SD – subkultur i förtvivlan

Detta citat är inte mitt:

SD har verkligen visat att Sverige behöver ny integrationspolitik. Etablissemanget har inte velat se problematiken förrän nu. Sverige måste bli bättre på att integrera unga, lågutbildade, vita män från landsbygden i samhället. Statistik visar på att dessa är kraftigt överrepresenterade vad gäller brott. Dessutom klarar de inte språket så bra, och tenderar att umgås och bo segregerat med likasinnade.

…men det är slående bra.

Jag kommenterar regelbundet artiklar i olika tidningar, och märkte för något år sedan hur det i all press fullkomligt exploderade av sverigedemokrater som kom med för mig fullständigt bisarra påståenden i dessa kommentarsfält. Exempel: ”På grund av invandrarna får man inte längre sjunga nationalsången på skolavslutningarna”. Jag ringde då min 94-åriga mormor, som aldrig någonsin sjungit annat än ”Den blomstertid” på sina skolavslutningar.

Efter en tid av detta ville jag förstå bättre hur de tänkte, och köpte Niklas Orrenius’ bok ”Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.”, som är en suverän beskrivning dels av ett fenomen som få brytt sig om att förstå, men också av hur en förvirrad hantering från en omvärld som förbiser den egentliga problemställningen på ett onödigt nonchalant sätt förvärrar och fördjupar polariseringen.

Kort: Sverigedemokraternas kärnväljare är en subkultur, bestående av människor som drivs av en övertygelse om att muslimer är på väg att ta över världen. För de flesta av oss är detta hot en storm i ett vattenglas – visst, terrordåd som elfte september och Madridbombningarna är fruktansvärda, och talibanernas frammarsch i Afganistan och Pakistan är ett enormt hot mot dessa länder, men det är ju något västvärlden håller på att ta tag i, och knappast något som riskerar att sänka hela vår tillvaro.

SDs medlemmar är dock verkligen fullständigt livrädda. De läser normalt bara sina egna ”nättidningar” – egentligen bloggar, men med tidningsliknande karaktär – som i princip enbart skriver om brott begångna av muslimer och om extrema islamister i andra länder, och får där sina misstankar bekräftade: om inget görs kommer vår värld att gå under, och vi alla att tvingas bli muslimer mot vår vilja. Låter det märkligt? Det är helt sant – ett ganska stort antal svenskar har denna övertygelse.

Det råder ett sällan skådat ursinne i kommentarsfälten till dessa ”tidningar” – och det riktas både mot samtliga muslimer – alltså även de trevliga, välbalanserade individer som vi möter på föräldramöten, frisörsalonger, verkstäder eller restauranger – men också lika mycket mot oss övriga svenskar, som inte delar denna syn. Den känsla de förmedlar är inte främst hat, även om det finns gott om den varan också, utan snarare en förtvivlad vanmakt och en enorm sorg över att vara så missförstådd. De känner sig uppriktigt kränkta, helt enkelt. Det blir bisarrt för oss andra, som tycker att de drog first blood genom att ge sig på sveriges alla muslimer, varav de allra allra flesta uppenbarligen intet ont gjort.

I deras ögon är vi naiva mobbare. Vi går ihop oss och hetsar mot dem istället för att hjälpa till att rädda Sverige från ”vår tids största hot”. Det blir lite som i V, där alla tyckte utomjordingarna var snälla, utom några få individer som insett att de egentligen var ödlor. I sverigedemokratins subkultur är de själva dessa stackars utsatta frihetskämpar, och vi andra är ett vilselett folk.

I alla läger där endast en ståndpunkt tas in och människor avstår från att höra och logiskt härleda andra argument än de egnas utvecklas en form av kollektiv hjärntvätt. Vi som tillhör den majoritet svenskar som tycker att normala muslimer har lika stor rätt att slippa ta ansvar för extremisternas idiotier som vi kristna har att slippa ta ansvar för kristna extremsekters påfund behöver förstå denna subkulturs utgångspunkt för att kunna möta argumenten.

