Spelet om Väljarna: regelboken

Jag har tänkt skriva detta inlägg länge. Jag har läst många spaltmeter sossesönderfallsanalyser, och känner, säkert som många andra, att alla missar Den Stora Poängen. För mig är poängen att jakten på väljarna är ett strategispel, med ganska enkla regler.

Så  här kommer de i alla fall – mina två cent, faktiskt helt fria från sakfrågetyckande – bara en ren strategianalys.

Utgångspunkt: Svenska folket tycker inte så olika som folk vill tro. Jag har insett det många gånger när jag diskuterar med folk som hela sitt liv röstat helt annorlunda än jag, men ändå, om man bara skrapar lite på ytan, tycker ungefär samma sak. Vi vill ha lagom höga skatter, och lagom generösa bidrag, och definitionen av lagom skiljer sig inte så mycket åt.

Vi behöver, för min analys, sortera bort alla frågor som inte är ekonomiska. Skola, migration, privatiseringsprinciper och miljö bildar egna axlar som vi tillfälligt bortser från, för faktum är att nästan alla frågor som spelar roll för den stora massan faktiskt är ekonomiska.

Därmed kan man ganska enkelt introducera en normalfördelad kurva av åsikter, här knyckt från Wikipedia, som ser ut så här:

-3σ: Alla människor har samma inkomst oavsett hur mycket eller lite de jobbar. Löner konfiskeras och delas ut jämnt. Inget ägande finns.

-2σ: Megahöga skatter, och minimalt privat ägande. Alla företag är statliga.

-1σ: Ganska höga skatter och ersättningsnivåer, men företag finns och får blomstra.

0: Det lönar sig att arbeta, men vi tar hand om dem som behöver stöd. Sjukvård och skolor finansieras av samhället, men privata alternativ ska finnas.

1σ: Skatterna är ganska låga, ersättningsnivåerna också, men vård, skola och omsorg finansieras solidariskt.

2σ: Skatterna är riktigt låga, och människor får ta egna försäkringar för att bekosta sin sjukvård. Vi har visserligen fria skolor, men kvaliteten är lägre för den som inte betalar.

3σ: Total kapitalism där skatter finns till bara för att finansiera polis- och rättsväsen.

Det är dessa 68.2% i mitten som är Svensson.

Idén är att när du som spelare definierar din politik måste du välja att lägga dig någonstans längs skalan. Du kan då bara fånga in sisådär ½σ – resten kommer att tycka att du ligger för långt åt höger eller vänster. I praktiken innebär det att du mutar in ett spann för dig själv.

Några grundläggande regler i Spelet om Väljarna:

  • Du kan muta in ett spann där någon annan befinner sig, och då vinner den som har störst förtroendekapital.
  • Oinmutade intervall går till hälften till det närmaste intervallet, till hälften till soffan.
  • Om du skaffar en block-kompis kan ni gemensamt muta in 1σ, så länge den är sammanhängande. Om du skaffar en block-kompis som inte placerat sig intill dig, kommer väljarna att automatiskt förutsätta att du avser att ligga mer åt dennes hållet än du själv säger att du gör. Skaffar du fler än en block-kompis spelar det ingen roll för området – ni kan ändå aldrig muta in mer än 1σ, men det är en fördel att gå ihop för att kunna fokusera på Den Egentliga Fienden.
  • Genom att vara otydlig kan du muta in ett större intervall än du har rätt till, men om du fortfarande är otydlig på Valdagen blir du straffad med lågt förtroende, och kommer att förlora i alla lägen där du överlappar din motståndare. Därför kan det vara bra att vara otydlig i början av spelet, så att man kan se hur vindarna blåser, för att sedan fokusera bättre.

Så enkla är reglerna. Bara att muta och köra.

Sedan vet vi hur det gick. Mona och Miljöpartiet skapade en enhet som låg strax till vänster om mitten: -0,75σ till 0,25σ. Den överlappade till viss del alliansen, som även den låg ungefär från -0,25σ till 0,75σ. Det betydde att i intervallet -0,25σ till 0,25σ skulle man bli tvungen att konkurrera med förtroende, men sossarna räknade med att det skulle fixa sig, eftersom folk var så sura för försäkringskassestrulet.

Till höger om alliansen finns ingen (kom nu inte och säg att Sverigedemokraterna är högerextrema – i den ekonomiska politiken har de precis prickat mittstrecket), och det gör att Alliansen också får väljare som ligger till höger om -0,75σ, även om några väljer soffan.

Till vänster om sossarna finns förstås Vänstern, någonstans runt -2,5σ. De skulle fånga in de vänstraste väljarna, och sedan snällt supporta S+MP efter valet, var tanken, men så blev det ju inte. Istället blev det en rödgrön allians, som dessutom inte riktigt ville berätta ganska mycket. Till exempel hur det skulle bli med föräldraförsäkringen, Afghanistan, och förmögenhetsskatten som visserligen inte skulle omfatta villor, men Ohly lämnade ändå dörren på glänt. ”Här har vi kommit överens om ditt, men jag tänker fortsätta kämpa för datt”, sa han stup i kvarten. Det gav en känsla av att det egentliga intervallet var väldans osäkert, och att det låg ganska långt från den trevliga mitt där vi alla flockas.

