Vi följde Route des vins, och valde först en gård i bas-Rhin, som är det lägre distriktet. Det är också det norra. Rhens riktning avgör vad som är lågt och högt, inte väderstrecken. Mme Lorentz i byn Wangen erbjöd alla traktens druvor i olika viner, så vi provade en Sylvaner och en Muskat. De producerar runt 40 000 buteljer om året, och plockar alla druvor för hand. Hennes förfäder har varit vinodlare sedan 1650-talet. Hon berättar om dramor under seklen då de varit ömsom tyskar, och ömsom fransmän. Ibland hamnade bröder och systrar på olika sidor i krigen.

Vi köpte fyra kartonger, och fick en flaska i present. Hon rekommenderade sparris till muskaten.

Vi följde Route des vins på slingriga småvägar, men åkte till slut motorväg till Colmar – Alsace’ andra största stad. Det blev lunch i gamla sta’n, och av servitrisen fick vi en rekommendation på en vingård mitt inne i en by, alldeles i närheten.

M Fritsch i pyttelilla byn Sigolsheim i Haut-Rhin är egentligen pensionär, men när sonen och sonhustrun var borta blev det han och frun som fick visa vinfaten och hålla i dégustationen. Han är i 75-årsåldern, och pratar som förstaspråk alsacien, som egentligen är en sorts tysk dialekt. Han tycker det är synd att den yngre generationen bara lär sig franska numera, men det är förstås opraktiskt med en dialekt du bara kan prata med dina närmaste grannar. Inte ens två mils radie klarar dialektens olika varianter. Hans släkt har bott där så många generationer han vet om.

De började inte buteljera vinet förrän 1949. Innan dess sålde de på fat, eller också kom köparna med egna krus, och hämtade direkt ur faten. Haut-Rhin var betydligt bättre än Bas-Rhin, menar han, men de har kommit ikapp – men inte helt.

Under andra världskriget förstördes alla vinodlingar. Rankorna kördes över – men de lyckades resa dem igen. För mig låter det ofattbart – stammarna verkar ju så sköra, men han insisterade på att i princip allt gick att behålla.

Vi köpte några kartonger Riesling och Pinot Gris, och fick en flaska Pinot Noir i present.

Vi ägnade sedan slutet av eftermiddagen åt att vandra runt bland apor i la Montagne des Singes, och kvällen åt en promenad till den enorma medeltida katedralen. Under den åt vi en mycket sen middag, och delade på en karaff pinot noir.