SD, våld och demokrati

Jag fick mycket skäll från riktigt otrevliga sverigedemokrater för att jag ifrågasatte sanningshalten i hakkorsinristningshistorien, men jag har läst pressrelease och poliskommentarer, och jag står för mitt antagande: sannolikt har det aldrig hänt, utan är en uppdiktad historia. Jag står också för att skulle det visa sig att jag har fel kommer jag absolut att be om ursäkt. Här, på denna blogg. Våld är alltid oförlåtligt, och det gäller självklart även mot en sverigedemokrat. Det har jag också skrivit många gånger, men de som är arga väljer att strunta i att läsa det.

Anledningen till att jag väljer att inte tro på just denna historien är endast att alla fakta talar emot den – men det står att läsa i det inlägget samt kommentarer, så jag tänker inte gå igenom det igen. Anledningen är inte att det handlar om en sverigedemokrat.

Jag har läst ganska mycket om och av sverigedemokrater under en tid, och har vad jag tycker en tydlig bild av medlemmar och parti. Jag hör till dem som tycker det är synd att de inte fått berätta mer vad de står för, för jag tror och hoppas att det skrämt bort många. Nu får vi aldrig veta det, i och för sig.

I demokratins namn kräver de och får poliseskort till sina möten. I demokratins namn blåses det i vuvuzelor så att de överröstar Jimmie Åkesson.

Jag är inte värst nöjd med det senare, utom på en fläck.

Jag vill inte att våra barn och tonåringar med annan hudfärg eller annat ursprung än vi etniska svenskar ska behöva passera ett torg och få höra att just de är stora utgiftsposter – till skillnad från de barn som är födda av svenskar och rimligtvis kostar ungefär lika mycket. Jag vill inte att mina tonårsdöttrar ska få höra av en vuxen auktoritet som uttalar sig i demokratins namn att Hassan och Ali i deras klass är troliga, blivande våldtäktsmän, och dessutom aggressiva av genetiska skäl.

Vad är då lösningen?

Bättre ordning och reda på deras möten – det är vi skyldiga demokratin och faktiskt även dem. Argument ska med argument bemötas.

Men vi är också skyldiga våra barn och unga i alla färger att skärpa lagen om hets mot folkgrupp. Det är en sak att diskutera kostnader för flyktingpolitiken – det har vi alla rätt att göra – eller fundera över vad man kan göra åt integrationsproblemen. Det är en helt annan att hävda att den som är muslim oundvikligen deltar i en internationell komplott och tänker störta Sverige i fördärvet för att införa sharia. Den som säger sådant ska föras bort av polisen – inte stenas av demonstranter.

Sverige har en lång historia av tolerans. Våra förfäder, som sverigedemokraterna så varmt talar om, hade mycket större respekt för religionsfriheten än dessa människor någonsin kommer att få.

Vi måste hitta tillbaka dit, genom att sätta tydliga ramar för vad som är OK att diskutera å ena sidan, och vad som är rasism eller hets mot människor på grund av deras etniska bakgrund eller religion och inte ska propageras på våra torg. Även om SD får fyra, fem eller sju procent är vi fortfarande en bit över nittio procent som vill ha det så.

Det ger hopp.

SvD, SD, SvD, DN, SvD, SvD

SDs text: Finn Fem Fel

Sverigedemokraterna har varit vänliga nog att skicka mig en broschyr, dekorerad med De Fruktade Burkabrudarna.

Där kan man läsa:

Istället för socialbidrag kan invandrare över 65 år numera och inklusive bostadsbidrag får äldreförsörjningsstöd på över 10,000 kr i månaden – skattefritt. Dessutom kan de – utan att äldreförsörjningsstödet sänks – erhålla upp till 3,000 kr i utländska skattebefriade inkomster i månaden. Ställer man det i relation till vad en genomsnittlig svensk ålderspensionär har att leva på varje månad är äldreförsörjningsstödet mycket orättvist.

Det finns också en bild på en fotoshoppad, grå hand som roffar åt sig av hundralappar ur en hög.

Formuleringen är uppenbarligen kryptisk, men nog får man det upprörande intrycket att en svensk pensionär som arbetat hela livet ska leva på existensminimum, medan vi öser pengar över dessa gamla invandrare som inte gjort ett handtag.

Så jag kollade vad som gäller. I mina öron låter det som en vettig reform för att se till så att den som har mycket låg pension ändå garanteras en minimiinkomst, utan att behöva gå till socialtjänsten – bra för pensionären och bra för socialtjänsten som kan lägga resurser på annat. Men döm själv genom att läsa nedan.

Det är inte helt enkelt med tanke på den undermåliga svenskan i SDs text, men lyckas du hitta fem sakfel? Man får lov att göra kvalificerade gissningar om vad som avses, annars går uppgiften inte att lösa.

Äldreförsörjningsstödet garanterar att du som har låg pension eller ingen pension alls ändå får en skälig levnadsnivå.

Äldreförsörjningsstödet är ett stöd om inte de andra pensionsförmånerna räcker till. Det betyder att du måste ta ut andra förmåner som du har rätt till innan du kan få äldreförsörjningsstöd. Det gäller inkomstgrundad ålderspension, garantipension, bostadstillägg till pensionärer och särskilt bostadstillägg.Äldreförsörjningsstödet betalas ut från och med månaden du fyller 65 år.

Vem kan få äldreförsörjningsstöd?

Du kan ha rätt till äldreförsörjningsstöd om du:

  • bor i Sverige och är 65 år (du räknas som boende i Sverige om du planerar att stanna här minst ett år)
  • tar ut alla pensionsförmåner du har rätt till och ändå inte når upp i skälig levnadsnivå.

Om din inkomst efter avdrag för skatt och skälig bostadskostnad är lägre än skälig levnadsnivå, får du äldreförsörjningsstöd så att du kommer upp i denna nivå.

Så beräknar vi skälig levnadsnivå

En skälig levnadsnivå innebär att du ska ha tillräckligt med pengar kvar att leva på efter att du har betalat för ditt boende. Som skälig levnadsnivå räknar vi 4 786 kronor per månad för dig som är ensamstående och 4 044 kronor per månad för dig som är gift, sambo eller registrerad partner. Beloppen gäller 2010, och beräknas med hjälp av prisbasbeloppet.

Så beräknar vi din bostadskostnad

När du söker äldreförsörjningsstöd får du räkna med skälig bostadskostnad, det vill säga upp till 6 200 kronor i månaden för ogifta och 3 100 kronor i månaden för gifta.
SD, SvD, DN, SvD, SvD