Mona Sahlin vill ha någon form av pakt med Alliansen om att det block som får flest röster ska bilda regering med ett trevligt parti på andra sidan staketet, om SD blir vågmästare.
Det är rätt såtillvida att de demokratiska partierna behöver söka blocköverskridande lösningar. Vi kan inte ha block som sitter och kohandlar med JÅ.
JÅ: ”Vad säger du, Mona, hur många flyktingar vill du slänga ut? Jaså, bara femhundra. Du då Fredrik? Hör jag tusen? Inte det? Åttahundra? OK, vi kan säga sjuhundra, men då vill jag ha ett slöjförbud också. Bjuder du över, Mona?”
Det jag inte är med på är däremot den där passusen om ”den som vinner får bilda regering”. Ingen vinner. Det borde vara helt ointressant vem som får 47 och vem som får 48 procent i det läget – det som är relevant är vilken konstellation som får majoritet, och hur trovärdig den är.
Jag menar, säg att Alliansen ”förlorar”, dvs får en procentenhet mindre än de rödgröna, men ändå lyckas övertala MP till samarbete – har de fuskat då? Eller om de rödgröna ”förlorar”, men ändå får med sig Folkpartiet.
Riktigt spännande kan det ju bli om Mona snackar med FP samtidigt som Fredrik snackar med MP.
Snacka om otrohetssåpa i Hollywoodstuk.
Ju mer jag tänker på det, desto mer undrar jag: hur kan någon vilja skapa detta kaos i Sverige?
Det faller ett stort ansvar på den som lägger sin röst på Sverigedemokraterna.
SvD, AB
Descendants of the Golgafrinchans 
Du har rätt. Jag blir hellre ett får som låter mig styras av idiotiska förslag från kommunistblocket eller sossewannabeblocket.
Det faller ett ännu större ansvar på den som inte lägger sin röst på Sverigedemokraterna.
Thomas: vilka idiotiska förslag är det du syftar på? Sverigedemokraterna har ju i alla frågor utom invandringspolitiken kopierat alliansen.
Ja, tänk, hur kan någon vilja skapa obalans i den gudomliga och stabila konsensus i bl.a. invandringsfrågan som alla dagens riskdagspartier har, tänk allt KAOS som skulle följa om vi faktiskt röstade efter partiernas åsikter istället för att se dem som några fotbollslag som man bara håller på (eller inte håller på) för att alla andra gör det!
Samma resonemang användes säkert för övrigt av både Saddam Hussein och godtyckliga andra diktatorer, när demokratiskt sinnade medborgare försökte komma och skapa ”kaos” i det så stabila och trevliga enpartistyret genom att införa demokratiska val.
Maria: jag tror de 96% röstande som inte väljer SD faktiskt röstar på den politik de tycker är bäst.
Det är betydligt lättare att dra en parallell mellan Hitler och Åkesson än mellan 7-parti-Sverige med snart hundra år av demokrati vs. Saddam. Om vi nu ska snacka massmördande diktatorer.
Man kan alltid säga att om alla röstar de gillar bäst blir det bäst. Man kan också anse att den som röstar är ansvarig för de parlamentariska konsekvensena av sina val, dvs för hur det parti man röstar fram faktiskt beter sig i Riksdagen, i ett större sammanhang. Jag påstår det senare.
Svava, visst ansvarar man för sina val. Men faktiskt inte för andras. Jag röstar SD i år (efter mycket vånda) för jag anser deras politik är den som kan få Sverige att bli ett bra land. Och som är det enda parti just nu som svarar mot mina värderingar. Om sedan andra partier väljer att på olika sätt skapa en kaotisk parlamentarisk situation pga ovilja att samarbeta med SD, så är det deras beslut, inte mitt. Och jag tänker inte rösta på ett parti jag inte tror på pga utpressning.
Vad för slags hund har du, förresten? (nyfiken :))
Hej Capensis!
Jag vet folk – yngre, outbildade – som på fullaste allvar säger att det är bra att rösta på SD för att ”röra om” lite.
Jag köper att den som röstar på ett parti som inte funkar med de andra partierna på en fläck inte är ansvarig för att de övriga inte kommer överens med varandra. Det är självklart upp till varje invald riksdagsledamot att göra vad den kan för att lösa de problem som uppstår i ett visst parlamentariskt läge.
