Jag brukar undvika att kalla folk rasister, eftersom det sällan går att leda i bevis att de är det, och det blir bara en diskussion om diskussionen.
Men ibland är rasism bara rasism.
Denna diskussion tog jag:
”Så du påstår alltså att åttio procent av svenska tonåringar är svarta?”
TS:”Det är du som påstår det.”
”Du visar upp en bild som har 80 procent svarta ungdomar och kallar det ett skolfoto från ”Sverige” idag, så nej, DU påstår det. Om du vill hävda att det inte är vad du vill framföra, vänligen förklara vad din egentliga mening är.”
Annan person: ”Vad jag förstår har du barn och borde vara djupt orolig för dina barns uppväxt! Givetvis är skolfotot lite överdrivet. Det är bara 40-50 procent migranter i vissa klasser. Hoppas du bor i ett bra område så dina barn får svenska klasskamrater 🥰”
Fler personer dök upp och skrev liknande kommentarer. Någon höll med mig, de flesta TS.
Jag kanske har fel, men jag känner att Sverige har nått en acceptans när det gäller rå rasism vi aldrig kunnat förutse vid nittonhundratalets slut, innan sociala medier, där människor som använder sina riktiga namn är bekväma med att hävda att Sverige är förstört för att svarta människor lever här.
Eller också fanns rasismen hela tiden där – vi slapp bara se den.
Trotz allt 