Bara så kan vi hela Sverige.

SvD, SvD, DN, DN, Exp, AB, AB, AB, SvD

SD har verkligen visat att Sverige behöver ny integrationspolitik. Etablissemanget har inte velat se problematiken förrän nu. Sverige måste bli bättre på att integrera unga, lågutbildade, vita män från landsbygden i samhället. Statistik visar på att dessa är kraftigt överrepresenterade vad gäller brott. Dessutom klarar de inte språket så bra, och tenderar att umgås och bo segregerat med likasinnade.

24 thoughts on “SD – subkultur i förtvivlan

  1. Intressant perspektiv men jag vill tillägga att Afganistan är en viktigt fråga för hela världen. Sverige måste också bidra med sin del att bekämpa världs terrorism och inte minst Afganistans roll som världen största producent av ”heroin”. Denna drog skapar många tragedier i väst och kriminalitet. Vi måste kunna bekämpa detta på plats.

  2. Mycket väl formulerat. Och jag instämmer helhjärtat i din argumentation!

    Är dock inte helt tillfreds med ”ingressen”. Som akademiker (historia/Öst- och Centraleuropakunskap) har jag en viss skeptisk hållning till många undersökningar, främst därför att de bara svarar på just de frågor som ställts – och i ännu högre grad därför att media i sin tur ”filtrerar/förenklar” för att svaren ska bli ”lättillgängliga” för en bredare allmänhet (det ”elitperspektivet” i media stör mig i princip lika ofta som SD:s ”lättillgängligheter”: ”vanligt folk” förstår bättre än vad somliga tror, men i västvärlden har kulturen tyvärr utvecklats i en riktning där allt ska vara enkelt, kul och ”slippa-tänka-för-mycket” – och det är inte ”vanligt folk” som brukar leda en utveckling av samhälle och kultur)

    Det är mycket tal om unga, arga män. Själv har jag en ganska brokig bakgrund visavi anställningar (allt från städjobb till arbete på reklambyrå och bank) och ibland får jag intrycket av att det egentligen finns ett relativt stabilt antal ”knäppgökar” bland de flesta så kallade samhällsgrupper/klasser/kategorier. På mitt första ”riktiga” arbete (långtidsvikariat på en bank) var exempelvis häpnadsväckande många ointresserade av omvärlden och ”kultur” av de flesta slag. Och under min tid på reklambyrån (AD-assistent) förstärktes tyvärr bilden (liksom den kom att göra då jag studerade i Lund) att en hög utbildning inte garanterar att en person blir ”bildad/kultiverad” eller får ett mer ”humanistiskt perspektiv” – tvärtom hos vissa, känns det som. Intrycket är snarare att man på ”finare” arbetsplatser inte gärna vädrar egna otäcka omvärldsperspektiv därför att detta ”ju är en sak för pöbeln – man gör inte så hos oss”.

    Har också arbetat med ungdom (16-20-åriga grabbar) och vet att de ofta har en radikalare syn på mycket i jämförelse med en ”vuxen”, och många unga och arga män har dessutom flickvänner – som är lika arga. Dessa har vidare en tendens till att vara öppnare med sina åsikter än många äldre, som ”fostrats” in i en roll av ”diplomati” och vad som bör sägas eller inte.

    Mitt intryck – för att avsluta – är att politikens, kulturens och näringslivets företrädare i vårt land tycks vägra att inse att det faktiskt finns fler som kan ha och har ganska otäcka åsikter än vad som önskas eller förväntas (jag tror inte att SD ännu nått full potential beträffande röstsiffror). Då just dessa ”eliter” i mycket representerar ett land utåt, verkar de inte vilja stå där med skammen för att ”folket” valt som det gjort. Man verkar inte ha viljat se vad som var ”på gång” (om det sen beror på naivitet eller önsketänkande, eler en kombination, spelar mindre roll – vad det gör är att avslöja att det finns/funnits en självbild som inte är kompatibel med verkligheten). Detta är i alla fall mitt intryck av reaktionerna i (främst) media efter valet.

