Kategoriarkiv: Svensk partipolitik

Vi är de mest hatade

Publicerat den av

Mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna finns ett gränsland av nationalistiska väljare. En del av dem har definitivt lämnat M för SD, och står nu trygga i sin nya partitillhörighet, ivrigt påhejande sina gamla fränder att också ta språnget. Ytterligare andra räknar sig fortfarande som moderater, men är besvikna på partiet. De hoppas att ledningen ska “ta sitt förnuft till fånga” och samarbeta med SD. Sedan finns det en obekant mängd personer som vandrar lite fram och tillbaka.

Till denna grupp räknar jag inte alls dem som av rent strategiska skäl vill se ett samarbete med SD, men som inte i övrigt gillar partiet, utan jag syftar på dem som har en starkt konservativ och nationalistisk värdegrund.

Symptomatiskt för många, men inte alla, av dessa gränslandspersoner är:

… att schablonmässigt kalla samtliga som inte håller med för “vänster”

… att okritiskt dela artiklar ur Fria Tider, Avpixlat och Nyheter Idag

… att avsky feminister, men samtidigt framhäva jämställdhet som en “svensk värdering”

… att vara emot i princip all invandring, även arbetskraftsinvandring, med hänvisning till “kulturella skillnader” som inte går att överbrygga och “undanträngningseffekter” som gör att även den mest lönsamme invandrare kan påstås utgöra en utgift för samhället genom att ta jobb från svenskar

… att anklaga den som inte håller med för att “köra med rasistkortet”, trots att ordet “rasist” aldrig använts, för att i nästa mening utbrista “du är rasist!”, enligt rätt mysko logik

… att vara närmast besatt av badhustider, brott begångna av invandrare i första och andra generationen och hedersvåld

… att beskriva förorter som no-go-zoner

… att vara övertygade om att det finns en sanning som inte får yttras i Sverige och att misstro “gammelmedia”

… att avsky eller i alla fall starkt misstro samtliga muslimer

… att vara EU-kritiker

… att vara övertygad om att Sverige håller på att gå under på grund av invandringen

… att hata Fredrik Reinfeldt

I denna grupp finns åtskilliga som knappt är skrivkunniga, men det finns också en del intellektuella.

Detta gränslandsfolk är mycket, mycket röststarka, och verkar ha massor av tid. De intellektuella smutsar inte sina fingrar med hat, utan håller en någorlunda god ton, men deras Facebookväggar fylls av mindre sakliga entusiaster som hetsar, hatar och delar vidare. Alla som var emot DÖ hör absolut inte till denna grupp, men det omvända gäller: alla i denna grupp hatade DÖ bortom alla gränser, och de skapade ett debattklimat i Sverige som gjorde det helt omöjligt att diskutera en enda annan fråga fram till den dag då DÖ formellt föll. En så stor makt har de.

De är nämligen alla övertygade om att Sverige håller på att gå under på grund av invandringen, och enda räddningen är en koalition mellan SD, M och möjligen KD. För att denna koalition ska bli möjlig krävs förstås att framförallt M, som hittills hållit sig kallsinniga till en dylik romans, ändrar uppfattning. Och för att detta ska ske måste framförallt ledningen övertygas.

Det största hotet mot en SD-M-KD-koalition är därför inte de rödgröna partierna, och inte heller L eller C. Dessa väljare är redan förlorade.

Det största hotet är de moderater som absolut inte under några omständigheter vill vara med om något samarbete med SD.

Moderater som jag.

Vi är de mest hatade, för vi är de som står i vägen. 25 procentenheter står och faller med att vi antingen övertygas, tystas eller förmås lämna partiet.

Om den upplevelsen vill jag berätta, medan jag fortfarande kan och orkar.

Det motstånd jag upplever är av en helt annan sort än det liberaler, centerpartister och rödgröna drabbas av, eftersom jag står på insidan, som en sorts infiltratör. Jag är en svikare. En landsförrädare. Ett verkligt hot.

Jag skriver artiklar och krönikor. Jag för diskuterar i sociala medier.

Och för varje artikel blir hatet allt mer massivt. Mer hotfullt.

Att folk blir upprörda i diskussioner är en sak. Jag är inte heller alltid ett mönster av trevlighet.

Men ett större problem, rent demokratiskt, är att jag hatas, hotas och hånas även utanför diskussioner i allt större utsträckning. Jag är inte politiker. Jag är skribent. Min person borde inte vara det relevanta när jag skriver, utan det jag uttrycker.

Nej, jag blir inte sårad, även om det förstås inte är särskilt kul läsning. Det är ibland som att vada i ett träsk. Men jag tål. Och hittills har jag oftast inte varit rädd, även om jag börjar känna en viss oro för framförallt min familj.

Men när människor, i synnerhet moderater, överlag behandlas så här vågar allt färre uttrycka sig. Vi tystas genom kränkningar, ofta kvinnofientliga sådana, hån, hot och ibland rent förtal. Vi påstås vilja bli gruppvåldtagna. Vi förklaras vara vänsterkommunister. Vi uppmanas lämna partiet.

Och till slut ger vi upp, en efter en.

Och då har de vunnit.

Och då har demokratin förlorat.

Och inte bara den.

Screen Shot 2016-07-13 at 07.20.58.png

Ur min inkorg.

a.jpg

Från hennes vägg.

Screen Shot 2016-07-13 at 08.11.47.png

 

Ur en Facebookgrupp.

Screen Shot 2016-07-13 at 07.28.35.png

Från en Facebooksida.

Screen Shot 2016-07-13 at 07.54.43.png

Från debattören Thomas Gührs Facebookvägg

M rusar, SD rasar

Publicerat den av

2080547020Dagens press präglas av analyser runt SDs fall med 2-3 procentenheter och Ms ungefär motsvarande uppgång. Den enkla förklaringen är ”M har lagt om sin migrationspolitik”.

Jag vill sätta fakta och teorier lite under lupp, för det är inte riktigt så enkelt.

Först: Moderaterna har egentligen inte lagt om principerna bakom sin migrationspolitik, som är att invandring i grunden är bra, men att asylinvandring kostar pengar, och därför måste begränsas så att vi hjälper dem som bäst behöver det.

SD anser att invandring är av ondo, och ska begränsas till ett absolut minimum. Bara ”spjutspetskompetens”, begränsad anhöriginvandring och en liten förskamsskullkvot av flyktingar ska tillåtas. Ju färre invandrare desto bättre, eftersom den som är utrikes född, och ofta även andra generationens invandrare, förstör det homogena samhälle som är ultimat. Svea Rikes fortlevnad fordrar svenske, morske vikingamän och väna, blonda och blåögda svenskor, hur mycket de än yrar om ”öppen svenskhet”.

Alla som påstår att SD och M ligger varandra nära bör minnas detta. Det är ljusår mellan SDs och Ms grundläggande syn och värderingar i denna fråga.

När det sedan gäller hanteringen av den flyktingkris vi ser idag finns ett begränsat antal åtgärder Sverige kan ta till utan att bryta mot internationella överenskommelser. Hösten visade att M och KD var beredda att gå snäppet längre än S och MP. Men bara snäppet.

Det gör att om vi tillämpar en endimensionell skala med SD i en ände och V/Fi i den andra ligger onekligen M en gnutta närmare SD, av följande skäl:

1. Samtliga partier utom V accepterar idag att vi tillämpar TUT istället för PUT för asylsökande, men M, KD och L var drivande, till skillnad från C, S och MP. Så med lite vilja kan man därför påstå att M, KD och L står en gnutta närmare SD än vad C, S och MP gör. Samma sak gäller med flera andra åtgärder av dem som ingick i regeringens och Alliansens överenskommelse från i höstas. Men ingen av dessa är M ensamt om. Och de tuffaste åtgärderna genomfördes av S och MP efter denna överenskommelse – det var då det exempelvis beslutades att alternativt skyddsbehövande inte får ta hit anhöriga.

