Etikettarkiv: Strasbourg

Strasbourg – Beaune

Publicerat den av

MuréI appélationen Rouffach, i södraste delen av Alsace, är familjen Muré en relativt stor producent. Trehundra till trehundrafemtio tusen buteljer om året tillverkas. Så är det inte heller ägarna som möter oss i den välinredda byggnaden, utan en anställd – en dam i sextioårsåldern.

Familjen Muré har producerat vin sedan 1650-talet, berättar hon, och när nu barnen börjar arbeta på gården är det tolfte generationen. Liksom i övrigt i Alsace är vinerna inga blandningar, utan det är 100% en druva.

För de felsta av oss är Alsace främst vita viner, men Madame insisterar nästan på att vi ska prova deras Pinot Noir, eftersom man i just denna sydvästra del av Alsace producerat röda längre än vita. Hon berättar om deras grand-cru:er, och visar kartor över odlingarna.

Vi provar två Pinot Noir.  Clos St Landelin 2011 hittar jag en del lädertoner i. Det har en mer utvecklad fruktighet, och är betydligt brunare i tonen än det bara ett år yngre Côte de Rouffach, som är lättare. Mer likt en Bourgogne, säger Madame, och jag håller med.

Vi provar två Riesling, båda 2011:or, döpta efter samma nomenklatur. Cöte de Rouffach är lätt och blommigt. Det dyrare, Clos St Landelin, som är en grand-cru, kostar över €23, och även om det smälte i munnen bär det emot att betala så mycket för vitt – särskilt så här tidigt på resan. Det lättare vinet förklarade hon passar bra till fisk, vilket ju är lätt att gå med på, men sedan menade hon att det även funkar med choucroûte, dvs sauerkraut. Och det gäller även om den ackompanjeras av schweinsachse.

Slutligen testar vi Gewurztraminer, också med samma namn. Det är inte en druva vi är särskilt vana vid – de hör ju sällan till den franska floran. De doftar hö, och smakar smör och lätt socker. Det var inte så stor skillnad på grand-cru:n och Côte de Rouffach, annat än att tonerna var lite djupare i den förra.

Vi köpte till slut tre kartonger – en av varje druva.

Alsace

Publicerat den av

Vi följde Route des vins, och valde först en gård i bas-Rhin, som är det lägre distriktet. Det är också det norra. Rhens riktning avgör vad som är lågt och högt, inte väderstrecken. Mme Lorentz i byn Wangen erbjöd alla traktens druvor i olika viner, så vi provade en Sylvaner och en Muskat. De producerar runt 40 000 buteljer om året, och plockar alla druvor för hand. Hennes förfäder har varit vinodlare sedan 1650-talet. Hon berättar om dramor under seklen då de varit ömsom tyskar, och ömsom fransmän. Ibland hamnade bröder och systrar på olika sidor i krigen.

Vi köpte fyra kartonger, och fick en flaska i present. Hon rekommenderade sparris till muskaten.

Vi följde Route des vins på slingriga småvägar, men åkte till slut motorväg till Colmar – Alsace’ andra största stad. Det blev lunch i gamla sta’n, och av servitrisen fick vi en rekommendation på en vingård mitt inne i en by, alldeles i närheten.

M Fritsch i pyttelilla byn Sigolsheim i Haut-Rhin är egentligen pensionär, men när sonen och sonhustrun var borta blev det han och frun som fick visa vinfaten och hålla i dégustationen. Han är i 75-årsåldern, och pratar som förstaspråk alsacien, som egentligen är en sorts tysk dialekt. Han tycker det är synd att den yngre generationen bara lär sig franska numera, men det är förstås opraktiskt med en dialekt du bara kan prata med dina närmaste grannar. Inte ens två mils radie klarar dialektens olika varianter. Hans släkt har bott där så många generationer han vet om.

De började inte buteljera vinet förrän 1949. Innan dess sålde de på fat, eller också kom köparna med egna krus, och hämtade direkt ur faten. Haut-Rhin var betydligt bättre än Bas-Rhin, menar han, men de har kommit ikapp – men inte helt.

Under andra världskriget förstördes alla vinodlingar. Rankorna kördes över – men de lyckades resa dem igen. För mig låter det ofattbart – stammarna verkar ju så sköra, men han insisterade på att i princip allt gick att behålla.

VignesVi köpte några kartonger Riesling och Pinot Gris, och fick en flaska Pinot Noir i present.

Vi ägnade sedan slutet av eftermiddagen åt att vandra runt bland apor i la Montagne des Singes, och kvällen åt en promenad till den enorma medeltida katedralen. Under den åt vi en mycket sen middag, och delade på en karaff pinot noir.

Strasbourg

Publicerat den av

StrasbourgI världen finns knutpunkter, som av någon anledning hamnar mitt i konflikter. Alsace är en sådan. Det är svårt att se idag när såren läkt, och det enda som återstår är att det tyska och det franska blandat sig på ett unikt och spännande sätt, men regionen var tills för 70 år sedan ett oläkt Västeuropas Mellanöstern eller Jugoslavien. Att de idag är så stolta över sin mångfald ger hopp.

Vi har ägnat dagen åt att färdas nästan spikrakt söderut från Travemünde till Strasbourg, och är nu framme på ett ganska centralt hotell. Vi promenerade till Petite France – som till stor del påminner om kvarteren i Disney’s Beauty and the Beast, och åt en suverän middag på floden Ills bank. Vi fick till och med avsluta den i ganska lugn och ro. Tjejerna plockade en blomma, slängde den i floden, och hade en avsikt att följa den längs hela dess resa, men gav upp när de dels kom till en sluss, och dels blev hämtade av mig.

Till den drack vi … kyld pinot noir – från 2012, och mycket lätt. Enda rödvin som får göras i denna appélation.