Den där känslan av att konstiga ting skulle kunna hända – kanske inte direkt efter valet – men så småningom, för fyra år är en lång tid, fanns där under hela valrörelsen – känslan av att antingen driver svensk skatte- och bidragspolitik mycket längre till vänster än de låtsas om, eller också kommer de att bli megaosams – ungefär som regeringen Fälldin.

Vad man alltså gjorde enligt  min spelmetafor var att man i ord mutade in ett område som låg ganska rätt, strax till vänster om mitten, men väljarna trodde inte riktigt på det, och uppfattade området som långt längre till vänster och dessutom med en stor grad av osäkerhet, dvs lågt förtroende. Så i denna min förenklade värld kan vi konstatera att Alliansen vann dels på walk-over i mitten, och dels på att de rödgröna diskvalificerade sig själva som förtroendeingivande.

Idag hörs många som säger ”vi ska inte till höger eller vänster utan framåt”, eller ”vi måste våga gå åt vänster”.

Om det första vill jag bara säga att någon gång måste politik bli konkret, och vi kan inte ha både höga bidragsnivåer och låga skatter. Det går inte att låta bli att ordna in sig i denna bild. Att låtsas att man inte behöver välja mellan höger och vänster är verkligen att lura sig själv.

Till den som tycker socialdemokratin ska gå till vänster: Titta på kurvan en gång till. Det är inte lätt att konkurrera i mitten, och stå och upprepa i stort sett samma förslag som Alliansen har med bara en liten personlig touch, men till vänster finns det helt enkelt inte tillräckligt mycket folk.

Sedan finns min personliga favorit bland alla råd till socialdemokraternas hjälp: ”Vi måste bli bättre på att sätta dagordningen”.

Vad man egentligen säger är att folk vet inte vad de vill, utan behöver få det förklarat för sig.

Men på allvar.

I princip alla jag känner delar upp sakfrågor i två bitar: dem de bryr sig om, och dem de inte bryr sig om, för många till exempel Turkiets inträde i EU.

I de frågor vi bryr oss har vi redan en åsikt. Vi vet vad vi tycker.

Politikers jobb är inte att tala om för oss vad vi ska tycka, utan att förstå vad vi vill och implementera det.

När jag läser Mona Sahlins tal tänker jag bara stackars människa.

Hon ville ligga precis i mitten, förmodligen för att hon verkligen också tycker som Svensson.

Sedan tvingades hon driva en politik hon till nästan femtio procent inte verkar ha trott på alls, samtidigt som hon tvingades prata illa om politik hon inte tyckte var särskilt dålig.

Det kommer inte att hända med till exempel Veronika Palm som ledare – jo, jag har läst hennes blogg. Hon och Ohly kommer att vara överens från början.

Och vad händer då i mitten? Jo, Alliansen vinner fler röster, men de som är missnöjda med Alliansen kommer att gå till outsidern Jimmie, som delvis får fritt spelrum.

Det är bättre för hela Sverige att alla trängs ungefär i mitten än att de lämnar fältet fritt till SD, påstår jag.

SvD, SvD, AB, DN, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD

8 thoughts on “Spelet om Väljarna: regelboken

  1. Man kan också roa sig med att notera att politiskt aktiva ungdomar (iofs en ganska liten grupp) i regel befinner sig på kanterna och att med åldern ersätts idealism med pragmatism.

    Jag kan inte heller låta bli att dra paralleller med USA, där kurvan ser någorlunda likadan ut. Amerikanska folket är hyfsat homogent (om än inte lika homogena som vi, men vi är ju ett mindre land också) i sina ekonomiska åsikter, men på nåt vis lyckas de polariseras nåt så till den milda grad varannat år när det är val, och det formligen exploderar vart fjärde år när det är presidentval. Sen är det intressant att påpeka att hela deras kurva är förskjuten till höger (skulle tro att deras mittpunkt ligger nånstans runt 1,5-2 sigma på vår skala). Det politiska spektrumet är bredare, också. En standardavvikelse för dem innefattar betydligt mer variation i åsikter än vad det gör hos oss. Det kan man också fundera på hur det kommer sig.