Dock anser jag att vi som väljare har ansvar för den helhet som bildas när det parti vi ger vår röst ska pusslas ihop med de andra. Varje gång jag ser att SD har mer än fyra procent i en undersökning blir jag kall, och tänker: detta betyder slutet för Sverige. Ett (grek)land där bara utgifter röstas igenom, eftersom ingen tar ansvar för helheten.
Själv är jag produktledare. Varje vecka måste jag säga nej till förfrågningar om investeringar, eftersom jag har en given budget och måste göra vad jag kan med den. Det betyder att en del kollegor, med legitima, bra idéer, får nej.
Så ska en regering funka. Den ska ansvara för en politik som hänger ihop.
Kolla detta: http://www.youtube.com/watch?v=l6OmmoWNP-g och säg sen att det är bra att denna människa ska sitta och besluta om kommunpolitiken, dvs dagis, skolor, utveckling mm – låt vara i lilla gulliga Filipstad. Han lär dock röra om. Eller hur?
Jag har en Welsh Springer Spaniel, tre år. Har du hund själv?
Jaa… Att rösta in ett parti för att ”röra om” eller taktik- och stödrösta är att förvandla demokrati till ett slags Monopol, och leder på sikt till både urvattnad politik, och urvattnad demokrati. Men samtidigt tycker jag att vi är skrämmande nära det läget redan nu. För jag har svårt att se butlers, clowner eller burkaförbud som uttryck för en genomtänkt och långsiktig vision.
Jag jobbar som projektledare själv, så jag sympatiserar fullständigt med din inställning till politiskt styre. För ett år sedan hade jag hållt med dig fullt ut. Men fortfarande, så är min inställning efter att ha överslagsberäknat kostnaden av invandringen den, att det där spelar inte längre nån roll. Om två, max tre, mandatperioder är det över, om inget görs.
Och nä, killen i Filipstad var väl inte vassaste kniven i lådan. fast tro mig om jag säjer att man kan hitta hans sort i andra partier också. Skillnaden är att dem är ingen intresserad av att intervjua. Du är kanske lite för ung för att minnas Pippi-Bengtsson? Men Erlandssons djursextal i riksdagen kan du väl inte ha missat?
Jag har en stövare. Ingen vidare till jakthund, men en riktig personlighet här hemma, så då får man tåla att komma tomhänt från skogen 🙂
Butlers, clowner och könsneutrala toaletter är tramsidéer från S-Stockholmspolitikerna. Jag skrev också någon rad här när T-banebutler-artikeln skrevs om att detta knappast var ett politiskt beslut.
Vi har det på det hela taget bra i Sverige idag.
Valen i politiken idag handlar för mig om att bestämma var skatte- och bidragsnivåerna ska ligga, och huruvida individer ska ha mer makt över sin vardag (friskolor, vårdnadsbidrag osv). Det är viktiga skillnader mellan blocken.
Jag hann aldrig svara på ditt inlägg i försommaren, och nu hittar jag det inte. Men många andra har skickat sifferexerciser till mig – särskilt här:
http://svavavalkyrie.wordpress.com/2010/08/21/muslimerna-som-hot-mot-vast/, men även på andra ställen – välj gärna Sverigedemokraterna i kategorilistan för fler exempel. Det är nyttigt. Jag har sökt på wikipedia, migrationsinfo.se och många andra siter. Detta med regler och bidrag till flyktingar är inte något jag kan naturligt.
Jag delar som sagt inte din uppfattning om att invandringen är en så stor utgiftspost att vi håller på och går under. Sverige är fullt av invandrare som gör ett fantastiskt jobb – inte minst på min arbetsplats, där ungefär hälften är icke-svenskar. Jag pratar mer engelska än svenska under en arbetsdag, så är det något jag är van vid är det icke-svenskar.
Dottern, som bor i centrala Stockholm, jobbar på en restaurang som ägs av en man från Irak. Han är en kanonbra chef, tycker hon. Hon har massor av kompisar från olika länder.
Annars är argumentet från SDare ofta att den som tycker invandring är bra aldrig sett en invandrare.
Vi tog in åttatusen somalier förra året. Det är dessa åttatusen (som vissa SDare gärna får till hundratusen) som av många anses vara på väg att dra ner Sverige i total misär. Jag känner själv ingen somalier och har aldrig varit där, men jag har förstått att det är ett vidrigt, fruktansvärt land där människor mördas som flugor. Det känns bra för mig att kunna rädda några, även om jag förstås också vill ha en balanserad invandringspolitik.
