Facebook-grupper med nationalsångstema.
Jag minns när jag först läste påståendet om att i Sverige får man inte längre sjunga nationalsången på skolavslutningen av hänsyn till invandrarna. Jag tror det var 2009 eller 2010, och det var i en kommentarskolumn, förmodligen på Aftonbladet.
Jag svarade direkt att ”men vi har ju aldrig sjungit den på skolavslutningar”, men den andre parten var tvärsäker. Så jag ringde min mormor, som var född 1915 och gick i sockenskola i Brattfors i Värmland, och hon sa ”näe men vi sjöng ju Den blomstertid … nationalsången har jag aldrig sjungit”.
Men efter det fick på något sätt påståendet fötter. Det ploppade upp i kommentarsfält än här och än där, såsom konstruktioner gör när de börjat sprida sig i nationalistiska fora och därifrån förmedlas av ivriga och arga kommentatörer, och nu har vandringssägnen om den strukna nationalsången vandrat vidare, ganska långt utanför sina ursprungliga skapare.
Jag brukar ta diskussionen. Jag brukar säga att det kan säkert finnas lokala undantag, men sången har aldrig haft spridning i Sverige som skolavslutningssång. Motparten brukar då bli förvirrad, för det är självklart inte helt enkelt att minnas visrepertoaren från nio enstaka tillfällen som ägde rum för 20, 30, 40 år sedan. En del uttrycker att de är osäkra. Andra förmedlar tvärsäkerhet. Jag tror inte de i regel ljuger medvetet, men om man är så upprörd över ett fenomen att man går med i en grupp för att motverka det är det kanske inte helt lätt att erkänna för sig själv att man kan ha haft fel från början.
Eftersom det aldrig går att leda i bevis vad som egentligen hände i skolor i mitten av förra seklet är det bättre att gå den andra vägen, dvs att resonera kring sannolikheten att den skulle ha sjungits vid fler än enstaka tillfällen.
Svenska skolavslutningar ägde rum i kyrkan, förmodligen för att det var den enda lokal som kunde rymma hela socknen. I kyrkor sjunger man psalmer, och inte nationalsånger.
Du gamla du fria är inte formellt en nationalsång, utan en visa som diktades så sent som i mitten av 1800-talet, och det dröjde in i början av 1900-talet innan den överhuvudtaget fick spridning utanför överklassen.
Den fanns med i den gamla skolboken ”Nu ska vi sjunga” från mitten av nittonhundratalet. Men den som styrde skolavslutningens visor var inte läraren, utan prosten, och han hittade sina sånger i psalmboken.
Så om vi konkluderar att det definitivt inte var tradition i sockenskolorna fram till åtminstone 50-talet, och att det faktiskt inte går att hitta något enda exempel på en rektor som säger ”vi hade en tradition att sjunga nationalsången, men jag tog bort den för att inte förolämpa invandrare”, tycker jag det går att med rätt stor säkerhet säga:
Detta är en vandringssägen av så stora mått att den lyckats inplantera minnen av allsångssjungande som med stor sannolikhet aldrig ägt rum hos rätt många människor.
Så varför orkar jag då skriva ett helt blogginlägg om detta?
Jo, för att skrönan är en del av den nationalistiska propagandan att visa att Vårt Sverige är under attack. Våra traditioner tas ifrån oss, och vi kuvar oss under aggressiva invandrare, främst muslimer, som kommer hit och lever på bidrag och har som yttersta mål att tvinga oss alla att bära burka och be till Allah.
Det kan tyckas vara en struntfråga, men det är ändå viktigt att slå hål på den.
Det är så vi stoppar stolligheterna. Bit för bit.
Descendants of the Golgafrinchans 
Så bra! Och helt rätt. Tack för att du hjälper till att knacka hål på alla dessa idiotiska myter.
Tack för din kommentar. 🙂
men du har ju fel i att skolavslutningarna hölls i kyrkan! det förekom säkert, men traditionen var ju att skolavslutningen hölls inne på skolorna. att ha en avslutningshögtid i kyrkan är ett ganska nytt påfund. jag tycker det är helt rätt att du står upp mot myten om nationalsången, själv har jag förgäves kämpat mot myten om skolavslutningar i kyrkan som den svemska normen som vi fått ändra på i och med invandring och större spridning i religiösa åsikter!