    Och en grej till: Jag vet inte om det var precis såhär du menade, men jag tror att när man har ett överlapp mellan flera partier (vilket vi har, som du påpekar, mellan alla utom Vänstern) så måste folk hitta något annat än bara ekonomisk politik som kriterium. Förtroende spelar en stor roll där, absolut. Men där kommer definitivt ”icke-ekonomiska” sakfrågor in (något av ett dumt sätt att beskriva dem eftersom i princip alla politiska frågor är i någon mån ekonomiska), och de blir då ”hjärtefrågor” som partierna haussar upp för att markera att de inte ALLS är som De Där Andra partierna. Så vart fjärde år har vi sex i princip jämbördiga partier som står och gormar om vad som i praktiken är petitesser, för att skilja sig från mängden. Saker som RUT och försäkringskassan blir helt plötsligt jättestrider. Här har vi en markant skillnad med USA där stridsropen faktiskt är ideologiskt vitt skilda. Homoäktenskap och sjukvård, tea-party aktivister och klimatförändringsförnekelse. Jag försöker inte påstå att vissa utförsäkrades lidande ska förringas, men det är en väldigt VÄLDIGT liten del av befolkningen som felaktigt hamnar i kläm pga misstag hos Försäkringskassan. Jämför detta med de 10% (30 miljoner!) i USA som för närvarande inte har tillgång till sjukvård. Inte konstigt att de Amerikanska valrörerelserna är mer spännande än de svenska.

    • Tänk att jag trodde inte någon skulle orka läsa hela detta inlägget, men jag tänkte också att kommer någon kommentar kommer den från dig 🙂

      Jo, du har förstås rätt i att där det finns överlapp gäller frågor som ligger längs andra axlar, men jag tror de flesta av oss främst tänker ”vem kommer att kunna verkligen göra det den säger att den ska göra?”. Och där spelar det liksom roll att Ohly står och säger ”vi har VISSERLIGEN kommit överens, men…”. Det intressanta är att även Mona sa detta i sitt tal: ”folk uppfattade inte att vi var överens, när Lars sa emot” (ungefär). Hon är den första som sagt det också. Det är alltså inte det faktum egentligen att Ohly ligger till vänster som är det stora problemet, utan att han verkade så – ja, helt enkelt opålitlig. Han är vald av ganska extrem vänster, ska vi minnas.

      Och visst stämmer det att USA – och de flesta andra länder – ligger en bra bit till höger om oss. I ”Alla dessa dagar” skriver K-O Feldt redan i början av boken, travesterat, att sossevägen gick vänsterut, dvs partiets uppgift var att gradvis, för varje år, höja skatterna och bidragen. Få såg en bortre gräns. Det var det han hade att kämpa emot. Nu när det inte längre handlar om att bara avgöra i vilken takt man ska gå vänsterut, utan om att faktiskt stå ganska still där man är, och det verkar faktis MS ha insett. KJ Bergström brukar säga att hon är bättre än hon får cred för. Kanske är det så.

  2. ”Det politiska spektrumet [i USA] är bredare, också. En standardavvikelse för dem innefattar betydligt mer variation i åsikter än vad det gör hos oss. Det kan man också fundera på hur det kommer sig.”

    Ja, men det behöver man inte fundera så länge över. T.ex., lite grovt uppskattat kan man säga att den vänstra ändan av ett politiskt spektrum riktar sig mot ”de fattigas” intressen och likaså den högre ändan = de rikas intressen (kom ihåg att jag sa ”grovt uppskattat”!), och när själva fattigrik spektrum är så mycket bredare i USA än vad det är i Sverige så får det politiska spektrumet också ett bredare arsle. Samma sak gäller för alla sorters spektrum i USA — vi är ett land av extremer. Fattiga och rika, superreligiösa och superhumanister, supermetropolsinvånare och glesbygdseremiter, alla som ”delar” ett land som är flera tusen kilometer bred och lång. Dessa klyftor antar en helt annan storleksordning i USA än de gör i Sverige, och jantelagen gäller ju inte i mitt hemland. 🙂

    Sedan finns det i princip bara 2 partier. Att diskutera var de överlappar är nästintill ointressant. Om jag ska välja en av bara 2 alternativ, då skiter jag faktiskt fullständigt i vad de har gemensamt. Av helt praktiska skäl är det faktiskt bara intressant att höra hur deras åsikter skiljer, och det bidrar ytterligare till känslan av totall motsättning som Fredrik syftar på. Det är egentligen klart att deras världsbilder totalt sett är väldigt lika, men om de höll på såsom Göran Persson 2006, ”Vi Socialdemokrater tror på demokrati.” Jaså, gör ni det? Det skulle vara lika upplysande om våra politiker gick runt och sa att de tycker det var bra att vi avskaffade slaveriet, eller att de tror på att människor behöver luft och vatten för att överleva.

    • Man kanske skulle kunna säga att när de flesta, utom V och SD, tycker nästan exakt likadant blir det lättare (och mer desperat) att köra med floskler som world peace och demokrati, eftersom mycket i slutändan ändå handlar om att vinna väljarnas förtroende som ”den som kan leverera” och inte om själva innehållet… Mao: man putsar på sin egen fasad och istället för att positionera politiken… Eller?

    • Du menar tvärtom: alla icke-ekonomiska?

      Även om jag antyder det menar jag det inte fullt ut – vi bryr oss om frågor som betyg och miljö också. Men modellen kräver förenkling.

      Kul att du läst det långa inlägget. God Jul!

  3. Pingback: Solidaritet, Tillväxt och Sandra Bullock | Svava Valkyrie's Blog

  4. Pingback: Konsumbutikens fikarast | Svava Valkyrie's Blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s