Eftersom jag brukar läsa Per Gudmundssons artiklar blir jag lätt paff när Aftonbladet smäller upp att han i själva verket inte alls jobbar åt SvD, utan indirekt åt Alliansen, som ger order om hur artiklar ska utformas.
- ”Regeringen gör allt för att krossa det populära språkröret”
- ”Ordern: Krossa Maria”
- ”Alliansens hemliga plan för att sänka Miljöpartiet”
- ”Valtaktik att låta smutskastningen skötas av andra”
Och så en bild på en vän och blid, lite ledsen Maria, säkert tagen för länge sedan.
Jag läste både Aftonbladet, Svenskan (ingen dementi än, men den kommer väl) och DN.
Nu är det ju svårt att få någon förklaring till vad som egentligen hänt genom att läsa referat från en bok som i sin tur citerar en intervju gjord på krogen, så det finns förstås en risk att jag feltolkat.
Två påståenden verkar har slagits ihop:
- Per Gudmundsson berättar för författaren, Tonchi Percan, att hans chef sagt till honom att granska Wetterstrand hårdare.
- PJ Anders Linder har ”kontakter” på regeringskansliet. Kan betyda precis vadsomhelst. Kompis på facebook eller ungar på samma dagis som någon som jobbar där.
Det är allt. Det är ungefär som att säga: ”min mamma har bett mig vara hemma klockan åtta, och min mamma känner borgmästarn, alltså har borgmästarn bestämt att jag ska vara hemma klockan åtta”.
Själv läser jag SvD papperstidning varje morgon, och nätupplagan i princip varje dag, och är det något man kan anklaga SvD för är det snarare att vara väl gulliga mot just Wetterstrand. Hon har varit med i flera artiklar där hon framställts som väldigt trevlig (vilket hon säkert också är). Någon kritik känner jag inte alls igen.
Den ultimata ironin är Aftonbladets Helins enorma irritation över hur media, och då främst Expressen behandlat Jan Guillou. En irritation det finns viss fog för – eftersom Expressen tillåtit sig att använda en rubrik som visserligen var korrekt, men kunde misstolkas. Vem kom först på att Guillou även rapporterade till Säpo? Enligt Newsmill var det Tonchi Percan.
Och så var cirkeln sluten.
Frågan är om detta nya smutskastande är något som ska ersätta valbevakningen.
Istället för en tävling mellan partier har vi nu fått ett journalistkrig.
Grenen heter ”Stenkastning i Glashus”.
Descendants of the Golgafrinchans 
Det där är absolut inget nytt. I princip alla opinionsbildande artiklar (om vad det nu kan vara) är pådrivna av bakomliggande intressen, inte journalisten själv. Jag fick lite insikt i mediamaskineriet när en PR-byrå anställdes av jobbet. Då fick jag verkligen svart på vitt att man inte kan lita på källan till information.
Man kan ju undra vem som tryckte oss fulla av all information om svininfluensan i vintras?
Nej, egentligen är ingen obunden – alla kommer med ett bagage av åsikter och vänskapsband. Det som lite förvånar mig är att de granskar varandra. Och det lustiga är att just Aftonbladet ryter mest.
Pingback: Bildt, polismästaren och tystnaden | Svava Valkyrie's Blog