På landet hölls de i oftast i socknens kyrka i början av nittonhundratalet – eftersom det var den enda lokal som kunde rymma alla föräldrar. Däremot tror jag inte det skedde i städerna i samma utsträckning.
Det är den information jag har från våra gamla, men har du annan info är det förstås intressant. Det verkar som om detta upphörde runt 30-50-talet till stor del, i takt med det ökande välståndet och den minskande religiositeten.
Som sagt: det var mer en platsfråga än en religionsfråga.
Och upphörandet har definitivt inget med någon invandrare att göra.
Det var dock faktiskt så att det på min sons skola i Trelleborg, för några år sedan, inte tilläts att sjunga Den bli blomstertid nu kommer p.g.a omnämnandet av Gud.
Fast å andra sidan förmedlar du också en rätt så tvärsäker myt…från det andra hållet.
Jag är nog beredd att hålla med om att nationalsången knappast var på repertoaren på 50 och 60 talet på skolavslutningarna. Det var ”blomstertid” som gällde, med eller utan prost. Vår skola hade en gymnastiksal och det var i den skolavslutningen genomfördes. Utan prost (om jag minns rätt). Däremot sjöng vi nationalsången när vi gick på landskamp i fotboll. Det gör vi fortfarande.
Så bra skrivet. Jag som började i skolan -62 har alla gånger varit i klassrummet med examen och då har vi sjungit sommarspsalmerna. Små byskolor låg ofta långt från kyrkan så det blev fint dekorerat i klassrummet och ev. med några föräldrar längst bak. Tänk bara på den gamla pjäsen Ruskaby skola, den utspelar sig i klassrummet med examen och uppvisning av kunskaper.
Den enda gång jag sjungit nationalsången som barn var när skolavslutningen sammanföll med ”svenska flaggans dag” eller när scouterna hade någon högtid.
Hej hej!
Jag vet inte var du gick i skolan, men vad jag förstår att du inte upplevt detta själv!
Jag gick i 7an, vi skulle ha avslutning, och vi förberedde oss att sjunga nationalsången på musiken. Men dagen innan fick vi ett meddelande från rektorerna.
”I morgon kommer vi inte sjunga nationalsången som avslutning då våra elever med utländskt ursprung kan ta illa upp”
De flesta av högstadie-eleverna valde att inte närvara alls på avslutningen, däribland många av de utlandsfödda. Vi firade en bit i från skolan, på en gräsplätt med gitarrer och sång istället, och vi avslutade med nationalsången.
Även året efter blev det så, men sista året förstod rektorerna att de hade haft fel!
Detta var 1997!
Du sitter och skriver en massa lögner!
Och ja, jag gick på samma skola i 9 år, och i 6 av dessa sjöng vi nationalsången som avslutning på avslutningen!
Som även nämn i artikeln så behöver det inte vara så att du ljuger, men minnet är ombytligt och alls inget man kan lita på. Googla gärna efter valfri forskning om du misstror det påståendet.
Och återigen, det kan ju finnas undantag, om du, din rektor, lärare, eller vad som helst, var eller är dumma i huvudet, så betyder ju inte det per automatik att en blogg som försöker utbilda dig, ljuger.
För alls trevnad, inte minst din egen, tänkt till innan du skriver nästa gång.
Ha en trevlig sommar, trots din svenskfientliga inställning 🙂
Håller med dig vad tjafsar hon om. Kanske gick hon i skolan på landet (urskogen). Men hur kan hon uttala sig om alla Sveriges skolor och vad de sjöng och inte sjöng . Att hennes morfar inte sjöng betyder ju inta att andra sjöng. Och nu är det väldigt viktigt att vi sjunger den. Snart har vi inget Sverige kvar att älska. 😢😢😢
Tack för detta. Vi hade nästan alltid avslutning på skolgården eller i samlingssalen om det regnade. Möjligen någon gång i kyrkan, utan präst. Aldrig ”nationalsången”.
!955-64.
Jag har aldrig varit med om att man sjungit nationalsången på avslutningen och inte hörde jag talas om att andra gjorde det heller. Den blomstertid nu kommer däremot, har varit mer eller mindre självklar.
