De hade ingen röst.

Det är det som är hela skillnaden.

För viljan att låsa portarna och stänga ute, att hålla sig till det hemvanda, att misstro den som är olik – den har vi inbyggd, vi människor.

Viljan att skylla på det eller dem som kommer utifrån, och därmed står utanför vår kontroll, finns också medfödd. Likaså viljan att tro att det finns enkla lösningar på alla stora frågor.

Så detta med att invandrare = problem => inga invandrare = universallösning är egentligen inte nytt.

Det nya är rösten. Det nya är möjligheten att kommunicera, utbyta och sprida. Den fanns inte på tidiga nittiotalet.

Det nya är också att det finns en ledare som är tillräckligt sympatisk för att kunna vinna även dem som inte är rasister, men.

För den som läst matematisk statistik, vetenskapsteori och forskningsmetodik är det inga större problem att peta hål på de ”fakta” som florerar. Jag har hållit på i fem år, och kommenterat tidningsartiklar, skrivit blogginlägg (annorstädes), och kommenterat i nationalistiska fora. Jag hittar i migrationsstatistiken lika bra som i familjebudgeten, och jag har en lång rad andra argument jag kan plocka fram vid behov: Ibland är siffrorna fel. Ibland används de fel. Ibland har man använt exempel som visserligen stämmer, men som är unika och därmed irrelevanta för helheten.

Ibland är det inte fel. Ibland har de rätt, nationalisterna.

Situationen blir gradvis både bättre och sämre.

Den blir sämre för att de blir fler, starkare och mer enade. Och för att de som inte är kapabla till kritisk granskning, till källkontroll eller till att kunna läsa och tolka siffror är så många, och de vill så gärna att det ska vara sådär enkelt som nationalisterna lovar. Vi säger bara stopp till invandring, och vips har vi världens bästa skola och sjukvård, alla pensionärer och sjuka badar i pengar OCH vi kan sänka skatterna, samtidigt som inga brott någonsin kommer att begås igen. Luciatågen kommer återigen att prydas av de tomtar och pepparkaksgubbar som muslimerna och PK-häxorna bannlyst, och allt blir åter som på 80-talet.

Det blir bättre för att vi på andra sidan staketet blir fler. Vi som vaknat sent, men inser att vi har ett ansvar.

Smolken är att det är förvirrat i motleden. Sedan många år har vi haft mer eller mindre militanta antirasister i Sverige. De hatar inte bara SD, utan även hela Alliansen, och förmodligen även högersossar, och de kan inte skilja på höger i ekonomiskpolitisk mening och höger i främlingsfientlig mening – vilket för övrigt är anledningen till att jag aldrig använder det ordet i politiska sammanhang. Vänster är vänster, men höger kan betyda tre helt olika saker:

1. ekonomiskpolitiskt liberal
2. konservativ, dvs vill tillbaka till det som var
3. nationalist och främlingsfientlig

Och även om 2 och 3 delvis hänger ihop gör inte 1 det. SD bevisar det genom att ekonomiskpolitiskt lyckas klämma in sig i det mycket smala åsiktsgap som idag skiljer S från M.

Det finns ett fåtal på vänsterkanten som inte ser att antinationalismen ligger på en egen axel. De klarar inte att ha ett åsiktsöverlapp med dem som gillar jobbskatteavdrag. Deras värld måste vara svartvit, där det goda är rent och osolkat och det onda är allt annat. Några klarar dessutom inte att inte ropa på våld. De klarar inte att avstå från att kalla det rasism när fullt legitima frågor diskuteras. De är inte många, tror jag, men de är röststarka.

På Allianssidan finns en motsvarande laissez-faire-attityd. Man vill helst inte stå tillsammans med ”kommunisterna”, och då blir det enklare att låta vänstersidan fortsätta driva antinationalismen som sin egen fråga, eftersom de ändå så gärna vill. Det räcker ju med att sätta ner foten lite ibland.

När man blir tillfrågad.

Så detta är min önskelista för 2014:

• Jag vill ha rättning i leden. Vi måste sluta kämpa emot varandra, vi som ser invandrare som en tillgång för Sverige. Det spelar ingen roll varför vi gör det. Det viktiga är att vi vill samma sak. Vi måste kunna sitta i samma båt utan att bråka så den välter.
• Jag vill ha en faktabaserad debatt. ”Jag vill ha minskad invandring.” ”Då är du rasist!” … är inte sakligt.
• Jag vill ha en helt våldsfri valrörelse.
• Jag vill ha många röster därute på nätet, så att moderatorerna på avpixlat knappt hinner med att sudda (för suddar gör de).
• Jag vill att alla med sunda åsikter förstår att det är allvar nu. Det går inte att ignorera den svenska nationalismen genom att blunda riktigt hårt och hoppas att de arga männen, och i ökande grad kvinnorna, glömmer bort att SD finns när det blir september.

Gott Nytt Valår!

För några år sedan läste jag Niklas Orrenius Jag är inte rabiat. Jag äter pizza., och började förstå bakgrunden till det raseri jag då så ofta sett i kommentarer till artiklar och bloggar. Det handlade om för mig nya begrepp som svenskfientlig, landsförrädare, PK, sjuklövern … .

Sedan dess har jag följt nationalisternas uppgång och intåg i vanliga, svenska hem. Den lilla gruppen outsiders har på många sätt lyckats bli representant för Den Vanlige Svensken som tycker att det var bättre förr, och som känner ett stort avstånd till kulturmarxisterna i Stockholm.

I början hade jag fokus på att övertyga. Jag läste migrationsinfo.se tills jag kunde de flesta siffrorna utantill, och sökte upp kommentarsfält där fakta förvrängdes, som t ex hundratusen flyktingar om året kommer till Sverige, och alla får omedelbart permanent uppehållstillstånd. Jag vet inte hur många tjogtals gånger jag mött argument som Fredrik Reinfeldt är svenskfientlig, för han har sagt att ”Ursvenskt är bara barbariet”. 

Jag tror dessvärre inte jag gjort så mycket nytta, trots ett stort antal blogginlägg och trots att jag till slut blev bannad från Politiskt Inkorrekt. Ilskan är för stor, och den har fått gro länge oemotsagd, eller snarare felemotsagd. Den Andra Sidan har fokuserat på att fördöma istället för att argumentera.

Debatten blir dessutom allt rörigare. Man blandar ihop etniskt ursprung, hudfärg och religion i en iver att skapa ett vi-mot-dem-samhälle, som om det inte kan finnas färgade svenskar, vita icke-svenskar eller svenskar som konverterat till islam.

Det begås onödiga övertramp i ivern att kämpa emot. Alla sverigedemokrater är inte rasister. Det är aldrig acceptabelt att bruka våld mot någon som framför en åsikt. Och att utesluta ur fackföreningar eller ge någon sparken för att den är medlem i ett parti är inte bara moraliskt fel, utan också strategiskt kontraproduktivt.

Det finns en ilska som pyr runt gård och stuva. Jag har ingen stark uppfattning om huruvida det var rätt eller fel att döpa om glassen Nogger, men det var ju många år sedan, och ändå dras fortfarande det upp hela tiden som bevis på ett fruktansvärt övergrepp på hela svenska folket. Ursinnet mot den bortklippta svarta dockan och de påstått förbjudna pepparkakorna är symptom på ett större, fundamentalt fel i samhället. Det verkar finnas en känsla av att vara överkörd, och av att ha fått sina medborgerliga rättigheter inskränkta hos en stor del av befolkningen. Själv förstår jag den inte. Jag har aldrig ätit Nogger vad jag vet, jag kollar bara ibland på Kalle på julafton, och jag hade absolut blivit upprörd om det verkligen varit så att Skolverket förbjudit pepparkakor, men nu var det ju inte fallet på långa vägar.

Jag vill förstå dem som fått för sig att nationalsången tidigare sjungits på skolavslutningar och nu dragits in på grund av invandrarna. Jag försöker begripa  varför så många verkar tro att det är muslimerna som ligger bakom att skolavslutningar alltmer hålls utanför kyrkorna, och inte det faktum att vi pursvenskar överlag blir allt mindre religiösa, och därmed vill få bort kyrkliga inslag ur skolorna.

Tolerans börjar med insikt, och handlar i mångt och mycket inte alls om att ändra hela sitt beteende, utan bara om att låta bli att reta upp sig, utan istället lyssna, reflektera och ta in, sedan analysera och ifrågasätta. Kritiskt, sakligt och konstruktivt, med respekt och någon sorts ödmjukhet.

Den lille judiske pojke vars födelsedag vi firar idag var ju liksom inne på samma spår.

God juldagsmorgon och frid vare med precis alla!