Rasism

  • Två tredjedelar muslimhat

    Som jag skrev igår, och som många av er noterade, fick jag enorma mängder hatkommentarer under inlägget om trettonåriga Yasmine som polisanmält hur hon knuffades av sin elsparkcykel på väg hem från fotbollsträningen av en blond man som skrek ”jävla muslimjävel” till henne. Rätt många påstod att hon kört på en gångbana, vilket det inte finns belägg för. Många tyckte hon förtjänade det bara genom att vara muslim.

    ”Mannen som knuffade henne bör vi bygga en staty av. Hatten av till en sån legend 👏🏻👏🏻”

    Många tvivlade på händelsen och krävde att polisrapporten publiceras (?!), men Helsingborgs Dagblad har rapporterat att polisen försöker identifiera mannen, och jag ser inte horder av rassar skrika ”det är säkert inte sant” när svenska tjejer rapporterar brott.

    Störst motargument var whataboutismen, förstås.

    ”Jösses, men när en svensk flicka blev nedslagen bakifrån med en väska av en musselman, vad tyckte du om det?”

    Och här är grejen. Man kan absolut argumentera för att en svala gör ingen sommar, men det större syftet med mitt inlägg var inte att rapportera händelsen, utan att visa att så här kan det gå med den hatretorik vi ser från riksdagsledamöter i SD, KD och delvis L. De har legitimerat hatet.

    Och för att möta detta påstående sitter alltså nästan två tredjedelar av alla som skriver – och notera att detta är människor som följer MIG, dvs Helena, inte Jomshof eller Måwe – och skriver kritiskt eller fientligt. Många hatar flickebarnet. Några hatar mig.

    Och det är ett långt större bevis på den glidning samhället gjort än ett enstaka fall av misshandel. För alla dessa hatare hade ju alternativet att bara bläddra vidare. Inte skriva något alls. Låta hatet stanna i tanken. De skrev ju hos mig, inte tvärtom.

    Det borde finnas en megaspärr hos varje vuxen individ att inte tycka att en trettonåring som misshandlats på grund av sin religion förtjänar det.

    Vi som samhälle måste vara bättre än så här.

    AI har gått igenom alla kommentarer och twitter replies, som efter drygt två dygn var 926, om man räknar bort mina egna. Klassificeringen framgår av fliken ”Kodade kommentarer”, och vissa är tveksamt klassificerade, men fel har gjorts åt båda hållen.

    Fler artiklar:

    Rasism · Svensk partipolitik · Religion

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Jävla muslimjävel!

    “Jävla muslimjävel!”

    Hon är tretton år och en okänd man knuffade henne av elsparkcykeln så att hon for in i en påle.

    Dit har muslimhatet från högerpartierna tagit oss. Legitimiseringen av muslimer som måltavla. Utpekandet av dem som roten till allt ont. Richard Jomshofs vedervärdiga retorik om hur muslimer kan sluta vara muslimer, och Ebba Buschs hetsande runt slöjor.

    Jag försöker undvika att dra paralleller till Tyskland – Godwins lag, ni vet – men likheterna är så slående, hundra år senare. Hatet mot muslimer från makthavare har uppenbarligen givit Sveriges rasister ett frikort att misshandla flickor.

    Igår skrev jag om Christer Sfeir, som ser ett demokratiproblem när muslimer anser att hotet mot den egna gruppen är en viktigare valfråga än vård, skola och skatter. Tänk er den artikeln i en tysk tidning för hundra år sedan. “De får inte väga in hotet mot sin folkgrupp när de bestämmer hur de ska rösta!”

    Jag är tacksam för Näthatsgranskaren som har polisanmält tretton inlägg av Jomshof för hets mot folkgrupp. Men även om han blir dömd lär han bli minister om de vinner – Sverigedemokraterna brukar ha högre tolerans för kriminalitet när det gäller de egna.

    Tove Lifvendahl skrev nyss att demokratin överlever oavsett vem som vinner. Men när en blivande regering har som målsättning att införa särlagstiftning i syfte att trakassera muslimer – som förbud mot sjal på allmän plats om den är muslimsk, men inte, vad jag hittat, om den är judisk eller kristen eller om man bara fryser om öronen, och SD-förslag om att stoppa moskébyggen utan motsvarande krav på andra religiösa byggnader – då har vi börjat ta steg bort från demokratin.