Jag är född 53 och har varit med om en rad avslutningar, både som elev och som lärare. Jag har bland annat varit musiklärare, och det har aldrig varit några diskussioner om nationalsången, men däremot om Den blomstertid, eftersom inte alla delar den kristna tron. Men nåt ljug är det alltså inte. Sanningen tycks bara se lite olika ut beroende på vem som uttalar den.
Jag är född -73 i Stockholm och har gått på 3 olika skolor i Stockholm och har aldrig tagit ton i någon nationalsång. Den blomstertid nu kommer är det som har gällt under hela min grundskole- och gymnasiet. Om man vill fundera vidare på om svenskheten och Sverige är under hot kan jag rekommendera att läsa Benedictsson Anderson och hans begrepp ”imagined communities” och så kan man tänka vidare om det hela.
Jag gick i högstadiet. 7-9 Minns inte exakt vilket av åren, men högstadiet är jag säker på eftersom det var en annan skola än låg-och mellanstadiet. Vi hade repeterat nationalsången på kören i veckor. I väldigt när anslutning till avslutningen fick vi veta att vi inte fick sjunga den i aulan som det var tänkt. Vi var ett par som ställde oss upp och sjöng den ändå, vilket fick hela skolans alla lärare att bli panikslagna. Vet inte var du fått din info ifrån, men jag har alltid sjungit den i låg-och mellanstadiet, tills det som sagt tog slut på högstadiet. Detta var 92-94 i Botkyrka kommun. Albyskolan.
Vi firade alla avslutningar i grundskolan i kyrkan. Och vi sjöng alltid både ” Den blomstertid nu kommer”, ”Du gamla du fria” och ”Idas sommarvisa” Jag slutade nian 1989. På gymnasiet firade vi avslutningen i aulan, och där förbjöd rektorn oss att sjunga ”Du gamla, du fria” då det kunde vara sårande för vissa
Jag håller med om att nationalsången inte har sjungits som en generell, allmän svensk tradition. Men någon kommentator nämnde att man numera unviker Den blomstertid, p g a kristet innehåll, vilket ju är vansinne. Sången är en tradition, åtminstone för alla över 20 år eller så (inkl din släkting, född 1915). Och du borde kanske fokusera på den nuvarande beröringsskräcken av det kristna arvet istället. Kristendomen är – oavsett om man anser sig religiös eller inte – vad hela vår kultur vilar på sedan åtminstone 1000 år.
Läs Mohamed Omar (numera sekulär muslim, tidigare islamist) och vad han säger om muslimers avoghet mot att bara gå in i en kyrka, om så bara på en rundvisning (medans svenskar ofta går på dylikt i moskéer). Läs också om hans personliga väg från islamism till helhjärtat svensk. Jag tror nog du borde ta som din uppgift att värna svensk tradition (om än den i detaljerna kan skilja sig från olika delar av landet) och istället fundera på hur vi ska kunna få in de många motvilliga muslimerna i vår kultur. Det är trots allt här de har valt att leva. Det är ingen nackdel för invandrare att det finns en existerande kultur, tvärtom, är vi positiva och tydliga med den så får de ju något att relatera både oss och sig själva till.
Petade mig igenom 5 olika grundskolor i Stockholm under 80-talet… Sjöng inte Nationalsången en endaste gång på skolavslutningen! Och det är jag säker på! Däremot sjöng vi den den 6 juni, då vi på den tiden hade vanlig skola! Och inte att förglömma, alla hockey-VM… 🙂
Bra inlägg!!!
Jag gick grundskolan på 90-talet och vi sjöng inte heller nationalsången på avslutningen. Har inget emot att folk sjunger den om de vill, men som jag minns det handlade sångerna på avslutningen mer om sommaren – vilket är rätt logiskt med tanke på att många såg fram emot sommarlovet.
Däremot tror jag att vi firat nationaldagen på skolan? (Vilket kan stämma eftersom nationaldagen inte var röd dag på den tiden.) Kan det ha skett en sammanblandning i folks minnen mellan dessa två firanden, eftersom de ligger nära i tid?
Gick i sex olika skolor i Stockholm och norrut under 80 och 90-talet och vi sjöng aldrig nationalsången på avslutningen. Nationalsången sjöng vi på svenska flaggans dag och avslutningarna hölls i aulan eller på skolgården.
Det kanske hände att nationalsången sjöngs om skolavslutningen råkade vara den 6/6- har något diffust minne av det från någon gång mellan 72-76 och det var avslutning ute på skolgården.
