I världen finns knutpunkter, som av någon anledning hamnar mitt i konflikter. Alsace är en sådan. Det är svårt att se idag när såren läkt, och det enda som återstår är att det tyska och det franska blandat sig på ett unikt och spännande sätt, men regionen var tills för 70 år sedan ett oläkt Västeuropas Mellanöstern eller Jugoslavien. Att de idag är så stolta över sin mångfald ger hopp.

Vi har ägnat dagen åt att färdas nästan spikrakt söderut från Travemünde till Strasbourg, och är nu framme på ett ganska centralt hotell. Vi promenerade till Petite France – som till stor del påminner om kvarteren i Disney’s Beauty and the Beast, och åt en suverän middag på floden Ills bank. Vi fick till och med avsluta den i ganska lugn och ro. Tjejerna plockade en blomma, slängde den i floden, och hade en avsikt att följa den längs hela dess resa, men gav upp när de dels kom till en sluss, och dels blev hämtade av mig.

Till den drack vi … kyld pinot noir – från 2012, och mycket lätt. Enda rödvin som får göras i denna appélation.