Det är ganska kaxigt bland vänsterkrönikörer och politiker. Man har vinden i ryggen och är på väg mot en nästan säker valseger. ”När jag blir statsminister”, säger Löfvén.
Jag känner igen tongångarna som igår. Eller ja. Som för fyra år sedan.
Ända in i januari 2010 var skillnaden mellan blocken runt tio procentenheter. Och det lät likadant då.
Men det finns trots allt mycket som talar emot vänstersidan, och som de måste komma förbi för att vinna:
- Man är oense sinsemellan i stora frågor, och väljare gillar inte att inte veta vad man får för sin valsedel. V är för många mittenväljare ett osäkert kort, och så länge det inte är tydligt vilken inverkan de kan ha på en regering är risken att dessa väljare drar öronen åt sig.
- Löfvén är oprövad. Han har visat sig rätt svag i debatter – den retoriska förmågan är inte stor. Kommer han att hålla?
- Magdalena verkade bra i början, men känns alltmer osympatisk. Jag såg Lena Mellins intervju med henne, där hon upprepade samma svar om och om igen, trots att det inte besvarade det Lena frågade.
- S tog in SD i värmen genom att lägga en utskottsproposition som var skräddarsydd för att få SD att gå med på den. Den stora massan kanske inte bryr sig, men de tappar mycket i trovärdighet i de läger som verkligen avskyr SD när de gör så.
- Inför varje val (läste jag någonstans – har inte kollat upp det) tappar S under sommaren fram till september. Det gäller oavsett om man regerar eller inte.
Trots allt finns osäkerheten enbart på vänstersidan. På högersidan vet väljarna precis allt. Vad man har och vad man får.
Det är lite omvänt vad som brukade gälla på nittonhundratalet. Inför varje val hade då högersidan massor av väljarstöd för att de ville något annat, men det försvann som smör i solsken så fort vårsolen tittade fram under valåret, och på valdagen kände väljarna att nej – vi röstar på dem som vet hur man regerar hellre än dem som tjafsar sinsemellan.
Descendants of the Golgafrinchans 
Jag kan sätta hela min förmögenhet på att vänstersidan vinner valet (i den mån man kan tala om höger och vänster numer) och anledningen är att om väljarna röstar på M så vet de vad de får, och det vill de inte ha. Ingen väljare kunde väl tro att de skulle få en miljöpartistisk politik om de röstade på M 2010. Moderaterna är körda under Reinfeldt eftersom han inte bryr sig det minsta om väljarna, och jag tycker det är skumt att M fortfarande har över 20% i undersökningarna. Efter det stora sveket mot väljarna borde de ligga runt 4%-spärren.
Löfvén är en socialistisk industriman och hans svaghet i debatter är det bästa han kan åstadkomma, men väljarna resonerar som så att det kan inte bli sämre med honom som statsminister, men han är en slätstruken figur och innehar redan en post där uppgiften är honom övermäktig. Allt detta gör att många väljare strömmar till SD, som är det enda alternativet, och det är bra för Sverige, och det är väl det svenska politiker i första hand är till för, att ge Sverige de bästa förutsättningar de kan. Andra länders politiker jobbar för att deras länder ska fungera så bra som möjligt, men i Sverige kacklar man om hur andra länder sköter sin politik och tror sig veta bäst, endast SD verkar förstå vad deras jobb innebär.
Det hör väl inte till artikeln, men jag måste få kommentera Miljöpartiet, eftersom de trots allt har stor inverkan på den politik som förs. Alltså, pojken Fridolin kommer in med en tårta i Sveriges allra heligaste, och känner sig säkert som en stor pedagog när han på sitt barnsliga och förvirrade sätt ska redogöra för sakernas tillstånd. Han talar om brinnande hus, flyktingar, och hur man ska rädda dem från världens ondska. Han snärjer in sig i motsägelser när han försöker tala om hur man ska göra för att rädda dem från livets realiteter, och Åkesson har inga som helst problem med att slå hål på Fridolins virriga pladder. Att Jimmie Åkesson kan hålla sig för skratt tyder på en självkontroll som är något utöver det vanliga :D.
Tänk dig in i en situation där Putin eller Obama kommer med en tårta som pedagogiskt instrument i syfte att förklara hur världen fungerar, och använder brinnande hus som metafor osv…Fellow americans, this cake is a burning house…I mean…in this house there is a fire, and in order to save the cake…to save the house from the burning cake…to..well, forget about the house, lets eat the cake.
Finns det inget annat miljöpartisterna kan ägna sig åt? Det finns ju trots allt mycket skojigt i Sverige, karuseller på Gröna lund, Liseberg och en hel del annat skoj.
Det är väldigt få oavsett läger som låter flyktingpolitiken avgöra vad man röstar på, trots allt. Jag känner folk längs hela skalan vänster till höger, och jag har sällan eller aldrig hört någon som ens nämner den frågan när man diskuterar valet. Så jag delar inte din uppfattning på just den punkten.
Kan det vara så att du överskattar dina medmänniskors behov av att strypa flyktingströmmen till Sverige, Conny?
Mycket hänger ihop med invandringspolitiken, ökad brottslighet, ökad arbetslöshet, svårigheter för ungdomar att få jobb, bostadspolitiken är kopplad till invandringspolitiken, ekonomin, splittrat samhälle med segregation och rasism som följd, skolans förfall, särbehandling etc. Allt detta har sin grund i massinvandringen, och nu talar jag inte om ”flyktingpolitik” för det har väl Sverige knappast nån, jag talar om ”invandringspolitik”. Dessutom så anses det inte rumsrent i Sverige att tala om invandring, annat än i positiva ordalag. Vi har ett medialandskap där journalisterna måste hålla tungan rätt i mun för att inte bli uteslutna ur gemenskapen.
Jag tror således att människor i denna atmosfär av unken demokratur tänker mer än de talar, och det kommer att visa sig vid nästa val, det kan du vara säker på Svava! 🙂