
Flera personer har hakat upp sig på att jag kallade Sverigedemokraterna för muslimhatare igår, så jag vill därför svara alla vad jag menar en gång för alla.
För det första använder jag aldrig ordet “islamofob”, för det leder av uppenbara skäl helt fel. Jag brukar också undvika att säga antisemit om jag inte pratar om typ troper. “Muslimhatare” och “judehatare” är mer precist. Egentligen måste du inte hata folkgruppen för att platsa, men “föraktare” blir lite väl klumpigt.
Orden används för människor som har negativa förutfattade meningar. Dvs om jag säger till dig att bakom den här stängda dörren står en muslim/jude och du utan annan information då bildar dig en negativ bild klassar jag dig som muslim- eller judehatare.
“Man är inte muslimhatare för att man kritiserar islam” hör jag hela tiden, och det är iofs helt sant, men det är oftast en tydlig indikator.
Om du i förbifarten säger “jag tycker det är dumt att muslimer får ha fyra fruar” skulle jag inte dra någon slutsats av det, men om du kritiserar sådant som finns i alla religioner men enbart nämner islam drar jag öronen åt mig. Och alla som sprider islamiseringsmyten, dvs tesen att muslimer håller på att ta över Sverige eller tom västvärlden, är oundvikligen muslimhatare. Du kan inte anamma den teorin utan att samtidigt tycka illa om den folkgrupp du är rädd för.
Det finns inte en chans i Blekinge att inte merparten av Sverigedemokraternas ledning skulle tycka illa om den okända muslimen bakom dörren.
Alltså består Sverigedemokraternas ledning av muslimhatare.
Är de därför rasister? Även om man inte vill tillämpa den definition som omfattar religiösa folkgrupper tror jag vi kan enas om att en okänd arab eller somalier bakom dörren också skulle generera adrenalin.
Det stod liksom inte “Saknar du Oslo?” på deras valaffisch om återvandring.
Fler artiklar:
Svensk partipolitik · Religion

Lämna ett svar