    Jahapps… blev långrandig igen…

    Jag önskar dig en trevlig helg!

    • Hej, vad kul att du är här igen. Jag visste inte att du hade en bakgrund i östeuropeisk kultur – har nyss försökt läsa kinesiska på Stockholms Universitet, men fick hoppa av (tog på mig för mycket).

      En vidareutveckling av det du säger är att på mitt jobb, och i mitt umgänge – även det perifera – är alla rörande överens om att det är hemskt att SD kom in. Ändå finns det helt säkert folk som smyger. Jag tror dessvärre inte heller SD nått sin fulla potential – däremot har nog subkulturen blommat klart snart. De som kommer till i det yttre löklagret är mest intresserade av att minska invandringen, stör sig lite allmänt på vissa invandrare, men håller i övrigt inte alls med om muslimernas hot. Men jag vet inte. Ju mer något upprepas, desto mer börjar folk tänka att ”det ligger kanske något i det”.

      Det är ju hemskans skönt att ha ett externt hot att skylla på, när livet inte går som man tänkt sig.

      Jag håller med om att unga kvinnor kan vara bra mycket argare än unga män – har själv varit en 🙂

      Det blir mer SD här. Jag tänker bryta ner argumenten ett efter ett. Hoppas du kommer tillbaka [ändå]… 🙂

      Trevlig helg tillbaka!

      • Kinesiska? Det lät intressant och kul… var det kopplat till vad du arbetar med, eller bara ett ”infall”?

        Ja, jag instämmer fullkligt i dina tankegångar om ”upprepning” visavi utsagor. Dessutom får upprepningar en annan tyngd om de kommer från officiellt och ”legitimt” (riksdagsrepresentanter)
        håll än om de härstammar från ickeetablerade kretsar…

        Jag vet inte hur man på ett fruktbart vis kan föra debatt om extrema utgångspunkter och åsikter. Det finns både religiösa och andra företrädare för främlingar som inte menar att de får någonting ut av länderna de är gäster i eller har flytt/flyttat till. Och på andra sidan står deras likar som också hävdar att de inte har någonting gemensamt överhuvudtaget (jo, tjo… kanske mer än de vill erkänna eller veta av) och inte alls kan få ut något av varandra. Jo, i ett sammanhang: om den ene helt och fullt låter sig absorberas av den andre… Orka!

        Problemet i sammanhanget är ”huvuddelen mellan ytterligheterna”, som vill leva i lugn och ro, men som i värsta fall kommer att tvingas se sig ”välja sida”. Då börjar vi komma otäckt nära en avgrund (drar kanske något långsökta paralleller till inbördeskriget i mina föräldrars hemland 1941-45)…

        ”Keep up the good work”! Du är ett ljus i en tillvaro som av diverse skäl tenderar att vilja dra åt skymningen till!

        Allt det bästa!

      • Ja, jag är i Kina nästan varje månad i jobbet, så jag har har fått upp intresset därifrån. Det är ett fascinerande land.

        Min hårfrisörska, som är turkiska och muslim, och jag hade intressanta diskussioner idag. Hon sa ungefär att ”om de ska skylla på oss muslimer för vad Al Qaida ställer till med kan jag skylla på alla kristna för pedofilprästerna” – och det har hon ju alldeles rätt i. Den vanliga människan ska inte behöva skämmas för vad de extrema hittar på.

        Tack för de snälla orden 🙂

      • Kan tänka mig att det är fascinerande – både historiskt, kulturellt och ”naturellt”…

        Har dock min svaga punkt i Centra- och Östeuropa, samt vårt eget högan nord. Så Mittens rike ligger inte på de översta stegen i min ”nyfikenhetstrappa”. Ska dock aldrig säga aldrig… 😉

        ”Den vanliga människan ska inte behöva skämmas…” – skriver under närsomhelst på det!!