    Som ~1926.

    Och vi har sett hur fort det kan gå sedan.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Rasism · Religion

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Arabiskt hot mot demokratin

    I en valrörelse som dominerats av tre partiers hets mot muslimer och palestinier har nu plötsligt Svenskan kommit på att det har fått arabisktalande människor att prata om detta. Och eftersom muslimer som pratar med varandra på ett läskigt språk är ett hot mot demokratin ägnas nu en ledare åt hur Sveriges muslimer ”mobiliseras” som ”stammar” – ett ord man normalt använder om primitiva urfolk. #dogwhistle

    Notera nu att ledarskribenten Christer Sfeir inte hittat några belägg för att detta koordineras från utlandet. Inte ens för någon sammanhållen organisering.

    ”Budskapet är enkelt: Valet handlar inte främst om skatter, skola eller vården utan om muslimers framtid i Sverige.

    Högerpartiernas migrationspolitik, förslag om återkallat medborgarskap och uttalanden om islam fogas samman till en berättelse om att naturaliserade svenskar aldrig kan känna sig säkra. De juridiska avgränsningarna försvinner. Ett förslag som kräver ytterligare grundlagsbeslut och lagstiftning blir till att staten efter valet kan börja frånta invandrare deras medborgarskap.”

    Så låt oss bena i detta. Naturligtvis är återkallade medborgarskap, förbud mot att gå i sjal på allmän plats, rivande av moskéer, ständigt utpekande av muslimer som farliga, islamiseringskommittén och retoriken runt exempelvis Islamic Relief sådant som väl kan bekymra muslimer mer än skatter, skola eller vården.

    Men han menar alltså att det är missvisande att prata om medborgarskapsindragningen som en reell valfråga eftersom den kräver ett mellanliggande val? Det är ju vad jag sett som kronjuvelen i högersidans lösning på alla problem.

    Han har ingen tydlig konklusion. Hela texten spretar. Kritiken kokar mest ner till att araber måste sluta prata politik på arabiska med varandra. Nej, han skriver inte så – bara att medierna måste granska ”opinionsbildningen utanför den svenskspråkiga offentligheten”. Okej, men jag ser inget konsekvent ifrågasättande av vad som diskuteras på finska, hebreiska eller spanska.

    För tänk om vi skulle tillämpa samma måttstock här. Tre partier går ut stenhårt med att katolska kyrkor ska rivas och nunnedok ska förbjudas och vi måste stoppa katoliciseringen av Sverige och tänk bara på hur en utländsk makt, Vatikanen, påverkar människor i Sverige.

    Och sedan har vi mage att misstänkliggöra katoliker för att de diskuterar detta på spanska eller portugisiska i valrörelsen, och hävda att just deras samtal förstör demokratin.

    Fler artiklar:

    Samhällsdebatt · Rasism · Använd samma måttstock

    Följ diskussionen på Facebook:

  • J’accuse !

    Jag har skrivit om muslimhat i snart 20 år. Och det var alltid illa, men det vi ser nu är värre än någonsin. Jag anklagar inte SD. De är inte bättre än så här. Jag anklagar KD, som brukade vara ett trevligt parti med i huvudsak sunda värderingar, och som valt ledare som överträffar SD i hets mot Sveriges muslimer. Jag anklagar Moderaterna och Liberalerna som tiger och ser på. Utan er hade Sveriges muslimhatare inte känt sig så här trygga.

    Det som händer nu är det alla visste kunde hända. Varje människa med en gnutta anständighet i sig måste stoppa en regering med Jimmie Åkesson, Richard Jomshof och Björn Söder i.

    Pröva att byta ut ”muslimer” mot ”judar” i tweetsen och känn efter vilket århundrade det påminner dig om.

    Vi kan få borgerlig politik tillbaka igen. I en framtid där det inte längre går att hetsa mot svenskar för deras religion utan att en majoritet av folket säger emot.

    Fler artiklar:

    Rasism

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Hur hamnade vi här?