En viktig poäng om flyktingar och invandrare: Om man ska titta på hela gruppens kostnad måste man även ta med alla åldrar. Den dyraste svensken idag är den gamla. Enorma belopp transfereras till 75-90-åringen som bor på hem, går hos läkare hela tiden och äter dyra mediciner. Det är OK. Vi ska alla dit en dag. Men du hittar knappast en enda invandrare på svenska åldringshem. Om de överhuvudtaget är i Sverige tas de om hand av familjerna (där kvinnorna dyker upp som icke arbetande i statistiken), gratis för samhället. Jag vet inte om de kostar läkarpengar heller, för de syns knappt på sjukhus heller. Mao: den invandrare som jobbar och betalar skatt i Sverige försörjer med skatten gamla, svenska människor, och med resten av lönen sin gamla mamma i Bosnien eller var det nu kan vara, alt. har mamma boende hemma i lägenheten.
Några ord om huruvida människorna spelar roll som röstas in i riksdag och kommuner: det är ju, till skillnad från vad många anser som vill hävda att vi röstar på en politik, enbart människorna vi röstar på. Inte alls politiken faktiskt. Väl inröstade kan de ställa till med vad som helst som inte ändrar grundlagen. Därför är det synd att enbart de sju riksdagspartiernas kandidater granskas – för jo, de granskas. Men i den allmänna utfrysningen av SD glömmer media bort att de även har en granskande roll mot dem.
Jag har läst ”Jag är inte rabiat, jag käkar pizza” av Niklas Orrenius. Verkligen rekommenderad läsning, om du inte hunnit med den. Den lärde mig massor.
Stövare är fina hundar. Min vovve borde också kunna jaga, men ingen av oss har det intresset just nu, även om mannen sagt sig vilja börja. Så vi har henne mest som dekoration 🙂 .
Först och främst: Det handlar INTE om att slänga ut vare sig hårt arbetande invandrare eller för den delen bidragsförsörjda flyktingar. Det handlar om att minska den kommande invandringen till samma nivå som resten av Europa. Om att utvisa de som är grovt kriminella, eller har fått avslag på asyl. Kräva att om man vill ta hit anhöriga, så måste de antingen försörja sig själva, eller kunna försörjas av ”ankaret” här. Och därefter göra allt för att integrera de som redan kommit hit.
Sedan beskriver du (omedvetet) en av de farligaste politiska paradoxerna på ett väldigt bra sätt:
Under politiska skeenden är det ofta är mycket svårt att urskilja vad som håller på att hända eftersom man är mitt uppe i dem. Till och med stora, dramatiska förlopp kan eskalera oupptäckta ända tills de briserar i en katastrof. Om du kunnat fråga tyskar, engelsmän eller fransmän år 1938 vad de trodde om framtiden, skulle mycket få av dem gett ett svar som ens nuddade vid det som skulle hända. Och då var ändå redan vägen till 2:a världskriget utstakad och klar, och mycket få möjligheter kvarstod för att stoppa det. Det var redan försent, och kriget var bara ett år bort. Men människor fortsatte obekymrat sina liv, gick på restauranger och teatrar, åkte på semester och mådde bra. De såg helt enkelt inte vad som hände. Churchill var en av de få, och han kallades krigshetsare och paranoiker.
På samma sätt var det i Sovjetunionen på 80-talet. Få ryssar anade att imperiet var på väg att störta samman.
Och ändå fanns det fakta, som klart visade på den kommande undergången. I Tysklands fall var det den uttalade iden om ”lebensraum im Ost” För mellan vetefälten i Ukraina och Tyskland låg Polen och Tjeckoslovakien. I samma ögonblick som Hitler började nagga på Tjeckoslovakien, så visade han också att han menade allvar med ”livsutrymmet”. Och detta betydde krig.
I Sovjetunionens fall var det ännu enklare. En enda mening i en ekonomisk rapport. Nämligen att ”förädlingsvärdet i sovjetisk industri är negativ”. Dvs värdet på råvarorna som gick in i fabrikerna var, pga kvalitetsbrister, högre än värdet på det som kom ut. Det räcker för att veta att detta system kommer att störta.