        Snälla ord? Nöjet är på min sida! 🙂

        Trevlig kväll!

  3. Det du skriver ovan upplever jag som en, tyvärr, utmärkt sammanfattning av den politiska diskussionen om invandring.

    * Undvik att diskutera sakfrågorna. Fokusera istället på meningsmotståndarnas personlighet. De är ”rädda”, ”förtvivlade” och ”missförstådda”, vilket förklarar deras ”bisarra” åsikter.

    * Försök förnedra och förlöjliga: ”stackars utsatta frihetskämpar”, ”fullständigt livrädda”, etc.

    * Beskriv dina egna fördomar om vad de tycker, t.ex att världen kommer att gå under. Kritisera sedan denna påstådda uppfattning. Eftersom den är så absurd brukar det vara enkelt.

    * Generalisera om hela gruppen, baserat på det värsta exempel du kan hitta i ett kommentarsfält. Som ”ursinne mot samtliga muslimer”, t.ex. Påstå att detta är representativt för hela gruppen.

    * Gärna ”vi och dom”-argumentation. Skriv inte bara vad du själv tycker. Skriv vad ”vi” andra tycker, t.ex ”det blir bisarrt för oss andra”, ”i deras ögon är vi naiva”.

    Jag har ett förslag till dig. Det är så att jag är en av de människor du skriver om. Jag har tidigare varit aktiv medlem i ett rödgrönt riksdagsparti, men röstar idag på SD. Om du vill övertyga mig om att byta tillbaka, så fungerar inte ovanstående resonemang. Inte alls. Jag tror att SD:s riksdagsinträde tyder på att det är fler som inte längre blir övertygade av den sortens argument.

    Mitt förslag är att vi istället talar om de konkreta sakfrågorna. Några uppslag:

    * Vad innebär det att vi har åtta gånger större invandring än EU-snittet? Hur är det med självförsörjningsgraden och utbildningsnivån? Hur påverkar det ekonomin?

    * Är det så att våldsbrotten ökar kraftigt, och vad beror det isåfall på? Kan vi göra något åt det?

    * Växer militant islam i Sverige? Vilka konsekvenser får det? Är det bra? Vad händer just nu i andra länder där den processen gått längre? Vill vi att Sverige ska fortsätta i den riktningen?

    * De skattepengar som läggs på ett enda ensamkommande flyktingbarn i Sverige skulle alternativt kunna rädda livet på hundratals flyktingbarn på plats i tredje världen. Använder vi hjälpresurserna på ett vettigt sätt?

    * Växer ordningsproblemen i skolan? Vad får det för konsekvenser? Vad kan det bero på?

    Jag tror säkert att vi kommer att ha olika åsikter om en del av detta, och jag skulle gärna diskutera det med dig. Utan pajkastning och otrevligheter. Det tycker jag är en av de bästa sakerna med bloggar: man får tillfälle att faktiskt prata med varann. Mycket bättre än att bara läsa i media om vad ”den andre” tycker, eller påstås tycka. Det blir lätt onödiga missförstånd.

    • Hej, faktum är att jag besvarat många av de frågor i tidigare blogginlägg. Läs gärna bakåt, och läs även kommentarerna, så hittar du svarert på det mesta.

      Och svaret är: nej, de extrema sverigedemokraterna tror jag mig inte om att kunna vända tillbaka. Jag hoppas dock att de sista två eller så procentenheter som bara är ute efter att minska invandringen sådär i största allmänhet ska få upp ögonen för vad SD med sitt extrema muslimhat egentligen står för, och att de SD-fientliga som idag ägnar sig åt det jag kallat för ”slag i luften” ska sporras att bli mer sakliga.