    Jag har alltid sagt att det är väldigt ovanligt med antisemitism bland svenskar. Av alla hundratusentals kommentarer jag fått här i år har färre än tio varit antisemitiska, och de flesta av dem har varit på engelska.

    Men jag hamnade i en Twitterdiskussion igår. Ett par, tre stycken riktiga antisemiter som skrev på vad jag kunde bedöma flytande svenska och under helsvenska nicks trillade in, så jag tror inte det handlar om så kallad ”importerad antisemitism”.

    Jag blev rätt paff.

    Exempel:

    ”Det ”rättfärdiga” dödandet för det kommande stor-israel. De blinda kommer snart se vad judarna sysslar med.”

    Så i samma trådar där en lång rad högersvenskar (av den sorten som annars gnäller över att vänstern alltid drar rasistkortet) kallade mig ”antisemit” fick jag också sitta och förklara för flera andra personer att det inte alls är ok att blanda ihop det judiska folket med Israel.

    Hur hamnade vi här?

    Och vad kan vi göra åt det?

    Fler artiklar:

    Rasism · Israel-Palestina

    Följ diskussionen på Facebook:

  • ADL:s förfall

    Anti-Defamation League, ADL, har länge stått för ”urdefinitionen” av antisemitism. Eftersom jag skrivit om rasism i så många år har jag ofta hänvisat till dem. Citerat dem. Lärt mig av dem.

    Men sedan en tid tillbaka har jag gjort helt slut med dem.

    De grundades så tidigt som 1913, alltså före första världskriget, och har länge haft som mål att stå upp mot all rasism.

    Och visst har de alltid varit pro-Israel, och pigga på att ta med kritik av landet Israel i antisemitism-definitionen, men de har tidigare stannat vid att man fick kritisera Israel så länge man inte ansåg att staten Israel skulle upphöra att existera. Just den delen har alltid skavt för mig, för eftersom antisemitism är en sorts rasism anser jag att dess definition ska vara helt ren från politiska åsikter. Men jag tyckte de hade bra material i övrigt, så jag lät det passera.

    Men 2022 deklarerade CEO Jonathan Greenblatt för första gången rakt ut att antisionism är antisemitism, och det är vad som styr deras arbete idag.

    Och efter 7 oktober 2023 har de knölat in mycket mer antisionism i antisemitism-definitionen, för att kunna attackera Palestinarörelsen. ”From the river to the sea”, t ex.

    Jag har ju skrivit om rasism och främlingsfientlighet sedan 2009, och det gör mig konsekvent förbannad när rasismkort dras för att tysta fullt legitima diskussioner. Jag har haft samma åsikt när många framförallt till vänster kallat alla ändringar i migrationslagstiftningen för rasistiska, och jag menar att många av de retoriska överdrifterna runt 2010 var anledningen till att folk slutade ta verklig rasism på allvar. Om vi är överens om att rasism inklusive antisemitism är allvarliga företeelser ska vi inte tunna ut begreppen genom att kleta dem på fullt legitima åsikter bara för att vi inte delar dem.

    När Zohran Mamdani fick frågan om huruvida han ”recognizes Israel as a Jewish state” under sin valkampanj för att bli borgmästare i New York svarade han:

    I’ve said time and again that I recognize Israel’s right to exist, but I would not recognize any state’s right to exist with a system of hierarchy on the basis of race or religion.

    Det är precis vad jag också alltid svarar. Ingen religiös eller etnisk grupp borde vara garanterad ett eget land.

    Under förra borgmästaren Eric Adams hade ADL lyckats klämma in en antisemitismdefinition i stadens styrdokument, som förbjöd kritik av Israel, vilket förstås Mamdani inte förlängde när han tillträdde.

    Detta, kombinerat med att han kallat kriget i Gaza för folkmord, har fått Greenblatt att anklaga honom för antisemitism, och installera en ”Mamdani monitor”, vilket gjort den tredjedel av NYs judar som röstade på honom rasande.