2. M vill direktavvisa den som söker asyl i Sverige till det EU-land de kommer från. Det är imo en tossig idé – inte omänsklig på något sätt, bara inte genomförbar i enlighet med internationella förordningar. Vi kan inte slentrianmässigt skicka en ovillig person till ett land utan att landet accepterar att ta emot personen.

Men illusionen om att detta skulle vara juridiskt genomförbart delar man med SD. Det är såvitt jag kan se den enda punkt där M avviker från övriga riksdagspartier och är ense med SD.

Den viktiga skiljelinjen mellan SD och övriga partier går inte längre mellan den ena eller andra asylstoppsåtgärden, utan när det gäller huruvida vi ska jobba för att integrera dem som är här. Detta är SD helt emot, eftersom i princip alla integrationspolitiska åtgärder oundvikligen betyder att en invandrare får något en svensk inte får. Och för SDs anhängare är det centrala att skydda pursvenskar, och att med missunnsamhet, misstro och genuin avsky stå upp mot varje spår av dylik ”orättvisa”. Därför kan SD aldrig skapa en egen integrationspolitik. Medlemmarna kommer att acceptera att vissa avkall måste göras i en förhandling, men de kommer aldrig att tolerera ett eget integrationspolitiskt program. Så även om vi placerar M någon millimeter närmare SD sitter SD fortfarande väldigt långt från övriga.

Men fråga vemsomhelst som inte är påläst, och den kommer att svara att M har ”gjort upp med Reinfeldts öppna hjärtan” och nu har man en HELT annan migrationspolitik, trots att detta egentligen är snömos.

För nu kommer det intressanta. Istället för att redogöra för sin särart vad gäller migrationspolitiken faller SD in i kören och säger att ”M har lagt sig nära oss” och ”eftersom M numera yadayada”.

Detta är enligt min uppfattning en felbedömning av SDs strateger. SD tror att deras invandringspolitik är vad en stor del av svenska folket vill ha, och anser att de genom att belysa likheterna med M kan vinna över fler moderater.

Men i själva verket vet inte ”svenska folket” värst mycket om migrationspolitik alls. Många vet bara att de vill ha ”färre flyktingar”, på något sätt, men de orkar inte sätta sig in i hur. De hör att M får kritik för att de är ”för hårda”, och tänker att jojo, det är nog bra, och de gillade egentligen aldrig SD fullt ut, så därför känns det lite bra i magen att lämna partiet.

För när nu SD själva säger att M vill samma sak som dem finns ju ingen användning för SD längre. SD ligger ekonomiskpolitiskt till vänster om Alliansen, och SD har nazistiska rötter och en skock skräniga, rasistiska företrädare som många gammelmoderater har svårt att förlika sig med.

Vad SD tror att de säger är: ”Kom till oss, för vi är lika rumsrena som M”, men vad besvikna gammelmoderater hör är: ”kusten är klar, M har nu skapat en migrationspolitik som tom impar på SD, så nu kan vi komma hem igen”.

Min analys är alltså att många väljare lämnade M för SD till stor del av okunskap, och nu återvänder man av samma skäl. Det är inte åtgärderna, det är tongångarna. ”Asylstopp”, ”gränskontroll”, ”begränsad anhöriginvandring”.

Vart opinionsmätningarna tar vägen härifrån är svårt att säga, men klart är att SD hade ett unikum i sin extrema politik, och nu har man frivilligt slängt bort det genom att låtsas vilja samma sak som ett rumsrent parti. Det gör inte att samtliga väljare kommer att lämna SD. Det finns tyvärr ganska många som vill ha SD för SDs egen skull – rasister, populister, övriga främlingsfientliga med en besatthet vid svenskhet. Men jag tror aldrig de kommer över 20 procent i en traditionell opinionsundersökning (självrekryterande paneler undantagna). Istället lär partiet stabilisera sig runt 15, för att kanske sjunka något över tiden i takt med att invandringsfrågan blir allt mindre relevant, men tillfälligt stiga när övriga partier på olika sätt gör bort sig, som missnöjespartier gör.

Att regera med SD

Publicerat den av

Vågmästare med maktSedan SVT genomförde sin undersökning bland ”ledande moderater” har det varit nervöst från många håll, fullt begripligt.

SD agerar lite som slemmiga creepet som tigger och ber om bara en enda date – man ska vara så duktig och inte ha några förväntningar alls, bara prata lite och sedan får vi se vad det leder till, så snälla bara en gång, ge mig en chans, jag är inte nazist längre utan jättenormal, jag ska inte kladda alls, bara prata.

Som moderat engagerad mot främlingsfientlighet får jag i dessa dagar många frågor på nätet. Vänner till vänster pingar in mig i diskussioner, och ber vänligt att jag ska förklara vad vi håller på med. Nyheter24 påstår rakt ut i sin rubrik att ledande moderater vill regera med SD, vilket förstås är helt fel.

För det finns ingen egentlig nyhet i det som skrivs. Det är en semantisk problematik som härör ur en sammanblandning av olika begrepp, och möjligen ur att en del av de ”ledande moderater” som fått frågan inte tänkt tillräckligt långt, vad vet jag.

SVT skriver själva: ”Av frågorna som har ställts framgår inte huruvida det finns en majoritet för eller mot att Alliansen skulle regera med aktivt stöd av Sverigedemokraterna, eller endast med passivt stöd där Alliansen lägger fram sin politik med förhoppning om stöd från SD.”

Observera: ”det framgår inte”. Vi vet alltså inte hur de tänkt som svarat.

Problemet är just ordet ”samarbete” och dess betydelse.

Metod 1: Först har vi de som förordar att Alliansen ska ”ta makten” genom att lägga en budget. Detta är fullt möjligt utan att så mycket som att nicka till en SD-representant i korridoren. Man lägger en gemensam höstbudget, sedan inväntar man omröstningen, och förmodligen får denna budget då SDs röster. Då behöver statsministern för skams skull antingen utlysa extraval eller också gå till talmannen och kasta in handduken. Denna metod innebär inte att SD får mer makt, förutom en dag i solen, där man i princip väljer vilket alternativ som ska regera.

a) Ny regering utan extraval: Fördelen ur borgerligt perspektiv är att man står där med ansvaret men ingen makt, eftersom de enda två partier man kan samarbeta med för att få igenom beslut utanför budgeten är S och SD. MP och V har inte tillräckligt många mandat, såvida man lyckas komma överens med båda. Det blir alltså en extremt svag och bakbunden regering, som dessutom riskerar att åka ut 2017 på samma sätt man själva kom in. Taktiskt kan det vara bättre att gnälla i opposition än förlora röster på impopulärt regerande.

b) Det blir extraval. Det blir dyrt – för Sveriges statskassa och för alla partier. Och frågan är om det blir bättre sett ur Alliansperspektiv. Det enda parti som gått framåt mer än marginellt är SD. Så utgången är förmodligen att ja, man kan regera, men till vilket pris och hur länge?