      Jag hinner inte nu klistra in länkar till referenser – men här kommer ett kort svar – mycket baserat på migrationsinfo.se.

      Ja, vi har större invandring än EU-snittet. Vi ligger på samma nivå som USA. Å andra sidan har många EU fler invandrare totalt sett – särskilt om man räknar andra generationen, eftersom flödet flyttande människor varit större i centrala Europa än i perifera Sverige. Skillnaden är inte åtta gånger. Här: http://www.migrationsinfo.se/migration/varlden/eu/asylsokande/ ser du att Sverige är ganska mitt i när det gäller avslag på asylsökningar, och att 69% har skyddsbehov.

      Jag har ingen stark åsikt om var gränsen går för hur många vi kan ta in. Vanlig kritik brukar vara att den som är invandrarvänlig minsann aldrig träffar några invandrare, så jag vill stämma i bäcken genom att säga att
      1. Jag jobbar på ett stort, internationellt företag, där vi pratar mer engelska än svenska, och närmare hälften av alla mina kollegor är icke-svenska.
      2. Jag har ett stort antal icke-svenskar i mitt umgänge.
      3. Jag bodde för några år sedan i Jakobsberg – mitt i centrum, och vi hade det enda svenska efternamnet i trappuppgången. Vår ganska dyra bil stod på en obevakad parkering på nätterna, och vi hade aldrig inbrott i den. Jag var aldrig rädd. Invandrarkillarna och tjejerna hälsade glatt på lillan, hjälpte mig på bussen när jag hade barnvagn, och det var en megatrevlig stämning.

      Jag har aldrig sett spår av militant islam i Sverige i min vardag. Jag känner muslimer, och de är som alla andra. Några av mina barn har varit hemma hos kompisar och firat Ramadan, precis som deras kompisar uppskattar våra jultraditioner. 100% av alla muslimer jag känner är helt normala, trevliga människor.

      Jag har oerhört svårt att tro att du med hjälp av de skattepengar som läggs på ett flyktingbarn ska kunna rädda livet på hundratals flyktingbarn på plats, eftersom hela poängen med att vara flykting är att du är hotad där du är. Jag vill gärna se hur du kommit fram till den kalkylen – den var ny för mig.

      Jag vet att det finns problem på många ställen, och dem måste man förstås lösa för allas skull, men att ensidigt skylla Sveriges alla problem på de invandrare som faktiskt till största delen har bidragit och fortfarande bidrar enormt till Sveriges välstånd är fruktansvärt orättvist.

      • Roligt att du vill se kalkylen för flyktingbarnen. Jag är förvånad över att inte fler bryr sig om det här, för det är verkligen upprörande. Siffrorna ser ut såhär:

        * Över femtontusen barn svälter ihjäl varje dag (källa FN, se länk 1).

        * Det kostar 30 kr att ge ett barn mat en vecka (källa Hoppets Stjärna, se länk 2). Det motsvarar 1560 kr på ett år.

        * För en miljon per år kan alltså 1000000 / 1560 = 641 barn slippa svältdöden.

        * Anslagen av skattemedel för ensamkommande flyktingbarn i Sverige är mer än en miljon kronor per person och år (källa Riksdag & Departement, se länk 3).

        Samma pengar som vi använder på ett flyktingbarn här i Sverige skulle alltså istället kunna rädda hundratals barn från svältdöden på plats. Jag har svårt att tänka mig något barn som är i större behov av vår hjälp än det som dör av svält.

        Jag skulle därför vilja se en omprioritering så att FN:s flyktingorgan UNHCR fick mer pengar, på bekostnad av nuvarande flyktingsatsningar på hemmaplan. Jag tror att detta skulle hjälpa många fler riktigt utsatta barn. SD driver denna fråga, men tyvärr inget av de etablerade partierna.

