Så jag skrev häromdagen att min uppfattning är att de svenskiranier som hamnar i bråk med varandra vid demonstrationer hör till dessa två kategorier:
VFP: De som vill se en väpnad revolution, där Pahlavi tar över interimistiskt tills val kan hållas, och de viftar med den gamla flaggan.
RMP: De som ser en väg till demokrati genom reformer, gärna stödda av riktade sanktioner, och de vill absolut inte ha någon shah-son tillbaka, för även shahen var ju en diktator.
Några höll inte med, utan menade att även bland Pahlavi-anhängarna finns de som föredrar reformvägen och inte tror på våld.
Ni som är eller känner svenskiranier får gärna upplysa mig här: Varför behövs Pahlavi om man tänker sig en väg till demokrati genom reformer? Då kan han ju ställa upp i val som alla andra när det blir dags. Han fyller ingen funktion som symbol om man inte kämpar för en väpnad revolution, tycker jag.
Se tabellen. Hur skulle ni kategorisera er/era vänner?
Trotz allt 