Metod 2 är att man förutom att fälla regeringen enligt ovan samarbetar i frågor ”där man tycker lika”. Personligen vill jag inte detta alls. Frågor ”där man tycker lika” tenderar att bli frågor ”där man tycker ungefär lika” och sedan förhandlingar, och rätt vad det är har SD satt sin prägel på svensk invandringspolitik. Det blir som att gå på daten med slemmiga creepet för att ”han kan ju vara trevlig att prata med”. Efter några glas vin sitter du där och önskar du slapp honom. SD är inget borgerligt parti – det tillstår de till och med själva. De ligger i vissa avseenden ekonomiskpolitiskt till vänster om S. Det går inte att bedriva seriös borgerlig politik med dem som samarbetspartner, och vad är det då för vits med att regera?

Metod 3 är det där med att regera ihop med SD, och det har ingen ”ledande moderat” någonsin föreslagit, möjligen med undantag av Finn Bengtsson, jag har inte kollat. Det finns alltså ingen som vill det, och inte ens SD begär det. Jag begriper inte varför så många fått för sig att det är det som står på spel. Alliansen har ingen som helst anledning att gifta sig med slemmiga creepet, och solka sitt namn och förlora massor av, kanske merparten, väljare, såsom undertecknad, som aldrig kommer att medverka till att SD kommer i regeringsställning.

För oss som gillar att resonera runt matematiken i detta finns dock en intressant poäng. Det finns bara en enda skillnad mellan att regera som största block och att regera som det mindre blocket, och det är i läget där SD lägger ner sina röster, vilket såvitt jag förstått i princip aldrig sker ändå. Så egentligen borde man inte behöva vara störst för att regera. Det är fullt möjligt att göra det enligt samma princip som gällt de sista snart sex åren: SD är med i utskotten, man diskuterar där, man tar förluster där det behövs men inget samarbete utanför utskottsrummen försiggår. Så lägger man sina budgetar och hoppas på stöd. Får man det inte avgår man.

Själv vill jag inte det. Jag delar Anna Kinberg Batras uppfattning att det är bättre att regera när det finns ett någorlunda tydligt mandat för en Alliansregering, och jag ser dessutom faran med ett potentiellt extraval som resulterar i ett onödigt förstärkt SD och kanske även i att KD åker ur Riksdagen. Dessutom är man oense med Centern runt migrationspolitiken, och det skulle kosta prestige i alla ändar att sy ihop ett gemensamt regeringsförslag i dagsläget. Bättre driva aktiv oppositionspolitik, ta hem de segrar i Riksdagen man kan, och satsa på ett bättre väljarunderlag 2018.

Jag tror ärligt talat att S och MP skulle bli tämligen lättade om Alliansen la en gemensam budget. De skulle slippa krisen och trasslet med att komma överens, kunna växa sig starka i opposition utan impopulära beslut och sedan kunna peka både på regeringsoförmåga och bristande löftesuppfyllnad (för jo, DÖ var trots allt ett löfte) hos Alliansen i valet år 2018.

Varför skulle Alliansen bjuda på det?

DÖ skulle döden dö

Publicerat den av

alsace-wineyard_14904016353_oDÖ skulle döden dö. Istället för sakpolitiska frågor har detta varit en sorts politisk idée fixe för enligt min mening på tok för många alliansväljare. Går man in och läser på exempelvis Batras facebooksida sitter en eller flera Cato-kommentatorer i varje tråd, oavsett vad den handlar om, och skriver något ilsket och spydigt om DÖ.

Efter ”segern” igår står Sara Skyttedal och säger till Aftonbladet att ”från och med nu behöver man majoritet i Sveriges riksdag för att få igenom sin budget”. En av de ledande DÖ-dödarna vet alltså inte att man inte alls behöver majoritet för en budgetproposition för att få igenom den, sedan 90-talet, utan det räcker med att övriga partier inte lägger ett förslag som får fler röster.

Hon har av allt att döma drivit en stenhård linje mot något hon tydligen inte begriper eller har koll på.

Det är rätt sensationellt.

DÖ löste ett problem för båda blocken, ett för de rödgröna och ett för Alliansen. Och DÖ hjälpte Sverige att undvika extraval i en tid när tre partier stod inför partiledarbyte, som en sorts bonus för Alliansen.

  1. För båda blocken löste det problemet med det otyg i form av utbrytande av poster i budgeten som Löfvén initierat i och med de föreslagna brytpunktshöjningen.
  2. För Löfvén löste det problemet att Alliansen gemensamt kunde sänka hans budgetproposition. För Alliansen lär detta aldrig bli en issue. Ingen chans att de tre rödgröna partierna orkar med att komma överens om en budgetmotion om de är i opposition – de tycker för olika för att klara det. De hade hela förra mandatperioden på sig, och kom aldrig ens på tanken.
  3. För Alliansen löste DÖ dock ytterligare ett problem. Alliansen lovade att släppa fram Löfvén som statsminister om han ”vann”. Han lovade faktiskt aldrig samma sak tillbaka. Nu glömdes detta liksom bort eftersom det aldrig blev en fråga, men det lär aktualiseras inför nästa val. Och ingen vet hur han tänker göra. Vi kan bara anta att han kommer att återgälda den tjänst Alliansen gjorde honom i oktober förra året.

Efter folkomröstningen i Grekland dansade folk på gatorna. ”Grekland har beslutat att inte betala sina skulder! Hurra!”

En journalist frågade någon ”and what happens now?”, och den överlyckliga kvinnan svarade med övertygad röst ”I don’t know – something better!”.

Lite så känner jag över alla som jublar över DÖs död.

Själv tyckte jag som bekant att DÖ var det minst dåliga alternativet, men visst kan jag, givet vilket evinnerligt tjat det varit från mina borgerliga kamrater, delvis känna att det kanske var lika bra, för tydligen kan väldigt många inte komma förbi uppgörelsen utan ska älta den hela tiden istället för sakpolitik.

stenMånga av de alliansväljare som tjafsar om DÖ vet inte egentligen vad vi borde göra istället. De har inga alternativa lösningar på problemen, förutom

  • den grupp som vill samarbeta med SD, och som jag tar starkt avstånd från
  • de som tycker M och S och kanske någon mer borde regera i en gosig mittklump, vilket jag visserligen inte tar avstånd från, men tycker är ostrategiskt på sikt
  • de som gillar hoppande majoriteter

Men övriga har enligt min erfarenhet ingen alternativ lösning. De är bara emot.

”Something better” kommer nu. Tydligen.

It’s going to be a bumpy ride.

Löfvén missade Alliansens tre utsträckta händer

Publicerat den av

Löfvéns hand, som verkar ha nästan domnat av sin långvariga utsträckning, har varit i fokus.

Det har däremot inte Alliansens motsvarande händer varit.

Jag tror på Löfvén. Jag tror han är uppriktig när han tycker att han försökt allt. Att han inte kunde göra något annat.

Det beror på att han bara haft en enda universallösning i sitt sinne, och därför blockerat alla andra vägar framåt.

80-taletLöfvén är en högersosse. Skillnaden mellan hans syn och en vänsteralliansares syn på världen är mikroskopisk.

Till det ska läggas att han fortfarande har en nittonhundratalssyn på C och FP, och har därför lite missat att de numera står till höger om M – särskilt när det gäller grundläggande höger-vänster-frågor som exempelvis lägstalöner (C), NATO (FP) och LAS (båda). I Löfvéns värld är fortfarande M huvudfienden och sitter längst bort från honom, tillsammans med KD.

Att han ville samarbeta, kanske till och med regera, med C och FP, är därför rätt naturligt. Han vill skapa ett mittens rike, med V, M, KD och SD marginaliserade. Tänk vad fantastiskt det hade varit! M hade aldrig haft någon chans att hämta sig efter det. Han hade kunnat fortsätta regera i all oändlighet.