        För mig handlar det alltså inte om ”hat” eller att man vill göra människor illa. Snarare tvärtom. Däremot tycker jag det är tråkigt att de gamla partierna och media har grävt ned sig så djupt i skyttegravarna att de inte vill prata om det här, när så oerhört många barn far så illa i onödan. Hoppas SD kan ta upp det i riksdagen.

        När det gäller storleken på svenskt flyktingmottagande så gör UNHCR rapporter med utförlig statistik (se länk 4, särskilt sidan 5..9). Där framgår bl.a att siffran för Sverige är sjutton gånger högre än för USA (2009, per capita).

        Ditt påstående om att vi ligger ”på samma nivå som USA” är antagligen sant, om man även räknar in USA:s arbetskraftsinvandring. Det är dock inte direkt jämförbart, tycker jag, eftersom USA då ställer ganska hårda krav (t.ex att man i förväg ska ha erbjudande om fast jobb, alternativt investerar stora summor i amerikanska företag). Denna kategori invandrare påverkar samhället på ett annat sätt än flyktinginvandring.

        Jämfört med övriga EU ligger vi drygt sex gånger högre. FN-rapporten gäller dock ansökningar om asyl, inte beviljad asyl. Tar man hänsyn till denna skillnad (35% beviljade i Sverige mot 27% i hela EU) får vi 35 / 27 * 6,1 = 7,9 gånger fler.

        Om detta sedan är bra eller dåligt kan man ha olika åsikter om. Det jag tycker är synd är att media inte upplyser om hur siffrorna ser ut, med effekten att de flesta medborgare inte har den blekaste aning. Det är svårt att föra en vettig diskussion om politiken och dess konsekvenser, om folk inte vet vad det är för politik vi har. Jag håller helt med dig när du skriver att diskussionen borde ”sporras att bli mer saklig”.

        Du skriver i slutet att det är ”fruktansvärt orättvist” att ”ensidigt skylla Sveriges alla problem på … invandrare”. Jag har väl inte påstått något sådant? Jag tycker det är en olustig samtalsstil att försöka klistra påhittade åsikter på den man pratar med. Särskilt när det finns så många intressanta sakfrågor att diskutera istället.

        1:
        http://www.fao.org/newsroom/en/news/2005/1000151/index.html

        2:
        http://www.hoppetsstjarna.se/nyheter-a-press/nyheter/127-nyheter/359-matbrist-pa-haiti.html

        3:
        http://www.rod.se/politikomraden/migration_och_integration/Kommuner-sager-nej-till-ensamma-flyktingbarn/

        4:
        http://www.unhcr.org/4ba7341a9.html

      • Vad jag påstod var att du inte kan rädda livet på flyktingbarn på plats genom att skicka pengar dit. Flyktingbarn är på flykt – det är hela poängen.

        Sedan är det helt riktigt att vi måste hjälpas åt med världssvälten – det görs idag enorma insatser, och mer behövs, men det är inte så enkelt att man sätter in tretti spänn på ett konto och vips överlever en människa – det tror jag du också begriper.

        Du säger att ett ensamstående flyktinbarn kostar en miljon, och det verkar rimligt – lite beroende på hur gammalt det är när det kommer – men även en svenskfödd unge kostar ungefär i det häradet. Vi människor är uppenbarligen dyrast innan vi blivit vuxna och i livets slutfas. Därför är det egentligen ekonomiskt mest försvarbart att ta hit vuxna invandrare som börjar jobba direkt, om man nu ska tänka så.

        Sverige och USA har ca 14-15% befolkning som inte är födda i det egna landet. Jag tycker absolut att det är rätt att hjälpa den som kommer till Sverige till jobb snabbare – att de ska gå sysslolösa i sju år är en förlust både för dem och samhället i övrigt – och där tycker jag den nuvarande regeringens förslag låter vettiga. Jag har inte hört någon tala emot dem.

        Jag har inte sagt att du har skyllt Sveriges alla problem på invandrare, utan att SDs representanter gör det.