Man måste som (duglig) politiker akta sig för att utgå från sin upplevda verklighet, rent önsketänkande, eller hur det brukar vara. Man måste alltid söka fakta, spana efter de små meningarna, den lilla biten information som, om man kyligt analyserar den, säjer att ”Detta går år helvete” Och när de fakta man har pekar på ett hot, så måste man agera. Även om hotet inte är uppenbart i vardagsflödet av nyheter och händelser. (Fritt efter Olof Palme)
Du förstår, jag tror inte heller på att vi håller på att gå under. Känslomässigt. Och precis som du, så känner jag om inte massor så ändå rätt många invandrare, som alla är trevliga och arbetsamma människor, en del av dem på gränsen till briljanta i sin yrkesroll. Det är inte om dem detta handlar. Det handlar om, att när jag via SCB, immigrationsverket och finansdepartementet hämtar fakta, och räknar på dem, kommer jag fram till sådana siffror att min logik säjer mig att detta inte går. Att vi är på väg mot ett stup. Men samtidigt fortsätter även min vardag precis som förut. Inga flyglarm ljuder, inga varningslampor blinkar. Söndagsmiddag ska inhandlas, bockjakten är igång, nästa födelsedag planeras. Det är champagne i glasen, och Titanics orkester spelar ännu på.
Fakta, 2010:
Minst 650 000 helt bidragsförsöjda invandrare, normerat värde. Dvs utöver vad det skulle vara om nivån bland utrikes födda var samma som bland infödda svenskar. (Finansdepartementet, SCB, immigrationsverket)
En kostnad för detta på mellan 195-416 miljarder, i år.
(Kostnad per person, 300 000/år (Maria Leissners rapport om romer) 540 000 (immigrationsverket) 640 000 (Nynäshamns kommun))
Och en ökning per år på mellan 15-32 miljarder med bibehållen invandring.
”Välfärdskostnadens” del av statsbudgeten har ökat med 10% sista decenniet, från 38% 2001 till 48% 2010.
—
Ja, en welsh kan bli en utmärkt apportör. Och det kan man träna, även utan att jaga, de flesta hundar brukar älska det! Kan rekommendera Memea Mohlins bok ”Retrievern som apportör” Den innehåller ett fullständigt träningsprogram. Kan utföras på vilket gärde eller äng som helst. Själv ser jag fram emot helgen, då det är hundsläpp för stövare. Hoppas att den lilla lyxliraren har vuxit till sig. I somras avgav han ett praktfullt ståndskall mot grannens tjur, inte så kul just när det begav sig, men hoppingivande så här efteråt. Så hoppas, hoppas. 🙂
capensis:
– Jag vet att JÅ säger att de som är här och funkar ska få stanna, men det är en ny SD-tes. Det var inte länge sedan alla som kommit hit efter 1970 skulle ut, och den vyn är fortfarande spridd bland medlemmar och hejaklack.
– Den som inte är svensk medborgare utvisas redan idag vid brott som ger två års fägelse. Den som inte har annat medborgarskap än svenskt kan vi inte skicka ut vare sig vi vill eller ej.
– Alliansen har beslutat om skärpta krav på försörjning vid anhöriginvandring. Det tycker jag är bra.
– Integrationen är inte lyckad överallt. Många invandrare kommer hit och blir tillräckligt svenska för att funka i Sverige ganska snabbt – dit hör alla mina kollegor t ex, men jag är helt ense om att situationen i t ex Malmö och Södertälje är oacceptabel. Jag hoppas och tror att en regering ska ta tag i det efter valet – det har de i alla fall sagt nu.
– Siffran på bidragsförsörjda invandrare kan inte stämma. En 1,3 miljoner svenskar är födda utanför Sverige. En del av dem är barn och pensionärer, och en stor grupp är studenter med försörjning från sina hemländer. Med dina siffror skulle i princip ingen alls jobba. Jag har kollat på både migrationsinfo.se och scb, men hittar inte denna siffra.
http://www.migrationsinfo.se/arbetsmarknad/sysselsattning-bland-utrikes-fodda/
…skriver…
”2009 var 56,2 % av alla utrikes födda mellan 15-74 år sysselsatta. Motsvarande siffra för den infödda befolkningen var 66,3 %.* Under andra kvartalet 2010 var sysselsättningen 54,6 % för utrikes födda och 67 % för inrikes födda.”
Då ska man också minnas att många som precis kommer hit behöver något år på sig att lära sig svenska innan den blir produktiv – medan vi svenskar har 20 år på oss.
Det är arbetslöshet nu. Ändå finns många jobb som aldrig hittar sin jobbsökande. Vi är på väg in i en högkonjunktur, och vi har en växande, åldrande befolkning. Jag påstår att vi inte är för många i Sverige. Vi får plats. De som kommer hit vill jobba i de flesta fall (ungefär som svenskar också vill jobba i de flesta fall). Jag är övertygad om att inom ett par år blir det inte längre en diskussion om arbetslöshet utan om hur vi ska få tag på arbetskraft. Det handlar om att komma dit.
