Göran skäller på Mona

Att hon måste ”jobba hårdare” – indirekt ”sluta lata sig” – var säkert precis vad Mona ville höra från en företrädare som redan tidigare uttalat för alla som vill höra på att hennes starka sida inte är ”att tänka”.

”Hurra för Göran!” lär hon ha tänkt när hon såg kommentaren.

Jag är ju inte Monas största fan, som bekant.

Ändå finns anledning till lite saklig eftertanke.

Huvudkritiken mot Mona Sahlins strategiska insats är ofta samarbetet med V och MP, och hur det gick till. Låt oss minnas lite.

Först var S ensamma, med två potentiella stödpartier. Det skulle ha kunnat fortsätta så – S har varit stödda av åtminstone V(pk) i alla sina regeringar utom en sedan historiens början. Grejen är att då fanns inget borgerligt alternativ. Jo, visst gick man ihop på högerhalvan även på 70, 80 och 90-talen, men inte så sammansvetsat som idag. Anledningen till att S klarade sig med stödparti var, påstår jag, att motståndarsidan inte kunde skjuta sönder politiska förslag med att säga ”och hur ska ni få igenom detta när V(pk) är emot”, eftersom man själva hade motsvarande problem med varandra. Kompisskapet gick helt enkelt inte på djupet. Politik handlar liksom sport inte om att vara perfekt, utan om att vara bättre än motståndarna – i det här fallet att ha bättre laganda.

Ett annat problem med att stå själv är att man blir attackerad från alla håll i debatten. Om fyra allianspartier + V + MP kritiserar alla ens förslag låter de ju liksom betydligt kassare än om bara allianspartierna gör det medan de andra partiledarna står och nickar och säger uppmuntrande, vänliga komplimanger.

Sedan vet vi hur det gick – hon hoppade över V, gick bara till MP, och fick massor av skäll. Varför? Det var lite skolklass över det hela: Mona och Maria låter Lars stå ensam utan lekkamrat, fy vad elakt!

Faktum är att V sakpolitiskt är ensamma på vänsterkanten. De har en lång rad idéer som inget annat parti – framför allt inte två partier som behöver sina mittenväljare – klarar av att stå för.

Jag tror Mona ville fokusera på en ny kompis i sänder, och med flit lät Lasse vänta. Genom den gesten tänkte hon sig vinna tid att bygga relation till MP, och dessutom göra V lite mörare och ödmjukare.

Kanske hoppades hon att de skulle vara ointresserade av att regera och nöja sig med att stödja, som förr. Vi ska minnas att S var stora i opinionsmätningarna. Det skulle ha kunnat räckt med MP för att nå majoritet över Alliansen så att V kunnat stödja passivt genom att bara lägga ner röster när man inte gillade deras förslag.

Rävsax, kan man säga. Hon hade flera val att göra, som alla på något sätt skulle leda till tappade röster. Jag är inte säker på att hon gjort så fel som hon får skäll för.

Oavsett hur hårt hon jobbar.

DN, SvD, SvD

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s