Jag har haft skolavslutning i klassrummet, på skolgården, i gympasalen, i kyrkan, i inomhusarenans största sal, på utomhusarenan och i skolans aula. (Det du!) Däremot har vi aldrig sjungit Du gamla, du fria, inte ens då skolavslutningen var 6:e juni.
Hur det var när jag jag gick i skolan med nationalsången minns minns jag faktiskt inte, men igår var jag på avslutning, och såväl Du Gamla… som Den blomstertid… sjöngs.
Jag gick i skolan i Stockholm på 70-80-talen och vi hade avslutningarna i kyrkan. Utan nationalsång och med min blomstertid. Samma säger min far som gick i skolan i Stockholm på 40-50talen.
mina barn har spelat du gamla du fria på fiol alla sina avslutningar när dom går ut från skolan till sin uppsamling på fotbollsplan.
men inte iår. inte den blomstertid heller.
Nu sprider du en annan vandringssägen – den om skolavslutningar i kyrkor! Det har förekommit i liten omfattning på landsbygden, men det stora uppsvinget kom under 80- och 90-talen som en reaktion på medlemsflykten från Svenska kyrkan. Det finns en hel del litteratur i ämnet hur kyrkan ska närma sig skolan i syfte att socialisera in eleverna i en kyrkovana de ofta inte får hemifrån.
Jag har aldrig nånsin sjungit nationalsången på skolavslutning. Inte heller var examen (avslutningen) förlagd till kyrkan -som befann sig 8 km bort.Vi var i skolan och sjöng Den blomstertid… jag tror att båda sidor är skyldiga till att fara med felaktiga uppgifter och kanske ibland t.o.m. vinklingar -i sitt eget intresse.Eller så minns man lite som man själv vill… Det är märkligt att jag aldrig hör mina fyra barnbarn intressera sig för saken… Det är vuxenvärlden (vuxen?) som år efter år idisslar detta. Om och om igen. Grundat på sina egna intressen.
Någon har ovan skrivit om en skolledning som förhindrade att nationalsången fick sjungas -av hänsyn till flyktingar. Min fasta tro är att den som förlorat sitt hemland har mer förståelse för den som här värdesätter sitt land -än vad många etniskt födda har. Jag är övertygad om att många av dessa har mycket liten förståelse för oss svenskar som föraktar allt som är ”nationellt”. Låt oss sjunga nationalsången utifrån den vinkeln att vi värdesätter den fred vi fortfarande får leva i. För vi vet inte hur länge freden består.
Även påståendet att föräldrar var närvarande vid varje avslutning. Vi hade avslutning i skolan utan föräldrar.
Född -83 i Norrköping, gick tre år var på tre olika grundskolor samt gymnasiet och kan bara minnas att nationalsången spelats och sjungits på en av dessa, och det var ett av åren i högstadiet. Detta är jag säker på då jag var en av de som ackompanjerade kören på gitarr. Personligen har jag ingen åsikt om nationalsången på avslutningar, det borde vara upp till varje skola hur man vill göra. Däremot är jag motståndare till avslutningar i kyrkan, om man nu har andra bättre lokaler att tillgå. Kyrkans lokaler bör ses som en absolut sista utväg i ett sekulariserat Sverige.
Min skoltid sträcker sig från 1947 till 1959, med folkskola och flickskola, både på landet och i stor stad. Ingen av avslutningarna tillbringades i kyrkan och ingen gång sjöng vi Du gamla du fria. Det var sommarpsalmer och sommarsånger ur bl.a. Nu ska vi sjunga. Inga präster eller annat religiösare än skollärare och senare rektor. Folkskolans avslutningar tillbringades i klassrummet med föräldrar som klädde väggarna ståendes. Kyrkan skulle aldrig släppt in en massa barn för skolavslutning eftersom vi skulle helt enkelt inte fått plats i den lilla kyrkan och Folkets hus var heller inte aktuellt. I flickskolan var inga föräldrar med och de avslutningarna hade vi i realskolans aula eftersom vi inte hade någon egen.
Mina skolavslutningar i låg och mellanstadiet under sjuttiotalet skede i by kyrkan. Vi sjöng ”den blomstertid nu kommer” men inte ” du gamla du fria”
I högstadiet så gick vi inte längte i by skolan, utan i en ”modernare” skola inne i centralorten. Där hade man avslutningen i aulan.