Återigen: Jag vill inte ha obegränsad invandring till Sverige, jag vill ha försörjningskrav vid anhöriginvandring, och jag vill att vi kommer tillrätta med problemen i ”ghettona”. Vi tycker lika till en stor del – det är slutsatsen vi inte är överens om.
Har du en länk till dina siffror på 650,000 vore det bra (siffrorna kring kostnader behöver du inte skicka, de verkar rimliga).
Ska se om jag hittar boken du rekommenderade – hade en golden förut, han var betydligt mer pinnintresserad än welshen – däremot gillar hon att stöta upp fåglar mer än något annat.
http://www.eso.expertgrupp.se/Uploads/Documents/ESO%20rapport%203.pdf sid 77:
”Enligt RAMS 2006 var sysselsättningsgraden i ålder 20 till 64 år 57 procent för utrikes födda. Den nivån ligger klart under vad som gäller för infödda med båda föräldrar födda i Sverige. För de sistnämnda var sysselsättningsgraden 80 procent.”
Enligt samma rapport sid 63: ”I beräkningarna omfattar invandrarbefolkningen utrikes födda och deras barn födda i Sverige med båda föräldrar födda utomlands och folkbokförda i Sverige 31 december 2006. Gruppen omfattar 1,53 miljoner individer, det vill säga 16,8 procent av landets totalbefolkning.”
Sedan dess har tillkommit 300 000 fram till 2009, varav minst 50% också är bidragsförsörjda (har inte kvar den länken, men om du googlar på median, flyktingar eller nåt sådant hittar du en rapport som anger mediantiden till jobb för ALLA invandrare till 7 år. Vilket bara det är lite skumt, eftersom majoriteten är inomeuropeisk invandring, vilket ofta anses lika med arbetskraftsinvandring, vilket gör att de borde ha jobb redan första året)
Dvs: 1 530 000 – 1530 000 x 0.57/0.8 + 1 x 100 000 + 0,75×100 000 + 0,5 x 100 = 664 000
Då har jag gjort ett antagande om linjär fördelning över tid för nyanlända de sista tre åren, eftersom rapporten av någon anledning inte angav kvartiler. Men eftersom jag gör fördelningen över tre år istället för sju, så lär den inte vara överdriven. Dessutom måsta man också ha i minnet att begreppet ”sysselsatt” inte nödvändigtvis innebär ”självförsörjande”. Även vid en arbetstid om 1 timme i veckan hamnar man i den gruppen.
Och rapporten du citerade räknar från 15 år, och därmed ingår gymnasieelever. Dessutom tar dem med upp till 75 år, och därmed rejält många pensionärer. I bägge dessa grupper är ”icke sysselsatta” svenskar att överrepresenterade.
Hej Capensis, ska kolla dina siffror lite senare.
En snabb not. Du pratade tidigare om ”Minst 650 000 helt bidragsförsöjda invandrare, normerat värde.” Det var den siffran jag ifrågasatte.
Nu kallar du även människor födda i Sverige för ”invandrare” om deras föräldrar är det, och menar dessutom att de som arbetar deltid kan räknas som bidragsförsörjda.
Kan man inte lika gärna vända på ekvationen och konstatera att de flesta invandrare och invandrarbarn faktiskt jobbar och bidrar till Sverige?
Nja, det är inte jag som räknar så, det är finansdepartementet. Jag tycker själv att det är ett rätt kymigt sätt att räkna på. Det utgår nämligen från att det väsentliga att ta reda på är huruvida gruppen etniska svenskar tjänar eller förlorar på invandringen. Vilket jag tycker är rappakalja. Det spelar ingen roll varifrån man själv, eller ens föräldrar kommer.
Vad som däremot spelar roll är vad det kostar att ta emot flyktingar, där flertalet är flyktingar enligt våra egna påhittade regler, och sedan försörja dem via skattefinansierade bidrag.
Och visst kan vi vända på det, och säja att de flesta invandrare arbetar och försörjer sig, om du tycker det känns bättre. Det är ju sant. Just nu, i alla fall. fast inte länge till, med bibehållen flyktingpolitik. Men det minskar INTE den kostnad vi ALLA som jobbar måste betala för dem som INTE gör det.
Och nej, deltisarbetande ingår i gruppen ”sysselsatta”. Vad jag påpekade är att en (okänd) del av dessa egentligen är ”sysselsatta” till bara viss del och kanske därför inte försörjer sig fullt ut själva. Men de ingår alltså INTE i de 650 000.