RegeringsbestyrLöfvéns plan förutsatte förstås den petitessen att Alliansen splittrades. För att åstadkomma det började han redan under valet att formulera att Alliansen inte skulle fortsätta finnas efter valet. När senare han ”vunnit” valet deklarerade han att blockpolitiken var död. ”Liksom, det bestämmer väl inte du?”, tänker jag då. Efter valet har han aldrig mer sagt namnet ”Alliansen”. Jag hade inte tänkt på det förrän Hanif Bali påpekade det. Löfvén säger konsekvent ”borgarna” eller ”högern”. Det gör även Aftonbladets ledarredaktion, så det verkar vara en sorts intern policy.

Löfvén tycker verkligen att han ”gjort allt” när han först frågade C och FP om de ville samarbeta om budgeten i samband med att han fick talmannens uppdrag, och sedan, efter två månader av radiotystnad, plötsligt bad om hjälp först efter att han fått veta att katastrofen var ett faktum. För i hans värld fanns en hjälp han behövde, och det var att skruva ihop en budget. Allt annat var sekundärt. När han inte fick den hjälpen vände han sig till vänstern, bröt en lång radda med uppgörelser han och hans företrädare hade med Alliansen, och visade i allt väsentligt att de var hans fiender. ”Är ni inte med mig är ni emot mig”, verkar han tänka.

Alliansens utsträckta händer

Alliansen hade en helt annan plan, och den tog form under förra mandatperioden.

De har nu under tre års tid sträckt ut diverse händer som han och hans partivänner helt verkar ha missat.

Det är nämligen enbart nödvändigt med en blocköverskridande regering om man inte kan regera i minoritet. Om det går att navigera runt SD kan ”majoritetsblocket” klara sig. Detta insåg Alliansen den hårda vägen under förra mandatperioden.

Alliansen klarade sina budgetpropositioner enbart för att de rödgröna inte la en gemensam motion. Det som händer nu hade kunnat hända närsomhelst under de gångna fyra åren. För att klara regerandet fick de dessutom bunta ihop ganska många frågor till punktvisa propositioner, och ibland blev det nederlag. Det välkända ”Alliansen regerar med stöd av SD, eftersom de röstar med Alliansen i nio av tio frågor” verkar komma sig av att de gånger främst SD röstade som Alliansen var när det fanns rödgröna motioner. Jag tänker inte neka till att SD även haft en tydlig högerprofil, men den håller på att luckras upp nu, för att vinna socialdemokrater.

Det måste ha varit en ofantlig skillnad för Alliansen. 2006-2010 kunde de göra precis som de ville, men nu var de hela tiden tvungna att balansera de andra partierna. Ur detta föddes insikten om att det vore bra att hitta en överenskommelse om att det måste gå att regera i minoritet.

Då plötsligt händer det bisarra. S får nys om att SD är på deras sida om brytpunktshöjningarn, och visar sig beredda att bryta mot budgetlagen för att få igenom denna puttefråga.

Men om frågan var liten var principen desto större. Om Löfvén inte ens kunde hålla på reglerna – hur skulle man då kunna göra upp om praxis?

Den första hand Löfvén missade var alla de många anspelningar Alliansen gjorde i samband med detta om att så här ska vi inte hålla på. Istället deklarerade både han och Magdalena A att det var minsann inte deras problem att Alliansen inte kunde förankra sin budget. Ord de borde ha fått äta upp vid det här laget.

Men det blev valrörelse, och då kom den andra utsträckta handen. Gång på gång på gång. Den framfördes av Reinfeldt, men alla stod bakom den: ”Den som får det största blocket ska också regera. Går du med på det, Stefan Löfvén?”

Och det absurda är att Löfvén aldrig accepterade detta. Han var så inställd på att ”blockpolitiken var död” att han inte tänkte ge sig in i fåniga, hypotetiska resonemang runt minoritetsregerande.

Medan Alliansen långsiktigt planerade för olika sätt att regera i minoritet planerade Löfvén enbart för sin mittenregering. Oavbrutet upprepade han att han tänkte vända sig till C och FP efter valet, och lika snabbt svarade de nejtack. Reinfeldt replikerade ju lite spydigt, efter Löfvéns knuff av Lööf, att så kanske man inte ska bete sig mot någon man vill samarbeta med.

I klippet nedan deklarerar Löfvén tydligt att han faktiskt inte hade lagt ner sina röster för att släppa fram Alliansen om de blivit större. När man lyssnar på det blir det tydligt att han kunde liksom inte tänka bortom majoritetsregerande. Hans regering innehöll MP, C och FP, och därmed basta. Han påminner lite om en friare som inte accepterar att hans tänkta fästmö(ar) inte är intresserad(e).

”Dumheter. Klart vi ska gifta oss. Du kommer att ändra dig sen.”

Den tredje utsträckta handen från Alliansen var rätt subtil. Men den fanns där. Alliansen deklarerade nämligen för talmannen att de tänkte göra som de lovat och släppa fram Löfvén, trots att han aldrig egentligen committat sig från sin sida, om och endast om han kunde garantera att han kunde få igenom sin budget.

Det kunde han förstås inte. Alla kort låg ju på bordet, så det var tydligt för envar.

Jag läste en invit i det. ”Säg att du inte klarar det, så kan vi prata.”

Och här blir de båda linjerna så tydliga. Alliansen såg nu en sista chans att diskutera sina ”konkreta förslag”, som Lööf senare uttryckte det, för hur man regerar i minoritet. Jag vet inte hur de såg ut. Men jag tror det handlar om att göra upp att man under vissa omständigheter kan tänka sig avstå från att rösta på sin budget. Det blir lite knepigt, eftersom väljarna samtidigt vill att de partier man röstat på även röstar på sin budget. Men Alliansen tänker långsiktigt, och hade säkert kunnat gå långt för att kompromissa sig fram till en överenskommelse som givit dem en lugn nästa mandatperiod.

Men Löfvén svarade ”självklart kan jag få igenom min budget”. Så bara. ”Självklart.” Vän av ordning undrade hur, och då sa han bara att det kommer att gå bra.

Sedan har vi facit. Alliansen, som trots allt hjälpt honom till makten, ignorerade han helt. Han sa till media så ofta han kunde att han hade en ”utsträckt hand” till C och FP, men pratade inte med vare sig dem eller de andra på två månader. Han kallade inte till några möten, höll ingen dialog öppen, och var dessutom extremt konfrontativ, spräckte uppgörelse på uppgörelse, och skapade en budget ihop med V som var mycket långt från Alliansens.

Först när katastrofen var ett faktum bjöd han in dem till samtal. Men då hade han missat alla möjligheter att förhandla. Det fanns liksom inget att göra. För Alliansen hade det i det läget inneburit fullständigt politiskt självmord att inte rösta på sin egen budget, och det hade dessutom gjort SD till det enda oppositionspartiet. I sitt raseri verkar Löfvén inte fatta det.

Annie Lööf har sagt att hon tyckte Löfvén skulle be om ursäkt för samarbetet med SD runt brytpunkten. Det var väl kanske inte så smart att säga just så, för det låter lite som om hennes ego var sårat och hon behövde ett ”förlåt”. Men däremot har hon helt rätt i sak. Resan utför började med att Löfvén bröt budgetreglerna. ”Det spelar ingen roll vad som hände för ett år sedan”, säger han, men jag håller med Annie Lööf om att det gör det visst. Om han inte ens kan tillstå att den händelsen var fel finns liksom ingen grund att gå vidare.

Detta extra val kan inte göra mycket gott för Sverige, anser jag. Det kan absolut inte göra något för S. Att de skulle få majoritet ihop med V och MP är utopiskt.