Vad vi sjöng i högstadiet? Om vi över huvud taget sjöng något? Kommer jag inte ihåg. Därimot så vistades niornas klassfilmer varje år. Och så var det uppträdande av lärare och elever på frivillig basis. Med sång eller sketcher.
I folkskolan på landet 1943 – l946 hade vi skolavslutning i skolsalen (för flera klasser) I kommunal flickskola 1946 – 1950 avslutning i kyrkan, 1955 gymnasiet – i kyrkan. Nationalsången sjöngs bara på Svenska flaggans dag.
Du har ju faktiskt helt rätt i de flesta påståenden här i ditt inlägg.
Men jag är uppvuäxt i en förort med mycket invandrare(Råslätt) och på senaste 10 åren så har muslimerna gått och blivit islamister med en politisk ideologi som dom mer än gärna vill införa i hela sverige!!
Noll respekt för Sverige och dess lagar! Dom utnyttjar välfärden till max samtidigt som dom får sponsring från Saudiearabien.
sverigedemokraterna är inte helt ute o cyklar när dom pratar om islamiseringen av muslimerna i sverige. Rekordmånga som strider för IS kommer från Sverige.
Våldtäkterna är mer än ofta utförda av muslimer för det är så deras religion ser på en kvinna. och än mindre respekt har dom för dig som svensk kvinna. Det är mannens rättigheter över kvinnan som gäller i den religionen.
Det är tyvärr ledsamt att se att media är en bunt ynkryggar som censurerar och tar bort dåliga inslag som utförts eller påvisar något dåligt om muslimer!!
Låt inte muslimerna gömma sig bakom ”jag är kränkt” när deras religion förkunnar de vidrigaste inslagen i modern tid.
jag är född -73. Kyrkan var lokalen för avslutning. Psalmer och Idas sommarvisa. Allt som ger sommarstämming! Nationalsången på Svenska flaggans dag och klasserna runt flaggstången som hissades.
Jag har bott i Bolivia och där sjöng vi nationalsången varje måndagsmorgon på skolgården. Det var den Bolivianska nationalsången. Vi var ju i Bolivia. Bor man i ett annat land sjunger man förslagsvis det landets nationalsång. Om man vill. På nationaldagen t ex.
Vi kan väl lägga till en muslimska festsång på avslutningarna, eller en finsk, eller nåt annat? Vi kan ALLA influeras och lära oss att fira sommarlov och ledighet på olika kulturers vis. Men med basen i den svenska eftersom vi vill vårda våra traditioner. Önskar att folk inte behöver vara så rädda för mångkultur. Vi behöver inte förlora vår ursprungskultur för att vi delar den med andra och deras ursprungskulturer. Vi blir snarare mer mångkulturella allihop – och då blir det så tydligt att vi människor är rätt lika ändå! oavsett om vi bor i Bolivia, Sverige eller Irak. (det är inte muslimer som genomför våldtäkter. Det är personer som handlar fel och inte respekterar andra. De finns i de flesta kulturer)
Hej! Frågan är hur du ställer dig till att sjunga psalmer som tex; ”Den blomstertid nu kommer”, eller ”I denna ljuva sommartid” etc!?
Är det ok, eller är det att gå emot ”värdegrunden”; de utpekat ”rätta” värderingarna!?En värdegrund vilken alla i Sverige numera måste bekänna sig till för att inte riskera demonisering, stigmatisering eller social och karriärmässig utfrysning. Där inte minst journalister, och ibland författare och andra, agerar predikanter för den heliga skriften genom att i texter och annat klargöra vad som är ok att få göra och vad som inte är ok.
Den svenska värdegrundsdemokratin doftar religionssubstitut.
Bekänna sig till är en nyckelfras. För värdegrundsdemokraten är det lika otänkbart att försvara värdegrunden med rationella sakargument som det är för djupt troende att söka bevis för Guds existens.
Att tro (på värdegrunden eller Gud) är heligt, att blanda in sakargument är ett tecken på tvivel.
För att jag inte skall misstänkliggöras som dissident, så blir min fråga; är verser ok att sjunga på skolavslutningar, eller är det att betrakta som ett tvivel, och brott mot den heliga skriften; värdegrunden!?
