Släktforskning blev på kort tid en stor passion för mig. Det har så många komponenter. Folklivshistorian blir levande när man ser listorna över de ägodelar de lämnar efter sig, och prästens ibland brutala kommentarer i kanten av husförhören. Först är det bara en massa datum och namn, och namnen är i regel förvillande lika. Det är Jöns, Sven, Anders och Per, och så är det Stina och Anna. Är man i Skåne heter de dessutom Ingar, Bengta eller Karna. I efternamn heter man då Jönsson, Svensson osv.
Men sedan växer historierna fram. Glömda historier, som ingen längre hade känt till om inte släktforskaren stirrat på just de där handskrivna posterna, som en nitisk kyrkoherde lite uppgivet plitade ner. Uppgivet, för att det var mer regel än undantag att husförhören missats, och för att han så ofta fick begrava de barn han precis döpt.
Jag tänkte här berätta en del om de pärlor jag hittat bland både egna och andras förfäder. De flesta var torpare eller småbönder, och levde på ytan ganska likartade liv. Det betyder inte att inte deras tillvaro var upplevelserika, om man skrapar lite.
Här är historien om Styrman Jöns Andersson Nygren.
Anders Persson föddes i Ivetofta i nuvarande Bromölla i början av 1700-talet. Han gifte sig 1744 med Gunnel, och fick barnen Pär, Anna och Nils. Men Gunnel dog i mars 1751, när Nils bara var ett år. Nästan exakt ett år senare gifte Anders om sig med Elna, som nio månader och tre dagar senare födde sonen Swän. Två år senare föddes en dotter, som fick namnet Gunnel, uppenbarligen efter första frun, eftersom det inte var ett vanligt efternamn.
Jag stannar lite där.
Hur kändes det för Elna? Att leva med en annan kvinnas barn, och sedan döpa sin dotter efter samma kvinna. Ville hon det själv? Hade hon kanske känt Gunnel?
Efter Gunnel II föddes Kiestina, Ingar, Anna, Jöns och Ola. Vad jag kan bedöma överlevde alla. Anders var dräng, så hur de klarade hushållsekonomin begriper jag inte. Det måste ha varit fattigt och eländigt. Den näst yngsta av dessa tio barn, Jöns, blev sjöman. Titlarna varierar lite med tiden: Copvardiesjöman och styrman förekommer också.
Jag vet inte hur han lyckades med det, men det lär ha tagit en del tåga. Ivetofta ligger visserligen nära havet, men såvitt jag förstått ligger närmaste hamn i Karlshamn, flera mil bort. Styrman var en hyfsat fin titel, och han var bara näst yngsta barnet till en dräng.
Han tog också namnet Nygren.
30-åriga Jöns gifte sig med 25-åriga pigan Ingar Svensdotter Lamberg från Edenryd. Hennes far var antingen död eller frånvarande, för det verkar ha varit hennes arbetsgivare som var löftesman.
Så småningom flyttade de till Tullsborgshuset, också i Ivetofta. Med sig hade de Jöns mor, numera änka, Elna, lillebror Ola och en äldre syster, som också hette Ingar. De hade faktiskt också en piga i början.
Sex barn hann Ingar föda. Anders och Ingar, och så Anna, som dog i mässlingen, och sedan en Anna till som överlevde. Sedan en Sven som dog i ”okänd barnsjukdom”, och så en Sven till.
Därefter dog både gamla Elna 1806 och frun Ingar 1807. Varför Ingar dog vet jag inte – prästen har bara skrivit ”död” i husförhörslängderna.
Vilken panik Jöns måste ha fått.
Båda kvinnorna var borta, kvar var bara hans storasyster Ingar, lillebror Ola och fyra barn mellan två och elva år. Var han ens hemma när frun dog? Var han på sjön? Vem tog barnen? Hans syster?
Kanske hanterade hon inte situationen så bra, för när han flyttar till Grödby har han inte med sig syskonen. Han tituleras då ”husman”, vilket rimligtvis betydde att han lämnat sjömanslivet, och istället förmodligen arbetade åt den som ägde fastigheten. Istället gifter han om sig, mindre än två år efter Ingars död, med 42-åriga änkan Sine, några år äldre än han själv, vilket var ovanligt. Jag tror inte hon hade barn med sig i boet. Rimligtvis planerade han att hon skulle ta hand om de moderslösa små, men den idén sprack när Sine redan året efter fick feber och dog.
Jöns hängde inte läpp. Han gifte sig med den lite yngre Nilla Lassesdotter, nio månader efter Sines död.
De fick bara ett barn, tre och ett halvt år senare – en son som dog samma dag han föddes.
Jöns Nygren dog sju år senare, 56 år gammal, i lungsot.
Nilla bodde kvar med sina styvbarn, varav äldsta dottern Ingar gifte sig med skomakare Johan Fredrik Hoffberg.
Släktforskning är vanebildande 🙂
Kanske kände dina anor mina? ”Min” Mathis Mathisson – med familj – flyttade till Paradishuset i Grödby ca 1800 (TROR det är Grödby 15)…
Det blir snabbt en passion, Gunvor! 🙂
Grödby 7, 21 och 25 har jag skrivit upp – så det är inte omöjligt. En stor del av dem bodde också i Edenryd i många generationer.
Visst blir det 🙂 !
Min ana Gumme Mattson (1793) blev inte kvar i Grödby, utan blev båtsman Östby i Mjällby sn.
Hans son likaså under namnet Nils Gummesson Wänlig.
Wänligs tre söner bodde i Djupekås (Mjällby), och hörde till pionjärerna bland sjöfarten där…
Men Gumme Mattsson hade två halvsyskon – Abraham och Sissa – som jag inte forskat på… de kanske blev kvar i Grödby (får undersöka det någon vacker dag)…
Spännande – kom gärna tillbaka och berätta!
Hej Helena
Viken av systrarna Trotzenfelt härstammar du?
Hedvig Eleonora, Lyckia eller den för mig okända tredje systern.
Jag släktforskar på den ursprungliga Trotzig-släkten. Min fru är född Trotzig i rakt nedstående led från Mårten Trotzig, köpmannen från Tyskland
Hälsningar
Bengt Persson
Sollentuna
Hej – hon hette Beata och gifte sig Hoffberg. Du har nog missat tre systrar till, varav en dog som spädbarn. Eleonora, som blev runt 85 å5, testamenterade det lilla som var kvar av den Trotzenfeldtska förmögenheten till sin systerdotter, min anmoder, Magdalena.
Hej!
Jöns och Nilla fick en dotter, Ingar född 1811-09-13, min anmoder.
/J