Vad som behövs är att Löfvén ger upp sin mittendröm, och börjar prata minoritetsregerande med Alliansen, för annars har vi samma soppa igen om några månader. Det vore också trevligt om han accepterar att kalla dem så, för det skulle betyda att även om han inte VILL att de finns accepterar han att de gör det.

Men det är inget krav.

Tycka som Hitler

Publicerat den av

ÅsiktsöverlappDetta är ett erkännande. Jag delar Hitlers åsikt att hundar är fantastiskt trevliga djur. Liksom Hitler kan jag knappt tänka mig ett liv utan hund.

Alltså måste jag vara nazist.

Eller hur?

Guilt by åsiktsöverlapp är en sån där tjatig, retorisk dumhet som jag, liksom många andra, råkar på titt som tätt. Jag har stört mig så länge på detta otyg att här kommer nu en gång för alla ett inlägg i frågan, så kan jag och övriga som vill spara det och hänvisa till det i fortsättningen, när någon gör så.

  1. Att jag skriver om främlingsfientlighet betyder inte att jag stöttar dem som vill slå sverigedemokrater. Inte heller betyder det att jag är extremvänster eller att jag vill sätta män i koncentrationsläger.
  2. Sverigedemokrater idag är oftast inte nazister. Längre. De vill i regel inte döda människor av annan hudfärg eller etnicitet.
  3. Den som röstar på Vänsterpartiet är inte ansvarig för vare sig Maos eller Stalins gärningar. Kommunismen, lika lite som andra -ismer, har inte dödat människor. Däremot har vissa kommunister gjort det. Inget tyder på att Jonas Sjöstedt vill avskaffa demokratin eller mörda folk. Han har tagit avstånd genom att sluta kalla sig kommunist. Så ge honom och andra vänsterpartister ett break.
  4. Muslimer överlag är inte ansvariga för ISIS, elfte september eller annan extremism, lika lite som kristna är ansvariga för Breivik.

Varje åsikt måste stå på egna ben, och vägas och värderas individuellt.

Hur kan det inte vara självklart?

Söndra före nyval

Publicerat den av

11586819873_49d0e55dbe_oNär Alliansen vann år 2006 var jag inne i en ganska intensiv period av bloggande på Aftonbladets blogg. Den liknade på många sätt Facebook – det var diskussioner och vänskapsband – och ovänskapsband. Mycket tjafs, av och till.

De flesta som bloggade var av någon anledning vänster, som jag minns det, och när S förlorade makten för första gången på 15 år blev det liksom kaos, och två ord formulerades om och om igen: ”nyval” och ”avgå”.

Det var lite bisarrt. Alliansen hade egen majoritet då, men ändå tyckte en stor andel människor att de på något sätt inte hade rätt att regera, utan att de liksom hade stulit regeringsmakten från den legitime ägaren. Som jag ser det var det ett sorgearbete som pågick, mer än något annat. Och det fanns förstås också en rädsla över vad som komma skulle.

Sedan kom ju de där första ministeravgångarna – ni vet, barnflicka, obetald TV-licens och pussande med journalister på krogen. Och varje gång var det en hoper som ropade ”nyval”! Så där höll det på en bit in i 2007.

Riktigt lika intensivt som den gången är det inte nu – de trogna Alliansväljarna är trots allt inte så  vana vid att ”deras” partier regerar, utan det har varit mer av en bonus än rutin dessa åtta år, och därmed klarar man återgången till en S-regering bättre. Men även nu hörs spridda rop. Och med viss rätt denna gång. SD + Alliansen är större. Borde inte det räknas? Det parlamentariska läget är osäkert. Vore det inte bättre att fråga väljarna en gång till? De kanske har ändrat sig nu?

Även enstaka rödgröna väljare är inne på samma spår.

Men ett nyval, eller extraval som det egentligen heter, i detta läget är ungefär som att säga ”är du riktigt säker på att du vill rösta som sist?”. Jag tror många ser framför sig att just deras alternativ nu ska framgå som mycket bättre än det gjorde 14 september, men jag tror de tänker fel.

Rödgröna väljare kommer att bli än mer övertygade om att de måste ge sina partier ett starkt mandat.

Alliansväljare kommer att vara än mer säkra på att bara Alliansen klarar att styra Sverige, trots Reinfeldts och Borgs avgång.

Och SDs väljare – de kommer inte att plötsligt inse att ”attans! Jag slängde ju bort min röst!”, även om vi andra tycker de borde känna på det viset.

För jo. De flesta av oss andra skulle nog tänkt så – att en röst på SD är en röst på parlamentariskt kaos. Men det gör inte de. De tycker att deras röst var ett superbra sätt att ge en riktig spark i baken till etablissemanget.

Det finns bara ett sätt som SD kan minska på, och det är internt missnöje. Det ser vi inte nu, men det kommer att komma när vi andra slutar fösa ihop dem genom att hela tiden attackera dem, och de istället får tid att gå varandra på nerverna.

För vi som följer dem vet att det är oerhört olika människogrupper som nu ska samsas under samma hatt.

Just nu pågår ett chicken race mellan Löfvén och Alliansen om vem som samarbetar med dem först.

Jag tror det är lite synd.

Bättre att de får börja bekänna färg i frågor som inte har med invandring att göra. Det finns många att välja mellan:

Restaurangmomsen, RUT, skolvalet, … .

I varje fråga ovan är deras väljare splittrade.

Det enda de mycket olika grupperna av fd skånemoderater av den missunnsamma sorten, gråsossar av den bittrare sorten, bekymrade mammor som glorifierar Jimmie, pensionärer som känner sig snuvade, exnazister och en stor mängd muslimhatande invandrare har gemensamt är att de vill minska invandringen.

Allt utöver det klyver dem.

När de nötts ner av en vardag – då först är det läge att testa ett fräscht nyval. Möjligen.

Sverigedemokratisk flyktingpolitik

Publicerat den av

PrästkrageDu blev torterad, säger du
Finns de som lider mer just nu
Dessa kan vi inte nå
Därför måste du förstå
Att du få inte komma in
Du har det bra ju, så försvinn

Ditt hus är bombat av soldater
Och allt du äger är en krater
Att fly till Sverige blev din lott
Men vi har budgetunderskott
Vad vill du vi ska göra, säg?
För vi kan inte hjälpa dig

Din mor blev dödad och din son
Riskerar att bli tagen från
Ditt hem och bli indoktrinerad
Sen skickas att bli massakrerad
Du vill ju fly men gå ej på de’
Stanna i ditt närområde

Hudfärg är en sån chimär
Vi är inte som de där
Nazisterna i SvP
Vi är bättre vi, än de
Men kulturer ska man värna
Och du vet ju, såna därna
Som är konstiga som du
Vill vi inte ha här nu

Vår fattigdom är stor minsann
Kan inte hjälpa minsta grann
Så var nu snäll och stanna där
Vi ger till UNHCR
Finns de som kallar oss rasister
Men vi är blott nationalister

Till SD-kvinnan som vill ha svar

Publicerat den av

sdmotrasismI ett forum för dem som stödjer sverigedemokrater lade en 33-årig, kvinnlig, aktiv sverigedemokrat upp detta inlägg. Jag vill gärna svara, för det är bra och relevanta frågor, som jag tror många nationalister ställer sig – särskilt de som inte varit SD så länge.

Här är mina svar – inline.