Tror jag haft en skolavslutning i kyrkan. Vi gick hela skolan till Ekbacken (2-3 km) från skolan. Vi hade fanbärare som gick med svenska flaggan längst fram. Detta var mellan åren 1981 till 1986 i Norrvikensskola Sollentuna. Även mina äldre bröder gjorde detta på mitten av 70-talet. Minns inte om vi sjöng national sången. Där emot förbjöds vi att sjunga nationalsången (nationaldagen) i Häggvik skolan 1989 med motivering att det var synd om invandrarna. Vi sjöng ändå.
Under alla mina nio år i grundskolan sjöng vi aldrig nationalsången, däremot ”Den blomstertid nu kommer” i en kyrka.. Skolavslutningen idag, i min stad, hölls i diverse kyrkor – de som inte kunde närvara pga sin religion fick komma en timme senare och fira utanför på gräsmattan..
Aj aj aj Henrik Jonsson; ”vi sjöng ändå”. ”Ett värdegrundsbrott”, vilket i dagens Sverige anses som oerhört allvarligt. Alla måste bekänna sig till värdegrunden; de utpekat ”rätta” värderingarna. Att gå i polemik eller trotsa detta är att visa tecken på tvivel, och ger antydan om att besitta ”fel” värderingar. Vilket anses som oerhört allvarligt.
I värdegrundsdemokratins Sverige är skolans viktigaste uppgift inte att förmedla kunskaper, utan att förmedla värdegrunden.
I värdegrundsdemokratin måste föreningar bekänna sig till värdegrunden för att få verksamhetsbidrag. I värdegrundsdemokratin skickas personal på särskilda värdegrundsutbildningar. I värdegrundsdemokratin får chefer som är ansvariga för allvarliga misstag inte journalistfrågor om hur och varför, utan om sitt värdegrundsarbete.
I värdegrundsdemokratin riskerar anställda att bli uppsagda och drabbas av social och karriärmässig utfrysning om de inte bekänner sig till värdegrunden.
I värdegrundsdemokratin blir skandalen större om polisen ”brister i värdegrund” än om den misslyckas med att upprätthålla lagen…
Jag vill påpeka att vissa skolor, kanske just pga denna myt, har INFÖRT nationalsången på skolavslutningarna på senare år. I andra ring på gymnasiet (2007), sjöng vi nationalsången på skolavslutningen, för den skedde dagen före nationaldagen som nyligen hade blivit en röd dag. Men någon annan gång (1995-2008) har det inte hänt.
Född 75. Vi tågade alltid till kyrkan, hela grundskolan, sjöng aldrig nationalsången. Som, som sagt, inte är någon officiell nationalsång ens, och inte nämner Sverige – eftersom den skrevs i Skandinavismens anda. På svenska flaggans dag sjöng vi den på skolgården.
Fram t.o.m. femman gick jag i en liten skola utan aula. Den största lokalen var matsalen och där hade vi julfester. Men avslutningarna inför sommaren hölls i Pingstkyrkan som låg på gångavstånd från skolan. Men nationalsången kan jag inte minnas att vi sjöng mer än möjligen någon enstaka gång.
I Expressen skriver du:
”Fråga en fransman, en engelsman eller en amerikan om huruvida de skulle vilja hylla sina nationer under en skolavslutning och de kommer att förvånat skaka på huvudet.”- står det texten du skrivit för Expressen.
Väl, engelsmän sjunger i princip så gott som aldrig sin nationalsäng, men den spelas rätt ofta i alla sammanhang, och folk står i givakt.
Fransmän sjunger den när de är fulla. medan amerikaner sjunger sin nationalsäng på så gott som alla skolavslutningar. i USA står det ofta i tidningen om rektorer som förbjudit nationalsängen på skolavslutningen.
I Norge, där jag växte upp, sjöng vi så klart nationalsången både till 17. maj och skolavslutning, och annars i året.
Prosten hadde nog inget med skolavslutningen att göra, du tänker nog på kyrkoherden, och nationalsången blev nog sjungen i kyrkan till tider.
Jag har också ett par böcker från 30-talet och 40-talet som omhandlar just skolavslutningar, ”Hemmets kalender 1938”, ”Hemmets kalender 1947” var det står att skolavslutningar kan vara lite olika, och att det i Malmö alltid sjungs nationalsången nämns i den ena, då vet man att den inte sjungs överallt, men man vet också att det inte var alldeles ohört.
