Detta börjar som ett skämt, men det är alldeles sant.
Ett skämtmail om Mona Sahlin, skapat av okänd individ i augusti 2009 eller tidigare, som en stor del av Sveriges befolkning läst och skickat vidare, hamnade hos en socialdemokratisk politiker. Han läste avsändarna bakåt och hittade en moderat kommunpolitiker från Gnosjö en bit upp. Jo. Detta att ”läsa avsändarna till mailet” kallas fortsättningsvis för ”att spåra”, kanske för att antyda att avancerat detektivarbete ägt rum. Hursomhelst. Denne politiker är inte längre kommunalråd, och befinner sig både geografiskt och organisatoriskt många mil från moderatledningen.
Vad gör man då? Jo, man skickar ut ett pressmeddelande till landets alla tidningar, som igen publicerar varsin helt identisk artikel (AB, DN, SvD), där Baylan kräver att moderatledningen tar tag i detta nu, samtidigt som han antyder att det är Odells fel för att han sa ”Tobleronepolitik” för ett tag sedan. För de tiotusentals som gjort forward på mailet till sina kontakter hade inte gjort det annars, tydligen.
Tar tag i vaddå?
- I kommunpolitikern i Gnosjö som skickat vidare ett mail till sina kompisar?
- I Internet?
- Eller ska vi kanske förbjuda E-mail som funktion?
- Eller ska man blanda in Säpo och begära någon form av gärna gränsöverskridande kommunikationsövervakning?
Expressen går lite längre och en ledsen Mona Sahlin berättar att hon inte skickat brevet själv där det står att hon skrivit att man ska skippa TV-licensen, betala med statens kreditkort eller betala dagmamman svart. Det var ju tur att vi fick veta det.
En fd åklagare påstår att brevet är förtal, vilket hade varit korrekt om inte Mona Sahlin varit en offentlig person. Vi har all rätt att skämta om politiker även i Sverige. Det inte direkt så att det inte cirkulerar mail och youtube-klipp även om borgerliga politiker. En del mer roliga, andra mindre.
Vem tjänar på detta tramsande?
Inte du och jag.
Fram för sakpolitiken!
Helena Trotzenfeldt 