte kvinnor, jag låser inte in dem och våldtar dem, alltså beter jag mig korrekt”.

Det som verkligen förstör för oss kvinnor idag är ju inte de där hatande männen. Det är istället de människor av båda könen som inte tar oss på allvar. Som hör en kvinnoröst i telefonen och börjar prata som till ett barn. Jag råkade ut för en sådan farbror för en tid sedan. Vi hade en konflikt av juridisk karaktär, och jag försökte resonera med honom, men blev bara avbruten, tillrättavisad och hånad – trots att jag är påläst och hade rätt i sak. Jag utgår från att han inte hade behandlat min man så. Han kanske hade varit otrevlig och förbannad, men inte nedlåtande. Att vara kvinna är ofta att börja med ett minus i pondus-index. Det är att behöva kämpa sig upp till den nivå där män bara genom sin basröst startar.

Men det finns en Omvänd Värld, och det är Barnens Rike. I det landet är alla mammor Goda Feer, och alla pappor är lite smått ansvarslösa och valhänta. De kan anförtros barnen, men bara om man har lite koll på dem. Och det är förstås helt OK att skratta åt dem när de gör fel.

”Män kan vara bra föräldrar, men det vet man ju inte. Dessutom bor i många män, kanske till och med nästan alla, en latent pedofil. De är ju som alla vet allmänt sexfixerade, och sätter man en liten flicka i knät på dem kan det  hända att de inte kan kontrollera sig. Det kan vara bäst att inte utsätta dem alls för frestelsen”, anser de mest extrema representanterna. Jo det är sant. Jag har mött några av dem.

Män förvärvsarbetar betydligt mer än kvinnor, och har betydligt högre lön.

Kvinnor tar hand om barnen betydligt mer än män, och får vårdnaden tre gånger oftare i en tvist.

Det finns de som påstår att detta är för att vi är genetiskt programmerade att välja arbete respektive barn beroende på kön.

Det är möjligt att det är så, men så länge samhällets strukturer väljer åt oss, och så länge som människor av båda könen nedvärderar och föraktar våra insatser på bortaplan, och så länge som människor utgår från att vi är olämpliga innan vi ens fått chansen att visa vår duglighet, kan vi aldrig påstå att det stämmer. Vi måste börja med att betrakta nya bekantskaper som vita blad.

Kvinnor ska ha halva ansvaret och hela lönen på arbetet.

Män ska ha halva ansvaret och hela förtroendet för barnen.

Det sker när vi vågar släppa in varandra i våra världar, och när vi vågar säga ifrån till dem som generellt föraktar och nedvärderar det andra könet.

Vi kan och vi räcker till både på jobbet och hemma tills annat bevisats. Inte tvärtom.