Snacka om at sprida desinfomation.
Jag slutade skolan för 50 år sedan och har aldrig varit med om att sjunga Nationalsången på en skolavslutning. Trevlig sommar alla i hela Sverige & världen.
Jag minns att vi sjöng: ”I denna ljuva sommartid” och ”Den blomstertid nu kommer” och liknande låtar. Tjejerna sjöng ”Sommarpsalm” så tårarna rann på mig. Men nationalsångrn har jag inget minne av att jag hörde.
Du har helt rätt, nationalsången har aldrig sjungits på skolavslutningar. Jag gick i skolan 1952 och framåt, och det var ”Du blomstertid nu kommer” som gällde.
Har du gått i skolan sedan 1952? Du måste vara välutbildad :O
6 av mina 9 år i grundskolan sjöngs det nationalsång, tro det eller ej!
Jag gick i skolan på 50 & 60-talet. Inte sjöng vi nationalsången, vi var inte i kyrkan heller. Samma sak med mina barn på 8 & 90-talet. Ingen nationalsång.
Vid förra årets debatt om kyrkan kollade jag…det tycks endast vara omkring 25% av skolorna som har skolavslutning i kyrkan. Tre fjärdedelar har avslutning i skolan. Av tradition:-)
En anledning till att det började sjungas nationalsång på 90-talet kan ha varit den ökande rasismen, och alla kampanjer för att ”återta” vissa symboler, som svensk flagga, nationalsång etc, från skinheads i bombarjackor och kängor. Det var i samma veva som militärens uniformer fick en liten svensk flagga på ena axeln.
Har aldrig firat varken nationaldag eller ramadan även om alla säger att det är svenska traditioner.. Har ju inte funnits länge alls. Däremot så firade min farmors mormors mor midsommar med lövad stång och allt. Då är vi nere på 1700-talet… Och Mona Salhin påstod att det var en inhämtad tradition ifrån Tyskland på 1800-talet… Fast jag är ju gotlänning.En minoritet.så jag är ju också båtflykting fast utan några som helst rättigheter rent tekniskt sett.
Vilken stor lögn. Har du någon koll på alla skolor som finns tro?
Förr i tiden när de var skolavslutningar så började vi med att ses framför flaggstången. Där hissades flaggan och vi sjöng du gamla du fria. Sedan gick vi vidare till kyrkan och fortsatte skolavslutningen där. De va så på flera skolor. Så att de är en skröna stämmer inte. Du kanske ska kolla upp fakta till nästa gång..
Född -76 och antagligen eftersom nationaldagen mer eller mindre sammanföll med avslutningarna så sjöng iaf vi nationalsången vid avslutningarna.
Det var ju heller inte någon grej förräns tidigt 90-tal när det vart skinnskallar och laserman och allting.
Det var högtidlig sång vid högtidligt tillfälle och inget mer.
Idas sommarvisa, flaggan vajar på sin stång, Jämtlandssång (eftersom jag gick i Jämtland ett måste) och blomstertid hörde också till repertoaren (den kunde man visserligen gärna sluppit).
Däremot hade vi aldrig avslutning i kyrkan, gick på landet men det hade ju varit förfärligt om man hade låtit en prost få ha hand om avslutningen.
Tacksamt nog hade vi inga såna fundamentalistiskt kristna idiotier för oss.
Hej
Jag minns 4e klass när vi själva fick välja. Åk. 1-3 hade vi sjungit både den blomster tid och du gamla du fria. Du gamla du fria blev ner röstad när vi fick välja med motiveringen ”den är inte så somrig”. Sen skrek vi den blomstertid nu kommer på alla avslutningar 😉
Är det någon som kommer ihåg när/om man sjöng Kungssången, eller var det bara så att man fick lära sig den i skolan samtidigt med de nordiska ländernas nationalsånger? Det var sådant som man ”bara skulle kunna innan man började realskolan”=1963, för min del?
Var det bara 50-talister och äldre som måste kunna även de övriga nordiska ländernas nationalsånger samt Kungssången innan man ev. började realskolan som 12-13-åring, samt att f.ö. kunna skriva felfri vardagssvenska?
Nu får du hejda dig !!!!
Är du totalt bakom flötet !
Min skola förbjöd Du Gamla Du FRIA!!!!
I början på 1990 talet Vakna!!!