      • ”Det tror jag du också begriper”, skriver du. Jag upplever tonfallet som lite nedlåtande, men det kanske inte var tänkt så.

        Jag vet inte riktigt vad du menar med att ”det är inte så enkelt att man sätter in tretti spänn”? Vi talar ju inte om ”tretti spänn”, vi talar om miljardbelopp varje år. Man får väldiga mängder ris för de pengarna. För de som idag svälter ihjäl skulle det riset vara mycket konkret och betydelsefullt. Kan du förtydliga vad du menar med ”inte så enkelt”?

        När jag skriver att man ska hjälpa ”på plats” menar jag naturligtvis inte att man ska stanna kvar i själva krigszonen, utan flytta till ett fredligare område i samma region. Detta gör redan idag 83% av världens flyktingar (källa UNHCR, se länk 1 nedan, sid 6), men de lever ofta med sjukdomar och svält. Dessa människor har inga pengar till en flygbiljett till Sverige. De har inte ens pengar till mat för dagen. Vi hjälper inte de som behöver det mest. Politiken måste ändras.

        Angående kostnaden på över en miljon per flyktingbarn så är det inte något jag ”påstår”, det är officiella statliga uppgifter, som du själv lätt kan kontrollera på länk 3 i mitt förra inlägg.

        Sedan skriver du att ”även en svensk unge kostar i det häradet”. Påståendet är uppenbart orimligt. Sverige har två miljoner invånare 0..18 år (källa SCB, se länk 2 nedan). Om de skulle kosta en miljon per person och år blir det tvåtusen miljarder per år. Det är mycket mer än rikets totala skatteintäkter. Vi är säkert överens om att det är omöjligt. Finns det någon källa till din siffra?

        Jag tycker det är bra att resonera mot bakgrund av korrekta fakta. Detta oavsett om det gäller kostnader för barn, storleken på svenskt flyktingmottagande jämfört med EU, eller andra frågor där folk tror att de ”vet” saker som faktiskt inte stämmer. Annars blir det precis som du skrev i ditt första inlägg: ”I alla läger där endast en ståndpunkt tas in och människor avstår från att höra och logiskt härleda andra argument än de egnas utvecklas en form av kollektiv hjärntvätt.” Det är förstås alldeles sant. Jag är inte särskilt religiös men kommer ändå att tänka på Matteusevangeliet 7:3, om du har läst det.

        När du skriver att SDs representanter skyller ”alla problem på invandrare” blir jag lite förvånad. Jag har inte sett någon SD-representant påstå detta. Kan du länka till någon källa? Jag upplever det annars som ett påstående baserat på rena fördomar, som helt enkelt inte stämmer.

        Angående jobb håller jag helt med dig.

        1:
        http://www.unhcr.org/4c11f0be9.html

        2:
        http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____262459.aspx

  4. Även om jag inte är i nittioårsåldern ännu, (50+) har jag inte heller någonsin sjungit nationalsången på en skolavslutning, varken jag eller mina barn har firat den i en kyrka. Det har gjorts i klassrummet eller på skolgården. Jag växte upp i ett rätt så skyddad villa-område utanför Stockholm och mina barn i en söderförort som för många förknippats med problem sedan den byggdes på 50-talet. Det har alltid varit de unga som varit ”problemet” , raggarna, knarkarna, kickers och nu är det ”invandrarungarna” För mig känns det självklart att det inte är bakgrunden utan den ekonomiska situationen som gör att varje generation unga genererar en klick personer som inte hittar sin plats i samhället.

    Ett bra inlägg, tack!

  5. Nalle:

    Nej, det var inte tänkt vara nedlåtande, utan snarare förutsatte jag att du verkligen förstod vad jag menade. Men jag förtydligar:

    De belopp som cirkulerar gällande kostnaden för att rädda ett barn är exklusive fasta avgifter. Dvs först är det ett stort företag att lokalisera de behövande, ta sig dit, sätta upp camps, få fram en organisation som kan leverera. Sedan är kostnaden per individ självklart ganska låg, eftersom ris inte kostar särskilt mycket.