    Jag vet inte om ADLs förfall, som jag vill kalla det, beror på Greenblatt som individ eller om det är hela rörelsen, men här är en lista över vad han åstadkommit:

    • utvidgning av antisemitismbegreppet till att omfatta kritik av Israel
    • uttryckt hat mot palestinier
    • uppblåst statistik av antisemitiska incidenter – 360 procent – genom att ta med propalestinska protester
    • polare med högerextrema som Musk, medan han hetsar mot svarta och homosexuella
    • jämförelse av palestinasjalar med svastikor

    Det tog många år att bygga upp ett medvetande i USA och världen om det judiska folkets lidande, och att förklara hur tusenåriga stereotyper skapat hat och utanförskap.

    Det är plågsamt att se detta arbete korrumperas och missbrukas för att hindra engagerade människor att ta ställning mot etnisk rensning och folkmord.

    Fler artiklar:

    Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Könsuppdelade möten

    Så könsuppdelade möten är inte min grej. Men om V trivs med det så är det väl upp till dem.

    Dock är det väldigt trist att inse hur många borgerliga politiker och skribenter som inte klarar av tre sekunders googling för att kunna konstatera att anledningen är feminism, det vill säga att kvinnor ska kunna tala fritt utan att avbrytas av män, och att det inte har ett smack med ”hederskultur” att göra.

    Det är 2026, för fasiken!

    Och i kommentarsfälten frodas muslimhatet. Som vanligt.

    #dogwhistle

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Antisionism är inte antisemitism

    ”Antisionismen är den nya antisemitismen” är ett populärt uttryck, som jag tycker hjärtligt illa om. Själv undviker jag att prata om sionism, eftersom ordet har en glidande betydelse och jag vill vara precis när jag formulerar mig.

    Men oavsett vad man lägger i ordet är det en åsiktsuppsättning och inte en folkgrupp.

    Antisemitism är hat mot judar. Varken mer eller mindre. En form av rasism. Att säga ”om du är emot mina åsikter är du rasist” är en rätt horribel appropriering.

    Det har skett en total åsiktsomgruppering i USA, där delar av vänstern och delar av MAGA har hittat varandra. Det är rätt intressant att se hur poddar och politiker jag följt i många år plötsligt förflyttar sig. Israelfrågan är förstås i centrum för det nya samförståndet, men det finns faktiskt fler frågor, inte minst runt pengar och politik: donationer från storföretag, rätten att bedriva insiderhandel fast man har tillgång till hemligstämplad information och faktiskt även synen på muslimer, som länge varit så hatade på högersidan.

    För alla som vill se ett Palestina som är fritt och inte ockuperat är det självklart bra att starka röster både till vänster och höger samsas. Politiker behöver bytas ut och sanktioner införas på allvar för att Israels ockupation ska upphöra.

    För detta är en enkelriktad gata. Det är många som gått samma väg som jag: från att tycka att Israel är ett trevligt land till att inse vidden av de vidrigheter landet begår. Ingen började som Palestinaentusiast och kom fram till att det är superbra att Israel begår folkmord och att bosättare mördar, rånar, våldtar, stjäl mark och stjäl hem på Västbanken. Låser in barn och torterar dem. Våldtar dem. Svälter dem.

    När man väl insett vidden av Israels brott mot mänskliga rättigheter, överallt och under alla år landet existerat, finns ingen väg tillbaka.

    Uttryck som ”antisionismen är den nya antisemitismen” blir då en kvarnsten som liksom drar med hela det judiska folket ner i den brunn av avsky sunda människor känner.

    Och det är det verkligt antisemitiska.

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Vems lidande räknas?

    Jag är så glad över att de tjugo gisslan äntligen är i Israel. Deras lidande har varit enormt. Jag hoppas att deras familjer finner läkning. Jag hoppas att de hittar tillbaka till ett meningsfullt liv. Jag sörjer också med dem som får tillbaka sina familjemedlemmars döda kroppar och måste gå vidare därifrån.

    Jag konstaterar också att vi lever i en värld där tjugo vita mäns ofattbara lidande – absolut, det är horribelt, ingen förnekan – ges ungefär samma medieutrymme som två miljoner bruna barns, kvinnors och mäns lidande.

    Så.

    En svältande, flyende, traumatiserad Gazabo som gråter av sorg över sin förlorade familj motsvarar en hundratusendels israel.

    Give or take.

    Följ diskussionen på Facebook: