Värmländsk bokmässa och Bergvik

Med böckerna på Värmländsk bokmässa. Jag är egentligen ännu gladare än jag ser ut.

Med böckerna på Värmländsk bokmässa.

Jag hade hoppats på en bra start för Janus fjärde ansikte , men hade aldrig vågat tro att jag under två helger, nästan utan marknadsföring och innan releasefesten, skulle få ett sådant varmt mottagande i Karlstad – först i Bergvik, och sedan på Värmländsk bokmässa.

Men vi värmlänningar är lokalpatrioter, och när jag berättade för bokbordsbesökare att den utspelar sig i Karlstad och Paris blev beskedet: ”Jag tar den!”

Ibland: ”Förresten jag tar två!”

Även Ferrum och Truls och Trilla i Skattkistelandet åkte med i inköpen.

Det var riktigt kul att träffa så många inspirerande människor, och det på hemmaplan!

Bokmässan och Värmland

Det har varit fyra ganska stressiga dagar på bokmässan i Göteborg.

En höjdpunkt var scenen i Värmlandsmontern.

Både Ferrum och Janus fjärde ansikte, och även Truls och Trilla i Skattkistelandet, har ett Värmlandsperspektiv, och mycket inspiration kommer från min mormor, Brita Bylock, som lämnade vår värld förra året. Hon brukade berätta om uppväxten i Brattfors, och det har fått den bygden att kännas som hemma, trots att jag inte varit där särskilt mycket.

helena_henrik

Extra kul är att Henrik Thorson, som presenterade mig, på bilden, tittade på Ferrums omslag och gissade att det var Brattfors. Det är egentligen Edsbro utanför Norrtälje, men det är förstås Brattfors och Nykroppa jag hade i bakhuvudet när jag skrev boken.

Jag ser nu fram emot mycket Karlstad. Först tioårsjubileet av Bergviks köpcentrum sista helgen i oktober, och sedan Värmländsk bokmässa helgen därpå.

VärmlandspresentTill höger den vackra present jag fick efter föredraget.

Truls och Trillas solskensvisa

Vi äter frukostgröten
Av bark i ett tjofs
Och sedan ska vi sopa alla vrårna
Vi viftar våra svansar
Och vi dammar med dess tofs
Sen ska vi sätta halmaskor på tårna

/. Solen värmer våra kroppar
Tussilagons knoppar
Och mänskornas hus
När vi blir stora blir det en fara
Därför måste vi skynda att vara
I dagens sista ljus ./

I leran ner vid bäcken
Tvättar vi vår kalufs
Sen hoppar vi en stund i mossesängen
Med ett gyllenrosa älghorn
Vi kammar vårat rufs
Sen tar vi på oss gyllne öronhängen

/. ./

Vår trollemamma sover
Så djupt i sin bädd
Hon vaknar inte än på långa stunder
Av solnedgångens skimmer
Får hon aldrig bli sedd
För stora troll av solstrålar går sönder

/. ./

Så därför ska vi dansa
Tills solen går ner
För var sekund är ljuvt för våra sinnen
När vi har blivit stora
Och mörkret allt vi ser
Finns skimret från vår dans i våra minnen

/. ./

Noter: Truls och Trillas solskensvisa

C G
C G7
F C D7 G
D7 G
D7 G7
D F C G7 C

/.
Dm A7
Dm A7
B E7 A7
Dm A7
Dm A7
B E7 A Dm
./

Övergång: B7 G7

Nya Wermlandstidningen

NWTNy artikel om mig, Ferrum och mitt skrivande i Nya Wermlandstidningen.

Det är kul att det skrivs just om värmländska Bergslagen.

När jag skrev Ferrum hade jag faktiskt inte börjat släktforska, men nu när jag i princip kan Brattfors med omnejds kyrkböcker utantill känns det än mer relevant att lyfta fram traktens historia.

Julefrid över alla

Nu snön faller sakta på träd och på sten
Men inne är varmt i adventsljusens sken
När julen är här är det lätt att vara glad
I Sverige så har vi det faktiskt så bra

Men ute finns andra som hungrar var dag
Och nå’n som är ensam och ledsen och svag
I julklapp jag önskar mig mest utav allt
Att en dag få hjälpa en annan som svalt

Vi räcker varandra en värmande hand
Och känner hur väl vi behöver varann
Vi tänker på dig som vi inte kan nå
Och hoppas du känner vår värme ändå

— Helena T, ~1995

Stereotyper och dockor

TrollDet har bubblat runt stereotyper på sista tiden, och det är bra, eftersom vi pratar för lite om dem i vanliga fall.

Senast har det varit Disneys klippande i gamla filmer, och då särskilt dockan, som då fått bli symbol för den skeva antirasism som anses gått alldeles för långt, eftersom hon ju bara är söt och rolig, och hur ska det nu kunna bli jul?

Jag har ingen stark uppfattning i detta fall. Det är så få sekunder det handlar om, och det finns så mycket större strider att utkämpa i jämställdhetens och mångfaldens namn, men när figurerna nu väl är bortklippta är jag nöjd med det.

Vi ska inte förbjuda vare sig Mein Kampf eller Tintin eller gamla Disney-filmer. Även de från kriget där tyskar utmålas som monster, och de med grovt våld ska gå att få tag på.

Men det är skillnad på vad man får leta upp och vad man presenterar som barnprogram. Den som inte tycker det bör fundera över om vi verkligen anser att bara för att våld och porr är tillåtet ska barnen få se det.

Jag är av den uppfattningen att just stereotyper är ett av de viktigaste medlen för att skapa associationsvägar i barns medvetande. Det pågår en fack-indelning i barnens inre, som är svår att bryta sönder när den väl cementerats, och som därför måste utmanas medan barnen är påverkbara.

Processen är nödvändig för att vi som vuxna ska kunna göra snabba, kvalificerade bedömningar av medmänniskor såväl som situationer, men är också grunden till alla fördomar:

  • Kvinna: tar hand om barn
  • Hund: låter mycket och är farlig
  • Skägg: arg gubbe
  • Mörhyad: inte som vi

En dotter i lågstadieåren sa en gång: ”Gamla människor är alltid snälla, har jag kommit på!”. Hon brukade prata med alla gamla hon mötte på väg hem från skolan, och hade därför dragit den slutsatsen, och än idag vid 22 trivs hon med äldre generationer.

Den här bilden av ”negrer” bär generationer med sig, och den är inte utsuddad än på långa vägar. Det är den som är roten till Disney’s redigerande.

I Truls och Trilla i Skattkistelandet utgår jag från stereotyper, som den söta prinsessan som är bortskämd och aldrig blir smutsig. Jag låter dem sedan utvecklas och visa andra sidor, och vill på så sätt dels visa att vi själva väljer vem vi vill vara, och dels att vi inte ska utgå från att människor är vad de ser ut att vara. Om man bara lyckas öppna för tveksamhet och bygga broar mellan facken för barnen har vi skapat en möjlighet för out-of-the-box-thinking och kommit ett steg närmare större fördomsfrihet. Så därför får prinsessan rädda prinsen, och hjälten som träder in på slutet är inte riddaren. Vi som växt upp med Pippi kan nog aldrig förstå i vilken utsträckning en stark, självständig flicka – även om just jag inte är så förtjust i just hennes övriga karaktärsdrag – gjort för att påverka vår bild av hur flickor skulle vara.

Jag påstår därför att det viktiga inte är själva klippningen av några sekunders film som visas en gång om året, utan att vi oupphörligen har koll på vad vi trycker in i barnen. Hör de ”det ser ut som ett zigenarnäste” när deras rum är röriga finns det ingen chans att inte det ska påverka deras bild av romer för resten av livet.

Vad jag däremot inte påstår är att alla som gillar den svarta dockan är rasister. Det vore lika fördomsfullt som att påstå att alla vi som tycker Disney gjorde rätt är rabiata kulturmarxister, eller hur?

Läs mer

Adlibris

Böckerna finns nu även sökbara på Adlibris och Bokia.

Efter några vändor fram och tillbaka för att få Ferrums inlaga och omslag perfekta ligger nu fokus på Truls och Trilla i Skattkistelandet. Jag tror absolut vi kan släppa den innan november är slut.

All stress kring utgivningen har effekten att jag ser fram emot att sitta i lugn och ro och skriva på nästa bok.