Jag känner ibland att varför ens försöka prata med anti SD människor…

Jag har kommit fram till att det finns inga direkta argument som jag inte kunnat svara på.
Visst har jag ibland blivit frustrerad och inte kunnat förklara på ett bra sätt men jag tycker jag har lyckats slipa den förmågan lite.
Känns lite som om folk griper efter halmstrån och frågan man kan ställa sig själv är varför?

Sverige är ett fritt land med demokrati, allas åsikt har rätt att bli hörd men att komma med skällsord och lögner när argumenten sinar är ganska onödigt och barnsligt…förstår faktiskt INTE vad dom hoppas nå med sånt annat än att dum göra sig själva.

Det är alltid fel att komma med skällsord och lögner när argumenten tryter. Men det gör faktiskt båda sidorna.

Vad gäller skällsord: I samma forum som du la upp detta inlägg dras generellt alla icke-nationalister över en kam och kallas ”PK-människor”, idioter, kommunister, sjuka jävla feminister osv. Som någon som argumenterat med nationalister i många år, och som i princip aldrig sätter namn på meningsmotståndare, skulle jag kunna göra en lång lista med allt jag blivit kallad över årens lopp. ”Arabälskarhora” är ett epitet. ”Batikhäxa som hoppas på överraskningssex från berikare” är ett annat. Det är så mycket lättare att se vad man själv blir kallad än att stå upp och säga ifrån när den man inte håller med blir hånad. Vi ser åt andra hållet, och glömmer fort.

Själv säger jag dock oftast ifrån när folk schablonmässigt kallar sverigedemokrater för rasister och nazister. Jag vet att inte alla är det. Rasism ska användas för rasism och inget annat. Mer om det längre ner.

Vad gäller lögner: I SDs fora länkas till allra största delen till Avpixlat, Fria Tider, Nationell.nu, Dispatch International och liknande ”webbtidningar”. Artiklarna är aldrig någonsin, påstår jag, som följt svensk nationalism sedan 2009, sakliga. De är proppfulla av sakfel och grovt vinklade. Och påpekar man rena sakfel, vilket jag ofta gör i en neutral ton, blir kommentarerna i regel bortplockade. Men de ligger kvar på Disqus. Jag kan visa dig, om du vill.

Skulle ju kunna vara ett försök att få oss att tappa tålamodet och göra bort oss …fast då skulle det ju bara stå 1-1 så tanken är?

Jag vill lära mig så mycket jag kan för att faktiskt kunna göra en skillnad och inte bara sitta och spy galla som anti SD människor gör.

Mycket bra utgångspunkt.

Vad gör dom egentligen för att förändra världen?

Vi som inte är nationalister/sverigedemokrater är ju de allra, allra flesta svenskarna trots allt. Så vad vi gör för att förändra världen beror förstås oerhört mycket på. Själv bloggar jag, bland annat. En del kämpar för mänskliga rättigheter, andra ligger på soffan. Men du kan inte utgå från att den som inte är sverigedemokrat på något sätt skiter i omvärlden.

Varför tar dom inte reda på hur saker faktiskt går till, jag säger inte att dom är obildade eller okunniga, jag säger att dom är för upptagna med att hata SD för att ens ta reda på fakta.

Tror ingen vid det här laget har missat mitt förakt mot ISLAM

BRA…jag hoppas ni även har lärt er något och velat bevisa att det jag sagt inte har stämt.

Jag önskar att jag hade haft fel och att Islam verkligen var en KÄRLEKENS RELIGION men det finns nästan inget som stämmer på detta, speciellt när dom säger död åt alla otrogna strax efter…

Islam, liksom kristendom, har utövare som är onda, goda, fundamentalistiska, sekulariserade, omtänksamma och egositiska.

Under seklen har betydligt fler brott mot mänskligheten begåtts i Jesu namn än i Allahs. Många av de fenomen som tillskrivs islam återfinns inom kristendom eller bland kristna. Stening, kvinnlig omskärelse, hedersrelaterat våld är traditioner som fanns innan islam, och som även praktiseras av kristna. Fadime Sahindals familj var t ex kristen. Men ingen av oss kommer på tanken att vi som är kristna i Sverige är ansvariga för brott mot mänskligheten som kristna begår i tredje världen, men de flesta av er nationalister håller precis varenda muslim ansvarig för allt muslimer gör idag.

Idag sker nog fler vidrigheter i muslimska kulturer än i kristna. Men det är en konsekvens av att det är de länderna som är fattigast, och där befolkningen har lägst utbildning, snarare än av religionen, anser jag.

Med utbildning följer förmåga att ta in information, förmåga till kritisk granskning, vidsynthet och tolerans. Det gäller inte alltid, men det gäller om man ser till större grupper över tid. Det gäller för övrigt även i Sverige, och är en anledning till att SD har så få högutbildade i sina led, om jag ska vara lite brutal. Sveriges invandrare har faktiskt generellt högre utbildningsgrad än SDs väljare.

Det handlar om okunskap kring en ”Religion” som motsäger sig själv rätt ofta

Där håller jag inte med dig. Jag är ganska övertygad om att jag vet avsevärt mer om islam, muslimer och världens historia än du gör. Jag kan ha fel, men jag tror inte det. Motsäger sig själv gör alla religioner.

Som gömmer sig bakom sin tro för att kunna kräva rätt till religionsfrihet som vi har i Sverige.

Religionsfrihet är inte något unikt, som ”vi har i Sverige”, till skillnad från resten av världen. Religionsfrihet är en självklar, grundläggande mänsklig rättighet och bara extrema förtryckarregimer i U-länder förbjuder människor att praktisera den tro de valt. Däremot får man inte begå brott mot landets lagar i sin religions namn, och det gäller förstås även i Sverige.

Ska vi i Sverige börja stödja kvinnoförtryck, för att det är en del av deras religion?

Vilka avser du med ”vi i Sverige”? Menar du vi som redan bor här? För bara för att det flyttar människor hit med oacceptabel kvinnosyn måste ju inte VI ändra på oss. Vi ska självklart fortsätta arbeta mot alla former av förtryck precis som idag.

Eller menar du ”de som kommer hit”? Då är det självklart illa att kvinnor förtrycks av män på svensk mark, men dessa kvinnor har en avsevärt bättre möjlighet att stå upp för sin rätt här än i exempelvis Somalia. I Sverige finns stöd att få för den kvinna som vill lämna en man som slår henne. I Sverige kan en kvinna klara sig ekonomiskt som ensamstående.

Ska vi stödja barngifte för att det är en del av deras religion?

Det är nu du gör mig så förvirrad. Det finns ingen vettig människa som stödjer barngifte. Det har vi aldrig gjort, och nu har vi dessutom fått ännu strängare regler och ännu strängare straff. Men det är samma sak här. De kvinnor som drabbas av barngifte har mycket större möjligheter att räddas till ett bättre liv i Sverige än i deras hemländer.

Ska vi stödja hedersmord, för att det är en del av deras kultur?

Heh.

osv…

Jag trodde att dom som sökt sig hit från tex Afghanistan pga våldet som är en direkt följd av deras religion…

Anledningen att du flyr från ditt land varierar förstås. En del flyr för att det är krig. Men många, kanske de flesta, flyr för att deras folkgrupp förföljs. Det finns åtskilliga afghaner som flytt undan talibaner, men de måste ju inte upphöra vara muslimer för det. Tänk dig att pastor Green får makten i Sverige, och börjar kriga mot alla sekulariserade svenskar genom att t ex våldta och mörda dem som levt som sambo eller gjort abort. Det är ungefär det som händer i Afghanistan idag. Om du då flyr från Sverige för att du och din familj ska undgå hans övergrepp betyder inte det att du måste upphöra vara kristen för det. Du kan ju inse att hans kristendom inte måste vara din, och att du har rätt till din egen tolkning av din religion.

