Jag har varit skeptisk till en samtyckeslag när det gäller våldtäkt, men har funderat och kommit fram till att det nog är nödvändigt.
Det finns två huvudfall:
1. Mannen inser att hon inte samtycker, men struntar i det.
- Sömn: Julian Assange, som enligt målsägaren väntade tills hon somnat för att kunna ha sex utan kondom. Solklar våldtäkt, om det stämmer.
- Rädsla: Fallet i Tensta. Där är de flesta överens om att de hade blivit dömda om det hade inträffat efter ändringen i lagen 1 juli 2012. Alla som var där förstod att hon inte ville egentligen.
- Utslagenhet.
Dessa fall är redan idag våldtäkt, men ganska ofta kommer mannen undan genom att säga att ”jag fattade inte att hon inte ville”. Går det inte att bevisa att han fattat men struntat i det går det inte att döma. Detta med att hans insikt är huvudfrågan ger en skev ansvarsfördelning, som skulle ändras av att han måste förklara hur han stämt av med henne. Det måste inte vara ett ”ja” från henne, men om hon inte tagit något enda initiativ blir det tydligt att han varit vårdslös med att stämma av hennes vilja.
2. Mannen förstår inte att hon inte samtycker.
- Fallet i Göteborg. Hon var full, men det går inte att bevisa att han fattat det.
- Fallet i Lund. Hon sa nej. Men jag har läst domen, och det stämmer att hon sa visserligen nej av och till, men hon blandade det med att ta egna initiativ. Han uppfattade att han vid fem-sex gånger backade när hon sa nej tydligt, men att hon då tog nya initiativ. Till slut slutade han ta hennes svaga nej på allvar, men fortsatte lyssna när hon sa nej på skarpen. Och framför allt: hon sa själv till polisen dagen efter att hon trodde mannen hade missförstått henne. I det läget är det svårt att bevisa uppsåt.
Det som förenar 1 och 2 är att männen inte är värst noga med att stämma av vad hon vill. Nonchalans, eller vårdslöshet, med andra ord. Men i 1 har han begripit att hon inte ville, i 2 går det inte att bevisa att han gjort det.
Jag vill inte ha ett samhälle där man måste skriva kontrakt innan man går till sängs. Men det kan vara en bra väg framåt att en man behöver beskriva vilka steg hon tagit för att han skulle uppfatta att hon var med på det som hände. En extra fördel är att om en sådan lag fanns skulle alla de som klarar sig för att de inte ”uppfattat att hon var så full som hon var” kunna dömas. ”Hur samtyckte hon?” måste då kunna besvaras.
Dock skulle jag vilja göra bristande samtycke till ett annat brott än våldtäkt. Anledningen är att det måste finnas en skillnad mellan att strunta i att någon skriker nej och försöker ta sig loss och att inte vara tillräckligt lyhörd för att uppfatta att ett tydligt ja saknas.
Två års fängelse (även om man blir villkorligt frigiven efter 2/3) och en tillvaro slagen i spillror är ett för hårt straff för att inte ha varit lyhörd.
Idag finns våldtäkt eller icke våldtäkt. Men det är oftast inte fullt så enkelt. Därför behövs helt enkelt en skala för sexualbrott.
Descendants of the Golgafrinchans 
Jag är inte principiellt emot en samtyckeslag, men jag tror att det är ett slag i luften. En sån lag kommer knappast att underlätta för domstolarna att döma rättvist i sexualmål. Den våldtäktsmisstänkte kan fortfarande hävda att hon samtyckte.
En annan aspekt är att bevisbördan riskerar att hamna på den misstänkte, han måste då bevisa att han inte har begått brott, men det är ju åklagarens uppgift att bevisa att brott begåtts.
Svårigheten i att utverka rättvisa domar ligger i att själva handlingen som avses inte är straffbar. Det är tillåtet att ha sex, om inte minderåriga är inblandade, men i såna fall är saken glasklar. Med en samtyckeslag kommer ord fortfarande att stå mot ord, och rätten kommer att befinna sig i samma situation som nu, dvs att döma till dennes fördel som verkar mest trovärdig, eller att fria om brott inte kan styrkas.
Det här är komplext, och jag tror inte det går att stifta en bra lag mot något som är tillåtet under vissa förutsättningar, men inte under andra. Människor är komplexa och reagerar olika, och den som tror att en samtyckeslag ska täcka in den psykologi som samspelet mellan människor innebär, har nog inte förstått vidden av problemet.
Lösningen är inte att snickra på olika lagar, det är bättre att tillämpa de lagar som finns, men höja straffen rejält i de fall där våldtäkt kan konstateras bortom varje rimligt tvivel. Det skulle få en avskräckande effekt, och få den brottsbenägne att tänka efter före. De allra flesta människor förstår ju och känner instinktivt om någon är med på att ha sex eller inte.
Ja, fast om vi tar fallet i Göteborg som exempel: hon var så packad att hon inte kunde stå på benen, och han kom undan genom att kunna hävda att han inte fattat att hon var så packad. Om han ska behöva förklara på vilket sätt hon samtyckte blir det avsevärt svårare, eftersom hon uppenbarligen inte gjorde det.
Jag tror inte heller att bevisbördan blir ett problem – om han har en förklaring har han en förklaring, och det är fortfarande åklagarens sak att visa att den inte är sann. Han behöver inte bevisa det. Han behöver bara ha en historia som *kan* vara sann.
En domstol dömer inte till den trovärdigastes fördel i våldtäktsmål. Om ord står mot ord måste det finnas tekniska bevis, eller något annat som styrker att han ljuger. Ribban för beviskrav får inte sänkas för att det är ett svårbevisat läge.
Vi tillämpar inte i Sverige straff efter sannolikhet. Dvs du får inte ett högre straff för att det är 95 % troligt att du begick inbrott och lägre om det är 60 % troligt. Antingen är det inbrott eller inte. Samma när det gäller våldtäkt, och det tycker jag är bra.
Däremot tycker jag vi ska, som jag skrev, överväga om vi inte ska ha ett brott som liknar vårdslöshet i trafik. Du har inte för avsikt att köra ihjäl någon, men du kör så slarvigt att du inte tar med risken att det kan hända.
Dvs du är inte säker på om hon vill, men det bekymrar dig inte utan du fortsätter ändå, trots att det finns en möjlighet att hon i själva verket är rädd, påverkad eller av andra skäl paralyserad. Detta att inte ta hennes vilja in i kalkylen är inte ett brott som motiverar två års fängelse, men det är ändå en hänsynslöshet som borde ge ett straff. Och skadestånd.
Vi kan i alla fall konstatera att nuvarande lag inte fungerar på ett tillfredställande sätt. Endast knappt 200 fall av drygt 6000 anmälningar leder till fällande domar. Antalet anmälningar ökar men antalet fällande domar är konstant, så visst behöver nånting göras. Som sagt, jag är inte emot en samtyckeslag, och provar man inget nytt kan ingen förändring ske.