Många hundra kommentarer och tweets under mitt inlägg om 7 oktober, som jag själv kände var okontroversiellt. Luften gick lite ur mig, och jag tog ett par dagars nästan-paus från sociala medier.
Så mycket hat och ilska.
Så jag vill reflektera över reflektionerna. Här är en sammanfattning:
1. Ingen får säga något ont om Israel denna dag.
Det är fair nuff om man är konsekvent nog att säga att under Nakba day, dvs 15 maj, får ingen ifrågasätta något vad gäller Palestina, utan enbart fördöma Israels snart åttioåriga mord, fördrivning, tortyr, våldtäkter, stölder med mera på palestinier. Själv tycker jag dock det är absurt att tänka sig att vi inte ska kunna fördöma samtliga mord på civila, oavsett förövare.
2. Ingen som värnar Palestina kan sörja israeler. Försök inte luras, typ!
Det finns en enorm obalans mellan pro-palestinier och pro-israeler. Mycket få svenska pro-palestinier saknar enligt min erfarenhet förmåga att sörja offren den 7 oktober, precis som få skyller Israels gärningar på världens judar, men det omvända gäller inte. Jag vill inte påstå att precis alla så kallade ”proisraeler”, dvs svenskar som än idag fortfarande anser att Israel ”bara försvarar sig” och ”har inget val”, är rasister, men bara genom att se hur de formulerar sig om palestinier vill jag hävda att en övervägande del är en kombination av muslim- och arabhatare.
De är de sämsta av oss.
3. Antisemitismanklagelserna.
Fortfarande lika tragikomiskt, eftersom de så ofta kommer från dem som har ylat om hur orättvist det är att ”dra rasistkortet” i många år. De som förr ofta var antisemiter, men nu har kommit på att de hatar muslimer mer.
4. Rått hat:
”Fy fan!”, ”Bortom räddning.”, ”Sjuka människa!”
5. Påståenden att jag ”förnekar” vad som hände.
I posten gick jag medvetet inte in på alla lögner som omgärdar den dagen.
Men de är många. Och det är viktigt att vi kommer ihåg att hålla isär vad som är sant, dvs belagt, vad som är obevisat och vad som är lögn.
Mehdi Hasan har precis publicerat ett klipp om Hannibaldirektivet, se nedan, som är en påminnelse om att ingen vet hur många av de drygt åttahundra civila som mördades av palestinier och hur många som offrades av IDF. Och anledningen till att vi inte vet det är Israels totala ovilja att utreda.
Samma sak vad gäller filmen Naza. En ”normal” regim hade, efter att en sådan film släppts, också inlett utredningar och lovat att gå till botten med påståendena. Israels totala fokus är på att straffa journalisterna och visselblåsarna.
Vi kan inte göra mer för offren den 7 oktober 2023 än att kräva riktiga utredningar och att lagföra de som begick krigsbrott.
Men Nakba pågår. Folkmordet pågår. Utplåningen av Palestina pågår.
Vi hedrar inte offren från 7 oktober genom att tiga om Israels ansvar för den dagen, eller genom att hålla tyst om alla Israels palestinska offer. Så nej, jag tänker inte sluta skriva förrän varje mördad, våldtagen, torterad, fördriven palestinier räknas.
Fler artiklar:
Israel-Palestina · Samhällsdebatt
Lämna ett svar