Trots detta så kräver dom rätten att få ha denna religion här?!

Alla människor har rätt att tro på vad de vill. Överallt. Världens historia är full av smutsig religionsförföljelse. Hur har du tänkt dig förbjuda människor att vara troende? Eller ateister? Spanien var befolkat av morer, dvs muslimer, i sjuhundra år. När kristna kungar erövrade Iberiska halvön på 1400-talet begicks fruktansvärda brott mot de invånare som vägrade konvertera från islam till kristendom. För att ta ett exempel.

Rimmar väldigt illa och känns rätt dumt för oss att stödja.

Du behöver inte stödja. Du kan bara förstå att det är varje människas ensak att välja vad den vill tro.

De flesta av de ensamkommande barnen är pojkar i åldrarna 16-18 år. Under 2014 fram till april hade cirka 1400 ensamkommande barn sökt asyl i Sverige, av dessa var cirka 250 flickor, vilket utgör 17%.

Ingen reagerar på detta…vart tog tjejerna vägen?

Vart tog vilka tjejer vägen? Och på vilket sätt ska någon reagera?

Sen har vi frågan kring vården i Sverige, idag har ILLEGALA INVANDRARE mer rättigheter till vård än vi själva.

Vi bekostar vården och skyddar dom till varje pris…varför då ens säga att dom är illegala?
För illegal betyder ju att dom inte har rätt att vara här.
Vi visar världen att hit kan ni komma och bryta alla våra lagar medans vi kommer betala för att ni gör det.

Förnuftet har övergett oss totalt…

Man kan ha åsikter om att papperslösa ska få vård. Själv är jag kluven, och det är även resten av svenska folket. Men det du skriver är helt fel.

De har INTE mer rättigheter än vi andra. De kan gå till en sjukgymnast och få råd, men de får ingen behandling. De kan uppsöka sjukhus om de har ett extremt akut behov, som t ex något brutet, men de kan inte skrivas in i något system. Det blir inga återbesök, ingen uppföljning och ingen vård för smärre problem. Samma sak med tandvård. En trasig tand lagas hjälpligt, men några rotfyllningar och andra dyra lagningar utförs normalt inte. Jag tror du ska tänka dig för många gånger innan du säger att du hellre skulle vilja leva med deras villkor än med den trygghet våra sociala system ger oss.

Vi fortsätter att låta mängder komma hit med den romantiska synen att trots att våra äldre inte kan få varm mat eller värdig vård i slutet av sina liv pga brist på PENGAR så kan vi magiskt trolla fram enorma summor till invandrare/asylsökare som i sin tur har rätt att ta hit sina familjemedlemmar och svenskarna ska då även betala för dom.

Aldrig någonsin har äldrevården och barnomsorgen haft mer pengar än idag, oavsett hur du räknar. Aldrig någonsin har BNP varit högre. Aldrig har Sverige varit rikare. Vi har högst sysselsättning i Europa, och statsskulden är under kontroll. Jag vet att det hela tiden förmedlas katastrofsiffror, och det är trist, men vi har det extremt bra här. Om inte vi kan hjälpa, vem kan då?

Vi spottar på vårt eget folk och kastar ut dom ur sina hem och föreningar för att rymma dessa stackare.

Det har förekommit vid några enstaka tillfällen att man byggt flyktingförläggningar i fastigheter där det funnits andra boende eller andra verksamheter. Det har handlat om avfolkningsbygder där fastigheter stått halvtomma. Många gånger har förläggningen byggts istället för att byggnaden rivs helt, vilket förstås också hade resulterat i att de som bott eller haft verksamhet där fått flytta. Men det står inte i Fria Tider eller i Avpixlat, förstår du. Man måste gå utanför, och läsa den ursprungliga artikel där de hittat sin information. För det är mycket sällan de plockar upp egna fenomen – de läser artiklar som andra skrivit, och förvränger innehållet. Gå till källan, så får du helheten.

Vi trycker ihop dom, kastar pengar på dom och sen lämnar vi dom åt sitt öde.
De flesta borde ju vara i ENORMT BEHOV AV PSYKIATRISKT STÖD men detta verkar alla ha glömt bort.

Där håller jag med dig. Vi är dåliga på att ta hand om dem. Det blir gradvis bättre i takt med att insikten om detta ökar, men det går på tok för långsamt.

Nä förnuftet har lämnat oss…

Jag önskar att vi kunnat ta hit hela världen men att till bekostnad av våra skolor, äldre, sjukvård osv rättfärdiga detta är för mig en gåta…

Nej, det önskar du nog inte. Ingenting du sagt ovan tyder på det.

Ingen har kunnat förklara detta fenomen för mig som jag kan godkänna som ansvarsfullt.

Det är dumt. Hoppas du uppskattar detta försök.

Vi betalar mängder till EU som finner det mest relevant att bestämma lagar om huruvida vi får plantera potatis och hur mycket mjölk en bonde får producera än viktigare frågor som borde ta upp mesta delen av deras tid, tex hur kan vi stödja alla dessa människor som blir utsatta i deras länder. Hur kan vi förebygga våldet?

Om EU kan mycket sägas. Jag gillar inte heller EUs jordbrukspolitik fullt ut. För mig, som för övrigt är vegetarian sedan 21 år, är det mycket viktigt att djurhållningen blir avsevärt bättre fort. Och där blir jag förbryllad av SDs politik. Man vill att vi i Sverige ska gå ur EU och sluta importera kött som tillverkats i länder där djur behandlas illa. Men grisar i Tyskland och Grekland då? Om du verkligen bryr dig om djuren måste du ju inse att det är avsevärt bättre för den totala mängden grisar att vara med i EU och kämpa för att samtliga grisar i Europa får ett drägligt liv, eller hur? Om vi stänger gränser och skapar det humanast tänkbara jordbruket i Sverige medan djur runtomkring våra gränser lider fasansfullt är ju inte mycket vunnet.

Din fråga om hur vi kan förebygga våld i länder utanför Sverige är rätt enkel att svara på. Det kan vi i princip inte alls. Det bästa sättet att arbeta för en bättre värld är tillsammans med andra länder. I EU. I FN. Genom hjälporganisationer. Och var och en kan göra sin lilla del.

Vår biståndsbudget borde oavkortat i FÖRSTA HAND GÅ TILL DE STACKARE SOM INTE ENS KAN TA SIG HIT!

Ja. Det gör den. I första hand. Läs gärna mer här. Jag vet att ni tycker att ni är bättre på att hjälpa. Jag håller inte riktigt med.

Sveriges folk verkar tro att vi som sagt kan trolla fram pengar i all oändlighet…

FÖRNUFTET HAR LÄMNAT VÅRT LAND

Tack för ordet!

Jag känner din förtvivlan över att du tycker att du vet så mycket och ser så mycket, och så hör du bara ”rasist, rasist, rasist” tillbaka. Det måste vara frustrerande, för du tycker inte att du är rasist.

Och jo, jag kan skilja på SD och SvP. Jag vet att medan SvP oundvikligen är rasister kan SD vara både och.

Och det är fullt möjligt att det stämmer i ditt fall. Det är fullt möjligt att du möter en svart kvinna lika frimodigt och fördomslöst som en vit. Det kan inte jag veta.

Det är också riktigt att många ickenationalister har för bråttom med att visa sin avsky, och istället borde ha förklarat.