    Den stora anledningen till att barn svälter är inte att de där trettio, femtio eller ens femhundra kronorna fattas – det finns massor av bidrag från både biståndsbudgetar, som t ex Sveriges, och humanitära organisationer – problemet är att få fram hjälpen. Just nu är det ju Pakistan som är värst drabbat – jag är ingen expert på det landet, men jag har sett inslag och läst artiklar och förstått att det är med fara för sina liv som biståndsarbetarna sätter upp sin distributionsorganisation.

    Vad jag menar är att man därför inte kan säga att om Sverige bara betalar X kronor räddar vi Y liv. Det är lite mer komplicerat än så.

    Du säger att de ska flytta till fredligare regioner i sina hemtrakter – men det är ju det de gör… Varje gång det är en konflikt någonstans i världen får grannländerna, som oftast är fattiga, ta hand om dem som flyr. Vi fick på motsvarande sätt ta hand om balter och judar under andra världskriget, men det gillade vi inte, så vi skickade judarna till Tyskland, och balterna till Sovjet. Vår track record är inte direkt fläckfri.

    För mig står inte dessa båda mot varandra. Jag vet ärligt talat inte hur svårt det är att komma in i Sverige utan legitima skäl – en del hävdar att det är superlätt, andra att det är supersvårt – men jag vet att om jag var tvungen skicka mina barn tvärs över jorden för att rädda dem skulle jag knappast vilja att de skickades tillbaka för att dö.

    Jag sa inte att en svensk unge kostar en miljon om året, utan en miljon per uppväxt – lite beroende på hur man räknar. Återigen kan man räkna enbart rörliga kostnader, eller även ta med fasta. Bara barnbidraget är, med utjämnat flerbarnstillägg, sisådär 1200 i månaden, dvs 15000 om året. Det blir trehundratusen på tjugo år. Sedan har du mödravård, barnavård, föräldrapenning, dagis, skolor, fritidsgårdar…

    Ett flyktingbarn kommer ju hit, bor ett till tre-fyra år på barnhem, och är sedan ”färdigt” att börja jobba. En billigare deal för att driva upp en skattebetalare totalt sett, om man nu ska se det ekonomiskt.

    När det gäller källa till mitt påstående att SDs representanter skyller alla Sveriges problem på invandrare är det brett formulerat, och uppenbarligen inte något som kan täckas med ett enda citat, men en länk som faktiskt säger det mesta är den ett och ett halvt år gamla artikel som JÅ skrev för Aftonbladet.

  6. Jaha, där ser man, det var länge sedan jag läste ett okunnigt, trångsynt och inskränkt inlägg. Men efter att ha läst ditt så är det uppenbart att jag har gjort det.

    Här är för övrigt den blogg som jag skriver mest på, i alla fall har det varit så den senaste tiden: http://www.karpstryparn.blogspot.com .
    Du som är så himla anti-SD och extremt mångkultur- och invandringsvänlig har säkert en hel del synpunkter på de saker som jag skriver om där. Besök den, vetja, du hittar säkert något intressant.

  7. Om du bara skriver en kommentar full med spydigheter och personangrepp, och sedan underlåter att underbygga dem med ett enda exempel eller någon form av utläggning – vad är det då för mening med att skriva överhuvudtaget?

    Eller tycker du själv att du i denna kommentar illustrerar att du representerar motsatsen till okunnighet, trångsynthet och inskränkthet?

    • Jag skrev inga personangrepp i min kommentar och var inte spydig, däremot skrev jag bl a vad jag tyckte. Så vad är ditt problem? Du som verkar anse dig vara demokrat borde väl ändå acceptera att alla tycker olika, alla tycker inte som du. Det borde du kunna acceptera, tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s