Men om jag förstår dig rätt gäller:
– du är inte rasist, dvs du anser inte att färgade människor är på något sätt sämre än vita
– du är inte för religionsförföljelser, och ser ett diffust ”hot mot väst från islam” i varje stackars muslim som någonsin fötts
– du är inte besatt av någon form av ”vi ska tillbaka till förra sekelskiftet och äta potatis och sill istället för falafel”-nostalgi, som innebär att du ser alla ickesvenskar som ett hot mot Drömmen Om Det Ultimata Sverige för Svenskarna
Det enda du verkligen vill är att vi tar in färre flyktingar.
Ändå väljer du att lägga din röst på ett parti som kryllar av folk som verkligen står upp för de första tre punkterna – tro mig, för liksom du läser jag vad dessa individer skriver i bloggar, ”fria medier” och artikelkommentarer.
Det är den biten jag verkligen inte begriper.
Hahaha, nej. Jag tycker inte ens speciellt mycket om sill. Och jag vore mycket mer tillfreds om jag kunde fortsätta lägga min röst på SAP (även om jag kanske inte utför jämfotahopp av förtjusning inför Sahlin)
Men jag ser inget annat alternativ. INGET annat parti än SD är ens intresserade av att diskutera frågan. Tvärtom. De få som yttrar sig om invandringspolitiken vill att vi ska ta in FLER flyktingar, och lägga ut ÄNNU mer pengar i form av amnesti, fri vård, och inte bara akutvård, för de som uppehåller sig illegalt. Och jag tror faktiskt, ärligt och uppriktigt, att vi inte har råd med mer. Alternativet är att införa USAs system, var och en betalar för sig själv, under sin livstid. Och ett sådant samhälle har jag arbetat MOT under hela mitt politiska liv.
Och jag förstår faktiskt inte varför vi har hamnat här? Det finns så vitt jag kan se bara två naturliga gränser för invandring: Helt fri invandring, eller ingen alls. Eftersom bägge är uppenbart orimliga, så måste vi alltså hitta ett lämpligt mellanläge. Och det enda vettiga att basera det på, är hur många vi har RÅD att ta emot, utan att vårt samhälle skadas. Och den nivån MÅSTE kunna diskuteras, räknas på, utvärderas och justeras. Varför detta inte görs övergår mitt förstånd.
Beträffande islam är jag inte riktigt säker på vad jag tycker. Försiktig misstänksamhet kommer nog nära sanningen. Jag ser en del otäcka likheter mellan islam och nazism, som jag inte sådär rätt av är villig att bortse från. T.ex ide´n om världsherravälde genom erövring, uppdelningen av människor i olika grupper med olika värde, och en ”överlägsen” grupp med rätt att förfoga över de andra efter tycke och smak.
Sen håller jag inte riktigt med om din analys av SD-väljare. Nu vet jag ju inte vilka sidor du brukar läsa på, men mitt intryck är att de flesta är rätt resonabla, ofta pålästa, och har ett rätt hyfsat tonläge i debatten. Speciellt om jag jämför med liknande kommentatorsfält på andra sidan. En och annan stolle dyker det ju upp, men de finns på andra ställen också.
Men, tja. Politik ger underliga sängkamrater. Och det fanns konstiga kurrar hos sossarna också.
Jo, ok.
Vi får nog komma överens om att vi drar strecken på olika ställen.
Det finns ju många ”sorters” invandrare – människor som gifter sig med folk av annat land – min svägerska är t ex amerikanska, högutbildad och synnerligen väl inlemmad i Sverige – arbetskraftsinvandring, som merparten av mina kollegor, som kommer hit ett par år ibland, för alltid ibland, och genererar inkomster för Sverige från dag 1, till flyktingar som behöver hjälp med att anpassas. Jag tycker vi ska ha generös arbetskraftsinvandring, men koll på flyktinginvandringen så att de som behöver skydd får det varken mer eller mindre, men såvitt jag jag förstått pågår redan en åtstramning.
100% av alla SD-anhängare som skriver på min blogg, med dig som enda undantag, är illa pålästa med dålig koll på hur samhället fungerar och går till grova personangrepp typ ”jag ska hädanefter ta hänsyn till din inskränkta intelligens”. Dessutom är de, med tanke på hur korkade de egentligen är, förundransvärt kaxiga och övertygade om sin egen förträffliga insikt.
Läs runt lite, får du se.