Men du behöver också förstå att det faktiskt är en skillnad på oss nio av tio svenskar som inte är nationalister, och er som röstar SD. Detta har jag hittat i samma forum som du skrev ditt inlägg, och det är skrivet om afrikaner:

”Trodde apor satt i bur idiot:(”, ”Sätt fanskapet i bur å sänk den i atlanten”, ”Jävla apjävel”, ”Ja in med idioten i en bur å låt honom bara äta bananer resten av sitt liv!”, ”Förbannande apjävel !!!!!”, ” Den här negerapan”, ”Sätt shimpans jävlen i en bur å sänk han”.

Det tar inte slut där. Det finns oerhört många likadana referenser, och i princip ingen säger emot. Om någon gör det är det för att inte SD ska få dåligt rykte. ”Tänk på vad ni skriver”, snarare än ”det är oacceptabelt att uttrycka sig så om människor oavsett hudfärg”.

Och där är skillnaden mellan oss nio av tio och er nationalister. Ingen jag valt att känna, respektera och umgås med skulle acceptera den sortens uttryck. Det finns inte. I min värld säger man till – inte för att det ser illa ut, utan för att det är fruktansvärt och otäckt.

Du är kanske inte rasist. Jag vet inte. Men du accepterar rasism. Du klarar att vistas i en miljö där det är OK att kalla dina medmänniskor för apor. Eller att säga så här om romer.

Jag hoppas du känner att jag svarat på dina frågor. Om inte får du gärna höra av dig.

Att försvara toleransen

Publicerat den av

LightI många år har jag av och till kommenterat på nationalistiska siter som Avpixlat, Fria Tider och tidigare Politiskt Inkorrekt, och på vanliga nyhetssiter och bloggar där nationalister kommenterar.

Jag gör det normalt bara när det står rena faktafel, vilket ju händer i princip hela tiden. Om felen får stå kvar oemotsagda kommer andra läsare att tro att de är sanna.

Det känns ofta hopplöst. De är så många. Vi som går in på deras sidor och sätter ner en fot är så få. Och dessutom brukar deras moderatorer ändå ta bort alltihop efter ett tag.

Och som jag skrev tidigare: det handlar ofta om människor som inte är särskilt analytiska till sin läggning, och som marinerats så länge i hatet och de felaktiga uppgifterna att de gått in i en alternate reality, där samhället står för faktaförvrängningen och Fria Tider för ”Sanningen”.

Det vore bra med fler som kämpar för förnuftet. Det här inlägget är egentligen en värvningskampanj.

Det är inte så svårt. Man skapar bara ett konto på Disqus, som för övrigt även kan användas på SvD och på många utländska nyhetssiter och bloggar, och sedan kan man börja kommentera.

Att hitta fakta

Fakta om Sverige och svensk migration finns egentligen på SCB. De kräver dock en del tid att sammanställa, så jag brukar läsa på Migrationsinfo. Siten drivs av Migrationsverket, och de använder SCBs siffror och sätter ihop dem i fina diagram och tabeller. Under Migration=>Sverige hittar du det mesta du behöver.

Eyes on the prize

Det blir fort viktigt att hålla fokus på varför du skriver, vilket ju egentligen är för att fel inte ska stå oemotsagda och sedan spridas vidare, för du kan utgå från att du får många svar som egentligen handlar om frågor du inte alls vill diskutera.

Låt dig inte luras bort från ämnet. Vägra svara på sådant som inte har med frågeställningen du kommenterar att göra. Annars hittar du aldrig ut. ”Nu kommenterar jag detta. Jag tänker inte kommentera det du tar upp denna gång” är ett fullgott svar.

Att försvara toleransen innebär att försvara allas rätt att inte kränkas eller diskrimineras på grund av bland annat hudfärg, härkomst eller religion. Det innebär inte att försvara fundamentalismen, Islam eller Muhammed. Skillnaden mellan dig och ”dem” är att du förstår att de allra, allra flesta invandrare inte förordar stening, könsstympning eller barnäktenskap.

Alla vägar leder till Aisha

Det har skett ett skifte i den svenska nationalismen på sista tiden. För några år sedan handlade det mycket om kostnader för invandring, och diverse siffror dribblades omkring ganska vilt. Det har absolut inte upphört, men nationalismen har ändrat karaktär från sifferexerciser till mer moraliserande.

Förenklat: ”Vi ska inte ha invandrare i Sverige, för allihop som flyttar hit nu är muslimska somalier som är analfabeter och våldtäktsmän, som aldrig kan anpassas till svenska förhållanden.”

Faran med islam och med kulturella skillnader betonas alltmer. Så på det sättet har det blivit värre. Att bara vilja spara pengar är i mina ögon ett betydligt lindrigare toleransproblem än att vilja stänga ute på grund av hat.

Det finns några frågeställningar som dyker upp mycket fort när man diskuterar.

Muhammed och koranen

Du förväntas plötsligt försvara varför Muhammed gifte sig med nioåriga Aisha och huruvida det är rätt med pedofili. Du förväntas försvara diverse passager i koranen. Jag har provat att svara med att plocka upp liknande passager ur bibeln – det finns ingen brist på dumheter i gamla testamentet – men det är egentligen bara tidskrävande och meningslöst. Det leder bara till ”men islam är faktiskt värre”-diskussioner, och eftersom exemplen från båda religionerna är så många fastnar man där. Enklast är att istället svara: ”Jag förvarar inte Muhammed, utan muslimers rätt att precis som vi tro på vad de vill, och jag vet att de flesta muslimer i Sverige och övriga världen är sekulariserade och inte bokstavstroende”.

Islam och fundamentalismen

Du behöver inte heller kommentera bisarra fenomen som sker i islams namn världen över. Istället säger du att stening, könsstympning, terrorism, barngifte, månggifte, inskränkning av kvinnors rättigheter med mera självklart är oförsvarbart, men att de allra, allra flesta av världens dryga miljard muslimer inte står för dessa heller.

Q: ”Varför ska de få bygga moskéer i Sverige när inte vi får bygga kyrkor i deras länder?”
A: ”De allra flesta länder där muslimer är i majoritet har visst kyrkor. Och varför ska vi jämföra oss med Saudiarabien?”

Brott

Det är ett faktum att utrikes födda begår fler brott än inrikes födda. Men med eyes on the prize är din poäng att de absolut flesta utrikes födda begår inga brott heller. Lika lite som vi kan anklaga alla män för att nästan hundra procent av alla våldtäkter begås av andra män kan vi anklaga alla invandrare för att de har brottsstatistiken emot sig.

Q: ”Vet du om att alla våldtäktsmän i Norge är invandrare?”
A: ”Det norska polisen klarlagt är att 100 % av totalt fem (!) uppklarade överfallsvåldtäkter år 2010 i Oslo utfördes av ”icke-västliga” personer. Två av dem var minderåriga, och två svårt psykiskt störda.”

Avstå från att hata tillbaka

Detta lyckas jag inte med. Ibland blir jag förbannad. Men det är dumt och kontraproduktivt.

Alla varianter av name-calling, av typen ”rasist”, ”nazist” med flera är också kontraproduktiva, och kommer dessutom att leda till att du blir bannad rätt snabbt.

Du måste vara bättre.

Att vistas i nationalismen

Att vistas i nationalismen är lite som att vandra omkring i det gröna klägg som täckte delar av golvet i Doom. Den som spelade spel på 90-talet vet vad jag menar.

Det gör ont. Du blir dränerad på energi. Hatet klibbar, bränner, skadar.

Jag tänker inte påstå att det är värt det.

Jag tänker bara påstå att det är nödvändigt.

Delar av framför allt unga läser all sin samhällsinformation på nationalist-siterna.

Vi kan inte fortsätta låta dem vara ifred.